Det gäller arbetslöshet! Det  finns inga naturlagar som föreskriver att en mindre eller större grupp människor behöver vara arbetslös. Visserligen ”arbetar” man inte när man studerar på heltid. Och visst kan det förekomma att någon byter från en arbetsplats och ett yrke till en helt annan befattning och uppgift. Och att det kan ta sin tid efter  man slutat med det ena innan man börjar det andra. Tyvärr förekommer också bedrägligt beteende när någon tillskansar sig samhällets ekonomiska stöd utan att man har rätt till detta.

Det är SCB som regelbundet berättar om sysselsättning och arbetslöshet, senaste redovisningen kom i onsdag: ”Arbetslösheten ökar i oktober”.

Nyhetssajten ”Newsworthy” har i november berättat om ”Högre arbetslöshet i Vänersborg än i Västra Götaland”. Samtidigt gällde att arbetslösheten i Vänersborg sjunker. Samma nyhetsbrev, som stödjer sig på uppgifter från Arbetsförmedlingen, berättar att långtidsarbetslösheten är 3,1 % av arbetskraften i vår kommun. 

Vem i kommunen är det som hanterar situationen? Vem har ansvar? Och vem gör något som resulterar i att invånare som vill arbeta hittar en arbetsplats, en anställning, en möjlighet att skaffa sig en regelbunden arbetsinkomst?

Kommunstyrelsens reglemente ger besked. Där lyder § 12 kort och gott: ”Kommunstyrelsen är arbetslöshetsnämnd enligt lagen om arbetslöshetsnämnd.”  Det finns en ”Lag om arbetslösnämnd” som beskriver kommunstyrelsens uppgift.

Men visst, det är inte kommunstyrelsen som ”gör jobbet”. Det borde vara arbetsförmedlingen på orten – fast det finns ju endast ett servicekontor. Det är i Trollhättan där någon av arbetsförmedlingens fåtaliga arbetsförmedlare finns kvar. I övrigt är det ju någon på något kontor av  alla dessa leverantörer av tjänsten ”Rusta och matcha” som får betalt för att möta arbetssökande. I Vänersborg finns tio kontor som den arbetssökande kan välja bland, under förutsättningen att man bedöms av arbetsförmedlingen att vara aktuell för hjälp hos ”Rusta och matcha”. Man behöver inte välja Vänersborg, runtom finns många fler leverantörer.

Inte att glömma – det finns arbetslöshet och det finns långtidsarbetslöshet. Tumregeln säger att de senare är svårare att ”matcha”, alldeles för mycket ”rustning” kan behövas. Då blir det ingen anvisning från arbetsförmedlingen till ”rusta och matcha”. Istället är det kommunens personal, i regel socialförvaltningens personal, som rycker in. 

Och här skaver det ordentligt: Arbetsförmedlingen är en statlig myndighet – staten ställer upp med all finansiering – arbetsförmedlingen skickar arbetssökande till leverantörer av ”Rusta och matcha” tillsammans med generösa belopp för alla anvisade arbetssökande.

Andelen långtidsarbetslösa är stor, kräver stora insatser – men myndigheten Arbetsförmedlingen ser inte möjlighet att finansiera kommunens och socialtjänstens insatser.  

SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, väljer nu att agera. Man har bestämt sig att söka en lösning på en konflikt som har funnits länge.  SKR skriver: ”SKR har genomfört undersökningen om kommunernas perspektiv på arbetsmarknadspolitiken sedan 2019. Årets sammanställning utgör den första i en serie beslutsunderlag som SKR nu tar fram inför regeringens aktivitetskravsreform.”

SKR företräder kommuner och regioner – det kan vara en fördel om våra kommunala politiker läser och studerar SKR:s underlag. Den första av tre rapporter publicerades – titeln är: ”Brister i arbetsmarknadspolitiken och behovet av ett välfungerande aktivitetskrav: Från bidrag till jobb – underlag till regeringens aktivitetskravsreform – del 1”

Uppdaterades: 29 dec 2023