Vänsterpartiet Vänersborg

Nej, vi har inte riktig förstått varför

Protokollet från socialnämnden ljuger inte, det var nio ledamöter utöver företrädaren från SD som förkastade vårt förslag. Vi hade med stort tålamod under perioden november till mars försökt att få nämnden med oss i en fråga som kommer närmare och närmare. Restad Gård, det stora anläggningsboendet finns i Vänersborg, för asylsökande, för gruppen som har fått permanent uppehållstillstånd tidigare eller som får tillfälligt uppehållstillstånd nu men inte lyckas att hitta eget boende, en anläggning där nu också fler och fler åldersuppskrivna barn inkvarteras. Är man döv, är man blind? Vad behöver hända innan det kommer en reaktion, något mer än att man lägger ”informationen till handlingarna”?

I lokaltidningen TTELA finns ett upprop ”Vi vill ha politiker som värnar om mänskliga rättigheter”, i Göteborgs Posten GP finns en debattartikel ”I Sverige har olika människor olika värde”. Läser man inte? Dessa texter vänder sig till oss, till oss alla, till politiker, till politiker i Vänersborgs socialnämnd också.

Vad gör vi med ensamkommande?

I SvT debatterade Morgan Johansson och Christina Höj Larsen. Har någon missat inslaget i Aktuellt, så går det att se i efterhand.

I texten kan man bl a läsa följande: ”Sedan flyktingkrisen 2015 har Sverige tagit emot över 37.000 ensamkommande barn. Fortfarande väntar ungefär 18.000 på besked från Migrationsverket, eller har fått avslag på sin ansökan men ännu inte utvisats.”

I Vänersborg är frågan också aktuell. Vi har i vår kommun ett stort antal ensamkommande barn, som i enstaka fall (yngre barn) finns i familjehem, flertalet är dock i kommunens HVB-hem eller i ett stödboende. Av Migrationsverket åldersuppskrivna har nästan alla förts över till anläggningsboenden, för det mesta till Restad Gård. Dit kommer också ungdomar från andra kommuner, som efter åldersuppskrivningen flyttas över till Migrationsverkets ansvar och bort från sina ”hemkommuner”.

Den som läser inlägg på Vänsterpartiets hemsida behöver inte vidare upplysningar, då vet man vilken skillnad det är för ungdomar som efter en lång flykt har hittat hit, att bo under socialtjänstens villkor och med stöd av socialtjänstens personal, eller att få plats i delat rum på ett anläggningsboende.

Vänsterpartiets ledamöter i socialnämnden har sedan i november försökt att få nämnden att rösta för ett beslut som ska ge förvaltningen utrymme att med generositet bemöta och hantera situationen för ”våra” ensamkommande barn. Men den erbarmliga striden mellan staten och kommunen, kostnadsansvar och kostnadsersättning, har varit i vägen för att få majoritet i nämnden. Vi visste ju om att åtminstone ett parti aldrig skulle finnas på vår sida. Men besvikelsen blev stor när det igår visade sig att endast Abdullahia Hassan Moalin från MP gav oss stöd vid omröstning, i övrigt blev det kalla handen från de andra partierna.

Här gårdagens handlingar, här ett tidigare inlägg på hemsidan i denna fråga och här texten från vår reservation som vi lämnade in idag:

Reservation socialnämnden 2017-03-30, ärende 5:

Återremiss gällande konsekvensbeskrivning fortsatt ansvar för ensamkommande barn i samband med asylavslag/åldersuppskrivning (Dnr 2017/15)

Vid socialnämndens sammaträde 2016-11-24 väckte ledamöterna från Vänsterpartiet ett ärende med anledning av alarmerande rapporter om konsekvenserna av Migrationsverkets åldersuppskrivningar av ensamkommande barn. Vi ville veta hur vår egen förvaltning hade valt att förhålla sig och vi ville säkerställa att bemötandet av alla asylsökande barn präglades av insikten att maximal omsorg hade högsta prioritet.

Vid nämndens januarimöte återremitterades ärendet till förvaltningen.

Vid mötet i mars beskrev förvaltningen i sitt tjänsteutlåtande ”Svar på återremiss i ärendet angående konsekvensbeskrivning av fortsatt kommunalt ansvar för ensamkommande barn i samband med Migrationsverkets asylavslag/åldersuppskrivningar” den aktuella situationen i Vänersborg och tillfogade ett förslag till beslut: ”Socialnämnden lägger informationen till handlingarna.

Ingen kan ha undgått återkommande rapporter om att globalt fler än 50 miljoner människor är på flykt. Vi alla vet att en bråkdel av flyktingströmmen har hittat en möjlighet att ta sig till Sverige för att söka asyl här. Den radikala förändringen av Sveriges välkomnande inställning till att abrupt präglas av ett ytterst restriktivt förhållningssätt gentemot skyddsbehövande människor gör ont. På flera punkter har regeringen och riksdagen insett att man har gått för långt, kompletterande lagstiftning är på väg för att underlätta något för asylsökande och för alla som på ett eller annat sätt är engagerade i mottagningen.

Vår utgångspunkt har varit och är att vi är skyldiga att inom ramen för våra möjligheter visa största tänkbara generositet. Även om vi inte kan förstå enskilda öden och enskildas sorg och ångest, så måste vi göra vårt yttersta för att underlätta för alla skyddssökande och framförallt för alla ensamkommande barn.

Sannolikheten att kunna återvända inom överskådlig tid är begränsad, de flesta flyktingar ser Sverige som landet där det finns en andra chans att starta om och hitta strukturer för ett liv bortom förödelsen i hemlandet. Lika viktigt att det blir rätt för den enskilde är det för vårt samhälle att vi erbjuder fundamentala förutsättningar för en lyckad integration.

För ensamkommande barn, för ungdomar som går i våra grundskolor och gymnasieskolor, är skillnaden mellan att ha en plats på ett HVB-hem eller stödboende i jämförelse med en sängplats på ett anläggningsboende avgörande. Personalen på ett hem vet att lyssna, ser behoven och förstår att erbjuda rätt stöd, men vem vänder man sig till på ett anläggningsboende, som en av många vuxna som alla söker att orientera sig på egen hand.

I nämnden har vi framfört dessa tankar, det var knappt någon som yttrade sig, det kändes obehagligt när det blev klart att många sökte gömma sig bakom förslaget ” … att lägga informationen till handlingarna”.

För att ge våra kollegor i socialnämnden en möjlighet att ta steget och visa viljan att lämna ett bidrag lade vi vårt yrkande:

Flera initiativ till kompletterande lagstiftning kommer att förändra situationen för ensamkommande barn. Vi noterar möjligheten att framledes kunna överklaga åldersuppskrivningar, vi tänker på propositionen ”Kompletteringar av den tillfälliga lagen för uppehållstillstånd rörande studier på gymnasienivå”.

I avvaktan på dessa förändringar beslutar socialnämnden att de av Migrationsverket åldersuppskrivna barn får vara fortsatt placerade på våra boenden.”

Tyvärr var det endast ledamoten från Miljöpartiet som ställde sig bakom Vänsterpartiets yrkande.

Jag reserverar mig i ärendet, eftersom jag upplever att socialnämnden har missat sin möjlighet att ge ett tydligt besked om vår beredskap att vilja vara en av alla de krafter som hjälper när hjälpen behövs som mest.

Lutz Rininsland

Vänsterpartiet                                                                                       2017-03-31

Tänk att det blev rätt

Det blev ett enhälligt beslut i kommunfullmäktige kring ärendet som vi brottades med under ett antal dagar. Suck! Vad bra!

Det kanske löser sig

Om det inte går på räls, då finns det risk att ett ärende slutar på ett sätt som det inte var tänkt. Eller också att fullmäktige inte kommer fram till ett beslut.

God förmåga till kommunikation är en förutsättning, att hålla sig informerad om hur en och samma fråga besvaras olika av olika nämnder och förvaltningar är också en fördel – det blir spännande att se hur kommunfullmäktiges ordförande lever upp till mångas förväntningar, att vid morgondagens sammanträde skilja äpplen och päron och att hitta en väg ur en lite väl tilltrasslad situation.

Det handlar om ett ärende som inte finns med på kallelsen och om ett annat ärende som landade fel vid kommunstyrelsens beredning för någon vecka sedan. Båda handlar dock om en och samma sak:  Det saknas skollokaler i Vänersborg och det finns ett förslag till att lösa lokalbristen åtminstone under de närmaste åren.

Barn- och utbildningsnämnden förordar lokalerna på Idrottsgatan 7, fast det behövs renovering, ombyggnad, anpassning. Nämnden lämnade ett förslag till att finansiera åtgärderna till viss del genom att ställa pengar till förfogande som tidigare varit öronmärkta till Norra skolan. Dessa pengar räcker dock inte till för att stå för hela kostnaden. Därför behöver den projektansvariga nämnden, samhällsbyggnadsnämnden, ett beslut av kommunfullmäktige innan arbeten kan påbörjas. DET ÄR DETTA ÄRENDE SOM INTE STÅR PÅ FULLMÄKTIGES LISTA I MORGON.

Det som finns på ärendelistan är samhällsbyggnadsnämndens förslag till den reviderade investerings- och exploateringsplanen. Vi har tidigare skrivit om planen – se ”Hur ska det sluta?” Oppositionens agerande och motivering till varför det blev ett annat beslut än det som låg på bordet beskrev vi också där.

Om kommunstyrelsens ordförande tar på sig att informera kommunfullmäktiges ordförande korrekt, så borde det vara möjligt att lösa problemet. Men det kan vara nog så svårt att hänga med i Marie Dahlins tankesprång.

Å ena sidan skriver hon till Vänsterpartiet att tåget har gått: ”Ärendet kan inte tas upp då det inte finns några pengar till projektet Idrottsgatan 7. Pengarna försvann i samband med beslutet i KS om överföring av investeringsmedel.”

Å andra sidan skriver hon till en medborgare som hade ställt en fråga i samma ärende: ”Jag och socialdemokraterna, Centerpartiet och miljöpartiet står bakom det du vill. Tyvärr styr vi i minoritet men hoppas på att någon av de andra partierna tar sitt ansvar i kommunfullmäktige den 29 mars.”

För säkerhets och tydlighetens skull sammanfattar vi:

Ärendet Idrottsgatan 7 måste sättas på dagordning och manglas fram i kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen – ansvaret för detta har Marie Dahlin, S, kommunstyrelsens ordförande. Hon har inte gjort detta. Utan denna hantering blir det inget beslutsärende i kommunfullmäktige.

Ärendet ”Reviderad investeringsplan” var i kommunstyrelsen. Där fanns inga pengar kvar av det tidigare anslaget till Norra skolan, ”objektet” var borttaget ur planen som sträcker sig 2018-2022. Oppositionen yrkade inte att dessa pengar skulle föras in igen, oppositionen markerade dock att någon gång måste paviljongerna vid Norra skolan ersättas av en ombyggnation, så att Norra skolans byggnad kan ge plats åt en skola med två klasser i varje årskurs.

Det borde inte föranleda kommunfullmäktiges ordförande, Lars-Göran Ljunggren, S, att hindra att missuppfattningen nu kan undanröjas. Vad han måste bestämma, och vår förhoppning, är att han rådgör med sina två ställföreträdare i fullmäktiges presidium, det är om fullmäktige samtidigt skall formulera en signal att man inte behöver vänta till fullmäktiges möte 23 maj för att påbörja arbetet med Idrottsgatan 7. Tänk, eleverna kommer dit redan i slutet på augusti, bråttom är dagens understatement.

Vänsterpartiet lägger ett yrkande som syftar till att vara ”startskottet”. Vänsterpartiets ledamot i barn- och utbildningsnämnden redovisar yrkandet på sin blogg. Det är en möjlig väg att komma förbi Marie Dahlins handlingsförlamning, det är ett yrkande som hon i sak borde bifalla. Frågan är om hennes partikamrat ger henne denna möjlighet.

Kommunstyrelsens ordförande klamrar sig fast i sitt hörn

I ett inlägg igår ställde vi frågan ”Hur ska det sluta?” Den frågan har vi inget svar på än. Däremot kan det vara av intresse att se svaret från kommunstyrelsens ordförande på frågorna vi ställde i fredags:
Ӏr kallelsen till kommunstyrelsens arbetsutskott komplett?
VAR ÄR ÄRENDET IDROTTSGATAN 7?
Glömdes ärendet eller har KSO beslutat att inte ta upp ärendet?
Vi ber om svar på våra frågor.”
Några minuter innan arbetsutskottets möte idag kom svaret:
”Ärendet kan inte tas upp då det inte finns några pengar till projektet Idrottsgatan 7.
Pengarna försvann i samband med beslutet i KS om överföring av investeringsmedel.
Hälsningar
Marie
Marie Dahlin (S) Kommunalråd”
Det ligger i vår kommuns intresse att någon ger Marie Dahlin en kompass för att hitta rätt igen, hennes handlingsförlamning vållar mycket oro bland elever, personal och föräldrar.
Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet skickade en skrivelse till ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige i samma ärende – här hela texten:

”Hej!

Den senaste tiden har bristen på lokaler för högstadieelever inför nästa läsår – men även på sikt – börjat diskuteras på skolorna, uppmärksammas i medierna och bland vårdnadshavare. Situationen förvärras ytterligare av att de enda lokaler som i nuläget finns tillgängliga – Idrottsgatan 7 – har en mycket dålig arbetsmiljö med misstänkta mögelskador i fastigheten.

I nuläget har hela skolorganisationen för högstadiet inför hösten satts på paus på grund av detta. Skolorna – med Silvertärnan i spetsen – vet inte ens om de kommer att ta emot tre, fem eller inga (!) nya klasser till hösten. Oavsett antalet nya elever vet man inte vilka lokaler man kommer bedriva verksamheten i eftersom befintliga lokaler inte räcker till. Framför allt är det är det ämnes-/specialsalarna (musik, slöjdämnena, hemkunskap) på Tärnan F-6 som sätter begränsningarna. Där är det trångt redan i nuläget.

Det finns långt gångna planer i flera etappsteg för permanent skolverksamhet på Idg 7. Att invänta en utredning för att undersöka behov och lösningar på lång sikt – hur välbehövlig den är – innebär därför risker för oönskade effekter på flera plan. De fyra miljoner som i nuläget är avsatta för Idg 7 räcker eventuellt för att åtgärda den undermåliga ventilationen (OVK:n är inte godkänd och Miljö- och hälsa är inkopplade) men löser inga av de andra problem som nämnts ovan.

Det är därför mycket oroande för både lärare, chefer på olika nivåer, elever och vårdnadshavare ur flera olika perspektiv när ärendet inte ens finns på ärendelistan den 29/3. Det ger dessutom ett märkligt intryck när arbetsmiljö- och lokalproblem i Kommunhuset verkar prioriteras framför en dräglig skolsituation – framför allt när problemen lyftes på nationell nivå för bara ett par veckor sedan:

https://www.av.se/press/nio-av-tio-skolor-slarvar-med-arbetsmiljon/

Bristen på beslut kan även ställa till problem med försörjningen av legitimerade lärare eftersom det finns en klar och tydlig risk att lärare, eftersom det är arbetstagarens marknad, söker sig till andra kommuner som erbjuder tydligare skolpolitik och bättre arbetsmiljö – och får en löneförhöjning till på köpet.

Vänersborgs kommun behöver fatta ett beslut som innebär en genomförbar skolorganisation.

Henrik Månsby, Lärarnas Riksförbund

Karin Einevik, Lärarförbundet

Hur ska det sluta?

När en ledande politiker inte får gehör för egna tankar och förslag, hur blir reaktionen? Eftertanke, självinsikt? Söka skuld hos andra? Man kan undra. Vi undrar.

Marie Dahlin, S, leder en minoritetskoalition i Vänersborg, där S har 14 ledamöter i fullmäktige, C och MP vardera 4. 22 ledamöter av 51 måste söka tidiga samtal, bör sträva efter att förankra sina förslag. Annars bäddar man för att snubbla gång på gång.

2016 var det oppositionens budget som gällde, 2017 är det oppositionens budget som gäller. Flera andra tunga förluster i avgörande omröstningar därtill. Insikt och förändrat beteende kunde varit en slutsats, en annan att avgå. Men bara att fortsätta som hittills är illa. I alla fall för vår kommun. Viktiga beslut schabblas bort helt eller dras i långbänk. Andra frågor sätts överhuvudtaget inte på dagordningen.

Fullmäktige är mer än en församling av trötta fritidspolitiker som säger ja och amen till alla beslutsförslag. Kommunstyrelsen är mer än en transportsträcka. Men det som kommer från kommunstyrelsens arbetsutskott har stor betydelse. Utskottets beslut borde präglas av klokhet och eftertanke. Här träffas kommunledningens politiker och högste förvaltningschef. Här borde en kommunledning i minoritet söka samtal och samförstånd.

En titt i protokoll från arbetsutskottet sammanträden ger en tydlig bild av hur ”intensiva” överläggningarna är:

2017-01-16, 6 ärenden, 15 minuter

2017-01-30, 12 ärenden, 15 minuter

2017-02-20, 15 ärenden, 25 minuter

I morgon, 2017-03-27, 30 ärenden, 701 sidor som är underlag för besluten. Kungörelsen kom på fredag eftermiddag, förhoppningsvis har arbetsutskottets fem ledamöter då också fått handlingarna. På kommunens hemsida ligger däremot inte mer än föredragningslistan, ”vi andra” kan bara se rubrikerna.

Och då ser vi att ett ärende saknas helt. En fråga som fyllt den lokala tidningen TTELA:s sidor upprepade gånger. ”Ingen upprustning – profilklasserna läggs ner” och ”Oenighet om pengar till nya skolan”. Redaktören Niklas Johansson ville vara än tydligare med en betraktelse: ”Politikerna måste kommunicera med varandra”.

Vad var det egentligen som hade hänt? Vad är det som gäller?

Skollokalerna i Vänersborg räcker inte till, antalet elever och antalet klasser har stigit och fortsätter att stiga. Planeringen hinner knappt med och stegen till att planen blir verklighet är långa. Och blir längre för att man inte talar med varandra, inte ställer frågan ”hur menar du? hur vill du ha det?” Ett dåligt samtal kan leda till missförstånd, att inte tala med varandra utan bara klubba snabba beslut bäddar för kaos.

Norra skolan ligger vid Vänern. En skola med anor, en skola och en byggnad som alla vill vara rädda om. För att klara av platsbristen finns två paviljonger, praktiska, nyttiga. Men i längden ingen lösning, skolan behöver byggas om för att kunna ge plats för två paralleller. I investeringsbudgeten fanns pengar avsatt för detta, för 2017 och 2018. Nästan 30 miljoner. Den ansvariga nämnden insåg att arbetet inte skulle kunna ske förrän tidigast 2019 eller ännu senare. Nämnden föreslog att de avsatta pengarna skulle kunna användas till ombyggnad och anpassning av andra skollokaler som kommunen nyss hade förvärvat från Kunskapsförbundet Väst. Skolprojektet Idrottsgatan 7 behöver mer än 30 miljoner, men tillskottet från Norra skolans pengar var förutsättningen för att kunna göra nödvändiga arbeten snabbt. Men då behövs ett beslut i kommunfullmäktige, det räcker inte med nämndens goda vilja och att ärendet vilar på förvaltningens skrivbord.

Varför kommer inte frågan till kommunfullmäktige? Varför finns inte ärendet på morgondagens lista för kommunstyrelsens arbetsutskott? Det korta svaret är: Kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, talar inte med andra, hon frågar inte, hon bara handlar.

Det längre svaret är att kommunstyrelsen på sitt möte 1 mars behandlade ärendet ”reviderad investeringsbudget”. Kommunen planerar ju år efter år vad som ska ske nästkommande år, vad som kan tänkas komma under de fyra åren därefter. Beslutet för 2017 togs i juni 2016, beslutet för 2018 (med utblick på 2019-2022) tas i juni i år. Men nu i början av 2017 är det ju bara att konstatera att mer än en tredjedel av investeringar för 2016 ”inte blev av”, av olika skäl. Därmed transporteras en stor volym från 2016 in i 2017, varför det är bäst att se över beslutet från 2016 och skjuta några poster på framtiden. Därför ”försvann” anslaget till Norra skolan från 2017 och 2018. Oppositionen ville dock markera att paviljongerna ska bort, den planerade ombyggnaden skulle ske – fast senare. En sådan tanke behöver inte föra med sig att det behöver skrivas in ett belopp för 2019, 2020 eller senare. Alla vet ändå att ”den dagen” det ska ske, måste pengarna finnas på ett öronmärkt anslag.

Oppositionen var införstådd med att anslaget, som just nu inte behövdes för Norra skolan, skulle kunna tillföras Idrottsgatan 7, i enlighet med ett enhälligt beslut från den ansvariga barn- och utbildningsnämnden i november 2016. MEN DÅ MÅSTE JU ÄRENDET BEHANDLAS, TAS UPP I ARBETSUTSKOTTET, BEHANDLAS AV KOMMUNSTYRELSEN OCH BESLUTAS I KOMMUNFULLMÄKTIGE.

Marie Dahlin, S, frågade inte, hon bara ställde sig i ett hörn och förkunnande att oppositionen återigen inte fattade vad den gjorde. Är man i underläge, behöver man inte jämt utsätta sig för stryk. Och sedan tycka synd om sig själv och alla andra som blir lidande av utebliven handling och avsaknad av kloka, överenskomna beslut. Saknas mandat får man kompensera med goda samtal. Klarar man inte det, händer det igen och igen att det blir magplask, borde man dra den enda riktiga slutsatsen och avgå. Vänersborg mår inte bra av en kommunledning som prenumererar på misslyckanden.

Tala med varandra

Det lilla och det stora. En tid av tvära kast. Sanningar igår, förnekanden idag. Förändringar sker ständigt, men tempot tycks öka. Det gäller att hålla fast vid några grundläggande regler.

Dagens Nyheter lägger en fotnot under sina artiklar: Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Vem trodde att en sådan förklaring skulle behövas?

Men nu är det tweeten, i tid och otid, som inleder nyheten. Därefter kommer tillrättaläggandet, tolkningen, nekandet, glidningen. Att tala direkt med varandra tycks vara bara den ena delen av ett möte, att i efterhand erbjuda allehanda slutsatser av det som sades verkar ha större betydelse. Der Spiegel skrev om mötet mellan Angela Merkel och Donald Trump att hon ”verkade vara den vuxna i rummet”.

Men det går att tala med varandra. Dagens Nyheter beskriver ett sådant samtal ”Fullt hus när politiska motpoler tillåts att tala till punkt”. En mer än läsvärd betraktelse.

Det är inte förbjudit att tala med varandra, om frågor som behöver lösningar. Det finns oväntade exempel på att sådant är möjligt. Här ett sådant: Förra veckan diskuterade riksdagen ”Gymnasieskolan”. Inför debatten hade utbildningsutskottet tittat på aktuella motioner och frågeställningar. Kring den efterlängtade återgången från kursbetyg till ämnesbetyg råder egentligen enighet, men några ville skynda mer än andra. Här enades representanter från tre partier kring en gemensam reservation och ett gemensamt ställningstagande. Vänsterpartiet, liberalerna och sverigedemokraterna skrev under. Man var i sakfrågan, i denna enskilda sakfråga om ämnesbetyg, överens.

Efter valdagen i september 2014 drog det ut på tiden innan det blev klart ”vem med vem” som skulle bilda en minoritetsregering för de kommande fyra åren i Vänersborg. Vänsterpartiet blev inte tillfrågat av någon, men i slutändan avtalade vi en valteknisk samverkan med Välfärdspartiet. Våra partier har nästan inget gemensamt, men vi visste båda att ”tillsammans” behövde vi inte överlämna en del av våra platser i nämnderna till de större partierna eller partikoalitionerna. Systemet gynnar de stora, missgynnar de små. När vi vid det tillfället såg att SD, som inte heller blev vidtalat av någon annan om ett samarbete, skulle manipuleras bort från möjligheten att via lottning få fler platser, då reagerade vi och rättade till detta. Nej, vi förhandlade inte, men vår utgångspunkt var ”rätt ska vara rätt”.

Idag möter vi SD i Vänersborg i alla nämnder. Någon enstaka gång står det i protokollen att ledamöter för SD instämde i förslaget från V, en annan gång att ledamöter från V instämde i yrkandet från SD. Det är inte så att vi samtalar och kommer överens om gemensamma förslag, det är bara så att likalydande förslag i enskilda sakfrågor noteras på detta sätt i alla protokoll. Någon råkar få ordet först, då antecknas den som kommer efteråt som den som ”instämde”.

Men det händer bara någon enstaka gång att vi hamnar på samma sida. SD i Vänersborg agerar nämligen på ett sätt som är både väntat och oväntat. Alla vet, och SD sviker sannerligen inte, att varje gång något av nyckelorden nämns i något ärende, att nu vaknar ledamoten till. ”Nyanlända, extra statsbidrag, integration, arbetslöshet, bostadsbrist, språkintroduktion, försörjningsstöd, mångkulturell ….”. Det är som att trycka på en knapp. Det är påfrestande, inte för att SD har så snäva intressen att vilja koncentrera sig på ”denna del” av politiken, nej, mest för att det i samma ögonblick blir tydligt att ledamöterna inte läser sina handlingar. Fråga efter fråga, påstående efter påstående borde inte behövas, svaren finns redan i den utskickade texten, ogrundade och felaktiga uttalanden kan rättas hur många gånger som helst, det tar inte någon längre stund innan en upprepning sker. Nej, på det lokala planet finns ingen som helst antydan om att något annat parti söker ett samarbete. I många omröstningar deltar åtta av nio partier, det nionde anmäler allt som oftast att man inte deltar i beslutet. Det finns alltför många frågor som SD inte intresserar sig för. SD i Vänersborg är inte seriöst. Det oväntade är att man inte ens anstränger sig.

Föredömlig redovisning

SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) har en viktig roll. På en mängd olika sätt. Förtroendevalda på alla nivåer möter i beslutsunderlag på avgörande punkter hänvisningar till SKL, ”som SKL har räknat fram”, ”som det framgår av SKL:s rapport”, ”med utgångspunkt från SKL:s vägledning”. När budgetprocessen inför 2018 rullade igång, innehöll ”omvärldsanalysen” referenser till rapporter, prognoser och uppskattningar från SKL i de flesta centrala avsnitt.

Som vänsterpartist gläds man också i andra sammanhang över SKL:s tydlighet i sina ställningstaganden. Som remissinstans är SKL en mycket uppskattad aktör. Här yttrandet från SKL till Finansdepartementet om Välfärdsutredningens delbetänkande Ordning och reda i välfärden.

Dock vill detta inlägg rikta uppmärksamhet på en annan aspekt. Som arbetsgivar- och medlemsorganisation för Sveriges kommuner ordnar förbundet mängder av utbildningar och konferenser, för anställda, för politiker och många gånger för ”såväl som”.

I veckan ordnades DEMOKRATIDAGEN 2017. Visserligen åkte några förtroendevalda från Vänersborg (från kommunfullmäktiges demokratiberedning) till Stockholm och det är tanken att det ska rapporteras från dagen. Men budskapet från dylika späckade program är svårt att återge, det blir ju endast några programpunkter som den enskilde kan deltaga i. Då känns det riktigt bra att SKL ordnar en hemsida med länkar till samtliga föreläsningar (videoinspelningar) och alla seminarier (pdf-filer med underlag från presentationerna).

Vad sägs om att lyssna på Maciej Zaremba ”Populismens hot mot demokratin”? Eller ta del av seminariet ”Hot och hat på sociala medier?”, ”Val 2018 -konsekvenserna av en förändrad vallag”, ”Det nya politiska landskapet”, eller ”Digital delaktighet, en demokratisk rättighet” och flera andra därtill från förmiddagens och eftermiddagens pass.

Ett bra sätt att tillgodogöra sig värdefull information, få kunskap om vad som görs runtom i andra kommuner, hur andra gör för att lösa problem som vi har svårt att komma tillrätta med på hemmaplan. Alldeles gratis! Nåja, Vänersborg betalar såklart också en rejäl slant i förbundsavgift till SKL varje år.

Anteckna gärna i almanackan

Flera försök gjordes,till slut var det en motion från Vänsterpartiet som enhälligt antogs av kommunfullmäktige i Vänersborg. Sedan 2013 och nu för femte året i rad uppmärksammans EARTH HOUR, lördag 25 mars. Programmet för Earth Hour i Vänersborg blir bara bättre och bättre. Det var en trevlig inbjudan som dök upp på kommunens hemsida. Välkomnande text, ett bra program, det värmer. Tänk om vi blir många som vill ställa upp på den symboliska festen att ”släcka ner för en timme”.

Samma lördag, dock redan på förmiddagen, har Vänsterpartiet Vänersborg Röd Lördag. Vi träffas i gågatekrysset, vi bjuder på en kopp kaffe eller te och samtal om politiken och annat.

Två veckor senare är det fest i Göteborg – Vänsterpartiet Göteborg inbjuder att deltaga i 100 ÅRSKONFERENSEN. Hela programmet för lördag, 8 april, i Folkets Hus, Göteborg, och en länk för att i förväg köpa biljetter ligger på partiföreningens hemsida.

Kategorier

Senaste kommentarer

    Arkiv