Vänersborg

1 2 3 17

Stoppa utvisningen till Afghanistan

I ösregnet tågade under förmiddagen ett hundratal asylsökande och nyanlända från förläggningen på Restad Gård till centrum i Vänersborg. Med röda rosor togs de emot av en stor grupp vänersborgare, som ställer sig bakom deras krav att avbryta utvisningarna till Afghanistan.

Flera talare framförde appell på dari, pashtu och på svenska, som berörde det ohållbara i att bli utvisad till ett land i krig, till ett land där regeringen vädjar till Sverige att inte fortsätta med att i rådande läge skicka hem flyktingar. I tåget fanns också barn, flera barn som har fötts här i Sverige efter flyktingarnas ankomst och under lång väntetid på ett beslut från migrationsverket. Till torget kom också ett trettiotal ungdomar, som hade lämnat sina klassrum på våra grundskolor och på Birger Sjöberggymnasiet. De flesta av dessa har ju anlänt långt innan de fyllt 18, den orimligt långa behandlingstiden av deras asylansökningar gör att de nu måste räkna med att få ett utvisningsbeslut vid fyllda 18.

Demonstrationer har idag förekommit på en mängd olika platser i Sverige. Alla samtidigt som riksdagen höll en aktuell debatt om ensamkommande barn och ungdomar. Den återkommer vi till när snabbprotokollet läggs ut på riksdagens hemsida. Det var en bra och klargörande debatt, partiernas representanter fick tillfälle att förklara partiernas avsikt att agera eller att avstå från att vilja agera. Ungdomarnas vädjan att bli hörda och civilsamhällets krav på en adekvat reaktion från lagstiftarnas sida bemöttes av alla åtta partier. Positionerna skiljer sig tydligt men det finns ett litet hopp att en majoritet i riksdagen kan enas om någon öppning.

Sverigedemokraterna överraskade: i debatten om de ensamkommande ungdomarnas situation passade SD-ledamoten Paula Bieler på att använda del av sin talartid för att begära riksdagens misstroendevotum mot statsminister Stefan Löfven med anledning av hans kännedom om Transportstyrelsens outsourcing av IT-verksamhet.

Ett upprop från Röda korset – idag onsdag

Vi återger här ett upprop från Röda korset, Vänersborg:

Hej alla.
Idag onsdag kommer riksdagsledamöterna diskutera Afghanistan från kl 10.00. Det är vänsterpartier som har bett om det. En viktig stund framför tv:n för många.

Idagonsdag den 13 september kl 9,00 kommer boende på Restad gård mfl. att genomföra en heldagsdemonstration.Man avser att börja kl 9.00 utanför Migrationsverket, för att fortsätta gående till centrum
.
Du är välkommen till centrum vid 12-tiden.
Då hoppas jag att du och många andra svenskar finns där för att välkomna våra unga vänner och vuxna med familjer från Afghanistan.
Vi volontärer försöker fundera vad vi kan bistå med, men de asylsökande har helt planerat detta själv.
Sprid denna information till dina nätverk, dina föreningar, grannar, arbetskamrater så att vi blir flera svenskar än afghaner.
Det vi ställer oss bakom är.
Stoppa alla avvisningar till Afghanistan! Flyktingamnesti.

När avvisningarna har stoppats har vi räddat många liv. Hjälp till du också.

ps, om du har lust får du gärna ha med dig röda rosor att välkomna de asylsökande när de kommer till torget.
Hoppas vi ses!!

Det är helt ok att klä sig i rött, men det är du personligen som deltar, inte någon organisation.

Ps. har du en högtalare över.? I så fall behövs den idag,

Visst kommer det att bli debatt

20 september sammanträder kommunfullmäktige, ärendet ”Integrationssamverkan inom Vänersborgs kommun” kommer förmodligen att föranleda kvällens längsta debatt. Den slutsatsen måste man dra efter gårdagens möte i kommunstyrelsen. Gruppledaren för SD, Kurt Karlsson, läste från sin läsplatta några av argumenten varför SD kommer att yrka avslag på hela förslaget. Han avslutade med att säga att partiet återkommer mera utförligt i debatten på fullmäktige.

Vi har tidigare berättat om underlaget inför beslutet, en välskriven värdefull rapport vad som varit, varför samverkan inte alltid varit tillfyllest, och vilka förutsättningar som finns för att beslutet om en integrationsstrategi skall leda fram till önskvärda resultat.

Det har gått en ganska lång tid sedan rapporten blev klar i januari. Det blev ytterligare dröjsmål när ärendet flyttades från augusti till september. Rapportens författare och ”spindeln i nätet” är tyvärr inte längre kvar på utvecklingskontoret, men nye utvecklingschefen Pascal Thisbanda och kommundirektören Ove Thörnkvist prioriterar att rekrytera en ersättare för Jessica Vacklid.

SD saknar en väsentlig frågeställning i rapporten: Individens ansvar – vad gör man om någon som har beviljats asyl inte vill låta sig integreras? Kurt Karlsson anser att handlingarna andas en naiv hållning till hur integrationen fungerar. Mest förvånande är dock påståendet att rapporten verkar beskriva en situation som varit för 10-15 år sedan. SD anser att Vänersborg kommer för sent till insikt, att allting redan har gått för långt! Det måste ställas krav på dem som har kommit hit. Det gäller att förbereda sig för alla framtida problem som invandringen för med sig, att tänka framåt 5-10 år. SD säger sig kunna se vad som kommer att ske!

Kurt Karlsson anmälde en skriftlig reservation i ärendet, vi får se om våra anteckningar från sammanträdet är korrekta.

När kommunstyrelsen sedan skulle besluta om två motioner från SD, hittade Kurt Karlsson inte sina anteckningar på läsplattan, glömde att reservera sig mot avslag på motionerna och sade bara han skulle återkomma.

Kommunstyrelsen tog även lite tid att ”skriva av sig” på post it-lappar om kollektivtrafikens goda och sämre sidor. Vänersborg tillsammans med Trollhättan och regionen vill äntligen slå ett slag för förändringar i trafikbeteendet. Arbetspendlingen sker fortfarande till och från Trollhättan och Uddevalla, företrädesvis i egna bilar, en bil – en person. Varför bilfabrikanterna insisterar på att bygga bilar med fyra eller fem sitsar förblir en obesvarad fråga. Kollektivtrafiken i stan kan avsevärt förbättras, dock är förutsättningen att fler övergår till att använda bussarna. En ”moment 22”-fråga. Bättre cykelvägar borde behövas, men utgångsläget är dåligt. Allt för ofta måste gående och cyklister samsas om en alltför smal remsa vid sidan om bilvägen. Att ändra på detta kommer att kräva kostsamma investeringar.

Det är ganska lugnt i kommunstyrelsen än så länge, men på något sätt tycks rätt många ledamöter ha tankarna på vad som ska ske framöver, t ex efter valet om ett år. Här en bild som beskriver berg och dal banan 1973-2014.

Rädda Barnen frågar – Vänersborg svarar NEJ, NEJ, NEJ

Vi har tidigare skrivit om överenskommelsen mellan regeringen och Vänsterpartiet som ger kommunerna ett ”tillfälligt kommunbidrag”. Vänersborg får utan att någon ansökan behöver göras lite över en miljon. Vid kommunfullmäktige i september besvaras också Vänsterpartiets interpellation som gäller just detta bidrag.
Men svaret finns till synes redan.
Rädda Barnen bad om svar på tre frågor i en enkät som inledningsvis säger: ”Det extra tillskottet av pengar ska möjliggöra för kommuner, ge kommunerna förutsättningar, att ta beslut om att låta ensamkommande som fyllt 18 bo kvar.”
Här frågorna – socialförvaltningen kunde svara ja eller nej.
Har er kommun beslutat att låta unga ensamkommande bo kvar i kommunen även efter de fyllt 18 år?
Svar: NEJ
Har ni beslutat att ungdomarna får bo kvar tills de gått ut skolan även om de fyllt 18?
Svar: NEJ
Har ni beslutat att ungdomarna får bo kvar tills de har fått slutgiltigt svar på sin asylansökan, även om de fyllt 18? Svar: NEJ
Vänsterpartiet hade velat se ett JA på alla tre frågorna.
Men uppenbarligen handlar förvaltningen med full uppbackning av socialnämndens socialdemokratiska ordförande.
Socialnämnden har inte diskuterat hur detta tillfälliga kommunbidrag från den socialdemokratiska regeringen skall användas.

Hur ska det sluta?

När en ledande politiker inte får gehör för egna tankar och förslag, hur blir reaktionen? Eftertanke, självinsikt? Söka skuld hos andra? Man kan undra. Vi undrar.

Marie Dahlin, S, leder en minoritetskoalition i Vänersborg, där S har 14 ledamöter i fullmäktige, C och MP vardera 4. 22 ledamöter av 51 måste söka tidiga samtal, bör sträva efter att förankra sina förslag. Annars bäddar man för att snubbla gång på gång.

2016 var det oppositionens budget som gällde, 2017 är det oppositionens budget som gäller. Flera andra tunga förluster i avgörande omröstningar därtill. Insikt och förändrat beteende kunde varit en slutsats, en annan att avgå. Men bara att fortsätta som hittills är illa. I alla fall för vår kommun. Viktiga beslut schabblas bort helt eller dras i långbänk. Andra frågor sätts överhuvudtaget inte på dagordningen.

Fullmäktige är mer än en församling av trötta fritidspolitiker som säger ja och amen till alla beslutsförslag. Kommunstyrelsen är mer än en transportsträcka. Men det som kommer från kommunstyrelsens arbetsutskott har stor betydelse. Utskottets beslut borde präglas av klokhet och eftertanke. Här träffas kommunledningens politiker och högste förvaltningschef. Här borde en kommunledning i minoritet söka samtal och samförstånd.

En titt i protokoll från arbetsutskottet sammanträden ger en tydlig bild av hur ”intensiva” överläggningarna är:

2017-01-16, 6 ärenden, 15 minuter

2017-01-30, 12 ärenden, 15 minuter

2017-02-20, 15 ärenden, 25 minuter

I morgon, 2017-03-27, 30 ärenden, 701 sidor som är underlag för besluten. Kungörelsen kom på fredag eftermiddag, förhoppningsvis har arbetsutskottets fem ledamöter då också fått handlingarna. På kommunens hemsida ligger däremot inte mer än föredragningslistan, ”vi andra” kan bara se rubrikerna.

Och då ser vi att ett ärende saknas helt. En fråga som fyllt den lokala tidningen TTELA:s sidor upprepade gånger. ”Ingen upprustning – profilklasserna läggs ner” och ”Oenighet om pengar till nya skolan”. Redaktören Niklas Johansson ville vara än tydligare med en betraktelse: ”Politikerna måste kommunicera med varandra”.

Vad var det egentligen som hade hänt? Vad är det som gäller?

Skollokalerna i Vänersborg räcker inte till, antalet elever och antalet klasser har stigit och fortsätter att stiga. Planeringen hinner knappt med och stegen till att planen blir verklighet är långa. Och blir längre för att man inte talar med varandra, inte ställer frågan ”hur menar du? hur vill du ha det?” Ett dåligt samtal kan leda till missförstånd, att inte tala med varandra utan bara klubba snabba beslut bäddar för kaos.

Norra skolan ligger vid Vänern. En skola med anor, en skola och en byggnad som alla vill vara rädda om. För att klara av platsbristen finns två paviljonger, praktiska, nyttiga. Men i längden ingen lösning, skolan behöver byggas om för att kunna ge plats för två paralleller. I investeringsbudgeten fanns pengar avsatt för detta, för 2017 och 2018. Nästan 30 miljoner. Den ansvariga nämnden insåg att arbetet inte skulle kunna ske förrän tidigast 2019 eller ännu senare. Nämnden föreslog att de avsatta pengarna skulle kunna användas till ombyggnad och anpassning av andra skollokaler som kommunen nyss hade förvärvat från Kunskapsförbundet Väst. Skolprojektet Idrottsgatan 7 behöver mer än 30 miljoner, men tillskottet från Norra skolans pengar var förutsättningen för att kunna göra nödvändiga arbeten snabbt. Men då behövs ett beslut i kommunfullmäktige, det räcker inte med nämndens goda vilja och att ärendet vilar på förvaltningens skrivbord.

Varför kommer inte frågan till kommunfullmäktige? Varför finns inte ärendet på morgondagens lista för kommunstyrelsens arbetsutskott? Det korta svaret är: Kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, talar inte med andra, hon frågar inte, hon bara handlar.

Det längre svaret är att kommunstyrelsen på sitt möte 1 mars behandlade ärendet ”reviderad investeringsbudget”. Kommunen planerar ju år efter år vad som ska ske nästkommande år, vad som kan tänkas komma under de fyra åren därefter. Beslutet för 2017 togs i juni 2016, beslutet för 2018 (med utblick på 2019-2022) tas i juni i år. Men nu i början av 2017 är det ju bara att konstatera att mer än en tredjedel av investeringar för 2016 ”inte blev av”, av olika skäl. Därmed transporteras en stor volym från 2016 in i 2017, varför det är bäst att se över beslutet från 2016 och skjuta några poster på framtiden. Därför ”försvann” anslaget till Norra skolan från 2017 och 2018. Oppositionen ville dock markera att paviljongerna ska bort, den planerade ombyggnaden skulle ske – fast senare. En sådan tanke behöver inte föra med sig att det behöver skrivas in ett belopp för 2019, 2020 eller senare. Alla vet ändå att ”den dagen” det ska ske, måste pengarna finnas på ett öronmärkt anslag.

Oppositionen var införstådd med att anslaget, som just nu inte behövdes för Norra skolan, skulle kunna tillföras Idrottsgatan 7, i enlighet med ett enhälligt beslut från den ansvariga barn- och utbildningsnämnden i november 2016. MEN DÅ MÅSTE JU ÄRENDET BEHANDLAS, TAS UPP I ARBETSUTSKOTTET, BEHANDLAS AV KOMMUNSTYRELSEN OCH BESLUTAS I KOMMUNFULLMÄKTIGE.

Marie Dahlin, S, frågade inte, hon bara ställde sig i ett hörn och förkunnande att oppositionen återigen inte fattade vad den gjorde. Är man i underläge, behöver man inte jämt utsätta sig för stryk. Och sedan tycka synd om sig själv och alla andra som blir lidande av utebliven handling och avsaknad av kloka, överenskomna beslut. Saknas mandat får man kompensera med goda samtal. Klarar man inte det, händer det igen och igen att det blir magplask, borde man dra den enda riktiga slutsatsen och avgå. Vänersborg mår inte bra av en kommunledning som prenumererar på misslyckanden.

Tala med varandra

Det lilla och det stora. En tid av tvära kast. Sanningar igår, förnekanden idag. Förändringar sker ständigt, men tempot tycks öka. Det gäller att hålla fast vid några grundläggande regler.

Dagens Nyheter lägger en fotnot under sina artiklar: Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Vem trodde att en sådan förklaring skulle behövas?

Men nu är det tweeten, i tid och otid, som inleder nyheten. Därefter kommer tillrättaläggandet, tolkningen, nekandet, glidningen. Att tala direkt med varandra tycks vara bara den ena delen av ett möte, att i efterhand erbjuda allehanda slutsatser av det som sades verkar ha större betydelse. Der Spiegel skrev om mötet mellan Angela Merkel och Donald Trump att hon ”verkade vara den vuxna i rummet”.

Men det går att tala med varandra. Dagens Nyheter beskriver ett sådant samtal ”Fullt hus när politiska motpoler tillåts att tala till punkt”. En mer än läsvärd betraktelse.

Det är inte förbjudit att tala med varandra, om frågor som behöver lösningar. Det finns oväntade exempel på att sådant är möjligt. Här ett sådant: Förra veckan diskuterade riksdagen ”Gymnasieskolan”. Inför debatten hade utbildningsutskottet tittat på aktuella motioner och frågeställningar. Kring den efterlängtade återgången från kursbetyg till ämnesbetyg råder egentligen enighet, men några ville skynda mer än andra. Här enades representanter från tre partier kring en gemensam reservation och ett gemensamt ställningstagande. Vänsterpartiet, liberalerna och sverigedemokraterna skrev under. Man var i sakfrågan, i denna enskilda sakfråga om ämnesbetyg, överens.

Efter valdagen i september 2014 drog det ut på tiden innan det blev klart ”vem med vem” som skulle bilda en minoritetsregering för de kommande fyra åren i Vänersborg. Vänsterpartiet blev inte tillfrågat av någon, men i slutändan avtalade vi en valteknisk samverkan med Välfärdspartiet. Våra partier har nästan inget gemensamt, men vi visste båda att ”tillsammans” behövde vi inte överlämna en del av våra platser i nämnderna till de större partierna eller partikoalitionerna. Systemet gynnar de stora, missgynnar de små. När vi vid det tillfället såg att SD, som inte heller blev vidtalat av någon annan om ett samarbete, skulle manipuleras bort från möjligheten att via lottning få fler platser, då reagerade vi och rättade till detta. Nej, vi förhandlade inte, men vår utgångspunkt var ”rätt ska vara rätt”.

Idag möter vi SD i Vänersborg i alla nämnder. Någon enstaka gång står det i protokollen att ledamöter för SD instämde i förslaget från V, en annan gång att ledamöter från V instämde i yrkandet från SD. Det är inte så att vi samtalar och kommer överens om gemensamma förslag, det är bara så att likalydande förslag i enskilda sakfrågor noteras på detta sätt i alla protokoll. Någon råkar få ordet först, då antecknas den som kommer efteråt som den som ”instämde”.

Men det händer bara någon enstaka gång att vi hamnar på samma sida. SD i Vänersborg agerar nämligen på ett sätt som är både väntat och oväntat. Alla vet, och SD sviker sannerligen inte, att varje gång något av nyckelorden nämns i något ärende, att nu vaknar ledamoten till. ”Nyanlända, extra statsbidrag, integration, arbetslöshet, bostadsbrist, språkintroduktion, försörjningsstöd, mångkulturell ….”. Det är som att trycka på en knapp. Det är påfrestande, inte för att SD har så snäva intressen att vilja koncentrera sig på ”denna del” av politiken, nej, mest för att det i samma ögonblick blir tydligt att ledamöterna inte läser sina handlingar. Fråga efter fråga, påstående efter påstående borde inte behövas, svaren finns redan i den utskickade texten, ogrundade och felaktiga uttalanden kan rättas hur många gånger som helst, det tar inte någon längre stund innan en upprepning sker. Nej, på det lokala planet finns ingen som helst antydan om att något annat parti söker ett samarbete. I många omröstningar deltar åtta av nio partier, det nionde anmäler allt som oftast att man inte deltar i beslutet. Det finns alltför många frågor som SD inte intresserar sig för. SD i Vänersborg är inte seriöst. Det oväntade är att man inte ens anstränger sig.

Information till partiernas gruppledare

Nio gruppledare från nio partier träffades i Folkets Hus. Ett möte som gav föga svar på alldeles för många frågor. En fråga ställdes aldrig: Varför skulle fullmäktiges presidium samråda med partiernas gruppledare? Tanken var nog att någon ville förankra framtida kostsamma beslut. I sak är det samhällsbyggnadsnämnden och byggnadsnämnden som beslutar, förutsatt att kommunstyrelsen och kommunfullmäktige sanktionerar processen och ställer sig bakom finansieringen. Gruppledarna kan välja hur man vill informera i sina partier och partikonstellationer, men något beslutanderätt äger de inte.

Vad gäller saken? Kommunhuset och sessionssalen vid kommunhuset.

Hur är läget idag? Halva kommunhuset är tömt, personalen från många förvaltningar har fått tillfälliga arbetsplatser i ett flertal olika fastigheter runt om i Vänersborg. Några i personalen har fått lämna kommunhuset på grund av ohälsa, andra har följt med för att hålla ihop arbetslaget eller för att hantverkarnas framfart gjorde utflyttningen nödvändig. Den pågående renoveringen av ”allt” i båda huskropparna, den som byggdes 1972 och den som kom till 1980, kommer att fortsätta till midsommar 2019. Under förutsättningen att planerna håller och att samhällsbyggnadsnämndens ansökan om ytterligare 50 Mkr beviljas. Fortfarande är det dock så att ingen enskilt riktig stor källa har kunnat pekas ut som den stora boven i dramat. Vilket ökar risken att några enskilda bland kommunens anställda inte återkommer till sina arbetsplatser i kommunhuset efter genomförd renovering. Inte till huset där man blivit sjuk, inte om man inte verkligen har identifierat källan till ohälsan och därmed kunnat träffa ”rätt” åtgärd. Vi får se var vi landar, än så länge kan vi bara vara glada över att personalen behåller lugnet och medverkar till att göra sitt bästa i den uppkomna situationen.

Sessionssalen då? Lite är klart, de flesta frågor förblir dock obesvarade. I ”princip” ska salen inte längre användas, något undantag görs för föreningar som hyr salen och inte velat flytta till annan lokal.. Sedan stängs sessionssalen och en vägg in till kommunhuset sätts upp för att skärma av. Nästa kommunfullmäktige ordnas i slutet på mars i Festsalen i Folkets Hus, därefter är inget bestämt, man letar efter ersättningslokaler och sammanträdena kommer troligen att ordnas omväxlande på olika platser i hela kommunen. Regionfullmäktige ordnades nyligen i ett hotell i Vänersborg och nu sägs det att regionen vill ordna sina möten på olika platser i Västra Götaland.

I veckan beviljade byggnadsnämnden en ansökan om rivningslov, beslutet gäller nu under två år framåt. Men sessionssalen kommer inte att rivas innan det har tagits politiska beslut om en lösning på längre sikt. Den bara stängs och är inte längre tillgänglig från kommunhuset. Salen töms på all värdefull teknisk utrustning genom en dörr på andra sidan av salen.

En mängd frågor behöver besvaras, men för att komma fram till svaren måste frågorna först ställas. Det ska ske i form av ett uppdrag till en förstudie, en utredning, som ska belysa för- och nackdelar med alternativa möjligheter. En sådan utredning är inte okomplicerad, den tar tid och kostar pengar. Man räknar med att utredningsuppdraget kan komma innan sommaruppehållet, resultatet lär dock knappast kunna presenteras innan årets slut.

Hur vill regionen ha det? Som det ser ut idag vill man också framöver genomföra sina möten i Vänersborg. I en ny och en bra, gärna bättre, sammanträdeslokal med angränsande konferensrum m.m. Men tänk om regionens politiker fattar tycke för sin ambulerande möteskalender? Tänk om några sammanträden under den kommande tiden ordnas i Göteborg, och fördelarna med att stråla samman i Göteborg leder in på ett nygammalt sätt att tänka? Men inte kan Göteborg vara centralorten om storregionen med Värmland och Västra Götaland skulle bildas?

Hur vill kommunen ha det? En ny sessionssal rakt upp och ner på samma plats där den gamla salen revs? En annan, bättre, men också mera påkostad byggnation som erbjuder mängder med finesser och fördelar? Varför här, varför inte på en annan plats? På Huvudnästomten till exempel … Varför ”bara” en möteslokal, en sal för att sammanträda? Går det att bygga en sal som också kan erbjudas för kulturella evenemang, för konserter? Kommunfullmäktige sammanträder inte oftare än nio gånger per år, nio kvällar alltså. Det finns ju ett skriande behov av nya skollokaler som ska användas fem dagar i veckan, från tidig morgon till sen eftermiddag, kanske även på kvällstid.

En utredning alltså, en förstudie. Ett sådant uppdrag ges efter ett beslut. Därefter sker en upphandling. Nästa år, i början av 2018, lär det komma fram tydliga alternativa vägar. Då har också valrörelsen börjat. Med ett behov att profilera sig. Vid en tid där allehanda politiska löften och önskedrömmar kommer fram – utan att det finns svar på frågan vad det kostar och hur det ska finansieras.

Kul, inte sant?

Japp! Nu! Äntligen!

Någon dag innan midsommar 2006 antog kommunfullmäktigeBostadsprogram 2007-2009 med utblick mot 2010 och 2011”.

2013, 2014, 2015, 2016 noterades varje år i ”Bostadsmarknadsanalys Västra Götalands län” (utgiven av Länsstyrelsen i Västra Götalands län) att Vänersborg tillhörde de kommuner som inte levde upp till kravet: ”​Kommunerna har bostadsförsörjningsansvaret och ska verka för att alla kommuninvånare har en bostad. Trots den ansträngda situationen i länet är det 16 kommuner som saknar riktlinjer för bostadsförsörjningen, något som kommunerna enligt lag ska anta under varje mandatperiod.” [Citat från Bostadsmarknadsläget 2016]

Vänsterpartiet har sedan 2012 genom motioner, interpellationer och frågor efterlyst kommunledningarnas handlingskraft. Vi fick alltid svar, för det mesta var dock svaren intetsägande och handlingskraften förblev klen. Men nu kan vi se framåt, nu ska det hända något.

Nu är en handling på väg ut till alla nämnder: Remiss av Bostadsförsörjningsprogram med riktlinjer för bostadsförsörjning”. Kommunstyrelsens arbetsutskott kommer vid sitt möte 2 maj att få tillfälle att begrunda förslaget till riktlinjer för bostadsförsörjning samt en sammanställning av inkomna remissvar. Den 10 maj ankommer det sedan på kommunstyrelsen att formulera ett beslutsförslag till kommunfullmäktige som sammanträder 23 maj. Längre fram under året, efter sommarpausen, är det sedan Vänersborgs nya översiktsplan som skall manglas. Dessa två dokument hänger ihop, de skall utgå från den aktuella situationen och lämna tydliga besked var, när och hur utvecklingen är tänkt att ske.

Det är Länsstyrelsen som samordnar och även har tagit på sig att driva på. Så här beskrivs uppgiften att bevaka att kommunerna arbetar med bostadsförsörjning:

”​Tillgången till en bostad är en mänsklig rättighet och en förutsättning för ett gott liv. I regeringsformen står det uttryckligt att det allmänna ska trygga rätten till bostad. Bostadsförsörjningen är därför en central strategisk fråga för kommunerna. Bra bostäder och goda boendemiljöer är grundläggande faktorer som har betydelse för såväl tillväxten som välfärden i kommunen och länet.

Det är varje enskild kommun som ansvarar för bostadsförsörjningen. Riktlinjer för bostadsförsörjningen ska antas av kommunfullmäktige under varje mandatperiod. Länsstyrelsen ger råd och stöd till kommunerna om hur lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar ska tillämpas.”

Länsstyrelsen skriver om ”Kommunala riktlinjer”: ​”Syftet med att ta fram riktlinjer för bostadsförsörjningen är att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och att underlätta att lämpliga åtgärder för bostadsförsörjningen planeras och utförs. Riktlinjerna ska minst innehålla mål för bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet, insatser för att nå målen och vilken hänsyn som tagits till nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för bostadsförsörjningen. Uppgifterna ska grundas på en analys av demografisk utveckling, behov och efterfrågan samt marknadsförutsättningar. Riktlinjerna är vägledande för beslut enligt plan- och bygglagen.”

Nu ska det alltså gå ganska fort. Hur kommunledningen ser på underlaget kan man få en hyfsat bra uppfattning om genom att läsa minnesanteckningar från en ”Bostadsstrategisk dialog”. Den 10 januari träffades personal från Länsstyrelsen, med ett flertal olika uppdrag som alla anknyter till bostadsfrågor, med representanter för Vänersborgs kommun: Tre politiker, Marie Dahlin, S, och Bo Carlsson, C, samt Jörgen Hellman, S, riksdagsman med flera tunga uppdrag på central nivå och uppdrag på hemmaplan som ordförande för Vänersborgsbostäder, och Gunnar Johansson, VD för vårt kommunala bostadsbolag. I dialogen sammanfattas med ”VK” alla inlägg som någon av dessa fyra representanter gjorde, men det är inte svårt att läsa sig fram till hur Marie Dahlin och Bo Carlsson tänker.

På Vänsterpartiets gruppmöten 14 mars och 19 april ska vi föra samtal med våra förtroendevalda och alla våra medlemmar som önskar ansluta sig till mötena kring det kommande beslutet.

1 2 3 17
Kategorier
Arkiv