Frågor som rör kollektivtrafiken
Nästa vecka debatterar riksdagen ett betänkande från trafikutskottet med rubriken: ”Kollektivtrafikfrågor”.
Betänkandet är ett värdefullt dokument, här finns en lägesrapport om tillståndet för kollektivtrafiken i hela landet. Samtidigt finns det inte mycket på textens 68 sidor som ger anledning till att känna glädje.
Vad som är viktigt och vad som anses vara av mindre vikt i svensk politik framgår av Tidöavtalet. I avtalet mellan regeringspartierna och SD nämns ordet kollektivtrafik överhuvudtaget inte. En fråga således som behandlas vid sidan om.
Riksdagens betänkanden gäller i regel konkreta förslag från regeringen som läggs fram som propositioner eller skrivelser. Så är det inte med detta betänkande om kollektivtrafikfrågor. Här tar riksdagen endast ställning till inkomna motioner från höstens allmänna motionstid. Och efter en snabbtitt på alla dessa motioner kan noteras att det finns yrkanden från företrädare från samtliga åtta partier och att motionerna spretar åt alla håll.
Betänkandets sammanfattning följer formuleringen som är standard och intetsägande på samma gång: ”Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkanden om olika kollektivtrafikfrågor, bl.a. om stärkt kollektivtrafik, jämställd och jämlik kollektivtrafik, biljettsystem och färdtjänst. Utskottet hänvisar i första hand till genomförda eller pågående initiativ på området. I betänkandet framhåller utskottet att kollektivtrafiken är ett viktigt medel för att uppfylla de klimat- och transportpolitiska målen.”
Utskottet konstaterar också att det ”behandlades ett femtiotal yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2023/24” och vidare ”I betänkandet finns 18 reservationer (S, SD, V, C, MP).”.
Slutsatsen blir att det finns några oppositionspartier, i första hand MP och V, som förgäves anstränger sig för att ge frågor om transport och kollektivtrafik den plats dessa bör ha, men att det för närvarande inte syns någon vilja hos regeringen att komma med handfasta förslag.
Biljettpriser kommer att behöva öka om regionerna vill bibehålla nuvarande utbud i kollektivtrafiken. Arbetspendlandet med egen bil kommer inte att minska. Utsläppen förändras i viss mån när trafikbolagen ställer om till eldrivna bussar.
I övrigt fortsätter forskningen kring trafikfrågor, mängder av rapporter med ett otal riktigt bra förslag läggs på hög. Avundsjuka blickar riktas mot större städer och regioner i grannländer där kollektivtrafiken har fått ett avgörande genombrott. Låt oss inte ge upp, det måste vara möjligt att ge kollektivtrafiken en annan utformning också här hemma.