Social inkluderingspott

Socialnämnden enades bara på en punkt

Socialnämnden enades bara på en punkt

Ramanvisningar från kommunstyrelsen var ett minoritetsbeslut. Vi har tidigare beskrivit att Maria Dahlin, S, kommunstyrelsens ordförande fick fram anvisningar till förvaltningar och nämnder med blott 7 av 15 röster. Vänsterpartiet har genom ett eget yrkande och genom sin reservation i slutet på februari markerat sin  inställning.

Nu är nämndernas besked på väg tillbaka till budgetberedningen.

Socialnämnden hade fått ett genomarbetat utskick från sin förvaltning med ett klart och tydligt beslutsförslag:

”Socialnämnden begär hos kommunstyrelsen ramökning motsvarande 52,5 mkr fördelat enligt följande;
1. 3,0 mkr till resterande driftsbudget för serviceboende LSS Idrottsgatan 7 (Konvaljen)
2. 5,5 mkr till driftsbudget för socialpsykiatriskt boende Storegårdsvägen i Vargön
3. 7,0 mkr avseende boendestöd LSS för ungdomar som studerar på annan ort
4. 8,2 mkr för förstärkning av hemsjukvårdens budget utifrån avancerad sjukvård
5. 2,8 mkr för förstärkning av budget för särskilt boende äldre utifrån avancerad sjukvård
6. 25,0 mkr för förstärkning av budget för placering av barn/unga
7. 1,0 mkr för budget avseende träningsboende ensamkommande ungdomar

Socialnämnden överlämnar förslag till Mål- och resursplan 2019-2021 samt konsekvensbeskrivning till kommunstyrelsen.”

Under överläggningarna framkom fyra olika yrkanden:

Kommunledningens partier S, C och MP: ”Socialnämnden begär hos kommunstyrelsen en ramökning med 42,5 mkr” (vilket innebär ett uppdrag till förvaltning att spara 10 mkr).

Den borgerliga treklövern M, L och KD [fast KD var frånvarande idag]: ”Socialnämnden begär hos kommunstyrelsen en ramökning med 34,5 mkr” (vilket innebär ett uppdrag till förvaltning att spara 18,5 mkr).

Vänsterpartiets två ledamöter föreslog nämnden att ställa sig bakom förvaltningens förslag i sin helhet.

Ledamoten från SD föreslog ”bifall till punkt 1-5 och avslag på punkterna 6 och 7 i förvaltningens förslag”.

Resultatet blev att det första av dessa fyra förslag utgör socialnämndens besked till budgetberedningen och kommunstyrelsen.

Vänsterpartiet anmälde en skriftlig reservation.

Redaktören från den lokala tidningen TTELA  gör det enkelt för sig. Istället för att fråga oss innan han skriver, istället för att läsa sig in i hela ärendet konstaterar han: ”Det enda partiet om anser att nämnden inte kan göra några besparingar alls är V som vill att verksamheterna ska få hela den summan förvaltningen menar behövs.” Det är inte en korrekt framställning,

Därutöver blev nämnden helt enig kring frågan om Marie Dahlins förslag om den sociala inkluderingspotten.  Flera ledamöter betonade att man helt delar förvaltningens åsikt. Självfallet är det rätt att vilja se att den sociala inkluderingen får större genomslag och framgång i vår kommun. Men det får inte ske genom att ta ifrån förvaltningen så mycket som 9,1 mkr, vilket ifrågasätter nämndens och förvaltningens möjligheter att fokusera på inkluderande insatser i den ordinarie verksamheten.

Nedräkning pågår

Sanningens ögonblick kommer närmare. Torsdag sammanträder socialnämnden i Rådhussalen i Folkets Hus. Bland ett mindre antal ärenden är det punkten ”Mål- och resursplan för socialnämnden 2019-2021” som är central.

Med minsta möjliga marginal fick kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin, S, sista dagen i februari gehör från kommunstyrelsen för sitt förslag till ramanvisningar. Sju av femton ledamöter röstade för förslagets två huvudpunkter: Dels ingen förstärkning för nämnderna 2019, samma utrymme som 2018, och värre, indragning av resurser som istället samlas i en ”social inkluderingspott” på 19,3 mkr under kommunstyrelsen. Sju av femton? Korrekt. Åtta av femton tillstyrkte inte förslaget. Men eftersom ledamoten från SD anmälde att SD inte deltog, så var det ingen mening för de återstående sju att samlas kring ett motförslag. Marie Dahlin skulle avgjort frågan genom sin utslagsröst som ordförande.

Det är ett elände när politiska representanter i avgörande ögonblick smiter ut bakvägen. Efteråt kan man slå sig för bröstet och förkunna: Inte var det vi som har velat att det blir så här!

I morgon är det alltså socialnämnden som behöver ta ställning. På bordet ligger förvaltningens beskrivning av läget. Dels säger förvaltningen att det behövs en förstärkning med 52,5 mkr för 2019, dels beskriver förvaltningen vad som behöver ske om denna förstärkning uteblir.

Hur är det med majoritetsförhållanden i socialnämnden? Från kommunledningens tre partier finns sex ledamöter, fyra från S (däribland Dan Nyberg som är den nyvalde ordföranden för nämnden), en från vardera C och MP. Två moderater, två vänsterpartister, en ledamot vardera från L och KD. Avgörandet ligger hos Ola Wesley, SD, som nu också är gruppledare för sitt parti. Kommer han säga något? Kommer han att ta ställning? Om han gör det – på vilken sida? Eller avgör han återigen genom att inte säga något, genom att avstå från att delta i beslutet?

Förvaltningens texter är tydliga, för oss i Vänsterpartiet finns bara ett ställningstagande. Läs bara:

Konsekvensbeskrivning av minskning av ram med 9,1 mkr till KS för inrättande av social inkluderingspott
Budgetberedningen har föreslagit en minskning av socialnämndens ram med 9,1 mkr inför 2019. Syftet med minskningen är att starta en”socialinkluderingspott” inom KS. Syftet med potten är positivt och den
andemening som går att utläsa gällande vad potten ska användas till matchar det arbete socialförvaltningen redan gör och vill fortsätta utveckla i samarbete inom förvaltningen och tillsammans med externa och interna partners.
Förvaltningen har genomfört en organisationsförändring 1 januari 2018 genom tillskapandet av avdelningen Arbete, sysselsättning och integration. Där har vi samlat arbetsmarknadsenheten, integrationsenheten och daglig verksamhet för att skapa en tydligare och starkare avdelning. Syftet med
förändringen är att skapa ”en väg in och flera vägar ut” för de kommuninvånare som har sysselsättning inom förvaltningens dagliga verksamheter, kontakt med integrationsenheten samt med
arbetsmarknadsenheten. Vi bedömer att vi genom detta sätt att organisera oss får bättre möjligheter att fortsätta utveckla arbetet med att hjälpa kommuninvånarna till stegvisa förflyttningar till arbetsmarknaden.
Den av budgetberedningen föreslagna ramförändringen om 9,1 mkr, vilket i sin tur motsvarar 18 heltidstjänster kan förverkligas genom besparingar inom förvaltningens lagstyrda verksamhet genom minskad personaltäthet och därmed följande konsekvenser för brukarna vad gäller kvalité i leverans
av vård och omsorg och socialt arbete. Alternativt kan budgetberedningens intention genomföras genom avveckling av verksamhet som inte är lagstyrd, exempelvis arbetsmarknadsenheten. Dock är det just bland annat denna enhet inom förvaltningen som redan idag har i uppdrag att verka för att
förverkliga intentionerna i den föreslagna sociala inkluderingspotten i samarbete med interna och externa aktörer. Bedömningen är därför att de medel som nämnden har för dessa insatser bör kvarstanna inom nämndens ram och därmed på bästa sätt bidra till de intentioner som presenterats
avseende den sociala inkluderingspotten.”

Det här var en blandning av gammalt och nytt

Onsdag är det kommunfullmäktige. När ordförande Niklas Claesson, M, kommer till slutet på ärendelistan så finns där några interpellationer. Så brukar det vara.

En interpellation är ett sätt för enskilda politiker, framförallt politiker som inte tillhör kommunledningens partigrupp, att ställa en fråga. Interpellationen med rubriken ”Varför – mot alla odds?” avslutas med en tydlig fråga: ”Varför väljer kommunstyrelsens ordförande att lägga ett ofullständigt förslag i slutet av en mandatperiod?

Så här långt är allt som det brukar vara.

Kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, svarar enligt regelverket skriftligt. Interpellanten får svaret först, senast dagen innan sammanträdet. Så också denna gång.

Av Marie Dahlins texter framgår mycket tydligt att hon själv har författat svaren. Och att hon uppenbarligen gör så utan att samråda med någon annan. Så också denna gång.

Men sedan blir det på annat sätt. Interpellationssvaret är inget svar på frågan som formuleras i interpellationen. Istället ställer kommunstyrelsens ordförande ett flertal egna frågor till interpellanten och till interpellantens parti och partigrupp.

Och det var definitivt ett nytt grepp. Vi får se om det är ett koncept som ordförande Niklas Claesson tycker är inom regelverket för en interpellation.

Kommunstyrelsens ordförande håller sig i i vart fall till samma ton och ordval som ledamöterna är vana med.

Här ännu en gång själva interpellation – och här texten från Marie Dahlin som läggs på ledamöternas bord i morgon kväll.

För att få ett svar är det bäst att ställa en fråga ….

Någon gång kan det behövas många frågor. Eller också måste samma fråga upprepas. I kommunstyrelsen har vi ställt frågan, det är ett sammanträde där offentligheten inte har tillträde. Protokoll från kommunstyrelsen berättar om beslutsförslag och vilka beslut som fattats. Diskussionen, det politiska samtalet, återges inte i protokollet.

Det handlar om ett förslag från kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, det handlar om projektet ”Social inkluderingspott”. I kommunstyrelsen samlade hennes förslag sju röster, åtta ledamöter röstade inte för hennes förslag. Vi har tidigare utförligt berättat hur det hela gick till och vi har skrivit om att förslaget kommer att finnas med i förvaltningarnas och nämndernas arbete under två-tre hektiska månader.

Här våra tidigare inlägg:

Social inkludering, att arbeta mot fortsatt segregation, att lyckas med integration – överallt tycks man vara överens om att den stora utmaningen ligger här, att uppgiften måste tas på största allvar och att skyndsamma lösningar krävs. Men det finns också en insikt om att en god planering är en förutsättning. Det civila samhället med alla dessa frivilliga och ideella krafter vet att det gäller att göra rätt från början, krafterna är inte outtömliga. Staten har helt andra muskler och gott om resurser. Här tycks besluten tar tid, alldeles för ofta för mycket tid. Men ursäkten är godtagbar: Staten vill försäkra sig om långsiktighet för sina program. Här ett exempel – och lägg märke till att som alltid i liknande sammanhang – konstateras det att bakgrunden finns i ”en överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet”;

Mer information om regeringens program finns här.

Här i Vänersborg samlas nämnderna till sina mars-möten. På kallelserna står inget om den stora frågan som sysselsätter samtliga förvaltningschefer och deras staber: Hur klarar vi kommunstyrelsens anvisningar för det fortsatta arbetet med mål- och resursplanen för 2019? Hur bemöter vi nedskärningar? Hur skall vi se på löften om att kunna dra nytta av den sociala inkluderingspotten?

Även om det inte står på dagordningen nu, så kommer våra ledamöter att ställa frågan: Hur går tankarna? Hur hanterar ni anvisningen?

Och även här är det mer eller mindre slutna sammanträden, även här redovisar protokollen varken frågorna eller svaren.

Därför går vi ett steg längre och ställa interpellationsfrågor i kommunfullmäktige. Fördelen är frågorna är offentliga i förväg, skriftliga svar måste läggas på ledamöternas bord. Och allmänheten har tillträde till fullmäktige i Festsalen i Folkets Hus eller tillgång till den i närradio direktsända debatten.

Här våra interpellationer:

Ja till tanken om att SOCIAL INKLUDERING är kommunens viktigaste uppgift …

… men nej till kommunledningens förslag.

Men vi förlorade omröstningen, därför vår reservation:

 

Reservation vid kommunstyrelsen 2018-92-28 i ärende 3:

Budgetberedningens förslag till Anvisningar och ramar Budget 2019, Ekonomisk plan 2020-2021” (Dnr KS 2018/11)

Ärendet har rubriken ”Budgetberedningens förslag”. Jag uppfattar rubriken som missvisande. Det handlar om ett förslag från kommunstyrelsens ordförande, inte från hela beredningen. Vid beredningens sammanträden framkom tydligt skilda åsikter i flera frågor.

Utöver beredningens fem ledamöter erbjöds även samtliga andra partier, som inte har plats i beredningen, att närvara vid möten med var sin företrädare.  Nu visar det sig tyvärr att frånvaron av ett parti fick avgörande konsekvenser för kommunstyrelsens beslut.

Vänsterpartiet hade ett eget förslag som framgår av handlingarna och av protokollet.

Jag bedömde att informationen som framkom vid det centrala mötet mellan beredningen och de tre tunga nämndernas presidier den 1 februari gav oss rätt att bli tydliga med vårt yrkande. Barn- och utbildningsnämndens läge är pressat och prekärt – att få veta att 30 miljoner tillkommer i nästa års budget som ramhöjning borde gett förvaltningen arbetsro och förutsättning att med tillförsikt hantera årets utmaningar.

Jag hörde också att socialnämndens presidium vid sin presentation underströk att man anser sig leva upp till kravet på ”god ekonomisk hushållning”, med andra ord, att det eviga bokslutsunderskottet möjligtvis kan betraktas som strukturell underbudgetering.

Att vi inte fick gehör i kommunstyrelsen för våra tankar oroar oss mindre. Inte någon gång under denna mandatperiod har det funnits överensstämmelse mellan det vinnande förslaget kring ”Anvisningar” och kommunfullmäktiges MRP-beslut fyra månader senare. Inte någon gång under denna mandatperiod – och även längre tillbaka – har prognosens pessimistiska underton i månadsskiftet februari/mars träffat rätt. Bokslutets resultat ett knappt år senare har alltid legat avsevärt över den klena prognosen. Men visst, oftast har prognosen satts ur spel av tillkommande förändringar som inte har gått att förutse.

Men nu finns ett beslut som sju av femton ledamöter i kommunstyrelsen står bakom. Ett beslut som kommer att påverka förvaltningarnas ledande personal under några hektiska månander framöver.

Anvisningar talar i klartext om för barn- och utbildningsförvaltningen att det skall tas fram en verksamhetsplanering för 2019 som ska visa att förskolan, fritidshemmet, grundskolan och särskolan kan klara sig 2019 med 6,5 miljoner kronor mindre än man fick för 2018. Senast den 23 april förväntas barn- och utbildningsnämnden välsigna detta utkast.

Anvisningarna talar i klartext om för socialförvaltningen att det skall tas fram en verksamhetsplanering för 2019 som ska visa att äldreomsorgen, individ- och familjeomsorgen, omsorgen om funktionshindrade och arbetsmarknadsavdelningen kan klara sig 2019 med 9 miljoner kronor mindre än man fick för 2018. Senast den 23 april förväntas socialnämnden välsigna detta utkast.

Vänsterpartiet ställde i kommunstyrelsen en rad frågor till kommunledningens partier kring förslagets avgörande punkt: Den sociala inkluderingspotten. Svaren kom i huvudsak från kommunstyrelsens andre vice ordförande och i viss mån från kommunstyrelsens ordförande.

Förslaget innebär en väsentlig förändring av nämndernas traditionella sätt att ta sig an arbetet med budgeten under två hektiska månader, mars och april – borde inte en sådan tung förändring komma som ett förslag i början av en mandatperiod, och definitivt inte under ett valår?  Är inte i själva verket hela tanken att fokusera på kommunens centrala uppgift att lyckas med den så viktiga inkluderingen värd ett bättre öde? Varför inte ta med tanken att angripa detta arbete så snart valresultatet är klart och vi vet vem som kan förväntas bilda underlag för en stabil kommunledning? Svaret vi fick var: Nu har det inte blivit tidigare, men man ska inte gråta över spilld mjölk. Det är väl bättre att förslaget kommer nu än inte alls.

Hur mycket arbete skall utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen ta på sig när man först skall presentera ett budgetförslag i balans tillsammans med konsekvensbeskrivningar för de minskade anslagen som är 6,5 mkr resp 9 mkr? Svaret vi fick var: Det är samma anvisningar som varje år, arbetet skall göras som det alltid har varit sagt i dessa beslut.

Är det inte korrekt att den nya kommunallagen föreskriver med bindande skrivningar att nämnder och förvaltningar skall förnya sina ansträngningar att samarbeta i helhetens intresse? Svaret vi fick var: Visst, men problemet är ju att det inte händer någonting, att allting går för långsamt.

Är det inte korrekt att våra nämnder redan idag samarbetar, inte minst i grupperingar som speciellt har skapats med målsättningar som i högsta grad berör sådant som nu fått beteckningen ”inkludering” och ”inkluderingspott”: t ex Samverkan Vänersborg, t ex omorganisationen till ASI (Arbete, Sysselsättning, Integration) inom socialförvaltningen som trädde i kraft 2018-01-01? Svaret vi fick var: Detta arbete kan nu förstärkas när man i samverkan kan söka projektpengar ur en ganska omfattande pott.

Är det inte en felaktig anvisning att tala om projekt som involverar ”två” eller fler av våra förvaltningar? Detta utesluter det civila samhället vars hängivna insatser för sådant som kan rubriceras ”inkludering” måste berömmas? Var är Kunskapsförbundet, som inte är en våra förvaltningar, men där såväl den gymnasiala utbildningen som allt arbete med vuxenutbildningen är centrala för inkluderingen?

Svaret vi fick var: Det ska inte behöva vara uteslutet att man kan vända sig till Kunskapsförbundet – men kommunens pengar kan vi inte ge till föreningar.

Har kommunledningen inte uppfattat att ”Anvisningar” å ena sidan ger våra centrala förvaltningsledningar ett sisyfosarbete under två hektiska månader, samtidigt som ”Anvisningar” tre år i rad upphävdes av skiftande majoriteter vid kommunfullmäktiges budgetbeslut i juni? Frågan besvarades inte.

Är inte kommunledningen medveten om att valutgången 9 september kan föra med sig att inte ens juni-månadens budgetbeslut överlever? Frågan besvarades inte.

Inkludering är en uppgift för hela samhället, politiken borde bistå med kloka beslut. I våra nämnder sitter mängder av förtroendevalda som ser det som sin uppgift att vara del av processen, att lyssna in behoven och att ge besked i viken riktning insatserna skall gå. Förslaget om den ”sociala inkluderingspotten” talar om förvaltningar, inte om nämnder. Beslutanderätten kring förvaltningarnas förslag skall ligga hos kommunens högste tjänsteman, tf kommundirektören. Var är politiken? Svaret vi fick var: Det finns ett gott förhållande mellan ”våra” ordföranden och ledningen i deras förvaltningar.

Tre frågor kvarstår – som vi dock inte ställde i kommunstyrelsen.

I april tillträder en nyvald ordförande i socialnämnden som varken nu eller under den gångna mandatperioden har följt förvaltningens och nämndens arbete och ständiga utveckling på nära håll? Är det inte då en olycklig tidpunkt att lansera den sociala inkluderingspotten nu?

Den nyss tillträdde utvecklingschefen är tf kommundirektör, hur länge vet väl ingen just nu. Den vakanta, men centrala posten som utvecklingschef är just nu ett vikariat på sex månader på 60% tjänstgöring. Är detta en stabil grund för att föreslå att lägga 19,3 mkr på kommunstyrelsen, när kommunstyrelsen egentligen inte får någon beslutsrätt utan i bästa fall skall bli varse om vilka beslut vår tf kommundirektör fattar?

Det kan väl absolut inte vara tanken att framföra förslaget nu som en del av valrörelsen? För att använda som argument mot alla som inte förbehållslöst accepterade det framkastade förslaget?

Jag reserverar mig till förmån för Vänsterpartiets förslag och mot det förslag som vann omröstningen.

Lutz Rininsland  (V)                                         2018-03-01

Kategorier
Senaste kommentarer
Arkiv