Vänsterpartiet Vänersborg

Det är 8 mars igen. Kvinnodagen. Behövs den verkligen fortfarande?

Lokaltidningen TTELA​ tog in en debattartikel från Kate Giaever. Kate är ledamot i styrelsen för Vänsterpartiets lokalförening och är på tredje plats på vår lista i årets val till kommunfullmäktige.  

Det är 8:e mars igen. Kvinnodagen. ­Behövs den verkligen fortfarande?

Ja det gör den! Hela #metoo rörelsen vittnar om hur kort vi faktiskt har kommit. För många, både män och kvinnor blev den en fruktansvärd ögon­öppnare. Jag vet vänner och bekanta som bara ­viftade bort allt i början men som ­sedan blev helt tagna när framträdande, ­offentliga kvinnor vittnade om vad de blivit utsatta för. Kvinnor som blivit våldtagna, förnedrade, kränkta, utsatta för maktmissbruk och blivit kallade både för fitta och hora, lilla gumman och stumpan.
Lika illa är det när vi låter förövare få fortsätta utan att vi ingriper. Vi blundar, tycker inte det är så farligt eller vill bara inte lägga oss i. Det är nog det värsta, att vi inte bryr oss om våra medmänniskor.
Generellt sätt är mannens mest otrygga plats utomhus. Kvinnans mest otrygga plats är i hemmet. Där vi borde få känna oss trygga och älskade.
Lägg till vår arbetsplats och utomhus har vi snart täckt in hela dygnet.
Vi lär våra döttrar hur de ska skydda sig, när vi istället borde lära våra söner att inte våldta eller bruka våld.
Tänker vi på vad vi samtidigt utsätter våra barn för? Barn som ser sina föräldrar misshandlas. Barn som våldtas, kränks och utsätts både för verbalt och fysiskt våld.
Det är inte ens lätt att växa upp till en trygg och älskad individ utan att ha dessa förutsättningar med sig.
Inte gör det saken bättre att det i våra domstolar sitter personer med värderingar som inte hör hemma i en rättsstat som strävar efter ett jämlikt samhälle.
Jag vill mena att vi alla har ett ansvar för att göra bättring. Du, jag, vi, ni och dem. Män som kvinnor. Kommun, landsting, stat, rättsväsen, media, företag, föreningar, kyrkor och politiska partier.
Vi lappar och lagar ett samhälle utan att se till de enskilda och unika individer vi faktiskt är.
Tempot i samhället, statusjakt, vinstjakt och ”se vad bra vi har det” på sociala ­medier gör oss kalla inför varandra.
De som redan är svaga är ofta de som behöver kämpa hårdast för att inte få det sämre, att kunna behålla det lilla man har eller att försöka få det bättre.
Vad ska då jag göra? Jag ska fortsätta värna om min familj, grannar och vänner. Göra ett bra arbete på jobbet inom LSS.
Samt fortsätta föra en mänsklig politik genom Vänsterpartiet. Ledord som trygghet, värdighet och mänsklighet måste få kosta. Vi måste värdesätta våra barn, vuxna och gamla så att vi kan vara stolta över våra handlingar.

Vänsterpartiet Fyrbodal – två fyllda konferensdagar

Vänsterpartiet Fyrbodal samlas lördag och söndag på Ljungskile folkhögskolan.

Först till distriktets årskonferens, nästa dag på distriktets valkonferens.

Från Vänersborg deltar som ombud Kenneth Allblom, Monica Andersson, Eldbjörg Bryntesson, Magnus Kesselmark, Eva Lindgren, Marianne Ramm och Lutz Rininsland.

44 ombud är anmälda från våra 14 kommuner. Större kommuner, mindre kommuner, kommuner där Vänsterpartiet är med och ”styr”, andra där Vänsterpartiet är i opposition. Det är såklart mycket skilda förutsättningar som gäller för våra lokalföreningar. Men nu gäller det att komma fram till en gemensam verksamhetsplan som gäller alla under valåret 2018. Distriktet fastställer också en regionallista (den blåa valsedeln) och en riksdagslista (den gula valsedeln) som ligger framme tillsammans med fjorton olika vita valsedlar i vallokalerna. Kommunlistorna skiljer sig från kommun till kommun, några med många namn, andra med ett mindre antal. För alla valsedlar gäller dock 2018-års-nyhet: Den röda V-loggan pryder alla valsedlar. Då blir det ännu lättare att ta rätt valsedel att stoppa i valurnan.

Förresten, vågar du ta en titt på mångfalden av ”vem med vem” i våra fjorton kommuner? Samarbete mellan S och C i Vänersborg, som inte alla riktigt förstår sig på, ter sig som en västanfläkt om man tittar på andra orter. Det tycks som om S kan tänka sig ett samarbete med (nästan) vilket parti som helst.

Ja till tanken om att SOCIAL INKLUDERING är kommunens viktigaste uppgift …

… men nej till kommunledningens förslag.

Men vi förlorade omröstningen, därför vår reservation:

 

Reservation vid kommunstyrelsen 2018-92-28 i ärende 3:

Budgetberedningens förslag till Anvisningar och ramar Budget 2019, Ekonomisk plan 2020-2021” (Dnr KS 2018/11)

Ärendet har rubriken ”Budgetberedningens förslag”. Jag uppfattar rubriken som missvisande. Det handlar om ett förslag från kommunstyrelsens ordförande, inte från hela beredningen. Vid beredningens sammanträden framkom tydligt skilda åsikter i flera frågor.

Utöver beredningens fem ledamöter erbjöds även samtliga andra partier, som inte har plats i beredningen, att närvara vid möten med var sin företrädare.  Nu visar det sig tyvärr att frånvaron av ett parti fick avgörande konsekvenser för kommunstyrelsens beslut.

Vänsterpartiet hade ett eget förslag som framgår av handlingarna och av protokollet.

Jag bedömde att informationen som framkom vid det centrala mötet mellan beredningen och de tre tunga nämndernas presidier den 1 februari gav oss rätt att bli tydliga med vårt yrkande. Barn- och utbildningsnämndens läge är pressat och prekärt – att få veta att 30 miljoner tillkommer i nästa års budget som ramhöjning borde gett förvaltningen arbetsro och förutsättning att med tillförsikt hantera årets utmaningar.

Jag hörde också att socialnämndens presidium vid sin presentation underströk att man anser sig leva upp till kravet på ”god ekonomisk hushållning”, med andra ord, att det eviga bokslutsunderskottet möjligtvis kan betraktas som strukturell underbudgetering.

Att vi inte fick gehör i kommunstyrelsen för våra tankar oroar oss mindre. Inte någon gång under denna mandatperiod har det funnits överensstämmelse mellan det vinnande förslaget kring ”Anvisningar” och kommunfullmäktiges MRP-beslut fyra månader senare. Inte någon gång under denna mandatperiod – och även längre tillbaka – har prognosens pessimistiska underton i månadsskiftet februari/mars träffat rätt. Bokslutets resultat ett knappt år senare har alltid legat avsevärt över den klena prognosen. Men visst, oftast har prognosen satts ur spel av tillkommande förändringar som inte har gått att förutse.

Men nu finns ett beslut som sju av femton ledamöter i kommunstyrelsen står bakom. Ett beslut som kommer att påverka förvaltningarnas ledande personal under några hektiska månander framöver.

Anvisningar talar i klartext om för barn- och utbildningsförvaltningen att det skall tas fram en verksamhetsplanering för 2019 som ska visa att förskolan, fritidshemmet, grundskolan och särskolan kan klara sig 2019 med 6,5 miljoner kronor mindre än man fick för 2018. Senast den 23 april förväntas barn- och utbildningsnämnden välsigna detta utkast.

Anvisningarna talar i klartext om för socialförvaltningen att det skall tas fram en verksamhetsplanering för 2019 som ska visa att äldreomsorgen, individ- och familjeomsorgen, omsorgen om funktionshindrade och arbetsmarknadsavdelningen kan klara sig 2019 med 9 miljoner kronor mindre än man fick för 2018. Senast den 23 april förväntas socialnämnden välsigna detta utkast.

Vänsterpartiet ställde i kommunstyrelsen en rad frågor till kommunledningens partier kring förslagets avgörande punkt: Den sociala inkluderingspotten. Svaren kom i huvudsak från kommunstyrelsens andre vice ordförande och i viss mån från kommunstyrelsens ordförande.

Förslaget innebär en väsentlig förändring av nämndernas traditionella sätt att ta sig an arbetet med budgeten under två hektiska månader, mars och april – borde inte en sådan tung förändring komma som ett förslag i början av en mandatperiod, och definitivt inte under ett valår?  Är inte i själva verket hela tanken att fokusera på kommunens centrala uppgift att lyckas med den så viktiga inkluderingen värd ett bättre öde? Varför inte ta med tanken att angripa detta arbete så snart valresultatet är klart och vi vet vem som kan förväntas bilda underlag för en stabil kommunledning? Svaret vi fick var: Nu har det inte blivit tidigare, men man ska inte gråta över spilld mjölk. Det är väl bättre att förslaget kommer nu än inte alls.

Hur mycket arbete skall utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen ta på sig när man först skall presentera ett budgetförslag i balans tillsammans med konsekvensbeskrivningar för de minskade anslagen som är 6,5 mkr resp 9 mkr? Svaret vi fick var: Det är samma anvisningar som varje år, arbetet skall göras som det alltid har varit sagt i dessa beslut.

Är det inte korrekt att den nya kommunallagen föreskriver med bindande skrivningar att nämnder och förvaltningar skall förnya sina ansträngningar att samarbeta i helhetens intresse? Svaret vi fick var: Visst, men problemet är ju att det inte händer någonting, att allting går för långsamt.

Är det inte korrekt att våra nämnder redan idag samarbetar, inte minst i grupperingar som speciellt har skapats med målsättningar som i högsta grad berör sådant som nu fått beteckningen ”inkludering” och ”inkluderingspott”: t ex Samverkan Vänersborg, t ex omorganisationen till ASI (Arbete, Sysselsättning, Integration) inom socialförvaltningen som trädde i kraft 2018-01-01? Svaret vi fick var: Detta arbete kan nu förstärkas när man i samverkan kan söka projektpengar ur en ganska omfattande pott.

Är det inte en felaktig anvisning att tala om projekt som involverar ”två” eller fler av våra förvaltningar? Detta utesluter det civila samhället vars hängivna insatser för sådant som kan rubriceras ”inkludering” måste berömmas? Var är Kunskapsförbundet, som inte är en våra förvaltningar, men där såväl den gymnasiala utbildningen som allt arbete med vuxenutbildningen är centrala för inkluderingen?

Svaret vi fick var: Det ska inte behöva vara uteslutet att man kan vända sig till Kunskapsförbundet – men kommunens pengar kan vi inte ge till föreningar.

Har kommunledningen inte uppfattat att ”Anvisningar” å ena sidan ger våra centrala förvaltningsledningar ett sisyfosarbete under två hektiska månader, samtidigt som ”Anvisningar” tre år i rad upphävdes av skiftande majoriteter vid kommunfullmäktiges budgetbeslut i juni? Frågan besvarades inte.

Är inte kommunledningen medveten om att valutgången 9 september kan föra med sig att inte ens juni-månadens budgetbeslut överlever? Frågan besvarades inte.

Inkludering är en uppgift för hela samhället, politiken borde bistå med kloka beslut. I våra nämnder sitter mängder av förtroendevalda som ser det som sin uppgift att vara del av processen, att lyssna in behoven och att ge besked i viken riktning insatserna skall gå. Förslaget om den ”sociala inkluderingspotten” talar om förvaltningar, inte om nämnder. Beslutanderätten kring förvaltningarnas förslag skall ligga hos kommunens högste tjänsteman, tf kommundirektören. Var är politiken? Svaret vi fick var: Det finns ett gott förhållande mellan ”våra” ordföranden och ledningen i deras förvaltningar.

Tre frågor kvarstår – som vi dock inte ställde i kommunstyrelsen.

I april tillträder en nyvald ordförande i socialnämnden som varken nu eller under den gångna mandatperioden har följt förvaltningens och nämndens arbete och ständiga utveckling på nära håll? Är det inte då en olycklig tidpunkt att lansera den sociala inkluderingspotten nu?

Den nyss tillträdde utvecklingschefen är tf kommundirektör, hur länge vet väl ingen just nu. Den vakanta, men centrala posten som utvecklingschef är just nu ett vikariat på sex månader på 60% tjänstgöring. Är detta en stabil grund för att föreslå att lägga 19,3 mkr på kommunstyrelsen, när kommunstyrelsen egentligen inte får någon beslutsrätt utan i bästa fall skall bli varse om vilka beslut vår tf kommundirektör fattar?

Det kan väl absolut inte vara tanken att framföra förslaget nu som en del av valrörelsen? För att använda som argument mot alla som inte förbehållslöst accepterade det framkastade förslaget?

Jag reserverar mig till förmån för Vänsterpartiets förslag och mot det förslag som vann omröstningen.

Lutz Rininsland  (V)                                         2018-03-01

Det finns plats för fler

Lokalföreningen i Vänersborg har haft årsmöte – den nya styrelsen är på plats, sju ledamöter och tre ersättare. Listan för val till kommunfullmäktige 9 september är fastställd, tjugoåtta av våra medlemmar nominerades. Verksamhetsplanen för 2018 är klar, vi vet vad vi tänker göra fram till sommaren och framförallt efter sommarpausen. Stora planer, orkar vi verkligen med allt? En sak är vi helt säkra på: Det finns plats för fler! Sedan årsskiftet och i samband med Vänsterpartiets kongress för någon vecka sedan ser vi att fler intresserar sig för vårt arbete. Vi tar väl hand om alla som vill komma till oss. Tveka inte, inte ens om du tycker att du bara har lite tid över från allt annat. Vi har stora uppgifter, vi har små uppgifter. Var och en väljer själv, ingenting behöver kännas tungt. Ta kontakt med oss – eller ansök om att bli medlem i Vänsterpartiet.

Det är SD som avgör i Vänersborg – men det är S som måste svara på frågor

Kommunstyrelsens viktigaste beslut på onsdag gäller ”Budgetberedningens förslag till Anvisningar och ramar Budget 2019, Ekonomisk plan 2010-2021″. Vi informerade om ärendet i ett tidigare inlägg ”Nu kom underlaget”.

Budgetfrågan toppar listan två gånger varje år, först som beslutsärende i kommunstyrelsen i månadsskiftet februari/mars, sedan som beslutsärende i kommunfullmäktige dagarna innan midsommar. Förklaringen till att det senare beslutet nästan alltid markant avviker från det tidiga beslutet är att Vänersborg styrs av mycket svaga kommunledningar sedan 2010.

Under ett valår fattas tre budgetbeslut eftersom valutgången i september tillåter den tillträdande kommunledningen vid sammanträdet i november att föreslå kommunfullmäktige att riva upp juni-beslutet och att bestämma annat för 2019.

Vänsterpartiets fullmäktigeledamot Stefan Kärvling har nyss skrivit en blogg med rubriken ”Mandatperiodens budgetar”. Det finns ingen anledning att upprepa hans beskrivning av hur det har gått till under denna mandatperiod. I Vänersborg är det SD som avgör alla omröstningar vid ramsättningstillfället. Genom att inte ha ett eget förslag, att avstå från att delta, genom att inte rösta, vinner kommunledningen, fast oppositionen har fler röster än den styrande koalitionen från S, C och MP.

Med förvissning om att kommunledningens förslag vinner även denna gång, är det på sin plats att ställa ett antal frågor. Förslaget är det som kommer som huvudförslag från budgetberedningen, det som presenteras med rubriken ”Anvisningar: Budget 2019 Ekonomisk plan 2020-2021”.

Vill man sammanfatta så är budskapet enkelt: Nämnderna bör inte förvänta sig mer i resurstilldelning 2019 än det som delades ut för 2018, för innevarande år.

Men den centrala punkten i kommunledningens anvisningar finns i avsnitt 3.6: En social inkluderingspott skapas
”I budget 2019 skapas en social inkluderingspott under kommunstyrelsen. Den är till för att motverka utanförskap i kommunen och ska omfatta alla invånare. Den ska också stimulera nämnder och förvaltningar till samverkan för att tillsammans hitta verksamheter/projekt som snabbare kan leda till sysselsättning och jobb eller ge barn, ungdomar och äldre en meningsfull fritid.
Förvaltningarna kan söka medel ur potten och det ska finnas en beskrivning av verksamheten/projektet, ett budgetförslag och ett tydligt mål. Det krävs också samverkan av flera nämnder och förvaltningar, minst två. Beslut om verksamheter/projekt tas av kommundirektören efter samråd och beredning med KDL.
Sociala inkluderingspotten består av pengar från nämnderna (0,5 %) och de pengar som minskningen av ”välfärdsmiljonerna” motsvarar. Detta utgör 19,3 mkr i potten. Kommundirektören ges i uppdrag att ta fram ett regelverk för den sociala inkluderingspotten. Kommunstyrelsen ska fatta beslut om regelverket i anslutning till förslaget om Mål- och resursplan 2019-2021.”

Nu våra frågor, viktiga frågor som borde få ett svar innan kommunstyrelsens ordförande klubbar beslutet på onsdag.

  • Förslaget innebär en väsentlig förändring av nämndernas traditionella sätt att ta sig an arbetet med budgeten under två hektiska månader, mars och april – borde inte en sådan tung förändring komma som ett förslag i början av en mandatperiod, och definitivt inte under ett valår?
  • Hur mycket arbete skall utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen ta på sig när man först skall presentera ett budgetförslag i balans tillsammans med konsekvensbeskrivningar för de minskade anslagen som är 6,5 mkr resp 9 mkr?
  • Är det inte korrekt att den nya kommunallagen föreskriver med bindande skrivningar att nämnder och förvaltningar skall förnya sina ansträngningar att samarbeta i helhetens intresse?
  • Är det inte korrekt att våra nämnder redan idag samarbetar, inte minst i grupperingar som speciellt har skapats med målsättningar som i högsta grad berör sådant som nu fått beteckningen ”inkludering” och ”inkluderingspott”: t ex Samverkan Vänersborg, t ex omorganisationen till ASI (Arbete, Sysselsättning, Integration) inom socialförvaltningen som trädde i kraft 2018-01-01?
  • Är det inte en felaktig anvisning att tala om projekt som involverar ”två” eller fler av våra förvaltningar? Detta utesluter det civila samhället vars hängivna insatser för sådant som kan rubriceras ”inkludering” måste berömmas? Var är Kunskapsförbundet, som inte är en våra förvaltningar, men där såväl den gymnasiala utbildningen som allt arbete med vuxenutbildningen är centrala för inkluderingen?
  • Har kommunledningen inte uppfattat att ”Anvisningar” å ena sidan ger våra centrala förvaltningsledningar ett sisyfosarbete under två hektiska månader, samtidigt som ”Anvisningar” tre år i rad upphävdes av skiftande majoriteter vid kommunfullmäktiges budgetbeslut i juni?
  • Är inte kommunledningen medveten om att valutgången 9 september kan föra med sig att inte ens juni-månadens budgetbeslut överlever?
  • Inkludering är en uppgift för hela samhället, politiken borde bistå med kloka beslut. I våra nämnder sitter mängder av förtroendevalda som ser det som sin uppgift att vara del av processen, att lyssna in behoven och att ge besked i viken riktning insatserna skall gå. Förslaget om den ”sociala inkluderingspotten” talar om förvaltningar, inte om nämnder. Beslutanderätten kring förvaltningarnas förslag skall ligga hos kommunens högste tjänsteman, tf kommundirektören. Var är politiken?
  • Nu är det som det är: Den nyss tillträdde utvecklingschefen är tf kommundirektör, hur länge vet väl ingen just nu. Den vakanta, men centrala posten som utvecklingschef är just nu ett vikariat på sex månader på 60% tjänstgöring. Är detta en stabil grund för att föreslå att lägga 19,3 mkr på kommunstyrelsen, när kommunstyrelsen egentligen inte får någon beslutsrätt utan i bästa fall skall bli varse om vilka beslut vår tf kommundirektör fattar?
  • Är inte i själva verket hela tanken att fokusera på kommunens centrala uppgift att lyckas med den så viktiga inkluderingen värd ett bättre öde? Varför inte ta med tanken att angripa detta arbete så snart valresultatet är klart och vi vet vem som kan förväntas bilda underlag för en stabil kommunledning?
  • Det kan väl absolut inte vara tanken att framföra förslaget nu som en del av valrörelsen? För att puckla på alla som inte förbehållslöst accepterade det framkastade förslaget? Det kan inte vara möjligt!

Var ligger nämndens ansvar?

Socialnämndernas ansvar blir snabbt en stor fråga, när ett enskilt ärende uppmärksammas. Hur väl än socialförvaltningens personal lyckas leva upp till högt ställda förväntningar, så händer det någon gång att det mesta går snett och ”fallet” får stora rubriker i den mediala bevakningen.

Socialtjänstens insatser på i stort sett samtliga områden utvärderas regelbundet. Socialstyrelsen och SKL (Sveriges kommuner och landsting) skickar enkäter, svaren sammanfattas och nationella jämförelser publiceras. Vänersborgs kommun kan vara stolt över resultaten, det är ytterst sällan som vi ligger under snittet.

”Socialt arbete” är det som görs av förvaltningens 1797 anställda. Var och en har sin plats i organisationen, var och en följer riktlinjer, regelverk och föreskrifter som styr den egna specifika arbetsinsatsen. Allt ska fungera. Det är där det politiska ansvaret ligger. Nämndens ledamöter, nämndens presidium, har som uppgift att begära ”att få veta” hur det är tänkt att fungera ute i verksamheten, att få lyssna på rapporteringen, att reagera när det finns signaler att något upprepade gånger inte blir tillfyllest. Det är här nämndens ansvar ligger.

Nu var det åter dags för Vänersborg att få strålkastarljuset på sig. Kvällstidningen, lokalradion och till sist lokaltidningen TTELA kom med informationen. Alla hänvisar till ett beslut från IVO, Inspektionen för Vård och Omsorg. Regelverket säger att det är IVO som har som uppgift att inhämta all tillgänglig information, höra alla berörda, bedöma och döma. Det är inte nämndens politiker som skall granska den egna förvaltningens insatser i ett enskilt ärende. Däremot kommer nämnden att få ingående information om utlåtandet från IVO. Nämndens ansvar är sedan att granska vilka slutsatser förvaltningen drar och hur förvaltningen vill säkerställa att hela verksamheten drar lärdom av ett enskilt misslyckande. I sinom tid kommer nämnden också att få en rapport hur förändringar har gjorts och om alla åtgärder har kommit på plats.

Sedan är det alltid möjligt för nämndens ledamöter att ha egna funderingar och ta egna initiativ. Vänsterpartiet ställde redan i mitten av januari en fråga, visserligen med anledning av det aktuella ärendet, men inte om det enskilda ärendet. Ordföranden, som bestämmer nämndens dagordning, valde att varken i januari eller i februari ta upp frågan vid nämndens möten. Det skulle ske först efter IVO:s utlåtande. Troligen alltså på nästa sammanträde 22 mars.

Vänsterpartiets representanter i socialnämnden är lika lite ”felfria” som någon annan. Det kan hända att vi tillsammans med alla andra blir eniga om att bifalla ett förslag från förvaltningen. Så gjorde vi i november förra året när vi tillstyrkte förslaget att gå vidare med förändringar i utbudet av platser till äldreboendet. Vi ändrade oss, när frågan hade kommit till fullmäktige. Varför, det framgick av vår reservation då, det framkommer också av debattartikeln som Marianne Ramm hade i dagens TTELA.

Årsmötet – det viktigaste

Årsmötet beslutade att bevilja den avgående styrelsen ansvarsfrihet.

Årsmötet beslutade att styrelsen ska bestå av 7 ordinarie ledamöter och 3 ersättare. Marianne Ramm valdes till ordförande och Lutz Rininsland till sekreterare. Årsmötet valde Stefan Kärvling, Kenneth Allblom, Kate Giaever, Ninja Balaj och Lena Larsson till ordinarie ledamöter. Monica Andersson, Eldbjörg Bryntesson och Eva Lindgren valdes till ersättare i styrelsen. Förslaget till verksamhetsplanen för 2018 godkändes av årsmötet.

Vid styrelsens konstituerande möte i direkt anslutning valdes Stefan Kärvling till sekreterare i lokalföreningen.

Tisdag 13 mars kallas lokalföreningens medlemmar till partiföreningsmöte. Torsdag 15 mars är det gruppmöte och onsdag 21 mars medlemsmöte.

 

 

 

 

 

 

Nu kom underlaget

Kommunstyrelsen skall på onsdag nästa vecka behandla ärendet ”Budgetberedningens förslag till Anvisningar och ramar Budget 2019, Ekonomisk plan 2010-2021”. Av 17 punkter på kallelsen onekligen det viktigaste ärendet.

Budgetberedningen har under en längre tid samlat in information, sammanställt underlag från bokslutet 2017, den löpande verksamheten 2018 och vägt in slutsatserna från en gedigen omvärldsanalys. Fram till i eftermiddags var materialet klassat som ”arbetsmaterial”, med andra ord, det fanns ingen möjlighet att lämna ut hela eller delar av underlaget och av slutsatserna som budgetberedningen presenterar för kommunstyrelsen.

”Ramar för budget 2019” är inget transportärende för kommunstyrelsen, i motsats till de flesta beslut går frågan inte vidare till kommunfullmäktige. Därmed finns bara några få dagar att läsa på, att försöka förstå och att komma till ett ställningstagande.

Det blir till att avsätta tid för att sätta sig in i underlaget. Omvärldsanalysen är viktig, men det tar tid att läsa 77 sidor. Den som vill komma direkt på huvudförslaget, alltså tankarna som kommer från kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, läser avsnittet ”Anvisningar”. Det är sannolikt att samtliga sju ledamöter från S, C och MP står bakom dessa 23 sidor. Gunnar Lidell, M, har nog försäkrat sig om stödet från ”de sina”, en grupp som består av två representanter från M och en vardera från L och KD. Vänsterpartiets tankar fastnade på en A4-sida, partiets två ledamöter har vid två längre partiinterna möten försäkrat sig om stödet från hela partigruppen.

SD har också två ledamöter i kommunstyrelsen men hade anmält förhinder att delta i de flesta av budgetberedningens träffar. Vid samma tidpunkt avstod SD 2015 och 2016 från att rösta när de olika förslagen ställdes mot varandra. Då vann kommunledningens förslag, fastän S, C och MP med sju platser befinner sig i minoritet. 2017 var SD ännu tydligare; man var på plats men anmälde att man inte deltog i behandlingen av ärendet. Såklart vann även denna gång S-gruppen.

Hur det blir denna gång återstår att se. Det finns mycket att säga om kommunstyrelsens ordförandes tankar och det finns anledning att skärskåda Gunnar Lidells förslag. Men det kan anstå, nu är det dags att bilda sig en egen uppfattning. Underlaget är nu allmän handling.

”Centern svek – förslaget från S förlorade”

Valåret! Valrörelsen kommer igång. Löften kommer att ges. Det kan bli bättre (”om du röstar på oss”)!

Just nu gäller det frågan om det första stora steget i budgetprocessen inför 2019. Budgetberedningen har haft ett avslutande samtal, kommunstyrelsen kommer att fatta ett beslut 28 februari. Vilket förslag som får flest röster är det ingen som vet. Sedan åtta år tillbaka styrs Vänersborg av ledningar som är i minoritet. 2006 till 2010 var det S och C som med tillsammans 26 mandat hade en hårfin majoritet. 2010 till 2014 var det M+FP+KD som med 20 mandat tog ansvaret att leda kommunen, de andra partierna samlade 31 röster. Då hade Vänsterpartiet åtta av dessa mandat. Efter september 2014 återkom S och C hand i hand, men det behövdes även stöd av MP – med 22 mandat är det fortfarande bara en klen minoritet, De övriga sex partier har tillsammans 29 mandat. Inte konstigt att kommunledningen förlorar många omröstningar.

Centerns roll är av intresse. Inte bara att man förhåller sig som hund och katt till S på riksplanet men är kärvänliga mot varandra här hemma. Nej, då och då tycks det vara så att Centern mycket väl kan tänka sig andra lösningar. Partiet har idag endast fyra mandat, en skugga blott jämfört med perioden när Centerpartiet var näst största parti i Vänersborg.

Tittar man tillbaka så kan man läsa intressanta referat:

Budget togs med minsta marginal

Det slutade 6:6 – och vinnaren är ….

Tidningsreferatet är från tiden när lokaltidningen fortfarande var angelägen om att berätta om detaljerna i det politiska livet i Vänersborg. Inlägget på Vänsterpartiets hemsida är ett bevis på att vårt parti ansåg det redan då som angeläget att informera om våra tankar och vår aktivitet – hemsidan började i november 2006 och har under dessa snart tolv år uppdaterats flera gånger varje vecka. Det är inget löfte vi avger – det är en självklarhet att vi fortsätter. Ta gärna en titt på hemsidorna för de övriga åtta partierna.

Kategorier
Senaste kommentarer
Arkiv