Vänsterpartiet spelar roll
Framåt slutet på året skall vi utvärdera mandatperioden. Samtidigt behöver vi nominera Vänsterpartiets ledamöter till nämnder och styrelser. Där gäller att vi kan ”bestämma” och skapa än bättre förutsättningar för kommunikation och fördelning av uppgifter och ansvar oss emellan. För det nya kommunfullmäktige vet vi ganska omgående efter valnatten hur vi ligger till fyra år framöver, om vi ökar eller faller tillbaka jämfört med ”dagens” åtta mandat och fyra platser för våra ersättare. Då är det dags att ta fram checklistan: Vad gjorde vi bra och vad kan vi förbättra? Vad var mindre bra och behöver göras på annat sätt?
För hela mandatperioden gäller att vi gjorde nog rätt med våra motioner. Vi lämnade in motionerna när vi kände att tankarna hade mognat. Vi avstod från att kasta in ”sista minuten motioner” i valrörelsetider. Vi bevakade våra motioner i nämnderna och senare i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Vi höll fast eller kompromissade. Vi drog även tillbaka två motioner när vi såg att ”kommunen” i stort hade genomfört det som uttrycktes i våra ”att-satser” utan att motionerna hade återförts till fullmäktige.
En annan sak som vi också ska vara stolta över är våra förberedande gruppmöten: I stort sett gick vi genom hela ”ärendepaketet” en vecka i förväg, undanröjde eventuella missförstånd om vad ärendet ”egentligen” gällde och diskuterade om beslutsförslagen innehöll något lurigt. Vid våra möten fördelade vi också arbetsuppgifterna, föreslog vem som skulle ha partiets huvudanförande och vilka som skulle stå beredda för stöd och uppbackning från talarstolen. Där behöver vi bli bättre nästa mandatperiod. Det är inget fel att några från gruppen oftare än andra står vid mikrofonen, men det vore en fördel om samtliga kunde övervinna panikkänslan och äntra talarstolen… Uppmuntran, utbildning, träning – vi får hitta på något. Här har vi annars ”bortkastat kapital”, vi som vet hur mycket vettigt våra kamrater har att säga, bara de kan ta sig upp för trappstegen till talarstolen.
Hur gick det på fullmäktigesammanträdet igår? I huvudsak som vanligt, fast det tog längre tid, från start 13.00 till mål 22.35 – en rejäl ”arbetsdag”. Vi var pålästa, vi var uppe och debatterade i elva ärenden på en lista av arton. På fem punkter var det inte någon från något parti som ville tala i ärendet.
Riktiga beslutsärenden fanns nog bara tre i antal – i två av dessa återfanns vi på ”förlorarsidan” i omröstningen. Men i själva verket har den andra sidan inte någon glädje av att har vunnit dessa beslut.
Vi tar dem i tur och ordning. Först ut var förslaget till Mål- och resursplan 2015. Vad ska man säga? Kommunstyrelsen hade undanröjt, ”återremitterat” investerings- och exploateringsbudgeten. Talare efter talare fick hoppa i sina manuskript när den nitiske ordföranden knackade med pennan varje gång någon gled över på fel planhalva i sitt anförande. Vänsterpartiets gruppledare instämde i det Moderaternas gruppledare sa, att det här höll på att spåra ur. Hur som helst, det viktigaste: På en budget som omfattar cirka 2 miljarder skilde det 530.000 kronor mellan kommunledningens, M-FP-KD, och S-C:s förslag. Än viktigare: Båda förslagen ställde sig bakom en rejäl förstärkning av anslagen till förskolan och grundskolan. Äntligen, sade Vänsterpartiet. År 2012 hade vi fått med oss S, C och MP och segrat mot den borgerliga gruppens nedskärningsförslag. 2013 schabblade S, varpå MP bytte sida och det blev ett bakslag. Nu är det valår, nu var alla på tårna. MP gick längst men kom ingen vart. Vänsterpartiet yrkade inte ens, inte nu. Varför störa de andras insikt och ansträngningar när de äntligen gör rätt? Vid omröstningen röstade 23 för förslaget från S-C, S (12), C (3) och V (8), medan 20 röstade för mini-alliansens förslag, M (13), FP (5) och KD (2). ”Avstår” ropade MP (4), Välfärdspartiet (2) och SD (1) – man höll fast vid sina egna tankar. Och nu det viktigaste: ALLA MED LITE ERFARENHET VET ATT DETTA JUNI-BESLUT I SIN HELHET KOMMER ATT PRÖVAS, VÄRDERAS OCH OMFORMULERAS NÄR RÖKEN EFTER VALNATTEN HAR SKINGRATS OCH EN FÖRHOPPNINGSVIS ”RIKTIG” MAJORITET TAR PLATS I VÄNERSBORG. Fyra år med en handfallen minoritetsregering som bara har kunnat lita på 20 av 51 ledamöter har inte varit någon bra tid, inte för någon. Det är svårt att vara opposition, man slår inte gärna på någon som redan ligger. Alltså: Vem vann? Ingen.
Det andra beslutet gällde ett medborgarförslag. Ett femtiotal hushåll, samtliga villa- och småhusägare, bad om att ett område lite större än en halv fotbollsplan, skulle få en detaljplaneändring ”till parkmark”. För att göra en lång historia mycket kort: M, FP, KD och S var måna om sitt rykte som betongpartier. Det gällde att försvara en gällande detaljplan från 1933 som gör det möjligt att klämma in två grupphus i en liten skogsdunge. Det kan slå slint när prestige och partipiska regerar, fem år av våra berörda invånares kamp och vädjan kan inte ha varit förgäves. Troligen inte! Att säga nej till detta medborgarförslag var tillräckligt oanständigt, att följa upp detta med att förföra någon entreprenör att våga sig på ett äventyr kommer nog att te sig omöjligt. Så vem vann? Inte klart än. Vem som förlorade ytterligare förtroende hos invånarna i Vänersborg däremot råder det inget tvivel om.
Det sista – det största ärendet. Eller inte? Det gällde ett inriktningsbeslut att flytta hamnen från ”mitt-i-Vänersborg” till Vargön. Hamnen ligger idag vid farleden som övergår till kanalen ”Karls grav” och som så småningom leder till Trollhätte kanal och efter ytterligare tre (av totalt fem) slussar via Göta älv till Göteborg. Vi har skrivit om detta utförligt tidigare och fortsätter att göra så i bloggform. Våra frågor och betänksamheter fanns i ett tjugominuters anförande på tio punkter. Vi fick veta ganska omgående och upprepade gånger att vi var ute i ogjort väder. Det skulle inte beslutas något om någonting – allt det gällde var att uttrycka att ”Vänersborg vill ha en hamn och hamnen vill vi gärna ha i Vargön”. Det blev så! Så nu kan kommunstyrelsens ordförande möta investerare i en serie samtal. Men tänk om någon vill syna hans kort? Och det är där vi kände oss motiverade att ”jobba” så grundligt som vi gjorde och insistera på våra frågor och invändningar. VI HAR I VÄNERSBORG TILLRÄCKLIGT MED MINNEN AV HARMLÖSA INRIKTNINGSBESLUT SOM SENARE ANSÅGS VARA BINDANDE. Och för att vara tydligt en gång till: Vi vill se att transporter flyttas bort från vägarna, till järnvägen och med fördel till sjöfarten ”på inre vattenvägar”. Det förutsätter nya slussar, det förutsätter riksdagens och regeringens agerande. Det förutsätter också företag som behöver transporter och vill använda sjöfarten. Det förutsätter en serie beslut och en serie avsiktsförklaringar som övergår till skrivna avtal. Sedan bör vi nog kunna bli eniga i fullmäktige. Vänersborg har lagt och lägger miljoner ”på is”, år efter år. Det finns inget i kassan som kan slängas i sjön.