TTELA

Tack för förståelsen – eller?

Ledarskribenten Max Eskilsson i lokaltidningen TTELA hoppar från tuva till tuva. Det blir korta nedslag i aktuella ämnen. Några konstateranden, lite reflektion, ett antal välmenande goda råd. Punkt. Avklarat. Varsågod, nästa!

Idag lyder rubriken: ”Hårda budgettag krävs nu”. Underlaget för betraktelsen är en nyhetsartikel från i tisdags i TTELA: ”Nämnden pressas av att invånarna blir fler” [tillgänglig endast i tidningens pappersupplaga]. Där berättades om socialnämndens prognos på minus 35,5 mkr för budgetåret 2018. Uppenbarligen har Max Eskilsson inte än tagit del av utskicket till nästa veckans sammanträde. Förvaltningen föreslår socialnämnden att begära en ramökning motsvarande 52,5 mkr för kommande budgetår 2019.

Hur nämnden kommer att ställa sig kan vi inte veta idag. Mötet leds av Dan Nyberg, S, som på torsdag har sin första dag som ny ledamot och ordförande i socialnämnden. Han har samma underlag som vi andra: ”Mål- och resursplan för socialnämnden 2019-2021 (MRP)” som är beslutsförslaget. Bakgrunden beskrivs i handlingen ”Verksamhetsförändringar och ramanpassning i Mål- och resursplan 2019-2021 – förslag om åtgärder och konsekvenser i budget 2019”. En kortare text sammanfattar det väsentliga: ”MRP 2019, verksamhetsbeskrivning och förväntade resultat”.

2015 och 2016 visade tre borgerliga partier M, L och KD förståelse för socialförvaltningens behovsbeskrivning och ökade anslaget för socialnämnden. I strid med kommunledningens tre partier S, C och MP. Eftersom det borgerliga förslaget i mycket stor utsträckning var lika med Vänsterpartiets yrkande, så blev våra röster utslagsgivande och anslagen för verksamheterna ökade. 2017 accepterade kommunledningen Vänsterpartiets förslag till punkt och pricka, varför tillskottet under valåret kan sägas vara en framgång för S, C och MP. Två gånger nej, vid ingången till valåret ja. Och nu?

På måndag träffas Vänsterpartiets förtroendevalda och medlemmar som vill vara aktiva och delaktiga i våra beslut på gruppmötet. Det skulle förvåna om vårt besked inte är en konsekvent fortsättning av vårt arbete i socialnämnden.

Vi delar ledarskribentens uppmaningar ”I det arbete som nu tar vid är det viktigt att noggrant och förutsättningslöst titta på var effektiviseringar kan göras.” ”I läget socialnämnden befinner sig i kan det vara lockande att från politiskt håll helt enkelt begära utökade medel från fullmäktige som ett sätt att, om det där går igenom, få viss ro och kontroll över läget. Det får inte göras för lättvindigt.”

Vi anser att socialförvaltningen har samma uppfattning och riktmärke för sitt arbete. Vi kan inte heller tro att någon av nämndens ledamöter och ersättare gör det lätt för sig. Men det behövs mer än dessa svepande uppmaningar som inte är mycket till handledning. Häftiga ord – och snabbt vidare till nästa tuva!

Alla kan inte vara elit och framgångsrika

Har någon hört talas om mannen som klädde av sig naken och gick ut på stan med motivering att han redan fått blotta sin integritet inför all den personal som strömmar igenom hemtjänst, assistans och handläggare. Så är det för många som behöver hjälp inom LSS.
Det känns som att det nålsögat har blivit trängre och trängre att ta sig igenom.
Det senaste är att blinda och gravt hörselskadade ska behöva redovisa sina inköp inför en myndighet. De har nu en schablonsumma om 2500 kronor i månaden för de merkostnader som uppstår när de inte själva inte kan ta del av de priser som du och jag ser som självklara. Vi jämför priser, tar del av mängdrabatter eller andra val vi medvetet gör dagligen när vi handlar.
Vi uppmuntrar med rätta att alla ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Detta blir ett steg tillbaka. Inte så stort kanske många tycker. Men om vi själva behöver redovisa allt vi gör i livet eller de val vi gjort, vad hade vi tyckt om det?
Hur många av er ”normala” har behövt besöka arbetsförmedlingen, försäkringskassan eller skattekontoret här i Vänersborg. De samsas om en lokal. Sittplatser för de som väntar är nästan obefintligt. När du får ”hjälp” av respektive myndighet ska du redogöra för ditt ärende offentligt. De har övergått till någon typ av mingelverksamhet. Vid ett ståbord avhandlas föräldra¬försäkring, hjälp med olika ansökningar/intyg eller varför du överhuvudtaget inte har ett jobb att gå till.
Hur mycket har inte avhandlats inför obehöriga bara för att vi tvingats fösas ihop som en boskapshord utan möjlighet till avskildhet.
Sakta, sakta förskjuts gränserna om vad som är rimligt, längre och längre bort från anständigheten. Vi behöver inte ett kallare samhälle, vi behöver ett mänskligare samhälle. Ett samhälle som tar till vara på de resurser vi innevånare faktiskt utgör. Utifrån egen förmåga. Vi är alla lika olika på ett eller annat sätt och det borde vi vara glada över. Alla kan inte vara elit eller högpresterande. Alla kan inte heller vara framgångsrika och kostnadseffektiva.
Samhället behöver inte fler som plockar ut oskäliga övervinster på bekostnad av andra. Det behövs heller inte fler som flyttar sina pengar utomlands på bekostnad av välfärden. Vi behöver medmänsklighet, omsorg och empati.
Kate Giaever
Vänsterpartiet Vänersborg

[Insändare i lokaltidningen TTELA 2018-04-04]

Det är 8 mars igen. Kvinnodagen. Behövs den verkligen fortfarande?

Lokaltidningen TTELA​ tog in en debattartikel från Kate Giaever. Kate är ledamot i styrelsen för Vänsterpartiets lokalförening och är på tredje plats på vår lista i årets val till kommunfullmäktige.  

Det är 8:e mars igen. Kvinnodagen. ­Behövs den verkligen fortfarande?

Ja det gör den! Hela #metoo rörelsen vittnar om hur kort vi faktiskt har kommit. För många, både män och kvinnor blev den en fruktansvärd ögon­öppnare. Jag vet vänner och bekanta som bara ­viftade bort allt i början men som ­sedan blev helt tagna när framträdande, ­offentliga kvinnor vittnade om vad de blivit utsatta för. Kvinnor som blivit våldtagna, förnedrade, kränkta, utsatta för maktmissbruk och blivit kallade både för fitta och hora, lilla gumman och stumpan.
Lika illa är det när vi låter förövare få fortsätta utan att vi ingriper. Vi blundar, tycker inte det är så farligt eller vill bara inte lägga oss i. Det är nog det värsta, att vi inte bryr oss om våra medmänniskor.
Generellt sätt är mannens mest otrygga plats utomhus. Kvinnans mest otrygga plats är i hemmet. Där vi borde få känna oss trygga och älskade.
Lägg till vår arbetsplats och utomhus har vi snart täckt in hela dygnet.
Vi lär våra döttrar hur de ska skydda sig, när vi istället borde lära våra söner att inte våldta eller bruka våld.
Tänker vi på vad vi samtidigt utsätter våra barn för? Barn som ser sina föräldrar misshandlas. Barn som våldtas, kränks och utsätts både för verbalt och fysiskt våld.
Det är inte ens lätt att växa upp till en trygg och älskad individ utan att ha dessa förutsättningar med sig.
Inte gör det saken bättre att det i våra domstolar sitter personer med värderingar som inte hör hemma i en rättsstat som strävar efter ett jämlikt samhälle.
Jag vill mena att vi alla har ett ansvar för att göra bättring. Du, jag, vi, ni och dem. Män som kvinnor. Kommun, landsting, stat, rättsväsen, media, företag, föreningar, kyrkor och politiska partier.
Vi lappar och lagar ett samhälle utan att se till de enskilda och unika individer vi faktiskt är.
Tempot i samhället, statusjakt, vinstjakt och ”se vad bra vi har det” på sociala ­medier gör oss kalla inför varandra.
De som redan är svaga är ofta de som behöver kämpa hårdast för att inte få det sämre, att kunna behålla det lilla man har eller att försöka få det bättre.
Vad ska då jag göra? Jag ska fortsätta värna om min familj, grannar och vänner. Göra ett bra arbete på jobbet inom LSS.
Samt fortsätta föra en mänsklig politik genom Vänsterpartiet. Ledord som trygghet, värdighet och mänsklighet måste få kosta. Vi måste värdesätta våra barn, vuxna och gamla så att vi kan vara stolta över våra handlingar.

Fritidsbanken? Japp, nu är den igång …

Det började med en anteckning i ett protokoll från kommunfullmäktige i oktober 2015.

Motionen, som Åsa Olin, (V) lämnade in, fick så småningom fullmäktiges bifall. Och nu invigs Fritidsbanken. Den lokala tidningen TTELA har sedan någon dag tillbaka fått en ny ledarskribent.  Hans andra inlägg gäller just kommunens Sportotek / Fritidsbanken. Vi får se hur verksamheten utvecklas. Hittills har det gått hyfsat snabbt, från motionen till idag bara en bit över två år, inte illa för att vara Vänersborg.

Är detta verkligen rätt?

De styrande överens med Vänsterpartiet skriver idag lokaltidningen TTELA om läget i budgetförhandlingarna inför 2018. I texten läser man sedan; ”När allt var klart fick ett förslag majoritet, och det var i stort sett en kopia av det Vänsterpartiet hade med sig till bordet” och ”Det innebär att kommunstyrelsens förslag till fullmäktige är V-förslaget …”

På sätt och vis är hela artikeln en korrekt beskrivning. Men på flera punkter finns anledning att beskriva hur man uppfattar det som står skrivet i artikeln.

Budget 2016 och budget 2017 var en överenskommelse mellan Vänsterpartiet och tre av de fyra borgerliga partierna. Mer pengar till verksamheten var den gemensamma målsättningen. Motförslaget från S och det fjärde borgerliga partiet C ville inte bevilja i enlighet med nämndernas begäran. Dessa två överenskommelser var viktiga för socialnämnden och för barn- och utbildningsnämnden. Socialförvaltningen fick äntligen arbetsro och intensifierade sina ansträngningar att förbättra sin verksamhet inom ramen av anslagen. Skolan och förskolan ”överlevde” två mycket tuffa år, man lappade och lagade så gott det gick.

De tre borgerliga partierna lade också i år fram ett förslag som i utgångsläget låg mycket nära Vänsterpartiets tankar. Men nu ändrade sig kommunledningen och bestämde sig för att gå in i valåret 2018 med en budget som denna gång inte var oppositionens förslag. Man ville stå på egna ben.

Kommunstyrelsens ordförande är ärligheten själv: ”Egentligen ville vi inte dela ut så mycket pengar.” Men nu finns en överenskommelse om summorna med Vänsterpartiet. Är då allt bra? Nej, inte när man också får läsa det andra uttalandet från Marie Dahlin: ”Nämnderna får det de önskar. Men håller de inte budgeten finns det inget mer att få, vi har tömt reserverna, säger Marie Dahlin.” För Vänsterpartiet gäller att vi till fullo respekterar den beräkning som barn- och utbildningsnämndens förvaltning gjorde. Nytillkommande elever kostar pengar. Enstaka elever kanske inte så mycket, det går att fylla upp klasserna från 19 till 21, ja även från 24 till 26 elever med samma lärare i samma klassrum. Men när ökningen av elevantalet är dramatiskt, då måste det till nya klasser och grupper, nya lärare behöver anställas och nya lokaler tillskapas. Vänsterpartiet är inte med på att bevilja mer pengar än det kostar, men vi delar inte Marie Dahlins uppfattning. Våra förvaltningar vill hålla budgeten och gör det också – om det är möjligt.

Hemskt att behöva se på

I november 2016 riktade Vänsterpartiets representanter i socialnämnden en fråga till förvaltningen: Hur förhåller sig våra handläggare och socialsekreterare när det kommer ett besked från Migrationsverket om åldersuppskrivning av någon ensamkommande ungdom? I december fick nämnden en föredragning från sektionen som föranledde invändningar från oss.  En utredning beställdes och lämnades till nämnden i januari. Vi berättade tidigare om detta sammanträde: ”Det är tufft emellanåt.” Vi avslutade då med ett konstaterande: ”Därmed kommer vi först i februari till ett beslut i nämnden.”

Idag kom utskicket inför socialnämnden 2017-02-23. Nej, frågan fanns inte med i kungörelsen. Vi frågade socialnämndens ordförande och fick omgående besked: ”Förvaltningen är inte klar med utredningen.”

Vi trodde verkligen att ingen kunde tveka det minsta – högsta prioritet är på sin plats.

Vad vill vi? Och ”vi” är vid det här laget även ledamoten från L och två ersättare från ett annat parti. Vi vill att nämnden ställer sig bakom ett uttalande i stil med följande:

Socialnämnden försäkrar förvaltningens socialsekreterare och handläggare på våra boenden för ensamkommande ungdomar att vi har full förståelse om man vill ta tid på sig att ”verkställa” det som  sker efter en åldersuppskrivning, att det får lov att ta den tid det behöver för att undvika panik, desperation och frustration – hos våra ungdomar, hos vår personal som arbetar med våra ungdomar.

Vad vi mycket gärna också vill är att nämnden inte behöver rösta om detta, att det blir ett enhälligt beslut, Nåja, enhälligt, alltså att alla som i grunden delar en humanitär grundsyn, som inträder för asylrätten, något som tills för ett år sedan förenade åtta av våra nio partier i Vänersborg.

Att nämndens ordförande inte förmår att trycka på, att det fortsätter att förhalas, att det möjligen håller på att bli en fråga som belastas av prestigeaspekten, det är mycket oroande.

I all enkelhet här några texter som borde tas in i utredningen, som egentligen borde betyda att ett beslut kan fattas nästa vecka, om bara viljan finns hos (nästan) alla:

Dagens pressmeddelande från Socialstyrelsen:”Självmordsplaner bland ensamkommande

SKL: ”Ändrade åldersbedömningar av ensamkommande barn

I övrigt vill vi berömma vår lokaltidning TTELA som har gett utrymme för frågan: Här om ”ensamkommande”, men även ”Barnen som kommer hit är helt rättslösa” och ”Ska utvisas till land han inte minns”.

Lokaltidningen väljer att skriva klartext

Det var verkligen en liten överraskning. I fredags kom en kortare artikel på lokaltidningen TTELA:s hemsida: ”Budgetförstärkning till äldreomsorgen”. I papperstidningen fanns sedan varken i lördags eller idag, måndag, utrymme för nyheten, hur nu detta kunde hända.

När kommunstyrelsen godkände socialnämndens förslag till en fördelning av sina anslag för 2017, var det ingen ledamot som överhuvudtaget yttrade sig. Det behövdes inte heller, kommunledningen ville nog helst inte tala om bakgrunden. Det finns många som ser mycket positivt på det som görs för äldreomsorgen i Vänersborg – och då tycker socialdemokraterna inte att man vill påminna om att det sker mot deras uttryckliga vilja.

I juni förra året fick oppositionens budget för 2017 majoritet i Vänersborgs kommunfullmäktige. Det innebar bland annat att socialnämnden fick en ramökning på 44 miljoner kronor.

När kommunledningens ledamöter från S, C och MP lade sitt egna besparingsförslag i kommunfullmäktige i juni 2016, förlorade man omröstningen med 22:23, sverigedemokraterna avstod då. Tidningen skriver: ”I våras varnade nämnden för att man skulle bli tvungna att ta bort över 70 tjänster om man inte fick ekonomiska tillskott. I och med att pengarna tillförde behövde man inte göra allvar av hotet.”

Stefan Kärvling belyser det hela från en annan vinkel på sin egen blogg ”Ett nej är ett ja”.

Nu börjar arbetet kring budgeten för 2018. Budgetberedningen träffas i veckan och även nästa vecka för att förbereda ett underlag för kommunstyrelsens möte 1 mars. Då beslutas om ramarna för det som skall gälla för nämndernas egna överläggningar. Vid midsommar vet vi sedan vem som ska få vilka resurser att arbeta med nästa år.

I övrigt finns det en mängd aktuella frågor som behöver få ett svar. Ska sessionssalen rivas och ersättas med en ny lokal intill kommunhuset? Eller vinner tanken om en lokal som kan användas för stora sammanträden och som konserthus och som skall placeras på Huvudnästomten?

Följer kommunfullmäktige förslaget från samhällsbyggnadsnämnden att inte sälja Ursand till Bert Karlsson?

Kommer socialnämndens förslag till Boendeplan att bifallas hela vägen – och finns det kraft, vilja och pengar att förverkliga planen? Barn- och utbildningsnämnden är också angelägen om att få veta om nödvändiga investeringar i nya skollokaler beviljas. Projektet Wargön Innovation kan inte vänta mycket längre, kommunens beslut att finansiera byggnationen av en industrilokal måste komma.

Även om medierna för stunden lägger mycket kraft på att bevaka vad Donald Trump twittrar på morgonkvisten, vem som harklar sig på vilket sätt i Stockholm om Alliansens chanser att överleva – så finns här hemma tillräckligt många spörsmål att bevaka. Intresset för Vänsterpartiets insatser tycks öka, nu ska vi ha årsmöte i mitten av februari. Sedan vet vi vilka som tar på sig ansvaret att förbereda oss för en kommande valrörelse.

Funderar vår kommunledning över varför man förlorar alla viktiga omröstningar? 

Återigen har kommunledningen inte lyckats få gehör för ett förslag. Visst finns det skäl att höja ögonbrynen över oppositionens agerande för att förhindra ett beslut ”i sista stund” med instrumentet återremiss. Men ser man på det som inte kom igång under ett helt arbetsår, ser man på alla de frågor som inte besvarades när ärendet äntligen landade i kommunfullmäktige, då borde man åtminstone kunna acceptera att ett yrkande på återremiss hängde i luften. Det finns säkerligen anledning att återkomma till ”Nunntorp 1:14”. Vi får räkna med att många vill höja sina röster och ondgöra sig över oss som inte ville sluta upp och dagdrömma bort 40 miljoner eller mer. Men vi har öppet redovisat varför vi inte såg en möjlighet att bifalla förslaget.

I lokaltidningen TTELA finns en artikel och en krönika kring fullmäktiges debatt. ”Ingen orkade bryta det politiska dödläget”. Niklas Johansson beskriver ”Realism mot önskedrömmar”, ”Framåtanda mot bakåtsträvande.” Med orden ”Ett otroligt fegt beslut” från kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, presenteras artikeln kring debatten ”Kommunen köper inte Nuntorp”.

Vänsterpartiets ledamot Stefan Kärvling och vår ordförande Marianne Ramm var våra företrädare i debatten. Stefan Kärvling redovisar på sin blogg  och ett tillägg idag argumentationen och svaren som inte lämnades.

Dagen efter fullmäktige hade Socialnämnden sitt sista sammanträde för året. Viktiga punkter var detaljbudgeten och verksamhetsplanen för 2017. Dessa dokument kan vara värdefulla att ha till hands när någon vill följa nämndens och förvaltningens arbete under det kommande året. Utmaningar saknas inte.

På Vänsterpartiets Facebook-sida redovisar vi ett initiativ som tyvärr inte landade nu utan får anstå till slutet av januari 2017. Vi lyckades inte få gehör för att frågan är brinnande aktuell. Här vår sammanfattning:

På Socialnämndens möte i november bad jag [Marianne Ramm] och Lutz om en redovisning om hur Vänersborgs kommun gör vid åldersuppskrivningar av barn. Vi hade fått signaler på att man redan samma dag som beskedet kom så fick personen flytta till migrationsverkets vuxenboende där plats finns. Detta lät INTE bra. Det är ett inhumant sätt att behandla barn på.

Socialchefen lovade att redovisa ”handhavandet” på nästa Socialnämndsmöte.
Igår fick vi besked om att det var som vi befarat. Då lade jag och Lutz förslaget om att, vid åldersuppskrivningar av barn, låta dom vara kvar inom socialtjänsten åtminstone de tre veckor som gäller för överklagandetiden. Detta för att de ska ges möjlighet att bearbeta beslutet tillsammans med personer de känner, få tid att säga adjö och förbereda flytt.
Konsekvenserna ska utredas till nästa sammanträde.
Läs gärna artikeln som bland annat yrkar på:
”att den godtyckliga uppskrivningen av barns ålder upphör i väntan på att säkrare metoder för medicinsk åldersbedömning finns på plats.”

Mitt i veckan

Kommunfullmäktige idag, onsdag. Ett flertal ärenden där utgången emotses med stort intresse. Skiftande majoriteter och en allt svagare kommunledning med tre partier i minoritetsställning och utan ett gemensamt koncept är bakgrunden. Men nu tillkommer en tung störningsfaktor – lokaltidningen TTELA. Synpunkterna har tidigare varit att rapporteringen inte skett regelbundet, att artiklarna tycks ha kommit mer eller mindre på måfå. Men nu handlar det om ren desinformation. Är det missförstånd eller med vilken avsikt görs det?

Det gäller ett ärende om badplatsen i Väne-Ryr, en motion från maj 2015. Fullmäktige har att ta ställning till om man vill bifalla eller avslå yrkandet om ett uppdrag till förvaltningen att sköta badplatsen. Det är fullständigt nonsens att skriva att beslutet gäller ett beslut om ett bidrag med 20.000 kronor: ”Byalaget vädjar om pengar till badplatsen”. Det finns regler för hur en motion ska behandlas och vad som kan beslutas i anslutning till behandlingen av en motion. Men visst, ikväll kommer säkerligen en och annan att kliva upp i talarstolen och anföra ”Det har ju stått i tidningen …”

Då är det väl bara rätt att genast bekräfta att lokaltidningens andra nyhet är korrekt: ”Musikutbildningen till båda städerna”. Vänsterpartiet Vänersborg har tidigare varit mycket aktiv i Kunskapsförbundet i fråga om det Estetiska programmet, även angående det Humanistiska programmet. Igår föll allt på plats, med klara siffror beslutade direktionen vad som skall gälla inför antagningen 2017.

Med på fullmäktiges lista finns fler motioner där man inte på förhand kan ta utgången för given. Brålanda-motionen, Nuntorp-motionen, här prövas på nytt hur kommunledningens insatser bedöms av fullmäktiges ledamöter.

Det finns en interpellation till ordföranden i Samhällsbyggnadsnämnden som ställer frågan om vad som nu kommer att hända när köpeavtalet för byggbolaget som ville uppföra parhus i skogsdungen vid Kindblomsvägen har förfallit. Ett skriftligt svar finns här, det lär nog bli några följdfrågor.

Kommunstyrelsens ordförande får en fråga som är av stor vikt för utvecklingen av industriområdet i Vargön. Vad hon svarar och hur svaret skall tolkas återkommer vi till. Och förmodligen kommer även lokaltidningen att bevaka frågan – och berätta korrekt.

Kommunledningen frågar, vi svarar …

Vart är politiken i Vänersborg på väg?

Frågan ställs i lokaltidningen TTELA nu på måndagsmorgon. Debattartikeln undertecknades av Marie Dahlin, S, och Bo Carlsson, C. Båda är denna mandatperiod kommunalråd och representerar två av tre partier som utgör minoritetsstyret. S och C har i Vänersborg gått hand i hand sedan 2002.

I februari 2015 ställdes också en fråga, den riktades till hela kommunledningen. S, C och MP: Borde det inte vara bäst för oss alla som har politiska uppdrag, borde det inte ligga i hela kommunens intresse att den träffade överenskommelsen görs offentligt så att vi vet vad som gäller?” Av Marie Dahlins korta skriftliga svar i fullmäktige framkommer: ”nej … det är ett internt material för våra partier

Det är inte lätt med långsiktigt arbete om det inte sker öppet.

Det finns ingen dold agenda hos Vänsterpartiet.

Inför budgetbeslutet i juni inbjöds vi dels av kommunledningen S, C, och MP, dels av partierna M, L och KD. Vi förde samtal och informerade varandra hur vi uppfattade verksamheternas behov av förstärkning och de ekonomiska förutsättningar som fanns för att kunna leva upp till detta. Vid båda tillfällen presenterade vi det underlag som sedan blev vårt yrkande. Vi visste dock att vårt eget förslag hade mindre utsikt att vinna gehör i fullmäktige. Därför sade vi också till Gunnar Lidell och till Bo Carlsson vid dessa samtal att vi skulle rösta på det förslag som låg närmast vårt eget, under förutsättning att det fanns en väsentlig skillnad mellan de två huvudförslagen i fullmäktiges slutomröstning.

Av alla handlingar och protokoll framgår att förslaget från M, L och KD utformades mycket nära de tankar som Vänsterpartiet hade framfört. I fullmäktige röstades kommunledningens förslag ner och det tillfördes i runda tal lite över 20 miljoner till socialnämnden, 10 miljoner till barn- och utbildningsnämnden och några miljoner till kultur- och fritidsnämnden.

Dessa beslut för 2016 och 2017 är väl ändå att betrakta som ett uttryck för politisk långsiktighet.

Sedan blev Vänsterpartiet åter överens med M och flera andra partier när vi vägrade ge ansvarsfrihet 2015 för Bo Carlsson i sin roll som ordförande i kommunalförbundet för räddningstjänsten. Varför har vi offentligt skrivit om och mycket utförligt motiverat från talarstolen.

Slutligen finns en gemensam motion mellan en ledamot från M och en annan från V. Varför hetsa upp sig på förpackningen? Öppna motionen och begrunda det sakliga innehållet. Motioner skrivs väl inte utan att det föreligger en anledning?

Vart är politiken i Vänersborg på väg?

För Vänsterpartiets del är svaret: Vi arbetar öppet, vi lämnar våra förslag och tankar i god tid och på rätt plats, här på hemsidan, när vi kan träffas på våra Röda Lördagar i gågatekrysset, på våra möten, och självfallet i fullmäktige genom våra frågor, våra interpellationer och motioner.

P.S. En replik på TTELA:s debattsida: Sakpolitik viktigare än avsändare

Kategorier
Senaste kommentarer
Arkiv