Vänersborg

1 2 3 17

Hur ska det sluta?

När en ledande politiker inte får gehör för egna tankar och förslag, hur blir reaktionen? Eftertanke, självinsikt? Söka skuld hos andra? Man kan undra. Vi undrar.

Marie Dahlin, S, leder en minoritetskoalition i Vänersborg, där S har 14 ledamöter i fullmäktige, C och MP vardera 4. 22 ledamöter av 51 måste söka tidiga samtal, bör sträva efter att förankra sina förslag. Annars bäddar man för att snubbla gång på gång.

2016 var det oppositionens budget som gällde, 2017 är det oppositionens budget som gäller. Flera andra tunga förluster i avgörande omröstningar därtill. Insikt och förändrat beteende kunde varit en slutsats, en annan att avgå. Men bara att fortsätta som hittills är illa. I alla fall för vår kommun. Viktiga beslut schabblas bort helt eller dras i långbänk. Andra frågor sätts överhuvudtaget inte på dagordningen.

Fullmäktige är mer än en församling av trötta fritidspolitiker som säger ja och amen till alla beslutsförslag. Kommunstyrelsen är mer än en transportsträcka. Men det som kommer från kommunstyrelsens arbetsutskott har stor betydelse. Utskottets beslut borde präglas av klokhet och eftertanke. Här träffas kommunledningens politiker och högste förvaltningschef. Här borde en kommunledning i minoritet söka samtal och samförstånd.

En titt i protokoll från arbetsutskottet sammanträden ger en tydlig bild av hur ”intensiva” överläggningarna är:

2017-01-16, 6 ärenden, 15 minuter

2017-01-30, 12 ärenden, 15 minuter

2017-02-20, 15 ärenden, 25 minuter

I morgon, 2017-03-27, 30 ärenden, 701 sidor som är underlag för besluten. Kungörelsen kom på fredag eftermiddag, förhoppningsvis har arbetsutskottets fem ledamöter då också fått handlingarna. På kommunens hemsida ligger däremot inte mer än föredragningslistan, ”vi andra” kan bara se rubrikerna.

Och då ser vi att ett ärende saknas helt. En fråga som fyllt den lokala tidningen TTELA:s sidor upprepade gånger. ”Ingen upprustning – profilklasserna läggs ner” och ”Oenighet om pengar till nya skolan”. Redaktören Niklas Johansson ville vara än tydligare med en betraktelse: ”Politikerna måste kommunicera med varandra”.

Vad var det egentligen som hade hänt? Vad är det som gäller?

Skollokalerna i Vänersborg räcker inte till, antalet elever och antalet klasser har stigit och fortsätter att stiga. Planeringen hinner knappt med och stegen till att planen blir verklighet är långa. Och blir längre för att man inte talar med varandra, inte ställer frågan ”hur menar du? hur vill du ha det?” Ett dåligt samtal kan leda till missförstånd, att inte tala med varandra utan bara klubba snabba beslut bäddar för kaos.

Norra skolan ligger vid Vänern. En skola med anor, en skola och en byggnad som alla vill vara rädda om. För att klara av platsbristen finns två paviljonger, praktiska, nyttiga. Men i längden ingen lösning, skolan behöver byggas om för att kunna ge plats för två paralleller. I investeringsbudgeten fanns pengar avsatt för detta, för 2017 och 2018. Nästan 30 miljoner. Den ansvariga nämnden insåg att arbetet inte skulle kunna ske förrän tidigast 2019 eller ännu senare. Nämnden föreslog att de avsatta pengarna skulle kunna användas till ombyggnad och anpassning av andra skollokaler som kommunen nyss hade förvärvat från Kunskapsförbundet Väst. Skolprojektet Idrottsgatan 7 behöver mer än 30 miljoner, men tillskottet från Norra skolans pengar var förutsättningen för att kunna göra nödvändiga arbeten snabbt. Men då behövs ett beslut i kommunfullmäktige, det räcker inte med nämndens goda vilja och att ärendet vilar på förvaltningens skrivbord.

Varför kommer inte frågan till kommunfullmäktige? Varför finns inte ärendet på morgondagens lista för kommunstyrelsens arbetsutskott? Det korta svaret är: Kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, talar inte med andra, hon frågar inte, hon bara handlar.

Det längre svaret är att kommunstyrelsen på sitt möte 1 mars behandlade ärendet ”reviderad investeringsbudget”. Kommunen planerar ju år efter år vad som ska ske nästkommande år, vad som kan tänkas komma under de fyra åren därefter. Beslutet för 2017 togs i juni 2016, beslutet för 2018 (med utblick på 2019-2022) tas i juni i år. Men nu i början av 2017 är det ju bara att konstatera att mer än en tredjedel av investeringar för 2016 ”inte blev av”, av olika skäl. Därmed transporteras en stor volym från 2016 in i 2017, varför det är bäst att se över beslutet från 2016 och skjuta några poster på framtiden. Därför ”försvann” anslaget till Norra skolan från 2017 och 2018. Oppositionen ville dock markera att paviljongerna ska bort, den planerade ombyggnaden skulle ske – fast senare. En sådan tanke behöver inte föra med sig att det behöver skrivas in ett belopp för 2019, 2020 eller senare. Alla vet ändå att ”den dagen” det ska ske, måste pengarna finnas på ett öronmärkt anslag.

Oppositionen var införstådd med att anslaget, som just nu inte behövdes för Norra skolan, skulle kunna tillföras Idrottsgatan 7, i enlighet med ett enhälligt beslut från den ansvariga barn- och utbildningsnämnden i november 2016. MEN DÅ MÅSTE JU ÄRENDET BEHANDLAS, TAS UPP I ARBETSUTSKOTTET, BEHANDLAS AV KOMMUNSTYRELSEN OCH BESLUTAS I KOMMUNFULLMÄKTIGE.

Marie Dahlin, S, frågade inte, hon bara ställde sig i ett hörn och förkunnande att oppositionen återigen inte fattade vad den gjorde. Är man i underläge, behöver man inte jämt utsätta sig för stryk. Och sedan tycka synd om sig själv och alla andra som blir lidande av utebliven handling och avsaknad av kloka, överenskomna beslut. Saknas mandat får man kompensera med goda samtal. Klarar man inte det, händer det igen och igen att det blir magplask, borde man dra den enda riktiga slutsatsen och avgå. Vänersborg mår inte bra av en kommunledning som prenumererar på misslyckanden.

Tala med varandra

Det lilla och det stora. En tid av tvära kast. Sanningar igår, förnekanden idag. Förändringar sker ständigt, men tempot tycks öka. Det gäller att hålla fast vid några grundläggande regler.

Dagens Nyheter lägger en fotnot under sina artiklar: Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Vem trodde att en sådan förklaring skulle behövas?

Men nu är det tweeten, i tid och otid, som inleder nyheten. Därefter kommer tillrättaläggandet, tolkningen, nekandet, glidningen. Att tala direkt med varandra tycks vara bara den ena delen av ett möte, att i efterhand erbjuda allehanda slutsatser av det som sades verkar ha större betydelse. Der Spiegel skrev om mötet mellan Angela Merkel och Donald Trump att hon ”verkade vara den vuxna i rummet”.

Men det går att tala med varandra. Dagens Nyheter beskriver ett sådant samtal ”Fullt hus när politiska motpoler tillåts att tala till punkt”. En mer än läsvärd betraktelse.

Det är inte förbjudit att tala med varandra, om frågor som behöver lösningar. Det finns oväntade exempel på att sådant är möjligt. Här ett sådant: Förra veckan diskuterade riksdagen ”Gymnasieskolan”. Inför debatten hade utbildningsutskottet tittat på aktuella motioner och frågeställningar. Kring den efterlängtade återgången från kursbetyg till ämnesbetyg råder egentligen enighet, men några ville skynda mer än andra. Här enades representanter från tre partier kring en gemensam reservation och ett gemensamt ställningstagande. Vänsterpartiet, liberalerna och sverigedemokraterna skrev under. Man var i sakfrågan, i denna enskilda sakfråga om ämnesbetyg, överens.

Efter valdagen i september 2014 drog det ut på tiden innan det blev klart ”vem med vem” som skulle bilda en minoritetsregering för de kommande fyra åren i Vänersborg. Vänsterpartiet blev inte tillfrågat av någon, men i slutändan avtalade vi en valteknisk samverkan med Välfärdspartiet. Våra partier har nästan inget gemensamt, men vi visste båda att ”tillsammans” behövde vi inte överlämna en del av våra platser i nämnderna till de större partierna eller partikoalitionerna. Systemet gynnar de stora, missgynnar de små. När vi vid det tillfället såg att SD, som inte heller blev vidtalat av någon annan om ett samarbete, skulle manipuleras bort från möjligheten att via lottning få fler platser, då reagerade vi och rättade till detta. Nej, vi förhandlade inte, men vår utgångspunkt var ”rätt ska vara rätt”.

Idag möter vi SD i Vänersborg i alla nämnder. Någon enstaka gång står det i protokollen att ledamöter för SD instämde i förslaget från V, en annan gång att ledamöter från V instämde i yrkandet från SD. Det är inte så att vi samtalar och kommer överens om gemensamma förslag, det är bara så att likalydande förslag i enskilda sakfrågor noteras på detta sätt i alla protokoll. Någon råkar få ordet först, då antecknas den som kommer efteråt som den som ”instämde”.

Men det händer bara någon enstaka gång att vi hamnar på samma sida. SD i Vänersborg agerar nämligen på ett sätt som är både väntat och oväntat. Alla vet, och SD sviker sannerligen inte, att varje gång något av nyckelorden nämns i något ärende, att nu vaknar ledamoten till. ”Nyanlända, extra statsbidrag, integration, arbetslöshet, bostadsbrist, språkintroduktion, försörjningsstöd, mångkulturell ….”. Det är som att trycka på en knapp. Det är påfrestande, inte för att SD har så snäva intressen att vilja koncentrera sig på ”denna del” av politiken, nej, mest för att det i samma ögonblick blir tydligt att ledamöterna inte läser sina handlingar. Fråga efter fråga, påstående efter påstående borde inte behövas, svaren finns redan i den utskickade texten, ogrundade och felaktiga uttalanden kan rättas hur många gånger som helst, det tar inte någon längre stund innan en upprepning sker. Nej, på det lokala planet finns ingen som helst antydan om att något annat parti söker ett samarbete. I många omröstningar deltar åtta av nio partier, det nionde anmäler allt som oftast att man inte deltar i beslutet. Det finns alltför många frågor som SD inte intresserar sig för. SD i Vänersborg är inte seriöst. Det oväntade är att man inte ens anstränger sig.

Information till partiernas gruppledare

Nio gruppledare från nio partier träffades i Folkets Hus. Ett möte som gav föga svar på alldeles för många frågor. En fråga ställdes aldrig: Varför skulle fullmäktiges presidium samråda med partiernas gruppledare? Tanken var nog att någon ville förankra framtida kostsamma beslut. I sak är det samhällsbyggnadsnämnden och byggnadsnämnden som beslutar, förutsatt att kommunstyrelsen och kommunfullmäktige sanktionerar processen och ställer sig bakom finansieringen. Gruppledarna kan välja hur man vill informera i sina partier och partikonstellationer, men något beslutanderätt äger de inte.

Vad gäller saken? Kommunhuset och sessionssalen vid kommunhuset.

Hur är läget idag? Halva kommunhuset är tömt, personalen från många förvaltningar har fått tillfälliga arbetsplatser i ett flertal olika fastigheter runt om i Vänersborg. Några i personalen har fått lämna kommunhuset på grund av ohälsa, andra har följt med för att hålla ihop arbetslaget eller för att hantverkarnas framfart gjorde utflyttningen nödvändig. Den pågående renoveringen av ”allt” i båda huskropparna, den som byggdes 1972 och den som kom till 1980, kommer att fortsätta till midsommar 2019. Under förutsättningen att planerna håller och att samhällsbyggnadsnämndens ansökan om ytterligare 50 Mkr beviljas. Fortfarande är det dock så att ingen enskilt riktig stor källa har kunnat pekas ut som den stora boven i dramat. Vilket ökar risken att några enskilda bland kommunens anställda inte återkommer till sina arbetsplatser i kommunhuset efter genomförd renovering. Inte till huset där man blivit sjuk, inte om man inte verkligen har identifierat källan till ohälsan och därmed kunnat träffa ”rätt” åtgärd. Vi får se var vi landar, än så länge kan vi bara vara glada över att personalen behåller lugnet och medverkar till att göra sitt bästa i den uppkomna situationen.

Sessionssalen då? Lite är klart, de flesta frågor förblir dock obesvarade. I ”princip” ska salen inte längre användas, något undantag görs för föreningar som hyr salen och inte velat flytta till annan lokal.. Sedan stängs sessionssalen och en vägg in till kommunhuset sätts upp för att skärma av. Nästa kommunfullmäktige ordnas i slutet på mars i Festsalen i Folkets Hus, därefter är inget bestämt, man letar efter ersättningslokaler och sammanträdena kommer troligen att ordnas omväxlande på olika platser i hela kommunen. Regionfullmäktige ordnades nyligen i ett hotell i Vänersborg och nu sägs det att regionen vill ordna sina möten på olika platser i Västra Götaland.

I veckan beviljade byggnadsnämnden en ansökan om rivningslov, beslutet gäller nu under två år framåt. Men sessionssalen kommer inte att rivas innan det har tagits politiska beslut om en lösning på längre sikt. Den bara stängs och är inte längre tillgänglig från kommunhuset. Salen töms på all värdefull teknisk utrustning genom en dörr på andra sidan av salen.

En mängd frågor behöver besvaras, men för att komma fram till svaren måste frågorna först ställas. Det ska ske i form av ett uppdrag till en förstudie, en utredning, som ska belysa för- och nackdelar med alternativa möjligheter. En sådan utredning är inte okomplicerad, den tar tid och kostar pengar. Man räknar med att utredningsuppdraget kan komma innan sommaruppehållet, resultatet lär dock knappast kunna presenteras innan årets slut.

Hur vill regionen ha det? Som det ser ut idag vill man också framöver genomföra sina möten i Vänersborg. I en ny och en bra, gärna bättre, sammanträdeslokal med angränsande konferensrum m.m. Men tänk om regionens politiker fattar tycke för sin ambulerande möteskalender? Tänk om några sammanträden under den kommande tiden ordnas i Göteborg, och fördelarna med att stråla samman i Göteborg leder in på ett nygammalt sätt att tänka? Men inte kan Göteborg vara centralorten om storregionen med Värmland och Västra Götaland skulle bildas?

Hur vill kommunen ha det? En ny sessionssal rakt upp och ner på samma plats där den gamla salen revs? En annan, bättre, men också mera påkostad byggnation som erbjuder mängder med finesser och fördelar? Varför här, varför inte på en annan plats? På Huvudnästomten till exempel … Varför ”bara” en möteslokal, en sal för att sammanträda? Går det att bygga en sal som också kan erbjudas för kulturella evenemang, för konserter? Kommunfullmäktige sammanträder inte oftare än nio gånger per år, nio kvällar alltså. Det finns ju ett skriande behov av nya skollokaler som ska användas fem dagar i veckan, från tidig morgon till sen eftermiddag, kanske även på kvällstid.

En utredning alltså, en förstudie. Ett sådant uppdrag ges efter ett beslut. Därefter sker en upphandling. Nästa år, i början av 2018, lär det komma fram tydliga alternativa vägar. Då har också valrörelsen börjat. Med ett behov att profilera sig. Vid en tid där allehanda politiska löften och önskedrömmar kommer fram – utan att det finns svar på frågan vad det kostar och hur det ska finansieras.

Kul, inte sant?

Japp! Nu! Äntligen!

Någon dag innan midsommar 2006 antog kommunfullmäktigeBostadsprogram 2007-2009 med utblick mot 2010 och 2011”.

2013, 2014, 2015, 2016 noterades varje år i ”Bostadsmarknadsanalys Västra Götalands län” (utgiven av Länsstyrelsen i Västra Götalands län) att Vänersborg tillhörde de kommuner som inte levde upp till kravet: ”​Kommunerna har bostadsförsörjningsansvaret och ska verka för att alla kommuninvånare har en bostad. Trots den ansträngda situationen i länet är det 16 kommuner som saknar riktlinjer för bostadsförsörjningen, något som kommunerna enligt lag ska anta under varje mandatperiod.” [Citat från Bostadsmarknadsläget 2016]

Vänsterpartiet har sedan 2012 genom motioner, interpellationer och frågor efterlyst kommunledningarnas handlingskraft. Vi fick alltid svar, för det mesta var dock svaren intetsägande och handlingskraften förblev klen. Men nu kan vi se framåt, nu ska det hända något.

Nu är en handling på väg ut till alla nämnder: Remiss av Bostadsförsörjningsprogram med riktlinjer för bostadsförsörjning”. Kommunstyrelsens arbetsutskott kommer vid sitt möte 2 maj att få tillfälle att begrunda förslaget till riktlinjer för bostadsförsörjning samt en sammanställning av inkomna remissvar. Den 10 maj ankommer det sedan på kommunstyrelsen att formulera ett beslutsförslag till kommunfullmäktige som sammanträder 23 maj. Längre fram under året, efter sommarpausen, är det sedan Vänersborgs nya översiktsplan som skall manglas. Dessa två dokument hänger ihop, de skall utgå från den aktuella situationen och lämna tydliga besked var, när och hur utvecklingen är tänkt att ske.

Det är Länsstyrelsen som samordnar och även har tagit på sig att driva på. Så här beskrivs uppgiften att bevaka att kommunerna arbetar med bostadsförsörjning:

”​Tillgången till en bostad är en mänsklig rättighet och en förutsättning för ett gott liv. I regeringsformen står det uttryckligt att det allmänna ska trygga rätten till bostad. Bostadsförsörjningen är därför en central strategisk fråga för kommunerna. Bra bostäder och goda boendemiljöer är grundläggande faktorer som har betydelse för såväl tillväxten som välfärden i kommunen och länet.

Det är varje enskild kommun som ansvarar för bostadsförsörjningen. Riktlinjer för bostadsförsörjningen ska antas av kommunfullmäktige under varje mandatperiod. Länsstyrelsen ger råd och stöd till kommunerna om hur lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar ska tillämpas.”

Länsstyrelsen skriver om ”Kommunala riktlinjer”: ​”Syftet med att ta fram riktlinjer för bostadsförsörjningen är att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och att underlätta att lämpliga åtgärder för bostadsförsörjningen planeras och utförs. Riktlinjerna ska minst innehålla mål för bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet, insatser för att nå målen och vilken hänsyn som tagits till nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för bostadsförsörjningen. Uppgifterna ska grundas på en analys av demografisk utveckling, behov och efterfrågan samt marknadsförutsättningar. Riktlinjerna är vägledande för beslut enligt plan- och bygglagen.”

Nu ska det alltså gå ganska fort. Hur kommunledningen ser på underlaget kan man få en hyfsat bra uppfattning om genom att läsa minnesanteckningar från en ”Bostadsstrategisk dialog”. Den 10 januari träffades personal från Länsstyrelsen, med ett flertal olika uppdrag som alla anknyter till bostadsfrågor, med representanter för Vänersborgs kommun: Tre politiker, Marie Dahlin, S, och Bo Carlsson, C, samt Jörgen Hellman, S, riksdagsman med flera tunga uppdrag på central nivå och uppdrag på hemmaplan som ordförande för Vänersborgsbostäder, och Gunnar Johansson, VD för vårt kommunala bostadsbolag. I dialogen sammanfattas med ”VK” alla inlägg som någon av dessa fyra representanter gjorde, men det är inte svårt att läsa sig fram till hur Marie Dahlin och Bo Carlsson tänker.

På Vänsterpartiets gruppmöten 14 mars och 19 april ska vi föra samtal med våra förtroendevalda och alla våra medlemmar som önskar ansluta sig till mötena kring det kommande beslutet.

Integration? javisst! Men hur …?

Kommunfullmäktige i Vänersborg debatterade i februari 2016 integrationsfrågor – utgångspunkten var en interpellation från Kurt Karlsson, SD, som efterlyste svar på frågan ”vad som görs och vilka eventuella planer kommunledningen har, för att förekomma brottslighet och negativ utveckling bland de aktuella grupperna.” Det blev den längsta interpellationsdebatten fullmäktige har upplevt under många år. Flera talare hade arbetat länge med att förbereda sina debattinlägg, med många olika infallsvinklar, med ett antal förslag och idéer hur integrationsarbetet i Vänersborg ytterligare kunde förbättras. Det gavs också åtskilliga exempel på hur mycket som redan var på gång, av våra föreningar, våra ideella organisationer, vår socialtjänst, våra skolor, av enskilda och familjer som åtog sig aktiva kontaktuppgifter.

Kurt Karlsson hade inte räknat med den debatten, han protesterade och menade att den skulle begränsas till att han fick ställa frågan till kommunstyrelsens ordförande och att han efter hennes svar skulle kommentera svaret. Kurt Karlsson sade därefter följande: ”För det första är det ju så att sverigedemokraterna är det enda parti som klart kan definiera och förklara problem med invandringen och asylsökande. Vi har därför en exklusiv förutsättning att formulera och komma med förslag och åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Ser man inga problem kan man inte heller komma med några förslag om förändring. Det är ganska enkel logik.

Sedan dess fortsätter det. I alla våra nämnder, i kommunstyrelsen, i kommunfullmäktige – varje gång ett ärende direkt eller perifert berör ”asylsökande, nyanlända, ensamkommande, etablering, integration”, då går ett ryck genom SD:s ledamöter. Då ställs frågor, flera sådana och det spelar ingen som helst roll att frågan redan är besvarad i det utskickade materialet, att frågan verkligen inte hänger ihop med det aktuella ärendet, att frågan borde kunna besvaras av den som någorlunda regelbundet läser en tidning eller lyssnar på radio. Har man den ”exklusiva förutsättningen”, ja då är man skyldig att vakna till och rycka upp sig någon gång under ett långt möte.

I februari 2016 deltog representanter från samtliga nio partier i Vänersborg i interpellationsdebatten. I riksdagen finns åtta partier. Samtliga har synpunkter kring ”integration”. Det vet man, när man läser debatt- och insändarsidorna i våra tidningar.  Då vet man också att de flesta partier har förändrat sina ställningstaganden, några har inte gjort det. Det har inte varit och är inte lätt att veta vad som verkligen gäller. Och så finns det avsevärda skillnader för somliga partier hur deras representanter agerar lokalt, hemma i byn, eller i riksdagens utskott och vid omröstningen i kammaren.

I onsdags debatterades ”Integration” i riksdagen, Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2016/17;AU6. Om något, så är det väl här partiernas officiella ställningstaganden finns, det som gäller ”just nu”. Debatten nämndes bara i förbifarten i olika medier. Men om man som förtroendevald vill veta vad det egna partiet har deklarerat, vad de andra parterna säger sig ”stå för”, då finns det mycket att hämta:

Själva betänkandet 2016/17:AU6 – här tas samtliga motioner upp som berör temat ”integration”, hur utskottet hanterade yrkandena, vilka som fick bifall och vilka avslag, vilka reservationer som lämnades och vilka särskilda yttranden som bifogades.

Sedan debatten, som man antingen kan se och lyssna på i efterhand (även beslutsomgången) eller läsa i riksdagens snabbprotokoll. I protokollet finns även en redovisning av hur partierna röstade.

För egen del vill vi tacka Vänsterpartiets ledamot Christina Höj Larsen för hennes anförande i debatten.

Inte någonstans gör någon anspråk på en exklusiv rätt att veta bäst, att ha den rätta lösningen till allt. Sådant kan man endast hävda när man inte vet bättre. Och det får vi väl leva med här i Vänersborg.

Det behöver bli bättre

Om vi begränsar oss till den kommunala nivån:

Att schabbla bort möjligheten att vända stängningen av Nuntorp till att ge skolan en chans att utvecklas, det måste vara kommunledningens bottennapp under 2016.

Att förhala beslutsprocessen kring Wargön Innovation så att hela projektet nästan kollapsade, är inte heller en fjäder i hatten för Marie Dahlin och Bosse Carlsson.

Att frågan om tjänsten som samordnare för handikappfrågor hänger i luften sedan en lång tid tillbaka, måste väl alla tre kommunalråd anses vara skyldiga till. Inte heller Gunnar Lidell har talat klarspråk kring överflyttningen från socialnämnden till en central placering av såväl tjänsten som Rådet. Inte alla kommuninvånare berörs, men för några är detta en tung besvikelse att kommunen inte visar handlingskraft.

Fler kommuninvånare har ett direkt intresse av hur vår kommun agerar för att ge Kunskapsförbundet förutsättningar för vuxenutbildningen. Vid ägarsamråden finns från förbundets andra medlemskommun, Trollhättan, oftast centralt placerade tjänstemän med sakkunskap på plats. Våra ledande kommunpolitiker tycks undanbe sig egen kompetent rådgivning i sammanträdeslokalen.

Kan det vara en av anledningarna till att tre höga befattningshavare från kommunkansliet i början av 2017 lämnar Vänersborg för att arbeta i andra kommuner?

Socialnämnden antog vid senaste mötet i december en boendeplan för 2017-2019 med utblick mot 2024. Om nämndens enhälliga beslut gör avtryck hos kommunledningen återstår att se. Vakanserna på kansliet kommer att märkas, tempot i hanteringen av centrala frågor blir sannolikt än lägre. Vad det betyder för att komma till skott med översiktsplanen och arbetet med en fördjupad översiktsplan kan man bara ana. Riktlinjerna för bostadsförsörjning, som ska förnyas varje mandatperiod, är inte längre aktuella, senaste beslutet kom 2007.

2017 kommer att präglas av ekonomiska frågor, det kommande budgetmöte strax innan midsommar fattar beslut om det som ska gälla under valåret 2018. Ska det bli ett tredje år där Marie Dahlin och Bosse Carlsson hankar sig fram på oppositionens förslag? Kan man verkligen sitta kvar när man gång efter annan förlorar viktiga omröstningar i kommunfullmäktige?

Kommunledningens tre partier S, C och MP har möten för att utvärdera hur det har gått under första halvan av mandatperioden. Vid starten efter valet 2014 valde man att kalla överenskommelsen för ”intern” och vägrade lämna besked vad man tog i handen på. Det var nog redan då ett misstag. Undrar om de lärt sig något överhuvudtaget?

Det behöver bli bättre 2017 – på somliga områden för att komma bort från ett bottenläge. Det är dock mycket i Vänersborg som fungerar väl och vi borde kunna se till att ingen slår sig till ro, bra kan bli bättre. Vänsterpartiet spelar en aktiv roll i oppositionen, vi ställer de kritiska frågorna och lämnar våra egna förslag, allt med avsikt att utveckla Vänersborg till det som kommunens vision ge uttryck för: Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar, i alla delar hela livet.

 

 

 

Bekänna färg?

delar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommunstyrelsen bereder alla förslag som kommunfullmäktige någon vecka senare skall besluta om. Därutöver finns ett flertal ärenden som avgörs direkt av kommunstyrelsen. Gott om möjligheter att föra ideologiska och politiska samtal en gång varje månad när kommunstyrelsen samlas under en onsdagsförmiddag. Skulle man kunna tro.

Verkligheten är annorlunda. Mängder med presentationer, långa informationspass, korta frågor i marginalen. Vill man inte, vågar man inte? Så var det även igår, ta en titt på föredragningslistan och ta del av all information som ledamöterna fick under tre timmar (länkar till presentationer en bit längre ner på sidan).

Sedan blev det en bensträckare på en kvart. Några passade på att samråda partivis eller inom partigruppen, andra missade tillfället som skulle visa sig efteråt i beslutsomgången. I ärendet om ”Svar på motion om kommunala bidrag” insåg kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, att hon hade galopperat ordentligt fel, men hon glömde uttrycka sig så tydligt att även hennes trogna fyra socialdemokratiska kollegor fattade vändningen under galgen. Protokollet berättar om ett putslustigt resultat vid omröstningen.

Ekonomistabens insats gällde i huvudsak en presentation av delårsrapporten per augusti. Oppositionen hade i april gått förbi kommunledningen och tillskjutit resurser till båda socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden, därav en rätt så ljus bild över läget ”nu” och en förhoppning att hela året avslutas med siffrorna på rätt sida. Blev det någon diskussion? Nej, inte alls, alla tycktes nöjda.

Kommunstyrelsens ledamöter vet ju att det finns åtminstone tre frågor som när som helst kan ändra förutsättningarna. En genomgripande renovering av ett ”sjukt” kommunhus och en eventuell rivning av sessionssalen belastar ekonomin på ett sätt som vi idag inte har ett begrepp om.

Prislappar för två andra investeringar däremot är inte obekanta.

Det gäller en industrilokal som ”måste till” för projektet Wargön Innovation, annars blir det tvärstopp. Tanken är att kommunen bygger och projektet är hyresgäst under inkörningen. Man talar om ett belopp som håller sig strax under 40 miljoner. Ett avgörande borde komma innan årsskiftet.

Det gäller naturbruksskolan på Nuntorp. När regionen beslutade att inte fortsätta att bedriva utbildning i lokalerna strax söder om Brålanda, var det Hushållningssällskapet som samlade många goda krafter i hela Dalsland och utarbetade en plan hur verksamheten kunde fortsätta, förnyas och utvecklas. Grundbultarna i planen var dels att Skolinspektionen godkände ansökan att bedriva gymnasieskolan och gymnasiesärskolan, dels att Vänersborgs kommun skulle förvärva anläggningen och hyra ut den. Skolinspektionen kom nyss med ett besked om avslag, ett besked som är så tveksamt i en mängd formuleringar att en överklagan borde kunna bli framgångsrik. Men kommunens del i det hela? I denna fråga har minoritetsstyret i Vänersborg misslyckats totalt, mycket prat och ingen verkstad.

Det handlar om en prislapp i samma storlek som Wargön. För Nuntorp gäller det att köpa något som ”är” och som borde vara värt att utvecklas, för Wargön är det en satsning i helt nya områden. För Wargön kan beslutet komma i december, för Nuntorp måste beslutet komma nu, som ett ärende på fullmäktiges möte 26 oktober. Alltså någon dag innan fristen går ut för Hushållningssällskapet att skicka in en överklagan av Skolinspektionens beslut. För detta krävs två saker: ett extrainsatt kommunstyrelsemöte bereder ett beslutsförslag och politiken i Vänersborg lägger fokus på att komma fram till ett enhälligt beslut att säga ja till att förvärva skolan från regionen. Om två veckor alltså. Visst borde förvaltningen kunna granska alla underlag en gång till och bedöma vad ett förvärv för med sig, vilka reparationer och underhållsarbeten som tillkommer, vilka anpassningar till lagstiftningen om tillgänglighet som måste ske, etc. Hela Nuntorp-frågan har omgärdats med alldeles för många falska utfästelser, brutna löften och ömsesidiga anklagelser. Ta fram underlaget, belys frågan om likställighetsprincipen, berätta på vilket sätt vi ska tolka begränsningar av vår kommunala handlingsfrihet som kommer från EU-lagstiftningen. Allt det här borde ha varit på bordet för länge sedan, regionfullmäktiges nedläggningsbeslut kom i september 2015. Vill vi så kan vi. Det är nu det gäller att bekänna färg. Kommer underlaget att berätta för oss att hela affären landar på en nivå som vida överstiger det som hittills varit känt, då finns också ett svar: Vi ville, men vi kunde inte. 

Kan en annan bild i presentationen för delårsbokslutet underlätta att komma vidare? I budget för 2016 låg en investeringsvolym på 309 miljoner, fram till augusti investerades för 110 miljoner, prognosen för hela 2016 är 191 miljoner. Med andra ord: Kommunen slipper ”just nu” att söka ytterligare lån, 118 miljoner av den tänkta investeringsnivån finns ”kvar”. Är det något som borde tas med i diskussionen?

Kommunledningen frågar, vi svarar …

Vart är politiken i Vänersborg på väg?

Frågan ställs i lokaltidningen TTELA nu på måndagsmorgon. Debattartikeln undertecknades av Marie Dahlin, S, och Bo Carlsson, C. Båda är denna mandatperiod kommunalråd och representerar två av tre partier som utgör minoritetsstyret. S och C har i Vänersborg gått hand i hand sedan 2002.

I februari 2015 ställdes också en fråga, den riktades till hela kommunledningen. S, C och MP: Borde det inte vara bäst för oss alla som har politiska uppdrag, borde det inte ligga i hela kommunens intresse att den träffade överenskommelsen görs offentligt så att vi vet vad som gäller?” Av Marie Dahlins korta skriftliga svar i fullmäktige framkommer: ”nej … det är ett internt material för våra partier

Det är inte lätt med långsiktigt arbete om det inte sker öppet.

Det finns ingen dold agenda hos Vänsterpartiet.

Inför budgetbeslutet i juni inbjöds vi dels av kommunledningen S, C, och MP, dels av partierna M, L och KD. Vi förde samtal och informerade varandra hur vi uppfattade verksamheternas behov av förstärkning och de ekonomiska förutsättningar som fanns för att kunna leva upp till detta. Vid båda tillfällen presenterade vi det underlag som sedan blev vårt yrkande. Vi visste dock att vårt eget förslag hade mindre utsikt att vinna gehör i fullmäktige. Därför sade vi också till Gunnar Lidell och till Bo Carlsson vid dessa samtal att vi skulle rösta på det förslag som låg närmast vårt eget, under förutsättning att det fanns en väsentlig skillnad mellan de två huvudförslagen i fullmäktiges slutomröstning.

Av alla handlingar och protokoll framgår att förslaget från M, L och KD utformades mycket nära de tankar som Vänsterpartiet hade framfört. I fullmäktige röstades kommunledningens förslag ner och det tillfördes i runda tal lite över 20 miljoner till socialnämnden, 10 miljoner till barn- och utbildningsnämnden och några miljoner till kultur- och fritidsnämnden.

Dessa beslut för 2016 och 2017 är väl ändå att betrakta som ett uttryck för politisk långsiktighet.

Sedan blev Vänsterpartiet åter överens med M och flera andra partier när vi vägrade ge ansvarsfrihet 2015 för Bo Carlsson i sin roll som ordförande i kommunalförbundet för räddningstjänsten. Varför har vi offentligt skrivit om och mycket utförligt motiverat från talarstolen.

Slutligen finns en gemensam motion mellan en ledamot från M och en annan från V. Varför hetsa upp sig på förpackningen? Öppna motionen och begrunda det sakliga innehållet. Motioner skrivs väl inte utan att det föreligger en anledning?

Vart är politiken i Vänersborg på väg?

För Vänsterpartiets del är svaret: Vi arbetar öppet, vi lämnar våra förslag och tankar i god tid och på rätt plats, här på hemsidan, när vi kan träffas på våra Röda Lördagar i gågatekrysset, på våra möten, och självfallet i fullmäktige genom våra frågor, våra interpellationer och motioner.

P.S. En replik på TTELA:s debattsida: Sakpolitik viktigare än avsändare

1 2 3 17
Kategorier
Senaste kommentarer
    Arkiv