Tankar om gymnasieskolan
Kommunala gymnasieskolor i Trollhättan och Vänersborg bedriver sedan 2013 utbildningen gemensamt under ledning av direktionen för Kunskapsförbundet Väst. Det vore fel att påstå att den politiska ledningen i de två medlemskommunerna till fullo visar förståelse för förbundets arbete och behov av resurser för att utvecklas.
Inte mindre än sex friskolor erbjuder utbildning, fem i Trollhättan och en i Vänersborg. Det finns ett stort överutbud av platser varje år. Det låter bra vid första tanken -tänk, alla elever från årskurs 9 har ett helt fritt val, det finns plats överallt för alla. Men så är det inte.
Vilka elever söker från vilka grundskolor till vilka gymnasieskolor? Vilka program attraherar vilka ungdomar – och deras föräldrar? År efter år syns en växande trend till att gå helt skilda vägar, segregation är det rätta ordet.
Kommunala skolor har som uppgift att erbjuda utbildning på helst samtliga nationella program – högskoleförberedande och yrkesutbildningsprogram. Därtill finns stora grupper av elever från grundskolan som inte har behörighet att söka till nationella program. För dessa ordnas utbildning på introduktionsprogram. Därutöver tillkommer kravet att ordna särgymnasiet.
Friskolor väljer vilka få program de vill ägna sig åt. För det mesta är det högskoleförberedande program som samlar elever med goda studievanor och förutsättningar att utan större insatser av individuellt stöd klarar en examen på tre år.
Men det finns ytterligare något som gör uppdraget för Kunskapsförbundet besvärligt. Näringslivet, båda arbetsgivarsidan och de fackliga organisationerna, oroas över att det inte finns tillräckligt många ungdomar som utbildar sig för yrken där rekryteringsbehoven bara blir större och större.
I tidningen Expressen finns idag en debattartikel av Elsa Alm, utredningssekreterare LO: ”Yrkesprogrammen har slaktats i marknadsskolan”. Ett inlägg i skoldebatten värd att läsas.
I morgon debatterar och beslutar riksdagen om förslagen i utbildningsutskottets betänkande 2021/22:UbU22: ”Ökade möjligheter till grundläggande behörighet för elever på gymnasieskolans yrkesprogram”.
I sammanfattningen sägs bl a: ”Förslagen innebär att alla
nationella yrkesprogram i gymnasieskolan ska innehålla det som krävs för att eleverna ska uppnå grundläggande behörighet till högskoleutbildning som påbörjas på grundnivå. För att det ska vara möjligt utan att minska
yrkesförberedelsen ska också programmens omfattning utökas, vad gäller både gymnasiepoäng och garanterad undervisningstid.”
Det kan vara intressant att följa debatten, talare från samtliga åtta partier har anmält sig, även statsrådet Lina Axelsson Kihlblom deltar. Läser man betänkandet, så finns reservationer endast från SD, L och MP, och särskilda yttranden från V och SD.
”Här hemma” i Kunskapsförbundets direktion är det sällan att någon ledamot hänvisar till det egna partiets avvikande uppfattning.
Som avslutning återges här yttrandet som Daniel Riazat, Vänsterpartiet, tillfogade i betänkandet: ”Tidigare gick ungefär hälften av eleverna i gymnasieskolan på ett yrkesförberedande program. Sedan den nya gymnasieskolan (GY 2011) infördes går nu bara knappt en tredjedel på ett yrkesprogram. I den första ansökningen till den nya gymnasieskolan hade andelen sökande till yrkesprogrammen minskat med nästan 10 procent och minskningen har fortsatt år efter år. En betydelsefull del av förändringen av yrkesprogrammen var att de inte längre gav grundläggande högskolebehörighet utan att eleverna
aktivt valde att lägga till de berörda ämnena. Utifrån den sociala struktur som råder på de olika nationella programmen var det lätt att konstatera att den sociala snedrekryteringen skulle öka på högskolan med den nya
gymnasieskolan. Men en majoritet av riksdagens partier valde trots detta att hålla fast vid det nya systemet.
Alla nationella gymnasieprogram ska ge grundläggande behörighet till högskolan. Den ålderdomliga föreställning som motiverat skillnader mellan teoretiska och praktiska yrken gäller inte i dagens och framtidens samhälle.
God språkförmåga och språkförståelse är viktigt för alla medborgare i livet som samhällsmedborgare och i arbetslivet. För flera av de yrkesförberedande programmen finns det dessutom en naturlig fortsättning i form av utbildningar på högskolan, bl.a. inom vård och omsorg samt olika tekniska utbildningar. Möjligheten att läsa vidare på högskola ska också vara en möjlighet för alla under hela livet. Möjligheten behöver inte utnyttjas av alla, men dörren bör hållas öppen oavsett det val av gymnasieprogram som någon har gjort under tonåren.
Regeringen lägger nu fram ett kompromissförslag som innebär att samtliga elever garanteras högskolebehörighet även på de yrkesförberedande programmen, med möjlighet att välja bort det. Detta är en kompromiss som jag står bakom.”