Sverigedemokraterna

Samtalen i politiken är viktiga

Vid gårdagens fullmäktige fick samtliga nio partier tio minuter var för att presentera tankar om styrning och ledning av den kommunala verksamheten. Politiken styr, de anställda utför. För båda gäller att det är medborgarna, Vänersborgs invånare, som ger uppdraget.

Mål- och resursplanen tas fram en gång om året. Där sätts det mål för nästkommande år, där tilldelas resurser för alla enheter som skall, stå för att rätt saker görs.

Gårdagens övning gällde frågan: Fortsätter vi som hittills? Vill vi ändra något? Om vi vill ändra, vad är det som ska ändras och hur vill vi ha det under den kommande mandatperioden?

Partiernas bidrag varierade, de flesta ansträngde sig och delgav fullmäktige värdefull insikt om vad som kan bli innehållet i de politiska samtalen som måste ske efter valdagen 9 september. För samtal och dialog måste till. Resultatet av kommunalvalet blir med största sannolikhet för tredje gången i rad ett omöjligt utgångsläge för att enkelt få till stånd en tydlig majoritet. ”Vem med vem” vet vi först när samtalen har förts, när kompromisser har kommit på plats, när överenskommelser står på säker grund.

Kan alla vara med? Bör alla vara med när samtalen förs. Visst borde det vara så! Samtliga nio partier!

Men det finns partier som tycks vilja diskvalificera sig själva. Låt oss titta på Sverigedemokraterna. Det är Kurt Karlsson, som för SD:s talan i Vänersborg sedan 2010 och som står på framskjuten plats på valsedeln även 2018. Kurt Karlsson använde två korta minuter av den tilldelade tiden. I grunden var det egentligen bara detta: Vårt förslag till vision är att ”Vi ska bli bättre”. Och därefter: ”Det politiska samtalet, som tidigare har föreslagits, tycker vi ska bli bättre. Och att efterfråga en politisk dialog i kommunstyrelsen, tycker vi, är en fantastisk bra idé. Vi saknar just den här dialogen mellan olika politiska partier. Och får vi vara med i en politisk dialog där tycker vi det är väldigt positivt.

Men mycket mer tid tog Kurt Karlsson när vi kom till ett ärende som egentligen bara skulle behövt ett enkelt klubbslag: ”Ansökan om medel till avdelning Arbete, sysselsättning och integration för extratjänster”. Vänersborgs kommun hade fått del av ett riktat statsbidrag, 2,5 mkr. Pengarna tilldelades kommunen för ”arbetet med extratjänster”. Det är under socialnämnden detta ordnas, i den nämnda avdelningen. För att allt ska gå rätt till i bokföringen behöver kommunfullmäktige fatta ett formellt beslut att statsbidraget tilldelas socialnämnden.

Kurt Karlsson reagerade på ordet ”integration” i avdelningens namn. Det var som att trycka på en knapp! Karlsson berättade att anslaget kommer från staten, men egentligen från våra skatter. Pengarna kommer från en annan påse: ” …. kommer ur den miljardpåsen som vräks över den misslyckade invandringen i ett försök att dölja den katastrofala invandringspolitiken.” Sedan läste Karlsson ur handlingen, ansåg att det var diffusa beskrivningar hur ”våra pengar” ska användas, och ställde en mängd frågor. Han slutade med att yrka på återremiss.

Det var väl uppemot ett dussin ledamöter som kom upp i talarstolen för att hjälpa Kurt Karlsson att förstå vad ärendet handlade om, vilken verksamhet det gällde, vilka personer som fick värdefullt stöd, vilka insatser som görs. Förgäves, Kurt Karlsson höll fast.

För den som efterlyser bakgrunden och förklaringen svart på vitt, så först ett avsnitt från regeringens budgetproposition som bifölls av riksdagen:

”Stödet riktar sig till de kommuner och landsting som satsar på att anställa personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Alla kommuner och landsting ska kunna ta del av stödet beroende på hur många personer som de anställer med hjälp av extratjänster. Anslaget är kopplat till ett mål för antalet personer anställda med extratjänster den sista december 2017 hos respektive kommun och landsting. För 2018 avsätts 425 miljoner kronor till kommunerna och 75 miljoner till landstingen. Om kommunen eller landstinget inte når upp till målet reduceras bidraget, som sedan fördelas mellan de kommuner och landsting som överträffat sina mål. Målet i termer av antalet extratjänster är satt i relation till antalet invånare i respektive kommun eller landsting (se utg. omr. 14 avsnitt 3.5). Regeringen föreslår att 500 000 000 kronor anvisas under anslaget 1:5 Bidrag för arbete mot långtidsarbetslöshet. För 2019 och 2020 beräknas anslaget uppgå till 500 000 000 kronor.” [Prop. 2017/18:1, utgiftsområde 25]

Om man sedan inte riktigt känner till vad som avses med extratjänster, så finns en anvisning från den ansvariga myndigheten, arbetsförmedlingen.

Hur gick det i fullmäktige? Det blev omröstning om Kurt Karlssons förslag att inte fatta ett beslut nu, att återremittera frågan för att alla frågor skulle besvaras. Kurt Karlsson var ensam vid omröstningen, inte ens de andra närvarande ledamöterna från SD gav stöd.

I princip finns väl inga invändningar mot att samtala med vem som helst, men det finns en gräns där ett sådant samtal, en dialog, inte leder någon vart. Och har detta visat tillräckligt många gånger då blir det inget samtal.

Det finns nog ingen i de andra partierna som gör sig skyldig att neka blankt till samtal med SD. Men i praktiken har SD i Vänersborg själv satt sig i den situationen att ingen tycks anse det meningsfullt att föra en dialog.

Och hur förmedlar man detta?

Inga höga odds i kommunstyrelsen

Det blev som det var tänkt. Visserligen är kommunledningspartierna S, C och MP i minoritet i kommunstyrelsen, på samma sätt som i alla andra nämnder och även i kommunfullmäktige. Men det behöver inte betyda underläge, man klarar sig bra – DET GÅR ATT LITA PÅ SD. Och det gör kommunledningen i Vänersborg.

Nu gällde det frågan om nästa steg i budgetprocessen. Vilket budskap skulle ges till våra nämnder och deras förvaltningar. Tillskott av resurser för tillkommande kostnader nästa år, samma budget som i år och inget därutöver eller skulle det bli nedskärningar?

SD kunde ha följt budgetberedningens arbete, SD kunde ha lagt ett eget förslag, röstat på det egna förslaget eller på ett av de andra tre. SD gjorde så som man gjorde 2015, som man upprepade 2016 och som också gällde 2017: Inget eget förslag, inga synpunkter på något av de andra förslagen, SD avstod från att delta i ärendet.

Kommunledningen har lärt sig lita på SD:s oförmåga. Kommunledningen visste att man skulle vinna omröstningen. Det blev ett förslag om nedskärningar som nu går ut till nämnderna. Senast 23 april måste alla nämnder berätta för budgetberedningen hur man verkställer förslaget.

Och så att det inte blir några missförstånd. INGEN I KOMMUNSTYRELSEN HAR SAGT ANNAT ÄN ATT MAN INSER ATT ”SOCIAL INKLUDERING” ÄR ETT ABSOLUT TRÄFFANDE NAMN PÅ NÅGOT SOM VÅR KOMMUN MÅSTE LYCKAS MED. Skillnaden är dock att inte alla ville nappa på ett framhastat förslag med en ytterst tveksam finansiering och utan ett klart regelverk. Ska det lyckas, ska det göras rätt från början. 

Våra frågor (se gårdagens inlägg) ställde vi, svaren vi fick förstärkte vår uppfattning: JAVISST, MEN GÖR RÄTT FRÅN BÖRJAN.

Det är SD som avgör i Vänersborg – men det är S som måste svara på frågor

Kommunstyrelsens viktigaste beslut på onsdag gäller ”Budgetberedningens förslag till Anvisningar och ramar Budget 2019, Ekonomisk plan 2010-2021″. Vi informerade om ärendet i ett tidigare inlägg ”Nu kom underlaget”.

Budgetfrågan toppar listan två gånger varje år, först som beslutsärende i kommunstyrelsen i månadsskiftet februari/mars, sedan som beslutsärende i kommunfullmäktige dagarna innan midsommar. Förklaringen till att det senare beslutet nästan alltid markant avviker från det tidiga beslutet är att Vänersborg styrs av mycket svaga kommunledningar sedan 2010.

Under ett valår fattas tre budgetbeslut eftersom valutgången i september tillåter den tillträdande kommunledningen vid sammanträdet i november att föreslå kommunfullmäktige att riva upp juni-beslutet och att bestämma annat för 2019.

Vänsterpartiets fullmäktigeledamot Stefan Kärvling har nyss skrivit en blogg med rubriken ”Mandatperiodens budgetar”. Det finns ingen anledning att upprepa hans beskrivning av hur det har gått till under denna mandatperiod. I Vänersborg är det SD som avgör alla omröstningar vid ramsättningstillfället. Genom att inte ha ett eget förslag, att avstå från att delta, genom att inte rösta, vinner kommunledningen, fast oppositionen har fler röster än den styrande koalitionen från S, C och MP.

Med förvissning om att kommunledningens förslag vinner även denna gång, är det på sin plats att ställa ett antal frågor. Förslaget är det som kommer som huvudförslag från budgetberedningen, det som presenteras med rubriken ”Anvisningar: Budget 2019 Ekonomisk plan 2020-2021”.

Vill man sammanfatta så är budskapet enkelt: Nämnderna bör inte förvänta sig mer i resurstilldelning 2019 än det som delades ut för 2018, för innevarande år.

Men den centrala punkten i kommunledningens anvisningar finns i avsnitt 3.6: En social inkluderingspott skapas
”I budget 2019 skapas en social inkluderingspott under kommunstyrelsen. Den är till för att motverka utanförskap i kommunen och ska omfatta alla invånare. Den ska också stimulera nämnder och förvaltningar till samverkan för att tillsammans hitta verksamheter/projekt som snabbare kan leda till sysselsättning och jobb eller ge barn, ungdomar och äldre en meningsfull fritid.
Förvaltningarna kan söka medel ur potten och det ska finnas en beskrivning av verksamheten/projektet, ett budgetförslag och ett tydligt mål. Det krävs också samverkan av flera nämnder och förvaltningar, minst två. Beslut om verksamheter/projekt tas av kommundirektören efter samråd och beredning med KDL.
Sociala inkluderingspotten består av pengar från nämnderna (0,5 %) och de pengar som minskningen av ”välfärdsmiljonerna” motsvarar. Detta utgör 19,3 mkr i potten. Kommundirektören ges i uppdrag att ta fram ett regelverk för den sociala inkluderingspotten. Kommunstyrelsen ska fatta beslut om regelverket i anslutning till förslaget om Mål- och resursplan 2019-2021.”

Nu våra frågor, viktiga frågor som borde få ett svar innan kommunstyrelsens ordförande klubbar beslutet på onsdag.

  • Förslaget innebär en väsentlig förändring av nämndernas traditionella sätt att ta sig an arbetet med budgeten under två hektiska månader, mars och april – borde inte en sådan tung förändring komma som ett förslag i början av en mandatperiod, och definitivt inte under ett valår?
  • Hur mycket arbete skall utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen ta på sig när man först skall presentera ett budgetförslag i balans tillsammans med konsekvensbeskrivningar för de minskade anslagen som är 6,5 mkr resp 9 mkr?
  • Är det inte korrekt att den nya kommunallagen föreskriver med bindande skrivningar att nämnder och förvaltningar skall förnya sina ansträngningar att samarbeta i helhetens intresse?
  • Är det inte korrekt att våra nämnder redan idag samarbetar, inte minst i grupperingar som speciellt har skapats med målsättningar som i högsta grad berör sådant som nu fått beteckningen ”inkludering” och ”inkluderingspott”: t ex Samverkan Vänersborg, t ex omorganisationen till ASI (Arbete, Sysselsättning, Integration) inom socialförvaltningen som trädde i kraft 2018-01-01?
  • Är det inte en felaktig anvisning att tala om projekt som involverar ”två” eller fler av våra förvaltningar? Detta utesluter det civila samhället vars hängivna insatser för sådant som kan rubriceras ”inkludering” måste berömmas? Var är Kunskapsförbundet, som inte är en våra förvaltningar, men där såväl den gymnasiala utbildningen som allt arbete med vuxenutbildningen är centrala för inkluderingen?
  • Har kommunledningen inte uppfattat att ”Anvisningar” å ena sidan ger våra centrala förvaltningsledningar ett sisyfosarbete under två hektiska månader, samtidigt som ”Anvisningar” tre år i rad upphävdes av skiftande majoriteter vid kommunfullmäktiges budgetbeslut i juni?
  • Är inte kommunledningen medveten om att valutgången 9 september kan föra med sig att inte ens juni-månadens budgetbeslut överlever?
  • Inkludering är en uppgift för hela samhället, politiken borde bistå med kloka beslut. I våra nämnder sitter mängder av förtroendevalda som ser det som sin uppgift att vara del av processen, att lyssna in behoven och att ge besked i viken riktning insatserna skall gå. Förslaget om den ”sociala inkluderingspotten” talar om förvaltningar, inte om nämnder. Beslutanderätten kring förvaltningarnas förslag skall ligga hos kommunens högste tjänsteman, tf kommundirektören. Var är politiken?
  • Nu är det som det är: Den nyss tillträdde utvecklingschefen är tf kommundirektör, hur länge vet väl ingen just nu. Den vakanta, men centrala posten som utvecklingschef är just nu ett vikariat på sex månader på 60% tjänstgöring. Är detta en stabil grund för att föreslå att lägga 19,3 mkr på kommunstyrelsen, när kommunstyrelsen egentligen inte får någon beslutsrätt utan i bästa fall skall bli varse om vilka beslut vår tf kommundirektör fattar?
  • Är inte i själva verket hela tanken att fokusera på kommunens centrala uppgift att lyckas med den så viktiga inkluderingen värd ett bättre öde? Varför inte ta med tanken att angripa detta arbete så snart valresultatet är klart och vi vet vem som kan förväntas bilda underlag för en stabil kommunledning?
  • Det kan väl absolut inte vara tanken att framföra förslaget nu som en del av valrörelsen? För att puckla på alla som inte förbehållslöst accepterade det framkastade förslaget? Det kan inte vara möjligt!

Tala med varandra

Det lilla och det stora. En tid av tvära kast. Sanningar igår, förnekanden idag. Förändringar sker ständigt, men tempot tycks öka. Det gäller att hålla fast vid några grundläggande regler.

Dagens Nyheter lägger en fotnot under sina artiklar: Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Vem trodde att en sådan förklaring skulle behövas?

Men nu är det tweeten, i tid och otid, som inleder nyheten. Därefter kommer tillrättaläggandet, tolkningen, nekandet, glidningen. Att tala direkt med varandra tycks vara bara den ena delen av ett möte, att i efterhand erbjuda allehanda slutsatser av det som sades verkar ha större betydelse. Der Spiegel skrev om mötet mellan Angela Merkel och Donald Trump att hon ”verkade vara den vuxna i rummet”.

Men det går att tala med varandra. Dagens Nyheter beskriver ett sådant samtal ”Fullt hus när politiska motpoler tillåts att tala till punkt”. En mer än läsvärd betraktelse.

Det är inte förbjudit att tala med varandra, om frågor som behöver lösningar. Det finns oväntade exempel på att sådant är möjligt. Här ett sådant: Förra veckan diskuterade riksdagen ”Gymnasieskolan”. Inför debatten hade utbildningsutskottet tittat på aktuella motioner och frågeställningar. Kring den efterlängtade återgången från kursbetyg till ämnesbetyg råder egentligen enighet, men några ville skynda mer än andra. Här enades representanter från tre partier kring en gemensam reservation och ett gemensamt ställningstagande. Vänsterpartiet, liberalerna och sverigedemokraterna skrev under. Man var i sakfrågan, i denna enskilda sakfråga om ämnesbetyg, överens.

Efter valdagen i september 2014 drog det ut på tiden innan det blev klart ”vem med vem” som skulle bilda en minoritetsregering för de kommande fyra åren i Vänersborg. Vänsterpartiet blev inte tillfrågat av någon, men i slutändan avtalade vi en valteknisk samverkan med Välfärdspartiet. Våra partier har nästan inget gemensamt, men vi visste båda att ”tillsammans” behövde vi inte överlämna en del av våra platser i nämnderna till de större partierna eller partikoalitionerna. Systemet gynnar de stora, missgynnar de små. När vi vid det tillfället såg att SD, som inte heller blev vidtalat av någon annan om ett samarbete, skulle manipuleras bort från möjligheten att via lottning få fler platser, då reagerade vi och rättade till detta. Nej, vi förhandlade inte, men vår utgångspunkt var ”rätt ska vara rätt”.

Idag möter vi SD i Vänersborg i alla nämnder. Någon enstaka gång står det i protokollen att ledamöter för SD instämde i förslaget från V, en annan gång att ledamöter från V instämde i yrkandet från SD. Det är inte så att vi samtalar och kommer överens om gemensamma förslag, det är bara så att likalydande förslag i enskilda sakfrågor noteras på detta sätt i alla protokoll. Någon råkar få ordet först, då antecknas den som kommer efteråt som den som ”instämde”.

Men det händer bara någon enstaka gång att vi hamnar på samma sida. SD i Vänersborg agerar nämligen på ett sätt som är både väntat och oväntat. Alla vet, och SD sviker sannerligen inte, att varje gång något av nyckelorden nämns i något ärende, att nu vaknar ledamoten till. ”Nyanlända, extra statsbidrag, integration, arbetslöshet, bostadsbrist, språkintroduktion, försörjningsstöd, mångkulturell ….”. Det är som att trycka på en knapp. Det är påfrestande, inte för att SD har så snäva intressen att vilja koncentrera sig på ”denna del” av politiken, nej, mest för att det i samma ögonblick blir tydligt att ledamöterna inte läser sina handlingar. Fråga efter fråga, påstående efter påstående borde inte behövas, svaren finns redan i den utskickade texten, ogrundade och felaktiga uttalanden kan rättas hur många gånger som helst, det tar inte någon längre stund innan en upprepning sker. Nej, på det lokala planet finns ingen som helst antydan om att något annat parti söker ett samarbete. I många omröstningar deltar åtta av nio partier, det nionde anmäler allt som oftast att man inte deltar i beslutet. Det finns alltför många frågor som SD inte intresserar sig för. SD i Vänersborg är inte seriöst. Det oväntade är att man inte ens anstränger sig.

Integration? javisst! Men hur …?

Kommunfullmäktige i Vänersborg debatterade i februari 2016 integrationsfrågor – utgångspunkten var en interpellation från Kurt Karlsson, SD, som efterlyste svar på frågan ”vad som görs och vilka eventuella planer kommunledningen har, för att förekomma brottslighet och negativ utveckling bland de aktuella grupperna.” Det blev den längsta interpellationsdebatten fullmäktige har upplevt under många år. Flera talare hade arbetat länge med att förbereda sina debattinlägg, med många olika infallsvinklar, med ett antal förslag och idéer hur integrationsarbetet i Vänersborg ytterligare kunde förbättras. Det gavs också åtskilliga exempel på hur mycket som redan var på gång, av våra föreningar, våra ideella organisationer, vår socialtjänst, våra skolor, av enskilda och familjer som åtog sig aktiva kontaktuppgifter.

Kurt Karlsson hade inte räknat med den debatten, han protesterade och menade att den skulle begränsas till att han fick ställa frågan till kommunstyrelsens ordförande och att han efter hennes svar skulle kommentera svaret. Kurt Karlsson sade därefter följande: ”För det första är det ju så att sverigedemokraterna är det enda parti som klart kan definiera och förklara problem med invandringen och asylsökande. Vi har därför en exklusiv förutsättning att formulera och komma med förslag och åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Ser man inga problem kan man inte heller komma med några förslag om förändring. Det är ganska enkel logik.

Sedan dess fortsätter det. I alla våra nämnder, i kommunstyrelsen, i kommunfullmäktige – varje gång ett ärende direkt eller perifert berör ”asylsökande, nyanlända, ensamkommande, etablering, integration”, då går ett ryck genom SD:s ledamöter. Då ställs frågor, flera sådana och det spelar ingen som helst roll att frågan redan är besvarad i det utskickade materialet, att frågan verkligen inte hänger ihop med det aktuella ärendet, att frågan borde kunna besvaras av den som någorlunda regelbundet läser en tidning eller lyssnar på radio. Har man den ”exklusiva förutsättningen”, ja då är man skyldig att vakna till och rycka upp sig någon gång under ett långt möte.

I februari 2016 deltog representanter från samtliga nio partier i Vänersborg i interpellationsdebatten. I riksdagen finns åtta partier. Samtliga har synpunkter kring ”integration”. Det vet man, när man läser debatt- och insändarsidorna i våra tidningar.  Då vet man också att de flesta partier har förändrat sina ställningstaganden, några har inte gjort det. Det har inte varit och är inte lätt att veta vad som verkligen gäller. Och så finns det avsevärda skillnader för somliga partier hur deras representanter agerar lokalt, hemma i byn, eller i riksdagens utskott och vid omröstningen i kammaren.

I onsdags debatterades ”Integration” i riksdagen, Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2016/17;AU6. Om något, så är det väl här partiernas officiella ställningstaganden finns, det som gäller ”just nu”. Debatten nämndes bara i förbifarten i olika medier. Men om man som förtroendevald vill veta vad det egna partiet har deklarerat, vad de andra parterna säger sig ”stå för”, då finns det mycket att hämta:

Själva betänkandet 2016/17:AU6 – här tas samtliga motioner upp som berör temat ”integration”, hur utskottet hanterade yrkandena, vilka som fick bifall och vilka avslag, vilka reservationer som lämnades och vilka särskilda yttranden som bifogades.

Sedan debatten, som man antingen kan se och lyssna på i efterhand (även beslutsomgången) eller läsa i riksdagens snabbprotokoll. I protokollet finns även en redovisning av hur partierna röstade.

För egen del vill vi tacka Vänsterpartiets ledamot Christina Höj Larsen för hennes anförande i debatten.

Inte någonstans gör någon anspråk på en exklusiv rätt att veta bäst, att ha den rätta lösningen till allt. Sådant kan man endast hävda när man inte vet bättre. Och det får vi väl leva med här i Vänersborg.

Vänsterpartiets reservation – Mål- och resursplan 2016

Förslaget från kommunledningens minoritetspartier S, C och MP ”vann” med betydande marginal. Varför ett förslag från endast 22 ledamöter vinner med röstsiffrorna 28:15 vid 8 nedlagda borde socialdemokraterna fråga sig. Sverigedemokraterna jublar …

Här Vänsterpartiets reservation – vi avstod i slutomröstningen och reserverade oss till förmån för vårt eget förslag.

Reservation vid kommunfullmäktiges sammanträde 2015-06-17                       Ärende 2

Beslut om Mål- och resursplan 2016-2018 samt investeringsbudget 2016-2020        (Dnr KS 2015/11)

Regelverket borde inte stå i vägen för den politiska beslutsprocessen. Vid kommunfullmäktiges debatt kring Mål- och resursplanen och i omröstningarna blev låsningar dock synliga. Det är synd. Budgetbeslutet gäller ju verksamhetens möjligheter att utvecklas, det gäller att bereda vägen för kommande år med mindre gnissel och bättre flyt. Men det skall uppenbarligen vara så att förslag ställs mot förslag, varje förslag i sin helhet. Att komma överens, att kompromissa, att hitta en gyllene medelväg till en ”win-win”-lösning tycks inte tänkbar, verkar uteslutet genom en strikt användning av det som anses vara reglerna.

Från kommunstyrelsen kom fyra förslag. Kommunfullmäktiges ledamöter visste att det inte varit någon som helst diskussion under kommunstyrelsens beredning, pappren hade lagts på bordet och efter klubbslaget transporterats vidare till fullmäktiges avgörande.

Förslaget från kommunledningen, från minoritetspartierna S, C och MP, hade ”vunnit” i kommunstyrelsen med 7 av 15 röster. De andra tre förslagen skrevs med utgångspunkt från huvudförslaget. Likheten mellan samtliga förslag är oerhört stor, men detta nämns knappast i debatten. Skillnaderna, uttryckt i kronor och ören, är minimala i förhållande till budgetens omfattning på omkring 2 miljarder. Det är dessa skillnader som framhävs som något som kommer att avgöra kommunens väl och ve framöver.

Men egentligen handlar det om något annat. Det handlar om i vilken situation vår kommun befinner sig och vilket vägval vi vill göra.

Allt är förberett för att Vänersborg borde kunna expandera. Storstaden Göteborg präglas av trångboddhet och har brist på bostäder, vi är en av ett mindre antal kommuner på pendlingsavstånd som borde kunna vara ett alternativ för bosättning. Vi har mycket attraktiva och natursköna områden som efterfrågas. Vi har också industrimark, vi har närheten till högskoleutbildning.

På mycket kort tid tillkom ytterligare en faktor som talar för att Vänersborg borde ta chansen att kraftsamla nu. Vänersborg sökte inte om att få ett asylboende, men vi fick en av landets största anläggningar. På Restad gård bor hundratals människor som har flytt från krig, de flesta med en god och lång utbildning bakom sig som inte har kostat Vänersborg en enda krona. Många behöver inte mer än språkutbildning, introduktion till yrken och arbete i Sverige som man redan utövade i hemlandet – och en bostad. En mindre insats nu och en välkomnande hand, då kan Vänersborg få många nya invånare som ger oss relativt höga skatteinkomster inom några år.

För båda grupper gäller samma sak – och det handlar inte om andra förväntningar än de som våra invånare i kommunen också riktar till politiken: Se till att den kommunala verksamheten fungerar, att det erbjuds stabilitet och kvalitet, att det möjliggörs för god vård och omsorg, att det skapas goda förutsättningar för barnomsorg och skolutbildning och att invånarna ges en kommunal service de kan lita på.

En kommun utvecklas inte alltid i en jämn takt, det kan bli ryckigt ibland. En kommuns utveckling finansieras av egna skatteintäkter och statliga bidrag. Båda inkomstkällorna har det goda med sig att en kommun på nedåtgående inte omedelbart står på avgrundens rand, men omvänt gäller också att en kommun med tillväxt först efter en tid kan skörda frukterna. För Vänersborg i expansion finns en period framöver som belastar oss med kostnader på driftssidan och i vår investeringsbudget som verkar skrämma en och annan ledamot i fullmäktige.

Men grundinställningen för åtta av nio partier är ändå, om vi lyssnar ordentligt, att dagens invånare och framtida inflyttande nya medborgare skall få en bra service på alla områden. Dessa åtta partier tycks dela grunduppfattningen att ingenting går att vinna på att bereda vägen för ett växande missnöje.

Ändå blir det fel, det finns valda representanter som med tillförsikt kan invänta nästa valdag. Missnöjet leder till att ryggen vänds mot det etablerade: Varför rösta på någon som inte kan hålla ordning på kvalitén och tillförlitlighet i den offentliga sektorn, som vägrar ge skolan vad skolan behöver, som vägrar stödja verksamheten i den sociala omsorgen. Fanns det ingen som varnade, ingen som ville erbjuda en annan väg att gå?

Den styrande minoriteten erbjöd snålast tilldelning i de fyra förslag som fanns. Strävan att hålla på pengarna nu för att det kan komma sämre tider var ledmotivet. Om behoven talades det mycket även av kommunledningens ledamöter som kom upp i talarstolen, men det slutade alltid med att försäkra att ”lagt kort ligger”, budgetförslaget sades utmärka sig som förslaget med ”bäst hållbarhet”.

Och så gick det precis som det nionde parti ville ha det. När allt var sagt och alla varningar upplästa, då röstade man med kommunledningen som nu hade vuxit från 22 till 28 mandat bland 51 i vårt fullmäktige. En märklig koalition bildades som senare vid andra punkter under kvällen upprepade sig.

När tiden går och missnöjet infinner sig, då är det de 22 som får ta emot välförtjänt kritik. Andra går därifrån med vinstlotten i handen. Fast kommunen är en förlorare, det blev ingen utveckling och expansion, kommunen stagnerar och verksamheten plågas med resursbrist och ständiga nya påbud att hitta besparingar.

Vänsterpartiet hade det mest långtgående förslaget i år. Vi föreslog att ta 6,5 miljoner från resultatutjämningsreserven, alltså inte mer än 13 % av summan som är satt som ram. Vi ville ta från resultatprognosen och låta den vara i stort sett noll, alltså samma som kommunfullmäktige hade bestämt sig för 2014. Vi ville även att kommunalskattens höjning med 25 öre skulle garantera barnomsorgen och skolan det önskade och nödvändiga tillskottet av medel.

Vi gjorde detta utifrån vår tro att uppförsbacken skulle leda oss till en ny höjd inom något år där vi kan se frukterna av extra ansträngningar och kan glädja oss åt att vi vågade räkna med en utveckling för vår kommun. Vi ville betala lite extra nu och såg en möjlighet att få tillbaka senare. Det var raka motsatsen till det vinnande budgetförslaget som ville snåla nu av rädslan att förlora än mer framöver.

Vi reserverar oss till förmån för Vänsterpartiets förslag till Mål- och resursplan 2016.

Stefan Kärvling                                                                    Lutz Rininsland

Vänsterpartiet                                                                     2015-06-23

För tydlighetens skull

Det var en fullmäktigekväll som kunde ha slutat på annat sätt. Men då måste man lyssna och reagera. Då måste man vara flexibel och be om en paus för att prata med varandra.

Socialdemokraterna och Centern hade fått Miljöpartiet med på tanken att i frågan om nödvändiga tillskott till barn- och utbildningsnämnden ännu en gång inta en avvisande hållning. Budgetbeslut gäller! Det spelar ingen roll att det under det år som gått sedan budgetbeslutet fastställdes långt mer än tvåhundra barn och ungdomar har tillkommit i våra förskolor och skolor. Som kom till utöver det antalet som var underlag för beslutet. En sista gång skulle bollen skjutas över till nämndens politiker.

Bakgrunden är självfallet den stora anhöriginvandringen och i viss mån även asylsökande familjer som är kvar i Vänersborg. Utvecklingen av statsbidragen hänger ju inte med i samma takt som befolkningstillväxten plötsligt skjuter i höjden. Därför ansåg nämnden att kommunfullmäktige skulle besluta att kommunen i sin helhet hjälper förskolan och skolan att bära kostnaden för utökningen.

Vänsterpartiet sade ”ge hela önskade belopp”, M+FP+KD sade ”hälften” och S+C+MP föreslog alltså ”noll”. Med gällande majoritetsförhållande med nio partier i fullmäktige låg avgörandet hos de sex ledamöter som tillhör Sverigedemokraterna. Efter en mängd inlägg från olika partier var turen kommer till gruppledaren för Sverigedemokraterna, Kurt Karlsson. Här följer hela hans inlägg:

”Det återkommer ständigt påståendet att det har skett så stark förändring som vi inte hade räknat med. Det har blivit så många elever som plötsligt har kommit. Det förvånar mig. Är det någon som tänker på hur det är nästa år? Hur det är då? Har det kommit ändå fler elever kanske? Vad ska vi göra då? Man måste väl ha någon analysförmåga och förstår vad det här handlar om. Det är ingen som säger det, tycker jag. Finns det någon framförhållning överhuvudtaget i det här ärendet? Det verkar inte så.

Man pratar om att man ska göra en massa saker – men vi kan inte göra det, säger man. Ja, jag har sagt tidigare att Vänersborg kommuns ekonomi kommer att bli sämre av en viss anledning. Och det är ingen som lyssnar på det verkar som. Ja, ni vet vad jag menar. Jag tror ni håller med mig, många av er, men ni säger inte. Och det tycker jag förfärligt förfärande. Det innebär att vi inte ser verkligheten som den är och det efterlyser jag verkligen i den här frågan. Ja, vi måste fråga oss hur har det kunnat bli så här? Vad är det för orsak? Hur ska man göra för att förhindra en ytterligare försämring av våra skolor som drabbar alla i skolan? Och det är fruktansvärt tycker jag. Tack så mycket för ordet.”

Debatten fortsatte och det gjordes åtskilliga försök att få kommunledningen med S+C+MP att ändra inställning. Men det brister uppenbarligen i förutsättningar för att begripa sig på det som är på gång.

Självfallet kommer förskolan och skolans personal att pressas till det yttersta av sin förvaltning som inte fick gehör. Föräldrarna kommer att uppmärksamma utvecklingen, eleverna kommer att visa tecken på att försämringen blir påtaglig. Oron kommer att spridas och tarvar förklaringar. Det finns gott om enkla förklaringar: Politiker i partierna som bestämmer duger inte, det är deras fel. Fanns det ingen som varnade? Visst, det fanns: Sverigedemokraterna ville ”förhindra en ytterligare försämring av våra skolor”. Och samma parti var också det enda parti som talade klartext: ” Ja, ni vet vad jag menar. Jag tror ni håller med mig, många av er, men ni säger inte.

Förstod kommunledningens ledamöter inte att Sverigedemokratern, som säger sig förstå problemen, just av den anledningen skulle biträda ”noll”-förslaget? Det är SD som profiterar på försämringar i den offentliga sektorn, det är SD som skördar framgång när missnöjet växer över att det inte funkar i våra skolor.

Detta framfördes i sista inlägget i debatten ännu en gång, men ”talarlistan är blank” sade ordföranden och klubbade förslaget att inte bevilja ett öre som svar på nämndens begäran att tillskjuta nödvändiga 23,4 miljoner kronor. Tredje gången denna kväll samlades socialdemokraterna och sverigedemolraterna bakom det vinnande förslaget.

Kom det helt oväntat?

Vänersborg är inte ensamt om att styras av partier som tillsammans inte ens förfogar över hälften av alla mandat. Det är andra mandatperioden för vår kommun. Fram till 2014 var det M+FP+KD som styrde med 20 av 51 mandat, nu är det S+C+MP med bättre odds och 22 röster i fullmäktige.

Dagens minoritetsstyre har flera gångar fått frågan om vilken överenskommelse partierna har träffat – svaret är alltid detsamma: Berättar vi inte, det är internt! Centerns representant förklarade också: Ingen risk, de andra sex partier kommer aldrig överens, vi kommer inte att fällas.

Under årens lopp blir det ju åtskilliga tillfällen att se om det var en korrekt bedömning. I veckan var det budgetdebatt och en rad andra tunga ärenden som avgjordes genom omröstningar i fullmäktige. Och visst, kommunledningen vann samtliga omröstningar med marginal.

Ändå blev det inte som Centerns starke man förutspådde. Hans kalkyl utgick nämligen från att Vänsterpartiet ”aldrig” skulle fälla ett styre där socialdemokraterna hade ledningen.

Så här blev det: I ärendet Mål och resursplan fanns fyra förslag. S+C+MP hade lagt fram ”huvudförslaget” från kommunstyrelsen till fullmäktige. Förslaget präglades av stor återhållsamhet och minimala tilldelningar till de nämnder som sysslar med utbildning och omsorg. Förslaget från M+FP+KD var en aning mer generöst, i opposition öppnar de borgerliga partierna plånboken lite mer. Sverigedemokraterna hade ett eget förslag. Rent formellt utmärkte sig förslaget på flera punkter som motsägelsefullt och levde egentligen inte upp till flera grundläggande regler om hur ett budgetyrkande borde se ut. Vänsterpartiet markerade med sitt förslag att nämndernas framställning respekteras. Såväl barn- och utbildningsnämnden som socialnämnden och även kultur- och fritidsnämnden skulle få väsentligt större resurser än det som fanns i huvudförslaget och den borgerliga oppositionens yrkande.

Efter flera voteringar var det i slutomröstningen de två förslagen från S+C+MP respektive M+FP+KD som stod mot varandra. Resultatet blev 28 mot 15 och 8 som avstod. Sverigedemokraternas sex ledamöter ställde sig bakom socialdemokraterna. Vänsterpartiets sex ledamöter reserverade sig till förmån för det egna förslaget. Välfärdspartiets båda ledamöter avstod också i slutet.

Den lokala tidningen TTELA berättade först fel, där kunde man läsa att SD reserverade sig. Idag kom rättelsen ”även M reserverade sig”. Men det är fortfarande fel, SD övergav helt sitt eget förslag och röstade för huvudförslaget, partiet reserverade sig inte.

Det kom en omröstning till som gällde Vänsterpartiets extra yrkande som skulle öronmärka pengar till ungdomshuset och projektet ”Hjälpande händer”, två insatser där målgruppen oftast utgörs av ungdomar som inte är födda i Sverige. Sverigedemokraterna skulle rösta emot, det var helt klart, men att avslaget åter skulle komma från 28 ledamöter är mycket överraskande.

Sedan kom den långa pausen innan överläggningarna fortsatte på kvällen. Nog med tid att reflektera och fundera över det som varit tidigare under dagen.

Fortsättningen blev dock än värre. Barn- och utbildningsnämnden begärde för innevarande år en tydlig förstärkning av anslagen mot bakgrund av att antalet tillkommande barn och ungdomar i förskolan och skolan var i storleksordning ”en helt ny skola”. Alla vet att så är fallet, alla vet också att det är anhöriginvandringen och den stora gruppen asylsökande familjers barn som är huvudanledningen till den snabba tillväxten. Sverigedemokraternas gruppledare gjorde klart vad partiet tyckte om detta. Dock hade SD inget eget förslag. Däremot fanns tre andra förslag. Längst gick Vänsterpartiet som ställde sig bakom det enhälliga beslutet från nämnden, där samtliga partier (även SD) hade yrkat en förstärkning med 23,4 Mkr. S+C+MP förklarade nu i fullmäktige att förslaget riktas tillbaka till nämnden, inga tilläggsanslag utan nämnden ska visa under resten av året att man kan klara sig inom tilldelad ram. M+FP+KD lade sig i det tredje förslaget mittemellan och förslog en förstärkning med 11,5 Mkr.

Med tanke på den tidigare uppslutning som gav 28 röster av 51 vid två omröstningar borde socialdemokraterna fått sig en tankeställare. Det egna förslaget ”ingenting” motiverades rent ”budgetmässigt”– det fanns inte mer pengar att dela ut. Sverigedemokraterna kom till samma resultat med en annan utgångspunkt – vi vet varför pengarna begärs och då säger vi ”glöm det”.

Det gjordes många försök från talarstolen att uppmärksamma socialdemokraterna på situationen, förgäves. Centerpartiet har ordförandeposten i barn- och utbildningsnämnden, socialdemokraterna 2:a viceordförandeposten. Båda talade nu i fullmäktige mot det beslut som enhälligt fattades i nämnden under deras ledning.

Hur blev resultatet? 28 mot 23. Självfallet röstade Vänsterpartiet, när det egna förslaget hade fallit, till förmån för förslaget som åtminstone skulle ge hälften. Men om nu inte lokaltidningen TTELA berättar om detta ärende någon gång nästa vecka eller om det återigen skulle smyga sig in fel i rapporteringen, kan vi säga det en gång till: Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Centern och Miljöpartiet är överens om att barn- och utbildningsnämnden under hösten skall komma med besparingsförslag som överstiger 20 Mkr.

Det finns ingen anledning att solen skall lysa över Vänersborg på midsommarafton, två dagar efter detta dråpslag som delades ut i vårt kommunhus!

Tänk vad det kostar pengar …

Vi kommer med all säkerhet snart att få höra detta – igen. För Sverigedemokraterna i våra nämnder och fullmäktige vaknar till så snart det finns en chans att föra fram budskapet: ”Vad var det vi sa? Det här kostar igen! Och vi måste ta pengarna ifrån våra äldre …”

Vänersborg har ett mycket stort asylboende, nästan 900 platser. Det fungerar tämligen bra, en rad frivilligorganisationer gör en mycket stor insats och fler föreningar verkar komma igång och ansluta sig. Det tycks inte alls vara så att alla asylsökande endast kan tänka sig en framtid i våra tre storstadsområden. Vi kan konstatera ett stort intresse för att få en bostad här hos oss eller i närheten så snart som man har fått permanent uppehållstillstånd. Att det är ont om bostäder är därför ett problem som Vänersborg äntligen verkar vilja ta itu med.

På asylboendet finns ensamkomna flyktingar, hela familjer och delar av familjer. Även anhöriginvandringen är mycket stor i Vänersborg och vi förstår att man bor mycket trångt i fler och fler lägenheter.

Och nu är det barnen och ungdomarna som förs upp som ett problem på våra kommunala dagordningar. Barn- och utbildningsnämnden får svart på vitt i förvaltningens statistik veta hur många fler barn som har tillkommit i förskolorna, på fritidshemmen och i skolorna. Hur siffrorna har förändrats snabbt från 2013 till 2014, hur underskottet kan förklaras för 2014. Det finns brist på utrymme i våra förskolor och skolor, nya lokaler borde tillkommit men saknas. Ett växande antal elever fördelas i fyllda klassrum på pedagoger vars antal inte håller steg.

Det gällde 2014. Nu 2015 tillkommer nya grupper i alla enheter och det mesta tyder på att så kommer även att ske 2016. Nämnden alarmerar och ber om förståelse och tillskott.

Kommunledningen, alltså kommunstyrelsens arbetsutskott, skickar tillbaka handlingar ”med uppmaning till nämnden att komplettera ärendet med en beskrivning över de åtgärder och anpassningar som kan vidtas inom ramen för nämndens fastställda budget.” Och som det inte var nog med ett slag under bältet så fortsätter texten: ”Kommunstyrelsens arbetsutskott ser även med stor oro på de budgetöverskridande inom barnomsorg och grundskola som redovisats i bokslut för 2014. Barn- och utbildningsnämnden uppmanas därför att till Kommunstyrelsen även redovisa vilka åtgärder man tänker vidta för att säkerställa att verksamheten drivs inom beslutad budget för 2015.

Vår utgångspunkt är fortfarande: I slutändan segrar förnuftet och ingen, inte ens en döv och blind kommunledning, kan komma förbi det faktum att våra barn och ungdomar behöver de lokaler och den personal som är förenbart med kraven i föreskrifterna enligt skollagen. Men visst, det kostar pengar, i ett övergångsskede kommunala pengar. Staten har fortfarande inte på allvar kommit igång med att nyordna sina insatser på mottagningsområdet och att reglera finansieringen på ett ändamålsenligt sätt.

Vad har allt detta med SD att göra? Genomgående för alla nämnder och för fullmäktige tycks det vara så att våra SD-ledamöter inte läser handlingar som man borde göra. Frågorna som ställs och slutsatserna som dras gör det tydligt att SD uppenbarligen arbetar på annat sätt än vi andra. Fördomarna som leder till allehanda påståenden verkar vara det som gäller, inte någon kritisk granskning av underlag och beslutsförslag. Var kommer SD att landa i strid mellan utbildningsnämnden och kommunledningen? Troligen inte hos någondera part utan på nytt på samma utgångspunkt: Eftersom det är barnen till invandrarna som överbefolkar våra skollokaler och föranleder budgetöverskridanden som leder till besparingar på äldreboenden, måste det väl ändå vara bättre att från första början ge stöd och bistånd i hemlandet och i angränsande områden för att se till att flyktingarna inte behöver komma hit. Bara att inse ….

Det gör vi dock inte. Utan istället går vi ett steg längre och vill sätta fart på en bättre svensk integrationspolitik. För mycket har försummats under för lång tid och nu när behovet att göra rätt och att göra det snabbt är som störst känns det tungt. Kanske hjälper det att läsa mer av den litteratur som visar oss att vi måste fortsätta, bli bättre och hitta på bättre samordning av gemensamma insatser. Därför två tips:

Statistiska Centralbyrån SCB utger tidskriften VÄLFÄRD. I det senaste numret, 1/2015, finns två artiklar som visar hur det går för flyktingar och invandrare i Sverige.

Tidningen ETC kom för någon vecka sedan med en temabilaga. ETC valde rubriken: ”Vad varje människa bör känna till om invandring, flyktingar och rasisternas lögner”. Bilagan borde vara obligatorisk lektyr för alla förtroendevalda, våra egna i Vänsterpartiet, i andra partier – och varför inte för SD-ledamöter.

En förmiddag med kommunstyrelsen

Nytt för i år är att kommunen på sin egen hemsida publicerar en kort sammanfattning om det som behandlas och beslutas av kommunstyrelsen. En objektiv information som dock knappast återspeglar diskussionerna och avvikande uppfattningar i enskilda ärenden. Därför finns ingen anledning för oss i Vänsterpartiet att överge den egna avrapporteringen, för vi är inte överens med alla om allt, utan vi fortsätter att driva våra frågor på det sättet som vi på medlemsmöten och gruppmöten har enats kring.

Det blev någon timme för ”grupparbete” och diskussion kring det pågående arbetet med översiktsplanen. Och här märkte vi att Sverigedemokraterna har tagit plats i kommunstyrelsen. Temat är ju utvecklingen av kommunen, i vilken riktning och med vilka steg först, alltid under beaktande av några tumregler som gäller den långfristiga hållbarheten. SD då? ”Vänersborg är på dekis, ingen tvekan, och det finns inte mycket att göra kring detta, så är det bara. För att överleva gäller en sammanslagning med Trollhättan och med Överby som Centrum.” Hög tid för ”öppna” sammanträden i kommunstyrelsen, man måste se och höra våra lokala Sverigedemokrater agera annars tror man inte att det kan vara sant.

Ytterligare en anekdot i förbifarten: Ekonomichefen avrapporterade arbetet kring bokslut 2014 och visar på en Powerpoint att investeringsnivån under de sista tio åren alltid har legat kring 130 mkr med undantaget för året 2009 när det var nästan dubbelt så högt. På fullt allvar frågar en SD-representant i Arenastaden Vänersborg efter anledningen till avvikelsen. Jösses …

Det som överhuvudtaget inte nämns i kommunens rapport från sammanträdet var ärendet där Vänsterpartiets ledamöter förlorade en omröstning med 2 mot 13 röster. En handfull fastighetsägare med bostad vid Överby och ”tillhörighet” till Vänersborg har vänt sig till Kammarkollegiet med begäran om att ändra kommungränsen så att dessa trollhättebor bli trollhättebor på riktigt. I september var samma fråga uppe, då röstade Miljöpartiet på Vänsterpartiets avvikande yttrande. Nu finns MP i säkert förvar hos kommunledningen S och C och då ändrade man uppfattningen. Inte heller SD ville se denna ansökan som en fråga ”i tiden”, plötsligt gällde igen ”nix, är du vänersborgare så är du, inga avvikelser här inte”. Fast egentligen vet vi anledningen: SD kan ju aldrig rösta på ett förslag från Vänsterpartiet, där går gränsen!

Vänsterpartiet lämnade idag också in en motion som förhoppningsvis får majoritet i kommunfullmäktige och kan bli verklighet redan 2016. Det gäller ”fria bussresor” för invånare över 65 (och då gäller det resor i vår kommun och i grannkommunen Trollhättan).

Vänsterpartiet gjorde också kommunstyrelsen uppmärksam på att våra asylsökande på Restad gård (5-6 km från centrum) inte längre får egna busskort. Möjligheten att kunna ta bussen är en förutsättning för att delta i frivilligorganisationernas verksamheter såsom ”språkkafe” hos Röda Korset eller simundervisningen i Vänerparken och mycket annat, en förutsättning för att överhuvudtaget komma ”ut” från en anläggning där cirka 650 asylsökande finns samlade. Kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, kände inte till förändringen kring busskorten, men lovade att ta upp frågan och vi får besked vid nästa sammanträde ”vad som kan göras”.

Demokratiberedningens rapport ”noterades” – nu får vi se om det blir diskussion i kommunfullmäktige kring rapporten, egentligen borde det finnas anledning kan man tycka – om man har läst dokumentet.

Avslutningsvis, ja, Vänsterpartiets avrapportering gäller sammanträdet med kommunstyrelsen idag på förmiddagen, i fall någon läser och jämför den här sidan med kommunens hemsida där rubriken är ”Kommunstyrelsen i korthet 4/2”.

Kategorier
Senaste kommentarer
Arkiv