Vänsterpartiets reservationer i betänkandet om inkomstskatt
Om tre veckor presenterar finansminister Elisabeth Svantesson Tidöpartiernas vårproposition. Kommande vecka debatterar och röster riksdagen om frågor som behandlas i Skatteutskottets betänkande 2024/25:SkU9 ”Inkomstskatt”. Här några reservationer från Vänsterpartiets ledamot Ilona Szatmári Waldau.
Skatteskala, skattereduktion och grundavdrag m.m., punkt 1: ”En politik för hållbar tillväxt, ökad jämlikhet och full sysselsättning behöver understödjas av en hög kvalitet i välfärdstjänster samt trygga och kostnadseffektiva försäkringssystem. Skatterna fyller i detta hänseende flera viktiga funktioner. De ska vara en stabil finansiering av offentliga investeringar, utbildning och en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik. Därtill bör de jämna ut inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomstgrupper och vara styrande i klimat- och miljöpolitiken. Skatteklyftan måste slutas för alla inkomster och en ny skatt på 5 procent bör införas på månadsinkomster över 62 000 kronor.”
Skattereduktion för sjukersättning och aktivitetsersättning, punkt 2: ”Den svenska skattedebatten har präglats av ett tydligt fokus på att sänka skatten på arbetsinkomster. Beskattningen av arbetsinkomster innehåller i dag mer än tio olika former av skattereduktioner – däribland rut- och rotavdrag och olika former av jobbskatteavdrag. Ingen av dem har tydligt påvisbara positiva effekter. En viktig skatteprincip bör vara att lika inkomster ska beskattas lika. Denna princip slog den borgerliga regeringen sönder i och med införandet av de olika jobbskatteavdragen, eftersom jobbskatteavdragen endast omfattar arbetsinkomster. Detta innebär att den som är arbetslös och får 25 000 kronor i månaden från a-kassan betalar ca 1 900 kronor mer i skatt varje månad än den som har en arbetsinkomst på 25 000 kronor i månaden. Nu går regeringen vidare och har infört ytterligare ett jobbskatteavdrag, det nionde i ordningen, som ytterligare ökar skatteklyftan mellan arbetsinkomster och övriga inkomster. Förslaget kostar ca 11 miljarder kronor per år. Det är en orimlig prioritering, när landets regioner tvingas skära ned på sjukvården på grund av att regeringen inte indexerat statsbidragen till kommunsektorn utifrån priser, löner och förändrad demografi. Skattesänkningen är en dyr reform som dessutom inte ger normalinkomsttagare speciellt mycket mer i plånboken.
Den föregående regeringen hade sedan tidigare i praktiken slutit skatteklyftan för ålderspensionärer. Det är därför viktigt att skatteklyftan sluts för alla inkomster, såsom sjuk- och rehabiliteringspenning, a-kassa, sjuk- och aktivitetsersättning och föräldraförsäkring.”
Förändringar och utvidgningar av rut- och rotavdraget, punkt 4: ”Avdragen för s.k. rut- och rottjänster är ytterligare exempel på skattereduktioner på inkomstskatteområdet. Skattereduktion för hushållsnära tjänster, det s.k. rutavdraget, innebär att den som köper hushållsnära tjänster kan göra avdrag på sin skatt för 50 procent av arbetskostnaden för ett antal tjänster utförda i en bostad. Problemet är inte att det finns hushållsnära tjänster att köpa utan problemet är att dessa tjänster skattesubventioneras. Riksrevisionen visar att 40 procent av det totala rutavdragsbeloppet 2017 gick till den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna. Det innebär i praktiken att låg- och medelinkomsttagare subventionerar höginkomsttagares städhjälp. Detta är inte bara orimligt och orättfärdigt, utan det är också ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Rutavdraget bör därför avskaffas.”
Jobbskatteavdrag, punkt 7: ”Den svenska skattedebatten har präglats av ett tydligt fokus på att sänka skatten på arbetsinkomster. Beskattningen av arbetsinkomster innehåller i dag mer än tio olika former av skattereduktioner. Ingen av dem har tydlig påvisbara positiva effekter. Enbart jobbskatteavdraget innebär en skattereduktion med ca 150 miljarder kronor per år. Regeringen slopade i sin budget för 2025 avtrappningen i jobbskatteavdragen. Sedan den 1 januari 2025 sker således ingen avtrappning av jobbskatteavdraget utan även på högre inkomster ges fullt jobbskatteavdrag. Jag är emot denna skattesänkning, dels av offentligfinansiella skäl – pengarna behövs bättre i välfärden och till klimatinvesteringar m.m. – dels av fördelningspolitiska skäl. Skattesänkningarna kommer att öka den ekonomiska ojämlikheten. Reglerna bör i stället ändras så att jobbskatteavdragen trappas av på inkomster över 45 000 kronor i månaden upp till 100 000 kronor. På månadsinkomster över 100 000 kronor i månaden ska inget jobbskatteavdrag göras.”
