Det här var en blandning av gammalt och nytt
Onsdag är det kommunfullmäktige. När ordförande Niklas Claesson, M, kommer till slutet på ärendelistan så finns där några interpellationer. Så brukar det vara.
En interpellation är ett sätt för enskilda politiker, framförallt politiker som inte tillhör kommunledningens partigrupp, att ställa en fråga. Interpellationen med rubriken ”Varför – mot alla odds?” avslutas med en tydlig fråga: ”Varför väljer kommunstyrelsens ordförande att lägga ett ofullständigt förslag i slutet av en mandatperiod?”
Så här långt är allt som det brukar vara.
Kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, svarar enligt regelverket skriftligt. Interpellanten får svaret först, senast dagen innan sammanträdet. Så också denna gång.
Av Marie Dahlins texter framgår mycket tydligt att hon själv har författat svaren. Och att hon uppenbarligen gör så utan att samråda med någon annan. Så också denna gång.
Men sedan blir det på annat sätt. Interpellationssvaret är inget svar på frågan som formuleras i interpellationen. Istället ställer kommunstyrelsens ordförande ett flertal egna frågor till interpellanten och till interpellantens parti och partigrupp.
Och det var definitivt ett nytt grepp. Vi får se om det är ett koncept som ordförande Niklas Claesson tycker är inom regelverket för en interpellation.
Kommunstyrelsens ordförande håller sig i i vart fall till samma ton och ordval som ledamöterna är vana med.
Här ännu en gång själva interpellation – och här texten från Marie Dahlin som läggs på ledamöternas bord i morgon kväll.