Vänsterpartiet Vänersborg

En andningspaus efter några tuffa dagar

I veckan som gick stod budgetberedningens arbete i centrum i kommunhuset. Vänersborg brukar ju fatta beslut om nästa års Mål- och resursplan strax innan midsommar, i motsats till många andra kommuner som slutför processen först i oktober eller i november. Beslutar man sent, så är fördelen att man förfogar över nästan alla relevanta underlag.

Nu är det ett valår och då brukar skillnaden mellan tidigœ och senare upplevas extra tydligt. Det med tanke på att intäktssidan i alla kommuner växer ju fler statliga bidrag som tillkommer. Löften finns det ju gott om, från den sittande regeringen inte minst. Förslagen blev kända bit för bit och bekräftades i vårändringsbudgeten. Där finns en mängd godbitar som gynnar kommunerna under 2018. Antydningar om vad som kan väntas 2019 och framåt finns i den ekonomiska vårpropositionen.

Men hur mycket av det som kommer att förverkligas vet ingen idag. Det är ju först ”på riktigt” när höstpropositionen kommer. Och vem som skriver texterna då, det avgörs den 9 september. Fram till dess är det mesta spekulation, ren ovisshet.

Det finns även andra osäkerheter som gäller alla kommuner och landsting. Vid sidan om statsbidrag är det ju genom kommunalskatten som Vänersborg får sina inkomster.  Och med tanke på prognosen, som kom i mitten av februari, så dämpades optimismen något. Idag, samma dag som budgetberedningen avslutade sina möten med presidierna från alla nämnder, kom ett nytt underlag från SKL. I ingressen står att läsa: ”Jämfört med den prognos vi presenterade i februari (cirkulär 18:5) är skatteunderlagets ökningstakt uppreviderad 2018 till följd av att arbetade timmar har utvecklats starkt under slutet av 2017 och början av 2018.”. Vad det betyder i kronor och ören kommer budgetberedningen att få höra från ekonomistaben vid nästa träff den 3 maj. Därefter är det ett möte till inbokat den 17 maj, innan förslaget går till förhandlingar med facken och till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige för beslut.

Budgetberedningens underlag är arbetsmaterial, alltså handlingar som inte i detta skede diarieförs. Men samtliga förvaltningas material och nämnders beslut finns tillgängliga. Och där framgår var problemen framöver finns att söka. De viktigaste är tre:

  1. Nämnderna begär resursförstärkningar som totalt är mångdubbelt större än det som beräknas finnas i kommunens plånbok nästa år.
  2. Anvisningarna till nämnderna utfärdades av en kommunledning som befinner sig i minoritet. Nu har det också hänt att ”de egna” i flera nämnder inte heller har gett stöd till kommunstyrelsens ordförande.
  3. Kommunfullmäktige avgör frågan i slutändan. Det är SD som med sina sex mandat kan avgöra. Man vet aldrig vad SD hittar på. Förra veckan hade Ola Wesley, SD, i socialnämnden ett eget förslag som var fullkomligt uppåt väggarna. Fyra dagar senare avstod SD från att rösta i barn- och utbildningsnämnden. Medan alla andra partier trotsade kommunledningen förklarade Ola Wesley: ”Sverigedemokraternas grupp har inte hunnit att ta ställning till detta. Så därför avstår jag att deltaga i beslutet.” Vid samma klockslag biföll representanten från SD i kultur- och fritidsnämnden oppositionens yrkande och fällde kommunledningens förslag. Sedan måste man veta att SD nästan aldrig lyckas ha alla sina platser besatta vid kommunfullmäktiges sammanträden. Så vem kan veta hur tärningen rullar …?

Under tre dagar kan allmänheten träffa samtliga nio partiers representanter på Bomässan i Arenan. Det är högst sannolikt att alla nyfikna som ställer frågan om hur budgetprocessen ska sluta får det ärliga svaret: ”Ingen aning.” Vänsterpartiets företrädare finns i kommunens monter på söndag mellan klockan 14 och 15. Välkomna att samtala med oss. Det kan ju finnas andra frågor vi har ett bättre svar på.

Varför göra det lätt för sig när man kan krångla till det?

I politiken finns i huvudsak två vägar för att komma till ett beslut. Är man i ledning, i majoritet, sitter i presidiet, då ber man förvaltningen att ta fram ett underlag och ett beslutsförslag. Raka spåret!

Är man i opposition, endast en av många ledamöter, och vill komma fram med sina egna goda idéer och förslag, ja, då är det i regel en längre väg att gå. Att skriva en motion är en lämplig väg.

Sedan gäller det att i motionen formulera ett yrkande som kan locka fler att ansluta sig. Att kräva, att begära, att utmana är inte det man ska göra om man vill komma någon vart.

Ändå kan det gå galet.

I Vänersborg är ”dans på gång”. Det märks och det syns när man följer kulturutbudet. I alla fall det som våra ungdomar står för. Många grupper och många ungdomar uppträder i olika event. Även i Trollhättan är mycket på gång via N3.

Kunskapsförbundet ordnar gymnasial utbildning. Där finns det estetiska programmet med olika inriktningar, en av dessa är dans. Där är här motionen tar sin utgångspunkt.

Det hade varit fel att yrka ”Inrätta inriktningen dans på det estetiska programmet!”. För Kunskapsförbundets direktion fattar väl aldrig beslut utan ordentliga underlag, eller hur? Så yrkandet i motionen som lämnades in för ett halvt år sedan blev följande: ”Jag yrkar att direktionen ger uppdrag till en utredning för att kunna fatta ett beslut om inriktningen dans skall erbjudas på det Estetiska programmet från och med läsår 2019/20.”

Vilka utbildningar som skall erbjudas beslutar direktionen i morgon. Dans finns inte med. Ärendet innan gäller motionen. Förslaget är att motionen avslås. Samtidigt säger man att man inte är främmande för att ompröva frågan i händelse av att intresset från blivande gymnasieelever växer.

Men allt motionen begärde var ju att direktionen skulle skaffa sig ett underlag för att fatta ett välgrundat beslut den dagen det blir aktuell med att överväga att öppna för dansen i gymnasieskolans programutbud.

Kanske går det att vid sittande bord ändra på beslutsförslagets första del. Försöka duger!

Här hela underlaget som ledamöterna fick i utskicket.

Asylpolitik – vem talar klartext?

I ett tidigare inlägg Utvisningar eller amnesti här på hemsidan länkade vi till ett anförande av Christina Höj Larsen. På liknade sätt som när vi igår återgav Vänsterpartiets reservationer i utbildningspolitiska frågor, sammanställer vi här texter från två betänkanden från Socialförsäkringsutskottet. Här handlar det om reservationer från Vänsterpartiets ledamot Christina Höj Larsen.

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2017/18:SfU15: Migration och asylpolitik

Migrations- och flyktingpolitik  

I dag finns stora brister i Migrationsverkets handläggning av ärenden som rör asylsökande barn. Lagar, förordningar och Migrationsverkets egna föreskrifter följs inte på ett tillfredsställande sätt. Av det skälet bör en inspektion inrättas med uppdrag att säkerställa att Migrationsverkets rutiner och riktlinjer tillämpas rättssäkert och enhetligt.

Kvotflyktingsystemet 
I dag går det inte att ansöka om asyl i Sverige från utlandet. Det är också närmast omöjligt att ta sig till Sverige för att söka asyl. Av dessa skäl bör svenska beskickningar få utfärda asylvisum till skyddsbehövande antingen när dessa befinner sig i hemlandet eller i tredjeland. En utredning bör tillsättas med uppgift att lägga fram förslag om en procedur för utfärdande av sådana visum.
Tillfälliga lagen
Tillfälliga lagen innebär omfattande försämringar av asylsystemet som får svåra konsekvenser för människor på flykt. Regeringen bör därför dra tillbaka tillfälliga lagen. Vidare bör regeringen återkomma med förslag om att lagen inte ska tillämpas vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd som registrerats innan lagen trädde i kraft den 20 juli 2016. Tillfälliga lagen
innehåller vissa undantag för ansökningar om uppehållstillstånd som har registrerats hos Migrationsverket den 24 november 2015 eller tidigare. Det kan ifrågasättas om inte en sådan retroaktiv lagstiftning strider mot Europarätten. Införandet av tillfälliga lagen har skapat stora problem och mycket lidande för gruppen ensamkommande barn. Det handlar främst om begränsningen av bestämmelsen om särskilt och synnerligen ömmande omständigheter.
Reglerna bör därför ändras och utlänningslagens regler återinföras.
I detta betänkande finns ytterligare sju reservationer från Vänsterpartiet.
Men i riksdagen behandlades ytterligare ett betänkande med frågor kring asylpolitiken:

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2017/18:SfU16: Anhöriginvandring

Här två reservationer från Vänsterpartiets representant i utskottet:
Anhöriginvandring
Familjeåterförening är en av få lagliga vägar till Sverige. Genom tillfälliga lagen har den vägen begränsats avsevärt. Om fler familjer på flykt skulle tillåtas att återförenas, skulle det innebära att många människor slapp ta den livsfarliga vägen över Medelhavet. Att få bo ihop med sin familj är en mänsklig
rättighet. Dublinförordningen fastslår vilken stat som ska pröva en asylansökan från en person som befinner sig i en Dublinstat. Om sökanden har familj som beviljats skydd eller befinner sig i asylprocessen i en annan Dublinstat ska det landet även pröva sökandens asylansökan. Omkring 45 000 flyktingar är fast i grekiska flyktingläger. Många av dem har familj i Sverige och därmed rätt att återförenas, men på grund av bristande kunskaper samt otillräcklig rätt till juridisk rådgivning och undermålig hantering av asylärenden i Grekland sker inte detta i dag. Uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning mellan föräldrar och barn får endast beviljas om barnet är under 18 år. Detta är onödigt snävt. Om en person i familjen har skyddsbehov är det sannolikt att samma sak gäller även för övriga familjen. För de flesta är relationen mellan föräldrar och barn livslång, och det är orimligt att kräva att den ska avslutas för att barnet hunnit fylla 18 år. Enligt nuvarande lagstiftning förlorar barn som beviljats asyl i Sverige rätten till familjeåterförening när de blir svenska medborgare.
Denna ordning kan starkt ifrågasättas. Det är orimligt att svenska medborgare ska behandlas sämre an andra i detta avseende. Tidigare fanns en s.k. sistalänken-bestämmelse i utlänningslagen som innebar att om en enda familjemedlem var kvar i hemlandet kunde denne beviljas uppehållstillstånd för att komma till Sverige och leva med övrig familj här. När bestämmelsen togs bort stängdes dörren för många människor. Det finns åtskilliga exempel på kvarvarande, åldriga föräldrar som har separerats från sina vuxna barn. Bestämmelsen måste återinföras.
Uppskjuten invandringsprövning
Debatten om den s.k. tvåårsregeln har pågått under lång tid. Att utlandsfödda kvinnor som misshandlats av sina män under den tvååriga prövotiden för permanent uppehållstillstånd blivit utvisade från Sverige om de brutit upp från förhållandet har upprört många. Denna rättstillämpning har alltför länge tillåtits få oacceptabla konsekvenser, t.ex. att många kvinnor sett sig tvingade att stanna kvar i förhållanden trots misshandel eftersom utvisning till hemlandet skulle kunna medföra värre konsekvenser för dem. Gällande regler har fått till följd att visst våld och viss kränkning kan accepteras och att myndigheterna medges ett för stort tolkningsutrymme. Detta framgår bl.a. av rapporter från Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks). I utredningsbetänkandet Kvinnor och barn i rättens gränsland (SOU 2012:45) föreslås bl.a. att skyddet för kvinnorna ska stärkas. Vidare innebär tillfälliga lagen stora steg i fel riktning. Relationen måste numera bestå under längre tid för att den som anlänt genom anhöriginvandring ska kunna få förlängt uppehållstillstånd. Regeringen bör återkomma med förslag på förändringar i bestämmelserna om anhöriginvandring i syfte att värna utsatta kvinnors situation, både i den tillfälliga lagen och i utlänningslagen.

Tydliga markeringar

Det vore synd om det inte kommer fram. Våra partikamrater i riksdagen gör ett bra arbete, men mycket förblir utan större uppmärksamhet. Samma gäller säkert för ledamöter från andra partier.

Varje höst, under en hektisk tid av några få veckor, skrivs motioner, mängder av motioner – kring fyra tusen motioner brukar stämplas in under den allmänna motionstiden. Dessa motioner innehåller ett yrkande, flera yrkanden eller i några fall en mängd yrkanden. Alla inkomna texter hänvisas till riksdagens olika utskott, beroende på vad yrkandena syftar till.

I utskotten buntas motionerna ihop i olika ämnesområden och behandlas i något av utskottets betänkande. Utskottet ”överväger”, vill säga beskriver gällande ordning i en viss fråga, presenterar därefter motioner som berör denna fråga, för att slutligen formulera ett ”ställningstagande”.

De flesta motioner möts av samma öde – utskotten avstyrker motionerna. Avstyrka betyder att utskottet föreslår riksdagen att avslå motionen. Det finns en rad standardformuleringar, de vanligaste är nog att utskottet anser ”att det redan pågår ett arbete”, ”att yrkandet behandlas i annat sammanhang”, ”att yrkandet tidigare behandlats och avslagits och inget nytt i sak har tillkommit”, osv. osv.

De olika partiernas utskottsrepresentanter får finna sig i att utskottsmajoriteten har annan uppfattning och inte delar motionärens yrkande. Då kvarstår att välja endera av två möjliga markeringar: för det mesta skrivs en reservation, i något fall ett särskilt yttrande.

Daniel Riazat, Vänsterpartiets utbildningspolitiska talesperson, företräder partiet i Riksdagens utbildningsutskott. Här reservationerna han lämnade i betänkandet 2017/18:UbU20 som hade titeln:  Grundläggande om utbildningen

Fritidshem

Fritidshemmen är en del av en samlad skoldag och ska därför hålla lika hög kvalitet som skolan. Många barn börjar och slutar sin dag på fritidshemmet.

Tyvärr vistas många av dem i en torftig och osäker miljö eftersom grupperna är för stora och antalet personer i personalen för få för att en meningsfull verksamhet ska kunna erbjudas. En satsning på ökad personaltäthet i fritidshemmen är helt nödvändig för att förbättra arbetsmiljön för både anställda och barn. Det skulle förbättra möjligheterna att bedriva en meningsfull verksamhet med hög pedagogisk kvalitet.

Trots regeringens satsningar på ökad personaltäthet i fritidshemmen i budgetpropositionen för 2016 är det inte tillräckligt när det gäller personalsituationen i fritidshemmen. Regeringen har tidigare gett Skolverket i uppdrag att återinföra rekommendationer gällande gruppstorlek och
personaltäthet i förskolan. Jag anser att sådana rekommendationer också bör finnas när det gäller fritidshemmen.

Undervisning i modersmål och minoritetsspråk

Dagens elevunderlag skiljer sig mycket från när regelverket om modersmålsundervisning fastställdes. De senaste åren har tusentals barn och ungdomar kommit ensamma till Sverige, och utifrån dagens lagstiftning skulle skolan kunna neka dem att ta del av modersmålsundervisningen eftersom de saknar vårdnadshavare med annat språk än svenska i Sverige och därmed inte alltid har sitt modersmål som det dagliga umgängesspråket i hemmet. Jag anser att lagstiftningen måste förändras så att alla barn med annat modersmål än svenska garanteras undervisning i sitt modersmål. Ett sätt att gå till väga är att likställa ensamkommande barn och ungdomar med adoptivbarn i lagstiftningen. Mot denna bakgrund anser jag att en utredning bör se över rätten till modersmålsundervisning.
Vidare anser jag att det är viktigt att stärka modersmålsundervisningen eftersom ämnet stöder eleverna i deras kunskapsutveckling. Eftersom endast hälften av de barn som är berättigade till modersmålsundervisning deltar i den anser jag att regeringen bör återkomma med åtgärder för att få fler att delta i modersmålsundervisningen.

I samma betänkandet lämnade Daniel Riazat fler reservationer: SkolbibliotekLäromedel och undervisningsmetoderKränkande behandling, Konfessionella inslag i skola samt Jämställdhet och könsuppdelad undervisning.

Socialnämnden enades bara på en punkt

Socialnämnden enades bara på en punkt

Ramanvisningar från kommunstyrelsen var ett minoritetsbeslut. Vi har tidigare beskrivit att Maria Dahlin, S, kommunstyrelsens ordförande fick fram anvisningar till förvaltningar och nämnder med blott 7 av 15 röster. Vänsterpartiet har genom ett eget yrkande och genom sin reservation i slutet på februari markerat sin  inställning.

Nu är nämndernas besked på väg tillbaka till budgetberedningen.

Socialnämnden hade fått ett genomarbetat utskick från sin förvaltning med ett klart och tydligt beslutsförslag:

”Socialnämnden begär hos kommunstyrelsen ramökning motsvarande 52,5 mkr fördelat enligt följande;
1. 3,0 mkr till resterande driftsbudget för serviceboende LSS Idrottsgatan 7 (Konvaljen)
2. 5,5 mkr till driftsbudget för socialpsykiatriskt boende Storegårdsvägen i Vargön
3. 7,0 mkr avseende boendestöd LSS för ungdomar som studerar på annan ort
4. 8,2 mkr för förstärkning av hemsjukvårdens budget utifrån avancerad sjukvård
5. 2,8 mkr för förstärkning av budget för särskilt boende äldre utifrån avancerad sjukvård
6. 25,0 mkr för förstärkning av budget för placering av barn/unga
7. 1,0 mkr för budget avseende träningsboende ensamkommande ungdomar

Socialnämnden överlämnar förslag till Mål- och resursplan 2019-2021 samt konsekvensbeskrivning till kommunstyrelsen.”

Under överläggningarna framkom fyra olika yrkanden:

Kommunledningens partier S, C och MP: ”Socialnämnden begär hos kommunstyrelsen en ramökning med 42,5 mkr” (vilket innebär ett uppdrag till förvaltning att spara 10 mkr).

Den borgerliga treklövern M, L och KD [fast KD var frånvarande idag]: ”Socialnämnden begär hos kommunstyrelsen en ramökning med 34,5 mkr” (vilket innebär ett uppdrag till förvaltning att spara 18,5 mkr).

Vänsterpartiets två ledamöter föreslog nämnden att ställa sig bakom förvaltningens förslag i sin helhet.

Ledamoten från SD föreslog ”bifall till punkt 1-5 och avslag på punkterna 6 och 7 i förvaltningens förslag”.

Resultatet blev att det första av dessa fyra förslag utgör socialnämndens besked till budgetberedningen och kommunstyrelsen.

Vänsterpartiet anmälde en skriftlig reservation.

Redaktören från den lokala tidningen TTELA  gör det enkelt för sig. Istället för att fråga oss innan han skriver, istället för att läsa sig in i hela ärendet konstaterar han: ”Det enda partiet om anser att nämnden inte kan göra några besparingar alls är V som vill att verksamheterna ska få hela den summan förvaltningen menar behövs.” Det är inte en korrekt framställning,

Därutöver blev nämnden helt enig kring frågan om Marie Dahlins förslag om den sociala inkluderingspotten.  Flera ledamöter betonade att man helt delar förvaltningens åsikt. Självfallet är det rätt att vilja se att den sociala inkluderingen får större genomslag och framgång i vår kommun. Men det får inte ske genom att ta ifrån förvaltningen så mycket som 9,1 mkr, vilket ifrågasätter nämndens och förvaltningens möjligheter att fokusera på inkluderande insatser i den ordinarie verksamheten.

Nedräkning pågår

Sanningens ögonblick kommer närmare. Torsdag sammanträder socialnämnden i Rådhussalen i Folkets Hus. Bland ett mindre antal ärenden är det punkten ”Mål- och resursplan för socialnämnden 2019-2021” som är central.

Med minsta möjliga marginal fick kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin, S, sista dagen i februari gehör från kommunstyrelsen för sitt förslag till ramanvisningar. Sju av femton ledamöter röstade för förslagets två huvudpunkter: Dels ingen förstärkning för nämnderna 2019, samma utrymme som 2018, och värre, indragning av resurser som istället samlas i en ”social inkluderingspott” på 19,3 mkr under kommunstyrelsen. Sju av femton? Korrekt. Åtta av femton tillstyrkte inte förslaget. Men eftersom ledamoten från SD anmälde att SD inte deltog, så var det ingen mening för de återstående sju att samlas kring ett motförslag. Marie Dahlin skulle avgjort frågan genom sin utslagsröst som ordförande.

Det är ett elände när politiska representanter i avgörande ögonblick smiter ut bakvägen. Efteråt kan man slå sig för bröstet och förkunna: Inte var det vi som har velat att det blir så här!

I morgon är det alltså socialnämnden som behöver ta ställning. På bordet ligger förvaltningens beskrivning av läget. Dels säger förvaltningen att det behövs en förstärkning med 52,5 mkr för 2019, dels beskriver förvaltningen vad som behöver ske om denna förstärkning uteblir.

Hur är det med majoritetsförhållanden i socialnämnden? Från kommunledningens tre partier finns sex ledamöter, fyra från S (däribland Dan Nyberg som är den nyvalde ordföranden för nämnden), en från vardera C och MP. Två moderater, två vänsterpartister, en ledamot vardera från L och KD. Avgörandet ligger hos Ola Wesley, SD, som nu också är gruppledare för sitt parti. Kommer han säga något? Kommer han att ta ställning? Om han gör det – på vilken sida? Eller avgör han återigen genom att inte säga något, genom att avstå från att delta i beslutet?

Förvaltningens texter är tydliga, för oss i Vänsterpartiet finns bara ett ställningstagande. Läs bara:

Konsekvensbeskrivning av minskning av ram med 9,1 mkr till KS för inrättande av social inkluderingspott
Budgetberedningen har föreslagit en minskning av socialnämndens ram med 9,1 mkr inför 2019. Syftet med minskningen är att starta en”socialinkluderingspott” inom KS. Syftet med potten är positivt och den
andemening som går att utläsa gällande vad potten ska användas till matchar det arbete socialförvaltningen redan gör och vill fortsätta utveckla i samarbete inom förvaltningen och tillsammans med externa och interna partners.
Förvaltningen har genomfört en organisationsförändring 1 januari 2018 genom tillskapandet av avdelningen Arbete, sysselsättning och integration. Där har vi samlat arbetsmarknadsenheten, integrationsenheten och daglig verksamhet för att skapa en tydligare och starkare avdelning. Syftet med
förändringen är att skapa ”en väg in och flera vägar ut” för de kommuninvånare som har sysselsättning inom förvaltningens dagliga verksamheter, kontakt med integrationsenheten samt med
arbetsmarknadsenheten. Vi bedömer att vi genom detta sätt att organisera oss får bättre möjligheter att fortsätta utveckla arbetet med att hjälpa kommuninvånarna till stegvisa förflyttningar till arbetsmarknaden.
Den av budgetberedningen föreslagna ramförändringen om 9,1 mkr, vilket i sin tur motsvarar 18 heltidstjänster kan förverkligas genom besparingar inom förvaltningens lagstyrda verksamhet genom minskad personaltäthet och därmed följande konsekvenser för brukarna vad gäller kvalité i leverans
av vård och omsorg och socialt arbete. Alternativt kan budgetberedningens intention genomföras genom avveckling av verksamhet som inte är lagstyrd, exempelvis arbetsmarknadsenheten. Dock är det just bland annat denna enhet inom förvaltningen som redan idag har i uppdrag att verka för att
förverkliga intentionerna i den föreslagna sociala inkluderingspotten i samarbete med interna och externa aktörer. Bedömningen är därför att de medel som nämnden har för dessa insatser bör kvarstanna inom nämndens ram och därmed på bästa sätt bidra till de intentioner som presenterats
avseende den sociala inkluderingspotten.”

Senaste inläggen

Kategorier

Senaste kommentarer

Arkiv