Vänner, välkomna hit till Vänsterpartiets kväll i Almedalen. Välkomna till det rödgrönt styrda Gotland.

Hemma har jag två tvillingar, en flicka och en pojke, Greta och Tor. Två nyfikna femåringar som ska börja förskoleklass till hösten. Jag önskar att de ska få det bra och gläds åt deras glädje, så som föräldrar gör. Jag funderar ibland på hur deras framtid kommer att se ut. De är födda med några minuters mellanrum, de uppfostras tillsammans. Jag och min fru försöker behandla dem lika, sätta samma gränser för dem, ge dem samma uppmuntran. Men jag ser också att de kommer att mötas av olika förväntningar och få olika möjligheter i sina liv bara för att de är pojke och flicka.

Det räcker med att gå in i en leksaksaffär för att se hur olika det är. Där finns en avdelning riktad till pojkarna, en annan till flickorna. Färgerna är olika, det är rosa och blått. Star wars och Ninjago till pojkarna, Hello Kitty till flickorna. Jag ser på förskolan hur normen dominerar, trots duktiga pedagoger som försöker behandla alla lika. Duktiga flickor och busiga pojkar. Prinsessklänningar och spidermantröjor. De yttre förväntningarna, bilderna och trycket är så starkt att det är svårt att hålla emot som förälder eller som förskollärare. Det påverkar och formar även mina barn.

Jag vet att det kommer att påverka dem hela livet. Om mina barn blir som genomsnittet så kommer min son att tjäna 3,6 miljoner kronor mer under sitt liv än min dotter av en enda orsak. Att han är man. Det trista är att inkomstklyftan mellan män och kvinnor ökar som en konsekvens av borgerlig ekonomisk politik. Kvinnors arbete värderas fortfarande lägre än mäns.

Jag vet att min dotter kommer att behöva bära på en rädsla som inte min son kommer att behöva bära på. Den rädsla som får den ensamma tjejen på väg hem sent om kvällen att se sig om en extra gång, att byta trottoar eller snabba på stegen när en okänd man går bakom henne. Rädslan för sexuellt våld. En rädsla som begränsar kvinnors och flickors frihet varje dag.

Om mina barn skulle bli politiskt aktiva och ge sig ut i debatten på nätet för en human flyktingpolitik så vet jag att de kommer att bemötas olika i kommentarerna. Det hat som vräks över antirasister är så mycket grövre om antirasisten är en kvinna. Ofta har det inslag sexuella hot, kommentarer om utseende eller hån. Rasism och hat mot kvinnor och hbt-personer hänger ofta ihop. Det är sådant som Sverigedemokraternas hejaklack på nätet vräker ur sig.

Jag kan se hur olika vi bemöts i min egen vardag. Om jag och Ulla Andersson, Vänsterpartiets talesperson i ekonomiska frågor, skriver likadana debattinlägg om ekonomisk politik så bemöts hon i kommentarsfälten med att hon som tidigare förskolelärare inte ska uttala sig om överskottsmål eller finansiell reglering. Väldigt sällan kommenterar någon mina inlägg i samma ämne med att jag som tidigare metallarbetare utan akademiska poäng ska hålla tyst.

Så ser det ut i Sverige 2013. Det gör mig både frustrerad och beklämd. Visst har mycket bra skett för jämställdhet och lika rättigheter mellan män och kvinnor. Inte minst tack vare kvinnorörelsen och vänstern. Men oändligt mycket mer finns kvar att göra. Jag vill bo i ett land där min son och dotter ska ha lika möjligheter att utvecklas till de personer som de är och vill vara. Därför är jag feminist. Därför är jämställdheten så viktig för Vänsterpartiet. Feminismen genomsyrar vår politik, den är en självklar del av vår ideologi. Vi behöver en regering som tar frågor om jämställdhet på allvar. En regering som minskar i inkomstklyftan mellan kvinnor och män. En regering som ser till att kvinnojourerna för stöd så att de kan hjälpa hotade och misshandlade kvinnor. En regering som vill att vi ska dela lika på ansvaret för barn och hem. En regering med Vänsterpartiet.

Forts…

Ladda ned och läs talet i sin helhet här:
https://www.vansterpartiet.se/assets/Jonas-Sjostedts-tal-Almedalen-2013.pdf

Se talet live på:
https://www.svtplay.se/video/1309114/jonas-sjostedt-v-textat

Uppdaterades: 05 jul 2013