Ge upprättelse till dem som jagas av F-kassan
Under lång tid har en politisk debatt pågått om människors så kallade bidragsberoende, en debatt som har förts av framförallt de borgerliga partierna men tyvärr också av socialdemokrater.
En politisk tävlan tycks ha uppstått om vilket parti som kan ställa hårdast krav. Sjuka har framställts som kostsamma och blivit ifrågasatta om de verkligen är sjuka.
Borgarna införde till och med ett skattesystem där sjuka skulle betala högre skatt än de som har turen att vara friska och ha ett jobb.
Många är de berättelser som vi har kunnat ta del utav, där människor lever under en enorm stress och ekonomisk press för att de haft oturen att bli sjuka och som tvingas strida för att få vara sjukskrivna.
Vi har träffat människor som uppmanats att söka jobb som egentligen inte finns; som jobb för människor med en arm, jobb där handlederna inte ska kunna användas, jobb där ingen stress ska finnas, och så vidare. Med andra ord en fiktiv arbetsmarknad långt ifrån verkligheten. Många av de vi mött är utbrända.
Före 2014 hade stupstocken sett till att drygt 100 000 människor utförsäkrats. Men trots att stupstocken togs bort, vilket var absolut nödvändigt, har hanteringen av sjuka människor fortsatt inneburit att sjuka nekats sjukpenning i mycket stor omfattning. Därtill ska läggas alla de som inte fått sina läkarintyg godkända från början, det vill säga de har nekats redan i sin ansökan.
I dagarna kom en ny rapport från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF). Rapporten ger oss svart på vitt att regeringens uppsatta mål för sjukpenningtalet, har fått tydligt genomslag i Försäkringskassans sätt att arbeta.
Fler får avslag på sin ansökan om sjukpenning – trots att lagstiftningen kring sjukpenning inte har förändrats. Men lagen ger Försäkringskassans handläggare utrymme för egna bedömningar, och det utrymmet har använts för att göra prövningen strängare.
Det vi ser är regeringens viljeyttringar om hårdare tag som slår igenom i bedömningen av den sjuka och avslagen har ökat och ökat.
Under lång tid har människor utförsäkrats och nekats ersättningar. Hur har de klarat sig, hur har deras hälsa påverkats, deras ekonomi, deras anhöriga, vilka liv har de kommit att leva? Det är dags att reda på det.
Om politiska partier driver på för att komma tillrätta med vad de uppfattar som ett problem, borde de också våga ta ansvar för att ta reda på vad som hänt med dem de jagat.
Vänsterpartiet föreslår att en granskning tillsätts. Vi vill att en systematisk genomgång görs över hur de som nekats sjukpenning eller sjukersättning påverkats.
Vi vill att konsekvenserna dokumenteras i syfte att synliggöra vilka följder de politiska besluten fått för enskilda men också på systemnivå. I analysen bör det också ingå vad effekterna har blivit på svensk sjukvård och för rättssäkerheten.
Allt det här vill vi få dokumenterat och analyserat, inte minst för att ge någon form av upprättelse för alla dem som fått sina läkarintyg indragna som inte skulle haft det. Men också för att dra lärdom och kunna fatta de beslut som behövs framöver.
Redan nu vill vi ta bort målet om antal sjukpenningdagar som styr Försäkringskassan och tidsgränserna i den så kallade rehabkedjan måste göras om.
Vi måste investera i rehabilitering och individanpassad vård. Krav ska ställas på arbetsgivaren om rimlig arbetsmiljö, och samverkan mellan Arbetsförmedling och Försäkringskassan måste bli bättre.
Det är också nödvändigt att lätta upp reglerna för att få sjukersättning.
Människor blir inte friskare av att misstänkliggöras och av att bli av med sin ersättning. Människor blir friskare av ett fungerande trygghetssystem, en bra sjukvård och ett mänskligare arbetsliv.
Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson
Nooshi Dadgostar, vice partiledare