Vänsterpartiet Vänersborg

Vänta, vänta, vänta…

På onsdag nästa vecka, dagen efter 6 juni, sammanträder kommunstyrelsen för sista gången innan sommarpausen. Det blir någon dag efter de tre dagarna med Aqua Blå, den stora återvändarfesten i Vänersborg. Det normala är att handlingarna har varit kända, ledamöterna inlästa, samtalen i partierna avklarade. Men det är nya tider – utskicket kommer först på fredag. Tidigare kunde vi ta del av arbetsutskottets kallelse och dess handlingar, men någon har efter en ”snilleblixt” beordrat annat. Ingenting läggs längre ut på kommunens hemsida, inga handlingar och ingen dagordning heller. Det är bara att vänta, vänta, vänta…

Hur som helst, även om vi inte vet vilka tjugo andra ärenden som dyker upp – frågan om budgetförslaget för 2018 finns med. Kommunstyrelsen måste lämna ett förslag till kommunfullmäktige som skall besluta om Mål- och resursplanen 2018 på onsdag, 21 juni. För mer än en vecka sedan ställde Bo Carlsson, C, frågan till Vänsterpartiet om vi ville samtala kring de olika förslagen. Bo Carlsson, C, är utsedd av kommunledningspartierna S, C och MP att föra förhandlingar. Vänsterpartiet svarade ja. Frågan ställdes 23 maj – sedan dess väntar Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet kommer också att samtala med gruppen M, L och KD. Dessa tre partier lämnade inför budget 2016 och 2017 förslag som nästintill var identiska med Vänsterpartiets yrkanden. Och två gånger har kommunledningen förlorat avgörande omröstningar i kommunfullmäktige, de senaste två åren förvaltar kommunledningen oppositionens budget.

Vad hände vid dessa omröstningar? Vid första tillfället röstade SD med oppositionens förslag och mot kommunledningens tankar om besparingar, vid det andra tillfället avstod SD från att rösta, vilket gjorde att oppositionen hade överläge med 23:22. Oppositionens förslag gav värdefulla tillägg till i huvudsak två nämnder, barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden. Hur verksamheten skulle ha klarat sig om kommunledningens spariver hade segrat, är det ingen som kan svara på.

Och nu gäller det att vänta, vänta, vänta… SD var på oppositionens sida, SD avstod från att delta i slutomröstningen, vad gäller nu, hur kommer SD att rösta denna tredje gång? Har Bo Carlsson, C, kommunledningens förhandlare, tid att ordna ett samtal med Vänsterpartiet? Är han upptagen med att samtala med något annat parti? Vilket annat parti?

Veckan innan kommunfullmäktige har socialnämnden det sista mötet innan sommarpausen – då vill vi få svar på frågor som Vänsterpartiet ställer i en insändare i den lokala tidningen TTELA idag: Hur behandlar vi våra hemlösa?

Men nu gäller först något helt annat – SMHI kommer med en dålig prognos för Aqua Blå-dagarna. Vi får väl hälsa alla välkomna in i vårt stora tält som vi har ställt upp på festplatsen. Välkomna in!

Vilken RÖD LÖRDAG – gatorna i centrum stängdes av

Vi brukar inte vika oss, vintertid finns det varma RÖDA JACKOR.

Idag raka motsatsen – men det gick att hitta skuggan för längre samtal. Mycket folk på stan, många som uppmärksammade Vänsterpartiet. Många som stannade upp, men det var nog mest för musikens skull. Liza från Göteborg och hennes kompis Alice gjorde en finfin insats för oss.

Avstängda gator? Jo, det var cykeltävling. Det rullar på i Vänersborg ….

Budgetberedningen på upploppet

Fredag 12 maj träffas enligt schemat budgetberedningen en sista gång. Därefter går kommunledningens förslag vidare, i första hand som information 16 maj till de fackliga organisationerna. Kommundirektören och facken träffas den 23 maj på nytt för MBL-förhandlingen. Sedan kommer förslaget till kommunstyrelsen 7 juni 2017, då som huvudförslag. Vilka andra yrkanden som lämnas återstår att se.

I årets budgetarbete fanns samtliga nio partier med runt bordet, fyra dock endast på insynsplatser. Dessutom fanns en överenskommelse om att alla partier eller partigrupper idag, 11 maj, skulle till ekonomikontoret skicka ett utkast över hur man tänker utforma sina yrkanden i kommunstyrelsen.

Vänsterpartiet skickar in ett Utkast till Vänsterpartiets yrkande MRP 2018

Ett litet P.S. – vill man ha bakgrundsinformation över det allmänna ekonomiska läget för kommunerna, så finns det i Ekonomirapporten för maj 2017 som SKL presenterade igår. Här länken till avsnittet som beskriver kommunernas läge nu och den förväntade utvecklingen framöver.

Kort rapport från kommunstyrelsen

(Hela ärendelistan och kompletta handlingar finns här.)

Vid fem ärenden idag fanns avvikande yrkanden, fyra gånger blev det en omröstning, en gång klubbades beslutet enligt kommunledningens förslag utan att rösterna räknades.

I tur och ordning:

Verksamhet årskurs 1-3 vid Väne-Ryrs skola från och med höstterminen 2017

SD röstade för kommunledningens vinnande förslag, det blev 9:6 och nu går frågan vidare till fullmäktige:

Kommunfullmäktige förlänger prövotiden för öppethållande av grundskolan årskurs 1-3 i Väne-Ryr till år 2019 enligt samma premisser som framgår av fullmäktiges beslut 2013-01-30, § 1.”

I frågan om Vänersborgs kommuns andel 2017 vid finansieringen av projektet Wargön Innovation föreslog M avslag, men förlorade omröstningen med 5:10. Endast L och SD var med på avslagsyrkandet. Kommunstyrelsen anvisade 2,4 Mkr.

Ärende 13 gällde ”Sanden, söder om Dalbobron”. Kommunledningen ville se ett beslut i kommunstyrelsen som skulle gå vidare till kommunfullmäktige, där tanken var att godkänna ”Program för detaljplaner för Sanden söder om Dalbobron”. Vänsterpartiet hade lagt fram ett annat yrkande, kommunstyrelsen skulle besluta om samråd enligt PBL 5 kap 11 §. Eftersom den borgerliga gruppen M, L,KD men även SD biföll Vänsterpartiets yrkande, blev resultatet 7:8 och åter förlorade kommunledningspartierna S, C och MP en viktig omröstning.

Sista omröstningen kom vid en motion från M som gällde Kunskapsförbundet Väst. Kommunfullmäktige kan begrunda utfallet vid voteringen i kommunstyrelsen: M, L och KD hade fyra röster, Vänsterpartiet biföll kommunledningens avslagsyrkande, SD hade ingen uppfattning och avstod från att rösta. Därmed avslag med 9:4:2.

Moderaterna vann inte heller gehör för sitt förslag om avslag i ärendet ”Svar på motion om ökad andel ekologisk mat i kommunal verksamhet”.

Kommunfullmäktige samlas tisdag 23 maj i Festsalen i Folkets Hus, där det lär bli längre debatter i några av dessa ärenden.

Kommunstyrelsens aprilmöte

Hur ska man sammanfatta en lång dag med kommunstyrelsen? Mängder av föredragningar, ont om tid för att ställa frågor, i slutet en kortare stund för beslutsrundan som dominerades av ärenden där inget beslut togs. Ordföranden Marie Dahlin, S, fanns inte på plats, Bo Carlsson, C, ersatte. Körschemat, klockan och klubban – det var inte första gången styrelsen upplevde vikariens riktsnören.

I tur och ordning: Hunnebergs Kungajaktmuseum (som förresten funderar över att byta namn),  Vänerhamn, AB Vänersborgsbostäder, Kunskapsförbundet Väst, Vattenpalatset AB, Fastighets AB. Alla dessa bolag som kommunen antingen äger helt eller där Vänersborg är en av flera medlemskommuner. Samma tema för alla: Hur gick det 2016, hur ser det ut idag, vad kan vi förvänta oss framöver? I maj blir det bolagsdag, då träffas man för att raskt gå genom alla ärenden på en dagordning som i stort sett är lika för alla bolagsstämmor. Då gäller det för en ensam politiker utsedd av ”ägaren” Vänersborg att säga ja och amen till alla förslag som finns med på dagordningarna.

Men det fanns fler föredragningar i kommunstyrelsen, innan lunchpausen och efteråt: 50 miljoner investeringsmedel för åtgärder i kommunhuset, Natura 2000: Vänersborgsviken (där vi med spänning får invänta länsstyrelsens beslut kring vår ansökan om tillstånd för utökad verksamhet vid Holmängens avloppsreningsverk), Bokslut och årsredovisning 2016 samt nämndernas verksamhetsberättelser, Detaljplan Sanden söder om Dalbobron.

Inte många ledamöter gör anteckningar, samtliga presentationer ligger undantagslöst på kommunens hemsida, tillgängliga för vem som helst. Men det brukar bli en massa frågor, några om sådant som tillhör ärendet och många andra därutöver. Dock inte så när Bo Carlsson, C, svingar klubban – lunchrasten kunde påbörjas tjugo minuter före utsatt tid.

När tiden var inne för beslutsomgången, så var det inte längre givet att det skulle gå att hinna klart innan kvällen. På några punkter spretade åsikterna oerhört, hur skulle man lyckas komma fram till beslut som höll över tiden? Här fem ärenden där vi tycker det behövs ett förtydligande utöver det som kommer att stå i det officiella protokollet om en vecka.

Ärende 6 – Program för Detaljplaner för Sanden, söder om Dalbobron. Den som på morgonen hade läst den lokala tidningen TTELA kunde få uppfattningen att det nu skulle gå undan. Men det blev många frågor och invändningar: Inget samråd kring planprogrammet? Jovars, det fanns ju samråd tidigare, 2007 och 2008. Och så hade ”politiken” vid flera tillfällen samtalat med fastighetsägarna. (Politiken är kommunalråden, fastighetsägarna är ett dussin, som har den största delen av hela markområdet och som lär finnas i två läger – den ena gruppen vill utveckla området och möjliggöra bostäder, den andra är fast besluten att fortsätta verksamheten man bedriver idag på samma plats också i fortsättningen.) Visst ska det välkomnas privata initiativ, men ska kommunen avstå från att överväga hur man vill se en framtida utveckling? Om kommunen vill vara seriös behövs det lite mer tid. Har våra tekniska avdelningar utrymme att hantera Sandens alla planfrågor vid sidan om alla andra bygglovsansökningar som är på gång och allt annat planarbete som behöver göras? När kommunstyrelsen hade tänkt och talat färdigt för denna gången klubbade Bo Carlsson det enda möjliga beslutet: Att anteckna informationen och återkomma vid nästa tillfälle.

Ärende 9 – Reviderat konsortialavtal och förbundsordning för Kunskapsförbundet Väst. Här var det den borgerliga gruppen M, L och KD som lyckades med att skjuta besluten till senare tillfälle. Det gällde att en motion i Vänersborg, som berörde avtalet och förbundsordningen, ansågs behöva vara besvarad innan detta ärende kan avgöras. Det gällde också att man ansåg att vissa formuleringar i de nya föreslagna texterna inte alls motsvarade tidigare förväntningar att åstadkomma skrivningar fria från tolkningsproblem. Innan sommaren skall dock kommunstyrelsen fatta sitt beslut om konsortialavtalets nya lydelse och skicka ett beslutsförslag till kommunfullmäktige kring den reviderade texten för förbundsordningen. I Trollhättan, den andra av två medlemskommuner i Kunskapsförbundet Väst, undrar man nog vad man har för sig i Vänersborg, Trollhättan har redan tagit ställning för den texten som inte fick gehör i Vänersborg.

Ärende 20 – Anhållan om investeringsmedel för utveckling av ny verksamhet vid Fredrikslunds landeri. En enhällig socialnämnd ställde sig bakom ett förslag att ge fyra personer fortsatt möjlighet att dagligen gå till en sysselsättning möjlig för dem. Det skulle vara en ersättning för något som inte längre gick att fortsätta med, en verksamhet som också skulle kunna bli till glädje för andra. Socialförvaltningens enhet för Omsorg om funktionshindrade förväntade sig förståelse och bifall för förslaget. Det finns människor bland oss som behöver att någon bryr sig och kläcker idéer som går utöver det vanliga. Men, nej, kommunstyrelsen diskuterade inte ens frågan, hänvisningen till en formell ärendegång längre fram nästa år skjuter tanken i sank. Vänsterpartiets yrkande fick bifall endast från två ledamöter från SD och förlorade omröstningen med 4:11. Bland de andra elva i kommunstyrelsen  fanns några som i socialnämnden hade ställt sig bakom förslaget. Då var vi där igen, berättelsen om att sitta på två stolar ….

Ärende 23 – Överföring av vissa funktioner från Socialnämnden till Kommunstyrelsen – ett ärende som gällde befattningen ”handikappkonsulent” som legat under socialnämnden men som på förslag från socialnämnden skulle flyttas till kommunstyrelsen. Nu fanns fyra olika förslag: ”Avslag” och utreda överföring till samhällsbyggnadsnämnden (S och C), uppdrag att utreda överförning till kommunstyrelsen (M), ett sent förslag från MP att utreda alternativa nämnder, och så det förslag som till slut antogs enhälligt: ”Kommunstyrelsen bifaller Socialnämndens begäran om överflyttning av medel för funktionen handikappkonsulent.” Därmed finns funktionen hos kommunstyrelsen, förhoppningsvis annonseras snart tjänsten ut så att det äntligen är möjligt att komma vidare. Varifrån kom det förslaget som alla till slut ville göra till sitt eget? Vänsterpartiet.

Ärende 25 – Yttrande över genomlysning Fyrbodals Kommunalförbund. Marie Dahlin (S), kommunalrådet, är också en av fem ledamöter i Fyrbodaldirektionens arbetsutskott. Med andra ord, de bästa förutsättningar för att vår kommunstyrelse alltid skulle hålla sig i framkanten av de viktigaste frågor som berör Fyrbodal, kommunalförbundet för fjorton kommuner. Förbundet hade kommit till ett läge där antingen nya medel från alla medlemskommuner behövde tillföras eller där drastiska begränsningar av verksamheten behövde göras. Det fanns mycket underlag att läsa och sätta sig in i, men det hamnade på kommunstyrelsens bord först efter ”sista dagen” för att lämna ett besked hur ”vi i Vänersborg” ville se lösningen. Det blev en diskussion men den skrapade bara på ytan, flera ledamöter visade med sina frågor att ärendet var alldeles för komplext för att man skulle kunna påstå att beslutet fattades med de bästa förutsättningar.  Den borgerliga gruppen föreslog att bibehålla medlemsavgift på 28 kronor per invånare och år. Från Fyrbodal fanns underlag som visade att egentligen skulle det behövas en höjning med nio kronor.  De mindre kommunerna i Fyrbodal ömmade säkerligen för detta alternativ, de stora (Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg) landade nog på alternativet ”minsta möjliga höjning”. Det föreslogs från arbetsutskottet en höjning med fyra kronor, en höjning till 32 kronor per invånare och år. Medan SD anslöt sig till den borgerliga gruppen, avgjorde Vänsterpartiet ärendet med sitt bifallsyrkande till kommunledningens förslag om höjningen med fyra kronor. Omröstningen slutade således 9:6.

Strax innan klockan 16:00 var kommunstyrelsen klar, tekniken i huset ville inte heller vara med längre, en kortslutning i ljudanläggningen förorsakade världens tjut och alla flydde salen.

Nästa sammanträde sker i andra, ombyggda lokaler, renoveringen av kommunhuset sker snabbt, redan 2019 skall allt vara gjort och alla medarbetare skall kunna flytta in i huset igen.

Nej, vi har inte riktig förstått varför

Protokollet från socialnämnden ljuger inte, det var nio ledamöter utöver företrädaren från SD som förkastade vårt förslag. Vi hade med stort tålamod under perioden november till mars försökt att få nämnden med oss i en fråga som kommer närmare och närmare. Restad Gård, det stora anläggningsboendet finns i Vänersborg, för asylsökande, för gruppen som har fått permanent uppehållstillstånd tidigare eller som får tillfälligt uppehållstillstånd nu men inte lyckas att hitta eget boende, en anläggning där nu också fler och fler åldersuppskrivna barn inkvarteras. Är man döv, är man blind? Vad behöver hända innan det kommer en reaktion, något mer än att man lägger ”informationen till handlingarna”?

I lokaltidningen TTELA finns ett upprop ”Vi vill ha politiker som värnar om mänskliga rättigheter”, i Göteborgs Posten GP finns en debattartikel ”I Sverige har olika människor olika värde”. Läser man inte? Dessa texter vänder sig till oss, till oss alla, till politiker, till politiker i Vänersborgs socialnämnd också.

Vad gör vi med ensamkommande?

I SvT debatterade Morgan Johansson och Christina Höj Larsen. Har någon missat inslaget i Aktuellt, så går det att se i efterhand.

I texten kan man bl a läsa följande: ”Sedan flyktingkrisen 2015 har Sverige tagit emot över 37.000 ensamkommande barn. Fortfarande väntar ungefär 18.000 på besked från Migrationsverket, eller har fått avslag på sin ansökan men ännu inte utvisats.”

I Vänersborg är frågan också aktuell. Vi har i vår kommun ett stort antal ensamkommande barn, som i enstaka fall (yngre barn) finns i familjehem, flertalet är dock i kommunens HVB-hem eller i ett stödboende. Av Migrationsverket åldersuppskrivna har nästan alla förts över till anläggningsboenden, för det mesta till Restad Gård. Dit kommer också ungdomar från andra kommuner, som efter åldersuppskrivningen flyttas över till Migrationsverkets ansvar och bort från sina ”hemkommuner”.

Den som läser inlägg på Vänsterpartiets hemsida behöver inte vidare upplysningar, då vet man vilken skillnad det är för ungdomar som efter en lång flykt har hittat hit, att bo under socialtjänstens villkor och med stöd av socialtjänstens personal, eller att få plats i delat rum på ett anläggningsboende.

Vänsterpartiets ledamöter i socialnämnden har sedan i november försökt att få nämnden att rösta för ett beslut som ska ge förvaltningen utrymme att med generositet bemöta och hantera situationen för ”våra” ensamkommande barn. Men den erbarmliga striden mellan staten och kommunen, kostnadsansvar och kostnadsersättning, har varit i vägen för att få majoritet i nämnden. Vi visste ju om att åtminstone ett parti aldrig skulle finnas på vår sida. Men besvikelsen blev stor när det igår visade sig att endast Abdullahia Hassan Moalin från MP gav oss stöd vid omröstning, i övrigt blev det kalla handen från de andra partierna.

Här gårdagens handlingar, här ett tidigare inlägg på hemsidan i denna fråga och här texten från vår reservation som vi lämnade in idag:

Reservation socialnämnden 2017-03-30, ärende 5:

Återremiss gällande konsekvensbeskrivning fortsatt ansvar för ensamkommande barn i samband med asylavslag/åldersuppskrivning (Dnr 2017/15)

Vid socialnämndens sammaträde 2016-11-24 väckte ledamöterna från Vänsterpartiet ett ärende med anledning av alarmerande rapporter om konsekvenserna av Migrationsverkets åldersuppskrivningar av ensamkommande barn. Vi ville veta hur vår egen förvaltning hade valt att förhålla sig och vi ville säkerställa att bemötandet av alla asylsökande barn präglades av insikten att maximal omsorg hade högsta prioritet.

Vid nämndens januarimöte återremitterades ärendet till förvaltningen.

Vid mötet i mars beskrev förvaltningen i sitt tjänsteutlåtande ”Svar på återremiss i ärendet angående konsekvensbeskrivning av fortsatt kommunalt ansvar för ensamkommande barn i samband med Migrationsverkets asylavslag/åldersuppskrivningar” den aktuella situationen i Vänersborg och tillfogade ett förslag till beslut: ”Socialnämnden lägger informationen till handlingarna.

Ingen kan ha undgått återkommande rapporter om att globalt fler än 50 miljoner människor är på flykt. Vi alla vet att en bråkdel av flyktingströmmen har hittat en möjlighet att ta sig till Sverige för att söka asyl här. Den radikala förändringen av Sveriges välkomnande inställning till att abrupt präglas av ett ytterst restriktivt förhållningssätt gentemot skyddsbehövande människor gör ont. På flera punkter har regeringen och riksdagen insett att man har gått för långt, kompletterande lagstiftning är på väg för att underlätta något för asylsökande och för alla som på ett eller annat sätt är engagerade i mottagningen.

Vår utgångspunkt har varit och är att vi är skyldiga att inom ramen för våra möjligheter visa största tänkbara generositet. Även om vi inte kan förstå enskilda öden och enskildas sorg och ångest, så måste vi göra vårt yttersta för att underlätta för alla skyddssökande och framförallt för alla ensamkommande barn.

Sannolikheten att kunna återvända inom överskådlig tid är begränsad, de flesta flyktingar ser Sverige som landet där det finns en andra chans att starta om och hitta strukturer för ett liv bortom förödelsen i hemlandet. Lika viktigt att det blir rätt för den enskilde är det för vårt samhälle att vi erbjuder fundamentala förutsättningar för en lyckad integration.

För ensamkommande barn, för ungdomar som går i våra grundskolor och gymnasieskolor, är skillnaden mellan att ha en plats på ett HVB-hem eller stödboende i jämförelse med en sängplats på ett anläggningsboende avgörande. Personalen på ett hem vet att lyssna, ser behoven och förstår att erbjuda rätt stöd, men vem vänder man sig till på ett anläggningsboende, som en av många vuxna som alla söker att orientera sig på egen hand.

I nämnden har vi framfört dessa tankar, det var knappt någon som yttrade sig, det kändes obehagligt när det blev klart att många sökte gömma sig bakom förslaget ” … att lägga informationen till handlingarna”.

För att ge våra kollegor i socialnämnden en möjlighet att ta steget och visa viljan att lämna ett bidrag lade vi vårt yrkande:

Flera initiativ till kompletterande lagstiftning kommer att förändra situationen för ensamkommande barn. Vi noterar möjligheten att framledes kunna överklaga åldersuppskrivningar, vi tänker på propositionen ”Kompletteringar av den tillfälliga lagen för uppehållstillstånd rörande studier på gymnasienivå”.

I avvaktan på dessa förändringar beslutar socialnämnden att de av Migrationsverket åldersuppskrivna barn får vara fortsatt placerade på våra boenden.”

Tyvärr var det endast ledamoten från Miljöpartiet som ställde sig bakom Vänsterpartiets yrkande.

Jag reserverar mig i ärendet, eftersom jag upplever att socialnämnden har missat sin möjlighet att ge ett tydligt besked om vår beredskap att vilja vara en av alla de krafter som hjälper när hjälpen behövs som mest.

Lutz Rininsland

Vänsterpartiet                                                                                       2017-03-31

Det kanske löser sig

Om det inte går på räls, då finns det risk att ett ärende slutar på ett sätt som det inte var tänkt. Eller också att fullmäktige inte kommer fram till ett beslut.

God förmåga till kommunikation är en förutsättning, att hålla sig informerad om hur en och samma fråga besvaras olika av olika nämnder och förvaltningar är också en fördel – det blir spännande att se hur kommunfullmäktiges ordförande lever upp till mångas förväntningar, att vid morgondagens sammanträde skilja äpplen och päron och att hitta en väg ur en lite väl tilltrasslad situation.

Det handlar om ett ärende som inte finns med på kallelsen och om ett annat ärende som landade fel vid kommunstyrelsens beredning för någon vecka sedan. Båda handlar dock om en och samma sak:  Det saknas skollokaler i Vänersborg och det finns ett förslag till att lösa lokalbristen åtminstone under de närmaste åren.

Barn- och utbildningsnämnden förordar lokalerna på Idrottsgatan 7, fast det behövs renovering, ombyggnad, anpassning. Nämnden lämnade ett förslag till att finansiera åtgärderna till viss del genom att ställa pengar till förfogande som tidigare varit öronmärkta till Norra skolan. Dessa pengar räcker dock inte till för att stå för hela kostnaden. Därför behöver den projektansvariga nämnden, samhällsbyggnadsnämnden, ett beslut av kommunfullmäktige innan arbeten kan påbörjas. DET ÄR DETTA ÄRENDE SOM INTE STÅR PÅ FULLMÄKTIGES LISTA I MORGON.

Det som finns på ärendelistan är samhällsbyggnadsnämndens förslag till den reviderade investerings- och exploateringsplanen. Vi har tidigare skrivit om planen – se ”Hur ska det sluta?” Oppositionens agerande och motivering till varför det blev ett annat beslut än det som låg på bordet beskrev vi också där.

Om kommunstyrelsens ordförande tar på sig att informera kommunfullmäktiges ordförande korrekt, så borde det vara möjligt att lösa problemet. Men det kan vara nog så svårt att hänga med i Marie Dahlins tankesprång.

Å ena sidan skriver hon till Vänsterpartiet att tåget har gått: ”Ärendet kan inte tas upp då det inte finns några pengar till projektet Idrottsgatan 7. Pengarna försvann i samband med beslutet i KS om överföring av investeringsmedel.”

Å andra sidan skriver hon till en medborgare som hade ställt en fråga i samma ärende: ”Jag och socialdemokraterna, Centerpartiet och miljöpartiet står bakom det du vill. Tyvärr styr vi i minoritet men hoppas på att någon av de andra partierna tar sitt ansvar i kommunfullmäktige den 29 mars.”

För säkerhets och tydlighetens skull sammanfattar vi:

Ärendet Idrottsgatan 7 måste sättas på dagordning och manglas fram i kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen – ansvaret för detta har Marie Dahlin, S, kommunstyrelsens ordförande. Hon har inte gjort detta. Utan denna hantering blir det inget beslutsärende i kommunfullmäktige.

Ärendet ”Reviderad investeringsplan” var i kommunstyrelsen. Där fanns inga pengar kvar av det tidigare anslaget till Norra skolan, ”objektet” var borttaget ur planen som sträcker sig 2018-2022. Oppositionen yrkade inte att dessa pengar skulle föras in igen, oppositionen markerade dock att någon gång måste paviljongerna vid Norra skolan ersättas av en ombyggnation, så att Norra skolans byggnad kan ge plats åt en skola med två klasser i varje årskurs.

Det borde inte föranleda kommunfullmäktiges ordförande, Lars-Göran Ljunggren, S, att hindra att missuppfattningen nu kan undanröjas. Vad han måste bestämma, och vår förhoppning, är att han rådgör med sina två ställföreträdare i fullmäktiges presidium, det är om fullmäktige samtidigt skall formulera en signal att man inte behöver vänta till fullmäktiges möte 23 maj för att påbörja arbetet med Idrottsgatan 7. Tänk, eleverna kommer dit redan i slutet på augusti, bråttom är dagens understatement.

Vänsterpartiet lägger ett yrkande som syftar till att vara ”startskottet”. Vänsterpartiets ledamot i barn- och utbildningsnämnden redovisar yrkandet på sin blogg. Det är en möjlig väg att komma förbi Marie Dahlins handlingsförlamning, det är ett yrkande som hon i sak borde bifalla. Frågan är om hennes partikamrat ger henne denna möjlighet.

Tala med varandra

Det lilla och det stora. En tid av tvära kast. Sanningar igår, förnekanden idag. Förändringar sker ständigt, men tempot tycks öka. Det gäller att hålla fast vid några grundläggande regler.

Dagens Nyheter lägger en fotnot under sina artiklar: Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Vem trodde att en sådan förklaring skulle behövas?

Men nu är det tweeten, i tid och otid, som inleder nyheten. Därefter kommer tillrättaläggandet, tolkningen, nekandet, glidningen. Att tala direkt med varandra tycks vara bara den ena delen av ett möte, att i efterhand erbjuda allehanda slutsatser av det som sades verkar ha större betydelse. Der Spiegel skrev om mötet mellan Angela Merkel och Donald Trump att hon ”verkade vara den vuxna i rummet”.

Men det går att tala med varandra. Dagens Nyheter beskriver ett sådant samtal ”Fullt hus när politiska motpoler tillåts att tala till punkt”. En mer än läsvärd betraktelse.

Det är inte förbjudit att tala med varandra, om frågor som behöver lösningar. Det finns oväntade exempel på att sådant är möjligt. Här ett sådant: Förra veckan diskuterade riksdagen ”Gymnasieskolan”. Inför debatten hade utbildningsutskottet tittat på aktuella motioner och frågeställningar. Kring den efterlängtade återgången från kursbetyg till ämnesbetyg råder egentligen enighet, men några ville skynda mer än andra. Här enades representanter från tre partier kring en gemensam reservation och ett gemensamt ställningstagande. Vänsterpartiet, liberalerna och sverigedemokraterna skrev under. Man var i sakfrågan, i denna enskilda sakfråga om ämnesbetyg, överens.

Efter valdagen i september 2014 drog det ut på tiden innan det blev klart ”vem med vem” som skulle bilda en minoritetsregering för de kommande fyra åren i Vänersborg. Vänsterpartiet blev inte tillfrågat av någon, men i slutändan avtalade vi en valteknisk samverkan med Välfärdspartiet. Våra partier har nästan inget gemensamt, men vi visste båda att ”tillsammans” behövde vi inte överlämna en del av våra platser i nämnderna till de större partierna eller partikoalitionerna. Systemet gynnar de stora, missgynnar de små. När vi vid det tillfället såg att SD, som inte heller blev vidtalat av någon annan om ett samarbete, skulle manipuleras bort från möjligheten att via lottning få fler platser, då reagerade vi och rättade till detta. Nej, vi förhandlade inte, men vår utgångspunkt var ”rätt ska vara rätt”.

Idag möter vi SD i Vänersborg i alla nämnder. Någon enstaka gång står det i protokollen att ledamöter för SD instämde i förslaget från V, en annan gång att ledamöter från V instämde i yrkandet från SD. Det är inte så att vi samtalar och kommer överens om gemensamma förslag, det är bara så att likalydande förslag i enskilda sakfrågor noteras på detta sätt i alla protokoll. Någon råkar få ordet först, då antecknas den som kommer efteråt som den som ”instämde”.

Men det händer bara någon enstaka gång att vi hamnar på samma sida. SD i Vänersborg agerar nämligen på ett sätt som är både väntat och oväntat. Alla vet, och SD sviker sannerligen inte, att varje gång något av nyckelorden nämns i något ärende, att nu vaknar ledamoten till. ”Nyanlända, extra statsbidrag, integration, arbetslöshet, bostadsbrist, språkintroduktion, försörjningsstöd, mångkulturell ….”. Det är som att trycka på en knapp. Det är påfrestande, inte för att SD har så snäva intressen att vilja koncentrera sig på ”denna del” av politiken, nej, mest för att det i samma ögonblick blir tydligt att ledamöterna inte läser sina handlingar. Fråga efter fråga, påstående efter påstående borde inte behövas, svaren finns redan i den utskickade texten, ogrundade och felaktiga uttalanden kan rättas hur många gånger som helst, det tar inte någon längre stund innan en upprepning sker. Nej, på det lokala planet finns ingen som helst antydan om att något annat parti söker ett samarbete. I många omröstningar deltar åtta av nio partier, det nionde anmäler allt som oftast att man inte deltar i beslutet. Det finns alltför många frågor som SD inte intresserar sig för. SD i Vänersborg är inte seriöst. Det oväntade är att man inte ens anstränger sig.
Kategorier
Arkiv