Vad gör vi med ensamkommande?
I SvT debatterade Morgan Johansson och Christina Höj Larsen. Har någon missat inslaget i Aktuellt, så går det att se i efterhand.
I texten kan man bl a läsa följande: ”Sedan flyktingkrisen 2015 har Sverige tagit emot över 37.000 ensamkommande barn. Fortfarande väntar ungefär 18.000 på besked från Migrationsverket, eller har fått avslag på sin ansökan men ännu inte utvisats.”
I Vänersborg är frågan också aktuell. Vi har i vår kommun ett stort antal ensamkommande barn, som i enstaka fall (yngre barn) finns i familjehem, flertalet är dock i kommunens HVB-hem eller i ett stödboende. Av Migrationsverket åldersuppskrivna har nästan alla förts över till anläggningsboenden, för det mesta till Restad Gård. Dit kommer också ungdomar från andra kommuner, som efter åldersuppskrivningen flyttas över till Migrationsverkets ansvar och bort från sina ”hemkommuner”.
Den som läser inlägg på Vänsterpartiets hemsida behöver inte vidare upplysningar, då vet man vilken skillnad det är för ungdomar som efter en lång flykt har hittat hit, att bo under socialtjänstens villkor och med stöd av socialtjänstens personal, eller att få plats i delat rum på ett anläggningsboende.
Vänsterpartiets ledamöter i socialnämnden har sedan i november försökt att få nämnden att rösta för ett beslut som ska ge förvaltningen utrymme att med generositet bemöta och hantera situationen för ”våra” ensamkommande barn. Men den erbarmliga striden mellan staten och kommunen, kostnadsansvar och kostnadsersättning, har varit i vägen för att få majoritet i nämnden. Vi visste ju om att åtminstone ett parti aldrig skulle finnas på vår sida. Men besvikelsen blev stor när det igår visade sig att endast Abdullahia Hassan Moalin från MP gav oss stöd vid omröstning, i övrigt blev det kalla handen från de andra partierna.
Här gårdagens handlingar, här ett tidigare inlägg på hemsidan i denna fråga och här texten från vår reservation som vi lämnade in idag:
Reservation socialnämnden 2017-03-30, ärende 5:
Återremiss gällande konsekvensbeskrivning fortsatt ansvar för ensamkommande barn i samband med asylavslag/åldersuppskrivning (Dnr 2017/15)
Vid socialnämndens sammaträde 2016-11-24 väckte ledamöterna från Vänsterpartiet ett ärende med anledning av alarmerande rapporter om konsekvenserna av Migrationsverkets åldersuppskrivningar av ensamkommande barn. Vi ville veta hur vår egen förvaltning hade valt att förhålla sig och vi ville säkerställa att bemötandet av alla asylsökande barn präglades av insikten att maximal omsorg hade högsta prioritet.
Vid nämndens januarimöte återremitterades ärendet till förvaltningen.
Vid mötet i mars beskrev förvaltningen i sitt tjänsteutlåtande ”Svar på återremiss i ärendet angående konsekvensbeskrivning av fortsatt kommunalt ansvar för ensamkommande barn i samband med Migrationsverkets asylavslag/åldersuppskrivningar” den aktuella situationen i Vänersborg och tillfogade ett förslag till beslut: ”Socialnämnden lägger informationen till handlingarna.”
Ingen kan ha undgått återkommande rapporter om att globalt fler än 50 miljoner människor är på flykt. Vi alla vet att en bråkdel av flyktingströmmen har hittat en möjlighet att ta sig till Sverige för att söka asyl här. Den radikala förändringen av Sveriges välkomnande inställning till att abrupt präglas av ett ytterst restriktivt förhållningssätt gentemot skyddsbehövande människor gör ont. På flera punkter har regeringen och riksdagen insett att man har gått för långt, kompletterande lagstiftning är på väg för att underlätta något för asylsökande och för alla som på ett eller annat sätt är engagerade i mottagningen.
Vår utgångspunkt har varit och är att vi är skyldiga att inom ramen för våra möjligheter visa största tänkbara generositet. Även om vi inte kan förstå enskilda öden och enskildas sorg och ångest, så måste vi göra vårt yttersta för att underlätta för alla skyddssökande och framförallt för alla ensamkommande barn.
Sannolikheten att kunna återvända inom överskådlig tid är begränsad, de flesta flyktingar ser Sverige som landet där det finns en andra chans att starta om och hitta strukturer för ett liv bortom förödelsen i hemlandet. Lika viktigt att det blir rätt för den enskilde är det för vårt samhälle att vi erbjuder fundamentala förutsättningar för en lyckad integration.
För ensamkommande barn, för ungdomar som går i våra grundskolor och gymnasieskolor, är skillnaden mellan att ha en plats på ett HVB-hem eller stödboende i jämförelse med en sängplats på ett anläggningsboende avgörande. Personalen på ett hem vet att lyssna, ser behoven och förstår att erbjuda rätt stöd, men vem vänder man sig till på ett anläggningsboende, som en av många vuxna som alla söker att orientera sig på egen hand.
I nämnden har vi framfört dessa tankar, det var knappt någon som yttrade sig, det kändes obehagligt när det blev klart att många sökte gömma sig bakom förslaget ” … att lägga informationen till handlingarna”.
För att ge våra kollegor i socialnämnden en möjlighet att ta steget och visa viljan att lämna ett bidrag lade vi vårt yrkande:
”Flera initiativ till kompletterande lagstiftning kommer att förändra situationen för ensamkommande barn. Vi noterar möjligheten att framledes kunna överklaga åldersuppskrivningar, vi tänker på propositionen ”Kompletteringar av den tillfälliga lagen för uppehållstillstånd rörande studier på gymnasienivå”.
I avvaktan på dessa förändringar beslutar socialnämnden att de av Migrationsverket åldersuppskrivna barn får vara fortsatt placerade på våra boenden.”
Tyvärr var det endast ledamoten från Miljöpartiet som ställde sig bakom Vänsterpartiets yrkande.
Jag reserverar mig i ärendet, eftersom jag upplever att socialnämnden har missat sin möjlighet att ge ett tydligt besked om vår beredskap att vilja vara en av alla de krafter som hjälper när hjälpen behövs som mest.
Lutz Rininsland
Vänsterpartiet 2017-03-31