Klimatpolitik
Riksdagen hann i onsdags med att debattera en rad olika frågor och att besluta kring 13 betänkanden från olika utskott. Den längsta debatten gällde Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2022/23:MJU16: ”Klimatpolitik”. 65 anföranden och repliker efter lite mer än tre timmar landade i snabbprotokollet. Vill man inte läsa utan lyssna så går det bra på riksdagens Webb-TV.
Anledningen till ett stort antal replikskiften var SD-ledamoten Martin Kinnunen (SD). I Kinnunens manuskript och i SD:s reservationer i betänkandet finns sådant som ledamöter från andra partier undrar över. Ett exempel: ”Vi i Sverigedemokraterna har ett stort engagemang för miljön, både nationellt, regionalt och globalt, och vi ser allvarligt på de ökade utsläppen av växthusgaser i världen och de effekter detta kan få.” På allvar? En provokation? eller bara Nysvenska?
Vänsterpartiets Kajsa Fredholm, ledamot från Dalarna och partiets företrädare i miljö- och jordbruksutskottet, hade ett anförande men deltog inte i några replikskiften. (I protokollet är det anförandet 167.)
Kajsa Fredholm sade bl a:
”Tanken om ett rättvist miljöutrymme har två beståndsdelar.
Den första delen är den grundläggande utgångspunkten att det finns ett givet miljöutrymme som vi människor har att röra oss inom. Vi har bara en jord med vissa givna ekologiska gränser. De ramarna kan inte tänjas hur som helst, utan vi måste se till att leva inom dem. Om vi lever över ett givet miljöutrymme och över ett ekosystems bärkraft drabbar det oss själva men även andra länders invånare och kommande generationer. På samma sätt drabbar tidigare generationers överskridande av ramarna oss i dag.
Den andra delen av det rättvisa miljöutrymmet är frågan om rättvisa. Om man tror på alla människors lika värde borde tillgången till pengar inte vara grunden för en fördelning av världens resurser.
Jorden är vårt gemensamma arv och borde då också förvaltas på det sättet. Men i dag är det de människor, företag och länder som har mycket pengar som lägger beslag på en långt större andel av det totala miljöutrymmet än vad fattiga människor eller länder gör. Det är inte rättvist. Det behövs politiska beslut för att rika länder ska minska sin miljö- och klimatpåverkan och för att fattiga länder ska få möjlighet att utvecklas.”
Och senare:
”För Sveriges del, herr talman, är det låg- och medelinkomsttagare som släpper ut minst växthusgaser i Sverige. De med högre inkomster släpper ut mer, och den rikaste procenten i Sverige har till och med ökat sina utsläpp dramatiskt.
De flesta i Sveriges befolkning vill att politiken ska ta ansvar och komma med de lösningar som krävs för att klara av de klimatmål vi har beslutat om. Och det bevisas i forskningen att klimatomställningen behöver vara rättvis för att kunna accepteras och genomföras. Det är förorenaren som ska betala mest. Det är de som släpper ut mest som behöver göra de största utsläppsminskande förändringarna. Och för det krävs en systemförändrande politik.”
Klimatfrågor behandlas inte endast i riksdagen. Alla kommuner är uppmanade att ta behovet om klimatanpassning på största allvar. Här några länkar som utgångspunkt för den som vill söka information och stöd.
SMHI erbjuder en ”Lathund för klimatanpassning”
På SMHI finns ”Kunskapscentrum för klimatanpassning”