Åter på banan
Då är pausen slut!
Vi suckade uppgivet när kommunfullmäktige för en vecka sedan beslutade om en budget för 2019 som kommer att sluta med bastanta underskott. Men bokslutet för 2019 görs först våren 2020. Fram till dess kommer insikten att krypa fram. Ska vi få höra några nya fantasifulla ursäkter och bortförklaringar? Eller tar man bara fram sådant som finns i skrivbordslådan och som brukar användas när uppmärksamma revisorer skriver obligatoriska rapporter på temat ”aja baja”?
Vänsterpartiet klämde till med en reservation, den sammanfattar på en sida vad vi bevittnade och hur vi kände.
Nu gör vi oss redo när våra förvaltningar presenterar för sina nämnder vid mandatperiodens absolut sista sammanträden den bistra sanningen.
I januari 2019 utbildas nyvalda ledamöter och ersättare, om regelverket, om uppgifterna för nämnden, hur ärenden hanteras och mycket därtill. Och så ekonomin: varför är det så ödsligt tomt i plånboken när så mycket ska göras? Hur gör vi för att det här ska gå ihop? En bättre start för nya ledamöter i nämnderna kan man ju önska sig, men därav blir intet.
På fullmäktige 19 december skall alla val ske. Det börjar med att fullmäktige äntligen, mer än tre månader efter valdagen, skall få riktiga ordföranden på plats. Därefter två dussin beslut som avser all dessa nämnder och styrelser. Än idag är inte sista ordet sagt hur fördelningen skall ske.
När valberedningen träffades igår klargjordes att den starka SD-truppen med 9 av 51 ledamöter står på egna ben. Gångna mandatperiodens kommunledning S+C+MP med 20 mandat får tänka till ännu en gång och organisera om – det kom till en förändring som måste hanteras.
När valen sker i december, finns fem partier som agerar en eftermiddag och en kväll tillsammans, därefter går man skilda vägar igen. Den tekniska valsamverkan omfattar 22 mandat, två mer än kommunledningens manskap. M+L+KD mönstrar 15, Vänsterpartiet 5 och Medborgarpartiet 2 mandat.
Det är mycket som sker i kommunen just nu, det mesta under ytan, något annat i fullt rampljus.
Nästan lika mycket som däruppe i Stockholm och i synnerhet i kvarteren runt Helgeandsholmen. Och tänk, hur mycket det betyder för en kommun som Vänersborg, hur mycket kommunens politiker längtar efter en klargörande upplösning av hela spektaklet. Utgången är av yppersta vikt för oss, där sätts ramarna för våra möjligheter. Hur är det om en månad? När vi önskar varandra Ett Gott Nytt År, kan vi hoppas på något eller säger vi bara så till varandra för att inte bryta med traditionen?
P.S. Ta del av Vänsterpartiets debattartikel i Dagens Nyheter