Oroväckande tunn när det kommer till substantiellt innehåll
Riksdagsledamoten Ali Esbati saknar inte tålamod. Ännu en gång frågar han arbetsmarknadsministern Eva Nordmark: ”VARFÖR?”
Nu senast 3 december ställde han frågan om ”Reformeringen av Arbetsförmedlingen” – interpellationen besvaras den 21 januari 2022.
2021/22:150 Reformeringen av Arbetsförmedlingen
Trots att januariavtalet har fallit fortsätter regeringens arbete med att reformera Arbetsförmedlingen enligt Centerpartiets önskemål: Arbetsförmedlingen ska
fortsatt ha myndighetsansvaret för arbetsmarknads-politiken, men matchande och rustande insatser ska i huvudsak utföras av privata aktörer på uppdrag av
myndigheten.
I september remitterade Arbetsmarknadsdepartementet en promemoria med de lagförslag som regeringen bedömer behövs för den fortsatta reformeringen av myndigheten (Ds 2021:27). En genomgång av remissvaren visar på en
omfattande kritik från expertmyndigheter, kommuner och fackförbund.
Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) är mycket kritisk till den snabba reformeringen av Arbetsförmedlingen. Enligt IFAU saknas det evidens för att privata utförare av arbetsmarknadspolitik når bättre resultat än offentliga. Om något verkar privata utförare snarare leda till högre kostnader för arbetsmarknadspolitiken. Enligt IFAU finns det därmed
inget stöd för att den föreslagna reformeringen bidrar till en effektivare arbetsmarknadspolitisk verksamhet. IFAU konstaterar avslutningsvis att det saknas en konsekvensanalys av den pågående reformeringen. Enligt IFAU är det märkligt att en så omfattande reformering kan genomföras utan en noggrann analys av effekter och kostnader.
Av de kommuner som beretts möjlighet att inkomma med remissvar är majoriteten mycket kritiska.
Fackförbundet ST och Akademikerförbundet SSR, de fackförbund som organiserar merparten av de anställda på Arbetsförmedlingen, riktar också skarp kritik mot den pågående reformeringen i sina respektive remissvar.
Departementsskrivelsen är enligt ST ”oroväckande tunn när det kommer till substantiellt innehåll”. SSR anser, å sin sida, att denna historiskt omfattande reformering av arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen inte uppfyller beredningskravet (RF 7 kap. 2 §), att behövliga upplysningar och yttranden ska inhämtas från berörda myndigheter samt att även sammanslutningar och enskilda ska ges möjlighet att yttra sig. SSR avstyrker därför förslaget i sin helhet.
Vänsterpartiet delar den omfattande kritik som ovanstående remissinstanser ger uttryck för.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga arbetsmarknads- och jämställdhetsminister Eva Nordmark:
1. Varför vill ministern genomföra en reformering av Arbetsförmedlingen som varken har stöd i forskningen eller hos en majoritet av remissinsatserna?
2. Varför vill ministern genomföra en reformering av Arbetsförmedlingen enligt januariavtalet trots att avtalet har fallit?
3. Varför har ministern inte genomfört en konsekvensanalys av den pågående reformeringen där effekter och kostnader analyseras?
4. Avser ministern att, i det fortsatta arbetet med att reformera Arbetsförmedlingen, ta hänsyn till den omfattande kritik som IFAU, ST, SSR och en majoritet av kommunerna ger uttryck för?
Ali Esbati (V)