Kunskapsförbundet

När det händer …

Vänersborg är inte Trollhättan, men vi samarbetar. Inte på sådant intimt sätt att vi här i Vänersborg och de där i Trollhättan pratar om ”vi” är eller ”vi” gör. Men så händer det i Trollhättan det som kunde ha hänt här, som kunde ha hänt var som helst i Sverige. Det hände i Trollhättan och på ett slag kändes det som det har hänt ”oss”. Vi delar sorgen – och vi har samma beslutsamhet att visa vägen framåt. Omtanke om varandra, hänsyn till varandra, respekt för varandra – tillsammans ska vi uppmärksamma det som bör göras för att motverka hat och ondska i vårt samhälle.

Att lyssna på varandra, att låta de bästa idéerna komma fram och rösta för de bästa förslagen som finns i våra ärenden är också något som borde stå högst på listan för kommunens förtroendevalda politiker. Vi är inte där än, men visst känns det som att det ibland lönar sig att aldrig ge upp, att ha kvar hoppet. Prestige borde kunna underordnas när bättre förslag läggs fram, oberoende av vem som presenterar nya tankar först. Visst kan man kompromissa när andra har bättre lösningar. Men visst är det också en sporre att vi som parti för våra samtal och vår dialog så att det är vi som kommer med de bästa lösningarna. Som övertygar andra.

Även om det var tuffa dagar efter illdådet på Kronan i Trollhättan, så ställdes inte våra sammanträden in. På Kunskapsförbundets möte handlade diskussionen på nästan samtliga punkter om hur vi ska agera vid nästa sammanträde i november – ska vi trotsa skollagen och rösta för en budget 2016 som tvingar oss att bedriva undervisningen på en nivå som ligger under gränsen för en godtagbar verksamhet? Eller ska vi trotsa våra medlemskommuner Trollhättan och Vänersborg och bestämma oss för en underfinansierad budget som inom ett år leder fram till att samtliga ledamöter vägras ansvarfrihet? Vänsterpartiets ledamot fick med en anteckning till protokollet som ingen annan invände mot: ”Direktionen ställer sig enigt bakom presidiets förslag att informera ägarsamrådet om att ett kommande MRP- och budgetbeslut innefattar att våra ägarkommuner höjer ramen med 11,2 Mkr och beviljar en tillfällig höjning med 5 Mkr för 2016.”

I rena farten lyckades Vänsterpartiet också att få gehör för ett ändringsförslag i det planerade programutbudet för nästa läsår. Även 2016 ska eleverna kunna söka det Humanistiska programmet, ett alternativ som försvinner från många gymnasieskolor men som fortfarande känns rätt för ett litet antal av våra ungdomar i årskurs 9.

På kommunstyrelsens möte dagen efter lyckades Vänsterpartiets Marianne Ramm att välta omkull ett vansinnigt beslut från arbetsutskottet. Projektet ”Cityvärdar” avslutas, punkt. Hela ärendebeskrivningen i övrigt talade endast om en sak – alla, verkligen alla, intygade att det var ett projekt som var mycket lyckat, som hade lyckats över förväntan. Men beslutsförslaget var – ingen fortsättning, inga pengar finns. Marianne pläderade i sådär tio minuter. Det gav resultat, även om det i slutändan behövdes en reservation. Ledamöter från S, från M, från MP och från KD erkände en och en att bifall till förslaget att avsluta ett vinnande koncept kändes för tufft. Det trollades fram en kompromiss – förvaltningen skall till december ta fram ett förslag hur en ”omstart” för det avslutade projekt kan ske. Prestige stavades för ett litet ögonblick med litet ”p”.

Men PRESTIGE samlade sex (fem?) av nio partier i ett annat ärende. Vänersborg har i likhet med många andra kommuner ett skriande behov av bostäder. Här gällde det fyra parhus i en skogsdunge på bakgården av ett tjugofemtal villor byggda på 30-talet under förra seklet. Frågan har varit aktuell sedan 2008 och Vänsterpartiet har varit och är mycket engagerat i ärendet. Vi har ägnat ett flertal inlägg på vår hemsida åt frågan om Kindblomsvägen, flera partiaktiva har också bloggat. Centerpartiet har nu ändrat sig helt, MP kraftsamlade till anteckningen i protokollet ”deltar ej”. Nu har Vänsterpartiet endast sällskap av SD:s ledamöter. Det förvånar inte ett dugg, varje gång det finns en möjlighet att markera mot betongpartierna i kommunen så kommer man att passa på. Fortsättningen följer ….

Från dagens sammanträde i socialnämnden kan rapporteras att samtliga ledamöter tycks tillhöra ”socialnämndspartiet”. Så är ofta fallet. Man behöver inte blir oense om man i grunden har samma uppfattning. Inte ens ledamöter från SD stör – när alla deras frågor besvaras kommer SD i regel av sig. Vi andra lyssnar, vi svarar – och sedan kommer inget mer.

Men under sammanträdet rapporterades också från det arbete som sker i samband med återtagandet av en verksamhet från Vardaga som från och med 2017 skall tillhöra den kommunala äldreomsorgen.  Omröstningen för något halvår sedan var en seger för Vänsterpartiet, det blev en 7:6 votering till fördel för det bästa förslaget (tycker vi). I övrigt samtalade socialnämnden mycket om det som just nu överskuggar allt annat. Vänersborg har skaffat sig ett gott rykte i arbetet med att skapa ett föredömligt mottagande. Migrationsverket är inte sent att tacka för det. Låt oss hoppas att det inte brister, så många som vill så mycket, nämnden fick en tydlig beskrivning.

Vänsterpartiets rapport från kommunstyrelsen

Det var inte precis det vi hade tänkt oss. För lite mer än ett år sedan föreslog vi att kommunen på sin hemsida i anslutning till kommunstyrelsens möten kortfattat skulle rapportera om ärenden och eventuella beslut. Så sker också, men det kan bli lite galet. Ta rapporten från gårdagens möte. Ärendelistan fram till ärende 13 innehåller beslutsförslag till kommunfullmäktige 21 oktober, från ärende 14 är det frågor som ”stannar” i kommunstyrelsen. Vårt förslag var att det skulle rapporteras om ”viktiga” ärenden, vi ville inte göra skillnad mellan kf och ks-ärenden. Men nu redovisar kommunen endast sex punkter från ks-delen av listan, sex ärenden som ingen yttrade sig om, ordföranden kunde raskt klubba liggande beslutsförslag.

Men visst fanns det mycket annat som är viktigt att berätta om.

Enligt delårsrapporten per augusti går kommunen plus. Vi går alltid plus, resultatet är alltid bättre än prognosen. Men återigen är det tydliga och stora underskott på flera verksamhetsområden, pengarna räcker inte till. Det är på finanssidan vi hittar räddaren, återbetalningen av AFA-pengarna betyder mycket. [Den kortaste förklaringen för återbetalningen av AFA.pengar är den här: kommunen har genom åren inbetalt försäkringsskydd för eventuella sjukersättningar för sina anställda, men eftersom den borgerliga politiken gav som resultat att sjuka människor inte betraktades som sjuka, så blev det mycket pengar över som nu betalas tillbaka, det är väl tredje eller fjärde gången, men efter 2015 är det slut, nu kommer inte mer.]

Riktlinjer för fastighetsköp fastställdes, det blir nu större beloppsgränser som gäller för samhällsbyggnadsnämndens framtida försäljningar eller köp. Dock bara hälften av vad nämnden hade önskat sig. Under överläggningar framförde Vänsterpartiet att det fanns ett samband i tiden med en försäljning av det omstridda markområdet vid Kindblomsvägen. Det blev nästan pinsamt att höra dessa högljudda samstämmiga förnekanden från kommunledningens politiker. Då var det fel av oss att yttra blotta misstanken ….

Kunskapsförbundet Väst ville få tillägg för språkintroduktionen för nyanlända gymnasieungdomar – återigen blev det ett beslut som i bästa fall kan tolkas som att pengarna tilldelas i efterhand i bokslutsarbetet. Vi undrar vad revisorerna tycker om detta, tidigare påpekades det olämpliga att göra så.

Vänsterpartiets motion att genomlysa vår kommuns engagemang i Kunskapsförbundets avdelning för vuxenutbildning bifölls. Men det fanns två förslag, dels minoritetsledningens (S, C och MP) förslag att göra detta tillsammans med Trollhättan, dels förslaget från oppositionsrådet Gunnar Lidell, (M) att ”utredning samt förslag sker ur Vänersborgs kommuns perspektiv”. Han hade läst vår motion rätt, varför vi yrkade bifall till ”egna kommunen”-varianten. I kommunstyrelsen avgör då rösterna från SD. Deras ledamöter motiverar aldrig hur de vill rösta, det tycks vara tärningen som avgör. Så kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, fann sig ”höra” att hennes förslag förlorade. Utan votering.

Sedan reserverade sig SD till förmån för egen motion i en arvodesfråga. Trots ihärdiga försök från framförallt S- och M-ledamöter att förklara att allt redan framgick av bestämmelserna, att man inte kan få bifall för ett yrkande som vill något som redan gäller, förgäves – ”vi reserverar oss i alla fall”. Repris i fullmäktige om två veckor, inför öppen ridå?

Tärningen rullade på nytt lite senare. Fyrbodal (14 kommuners samarbete med bl a Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg) vill få mer pengar från sina medlemskommuner inför budget 2016. En höjning från 26 till 28 kronor per invånare var förslaget. Lite elakt sagt var motiveringen svag, enkelt uttryckt: ”har inte höjts på länge”. Visst, nej, men vilken av våra egna kommunala nämnder skulle ens komma på idén att lägga fram en begäran på denna grund. Vad händer? S, C och MP biträds i voteringen av ledamöterna från SD. Så det blev 28, en höjning. Än slank de hit, än slank de dit ….

En ledamot för Vänsterpartiet lämnade en skriftlig reservation i ett ärende som tillhör gruppen ärenden som kan betecknas som ”det ser väl bra ut, hinner inte läsa allt, men det kan väl inte vara fel att ställa sig bakom förslaget, eller hur?”. Plötsligt är det en ledamot som har annan uppfattning, ställer frågor, vill inte ”vara med”. Då känns det bra när ordföranden snabbt tar klubban i handen och säger ”då finns det två förslag”, och så är det undanstökat.

Kommunstyrelsens ledamöter får vid de flesta sammanträden en mängd information, oftast används vid föredragningar PowerPoint-bilder. På kommunens hemsida görs den informationen tillgänglig och vi tipsar gärna om att det finns mycket att hämta. Länkarna finns nedanför ärendelistan under rubriken presentationer.

I veckan fanns också ett sammanträde i Kunskapsförbundet Väst som vi återkommer till. Oron är stor att förbundet står inför beslut vid nästa sammanträde 27 oktober som kan sätta streck för alla förhoppningar att utbildningssatsningen för grannkommunerna Trollhättan och Vänersborg blir en framgång.

Kunskapsförbundet och socialnämnden – lika och olika

Kunskapsförbundet hade ett extrainsatt direktionsmöte i fredags, socialnämnden har sammanträde helt enligt plan i veckan. Direktionens ledamöter och nämndens ledamöter brottas just nu med samma stora problem – 2015 slutar med ett stort underskott.

I övrigt är det fler olikheter än likheter: Direktionens ledamöter kommer till hälften från Trollhättan och underskottet berör såväl Trollhättan som Vänersborg. Socialnämnden ansvarar i huvudsak endast för frågor som berör Vänersborg, samtliga politiker är från den egna kommunen. Kunskapsförbundet befinner sig för närvarande ”vid sidan om” den egentliga beslutsprocessen, socialnämnden har full koll över sina frågor. Medan socialnämndens ledamöter drunknar i diverse underlag inför varje sammanträde, har direktionens politiker det enklare. Till extrasammanträdet meddelas inte mycket mer än dag, tid och plats för träffen.

Vad händer i Kunskapsförbundet egentligen? Tre punkter belyser vad som sker och kommer att ske, på den öppna scenen och bakom kulisserna.

Revisorerna är på gång – såväl förbundets egna förtroendevalda revisorer samt den anlitade revisionsbyrån Pricewaterhouse Cooper, Vänersborgs förtroendevalda revisorer och sannolikt även revisorerna från grannkommunen har insett att det måste bli ordning på torpet. Idag ”bestämmer” och ”beslutar” två kommunalråd över huvudet på direktionen. Det sker i strid med gällande reglementet. Två alternativa lösningar erbjuder sig: antingen anpassas regelverket till det verkliga skeendet eller så måste även våra ledande politiker inse att paragraferna gäller alla.

Det andra är att det fanns en klar medvetenhet hos direktionen att 2015 och 2016 skulle tuffa beslut behövas för att komma fram till balans i ekonomin. Det fanns en antydan om att dessa tuffa beslut skulle fattas rakt över eftersom ljuset nu började synas i slutet på tunneln. Kommunalråden i ägarsamrådet satte dock stopp, nu ser det så ut att besluten skulle ha långtidsverkan utan hopp om förbättring ”inom kort”.

Det tredje är att direktionens presidium och kommunalråden fortsätter att träffas ”ofta”, så även igår, på en söndag (!!). Från dessa ägar”samråd” förmedlas sedan till alla andra diverse beslut genom kortfattade protokoll. Själva direktionen kommer att träffas 6 och 27 oktober. Vid första mötet lär det komma en bunt handlingar med alternativa beslutsförslag och i slutet på oktober blir det omröstning. Sista ordet är inte sagt men situationen kan bäst beskrivas så här: Ett ja till ytterligare besparingar kan mycket väl betyda att man väljer att ignorera gällande lagstiftning (skollagens bindande föreskrifter), ett nej att gå med på besparingsförslaget kan däremot leda till vägrad ansvarsfrihet i slutet på budgetåret.

Socialnämnden då? Nämnden får en ny ordförande som i alla fall i lokalpolitiska sammanhang måste betecknas som ett oprövat kort. Av presentationen i lokaltidningen TTELA framgår att Peter Trollgärde ser som den största utmaningen ”att få ordning på ekonomin”. Vid det här laget har han säkert upptäckt att det inte på något sätt är svårt att läsa sig fram till varför socialnämnden förväntas hamna på ett underskott i slutet på året. Prognos på minus 21,1 Mkr motsvarar cirka 2,6 % av nämndens nettobudget. Jakten kan börja! Gäller det att få in fler intäkter, genom taxor och avgifter, eller nya tillskott från kommunen centralt? Gäller det att begränsa kostnader, genom nedskärningar i personalstyrkan, kvalitetsförsämringar, eller genom att ta bort någon verksamhet helt? Eller är det effektiviseringar? Det kan ju inte vara lätt för en ny ordförande som kommer till sitt första sammanträde som ny ledamot mitt under en mandatperiod att hitta rätt. Från Vänsterpartiets sida vill vi hälsa honom välkommen och önska allt väl, nämnden och hela socialförvaltningen är värda att tillsättningen blir lyckad.

Hur som helst – redan vid detta sammanträde kommer nämnden att begära ett tilläggsanslag för det löpande året. Längre fram under hösten får socialnämnden ta sig an uppgiften att hantera 2016, det finns ingenting som antyder att det blir bättre i sin helhet, även om vissa verksamheter nästa år kan andas lite friare.

En ordningsfråga, fru ordförande …

Vi har ägnat ett större antal inlägg åt Kunskapsförbundet Väst. Inget att förvåna sig över, utbildningsfrågor för gymnasieungdomar och för vuxna är viktiga, för den enskilde och lika mycket för samhället. Funkar det bra, ordar man inte mycket. Blir det många inlägg, så tyder det på ett antal olösta och komplexa frågor.

Vid direktionens möte i veckan informerade förbundsdirektören i ärende 6: ”PwC genomför granskning av Kunskapsförbundet Väst avseende styrning och ledning”. Utöver ärendets rubrik fick ledamöterna i förväg också denna förklaring: ”Bakgrunden till granskningen är att revisorerna bl a uppmärksammat brister i upprättade styrdokument, som i vissa delar är otydliga och i vissa fall motstridiga, problematik med underfinansiering av förbundet och svårigheter att ställa om resurser till ett lägre elevantal. Avrapportering beräknas ske under senare delen av hösten 2015.”

Det finns ett förslag från PwC hur arbetet med granskningen skall ske. Där nämns bl a vilka tretton politiker och tjänstemän som revisorerna vill intervjua. Där nämns såklart inte Vänsterpartiets företrädare. Vänsterpartiet har redan riktat strålkastarna på centrala frågor, inte för att vara kritiska för kritikens skull, utan för att identifiera vad som går snett och vad som står i vägen för att Kunskapsförbundet skall lyckas med sitt uppdrag. Vänsterpartiet håller fast vid tanken att Trollhättans och Vänersborgs gemensamma arbete kommer att leda fram till att vi kan garantera värdefull utbildning av hög kvalitet för ungdomar och vuxna. Vi önskar verkligen att revisorerna lyckas bryta sig genom alla dimridåer, vi hoppas avrapporteringen är utgångspunkten för en avgörande vändning.

Hur illa det egentligen är framgår av en interpellation som en ledamot från Vänsterpartiet ställer till Marie Dahlin, S, kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg.

Var befinner sig Kunskapsförbundet?

2013 startades verksamheten i Kunskapsförbundet Väst. Där samlas ungdomsgymnasierna och all vuxenutbildning för Trollhättan och Vänersborg. Det blev ingen dans på rosor, det har vi rapporterat flera gånger. Politikerna i direktionen med ansvar för Kunskapsförbundet ville innan sommarpausen skapa förutsättningar för en vändning till det bättre längre fram. Direktionens ledamöter var i stort sett överens om mycket drastiska nedskärningar som ansågs nödvändiga för en kort period för att därefter kunna återgå till att arbeta för förbundets högställda mål.

Dagen efter sista sammanträdet träffades direktionens presidium och kommunalråden från båda kommuner vid ”ägarsamrådet”.  Det sägs att det först var Trollhättan som sade nej till direktionens plan, och när Paul Åkerlund, S,  hade talat klart, hakade Marie Dahlin, S,  på för Vänersborg. Hon fick stöd av parhästen Bo Carlsson, C, från Vänersborg: ”Bo Carlsson framhöll att parterna nu ska prova ett nytt sätt att arbeta och förhoppningsvis på så sätt skapa en framgångsrik process.”

Det blev inget svar innan sommarpausen på den riktigt stora frågan: Vem är det egentligen som bär ansvar för Kunskapsförbundet?

Nästa vecka träffas direktionen i Vänersborg för höstens första sammanträde. Ordföranden Maud Bengtsson, S, Trollhättan, kommer säkerligen att göra ett försök att ge sin syn på allt som har skett, i alla överläggningar, vid protokollförda möten och vid samtal mellan ett fåtal personer. Direktionens ledamöter accepterar dock inte längre allehanda förklaringar, det behövs en storstädning. Och det tycks vara på gång.

Förbundets revisorer har fått upp ögonen för att något behöver göras, och revisorerna i Vänersborg vet också att det få bli ett slut med att tolka regelverket lite som det passar. 

Vänsterpartiet i Vänersborg har inte ägnat sig åt allmänt gnäll, vi har verkligen velat medverka till att Kunskapsförbundet ska komma fram till resultat att vara stolt över. Våra ungdomar, våra studieintresserade vuxna är värda ett fungerande förbund som kan bjuda på excellenta utbildningar.

Får Vänsterpartiet respekt för sitt arbete? I Vänersborg får en motion från september 2014 nu till oktober 2015 äntligen ett svar, läs yttrandet och förslag till beslut. I Kunskapsförbundet går det lite snabbare, en motion som lämnades in under sommaren får redan vid första mötet efter sommaren ett svar. Läs yttrandet och beslutsförslaget, åter en bekräftelse att Vänsterpartiets arbete gör avtryck.

Det finns säkerligen anledning att återkomma med en avrapportering hur förbundet går vidare.

Sommarpausen avslutas – vad väntar?

Bortsett från socialnämndens socialutskott kallas det inte till några sammanträden i nämnder eller styrelser under sommaren. Sedan är det alltid kommunstyrelsens arbetsutskott som är först ute. Sent i fredags eftermiddag kom handlingarna, idag på eftermiddagen samlas utskottet kring 25 ärenden som finns på kallelsen. Några frågor avgörs direkt, andra går vidare för beslut i kommunstyrelsen 26 augusti och ett mindre antal för ett beslut i kommunfullmäktige 16 september.

Efter den långa pausen finns som alltid två stora frågor: vilka handlingar är med, vilka är fortfarande inte med?

Två stora frågor är med, inte oväntat. Till kommunstyrelsen går ”Planprogram för utveckling av Onsjö” och ”Uppdragsavtal för vuxenutbildning 2015, Kunskapsförbundet Väst”. Båda transporteras endast till kommunstyrelsen och förs inte vidare till kommunfullmäktige. Dit kommer dock så småningom ärendet ”Utveckling av Onsjö”.

Vad finns att säga om ”Onsjö”? Frågan kom till under slutskedet av budgetförhandlingar inför 2015, när den nya styrande minoriteten sökte efter kompromisser för att något så när komma överens. Socialdemokraterna övergav utbyggnaden av Mariedal, enda sättet att få med Miljöpartiet. ”Onsjö” slängdes fram som ett hastigt alternativ. Nu ser det lite bättre ut. Planprogrammet ger en god möjlighet att komma med yttranden under tiden för samrådet. Men det gäller också att vara observant: Kommunstyrelsen ger uppdraget till fortsatt behandling och i förslaget finns tanken med att samrådstiden skall vara endast mellan 1 och 29 september. I planprogrammet finns avsnitt om förtätning som påverkar boende på Onsjö. Redan vid ”medborgardialogträffen” 3 mars 2015 var intresset mycket stort och synpunkterna många. Men planprogrammet avser såklart i första hand utbyggnaden av södra delen av Onsjö. Och då finns en fråga som inte får något svar under september: Flygplatsen Malöga på andra sidan Göta Älv står inför en uppgradering som med största sannolikhet medför tuffare begränsningar för bostadsbyggande i närheten av landningsbanan. Det känns lite märkligt att detta inte berörs i avsnittet ”Flygbuller” som andas stor optimism att allt kommer att ordna sig.

Och vad finns att säga om ”Vuxenutbildningen”? I korthet följande: Kunskapsförbundet Väst har ansvar för vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg, men förbundet har i princip endast möjlighet att ordna utbildning i den omfattning som ägarkommunerna ger uppdraget till – och betalar för. Inga pengar – ingen utbildning. Lite pengar – lite utbildning. Det gäller att lusläsa texten i ärendet, sedan får man klart för sig hur åtminstone kommunledningen i Vänersborg tänker. Redan för ett år sedan har Vänsterpartiet lämnat en motion till kommunfullmäktige i Vänersborg som gäller förhållandet mellan kommunen och förbundet, men motionen har hittills inte tagits fram för behandling.

Det är nog de två stora punkterna bland tjugofem ärenden. Vilka andra frågor kunde man ha väntat sig på dagordningen efter två månaders sommarvila? I första hand självfallet den stora frågan för barn- och utbildningsnämnden: Hur i all sina dar ska det gå att få ihop den bistra verkligheten med allt skönmåleri som kommunledningen ägnade sig åt när budgetbeslutet inför 2016 klubbades i juni? För barnomsorgen och skolan gäller ju läsårstider, så skriande brist på resurser 2016 påverkar redan i högsta grad höstterminen 2015. Sedan väntar också gymnasieutbildningen på en förklaring. Kommunalråden i Trollhättan och Vänersborg stoppade den politiska ledningen, direktionen i Kunskapsförbundet Väst, från att genomföra förändringar i syfte att få bättre balans i budgeten utan långvariga nedskärningar i lärarkåren. Nu är det ett faktum att ett större antal lärare och även övrig personal ”försvinner” utan hopp om att det endast handlar om en i tid begränsad nödlösning. Vänsterpartiet i Vänersborg hävdar att kommunalråden i båda kommunerna idag överträder sina befogenheter. Det finns motioner som har fört upp frågan på dagordningen och det är till synes även annat och andra på gång som delar den uppfattningen. I Vänersborg är det ju Marie Dahlin, S, som anger inriktningen i politiken: ”Går det så går det!”

Och så finns det ett mycket stort frågekomplex som inte heller gör något som helst avtryck på höstens första ärendelista: Såväl i det mycket stora asylboendet Restad Gård som i delar av Vänersborgs bostadsområden väntar man. På Restad Gård på ett besked om permanent uppehållstillstånd, väntetiden tycks bara bli längre och längre, för det mesta ett helt år. Därefter ska mycket ske, allt på en gång, men så är det inte heller. Hittar man ingen bostad startar inte ”etableringsfasen”. Frustration är ordet. Och det gäller också för Torpaområdet där trångboddheten blir större och större, där anhöriginvandringen fördubblar antalet boende i somliga lägenheter samtidigt som antalet som kommer ifrån arbetslösheten till sysselsättning och riktiga jobb inte ändras till det bättre.

Vänersborg är inte unik med denna situation, inte på något sätt. Men visst sker det mycket landet runt för att hitta lösningar. Även i Vänersborg finns det många som gör behjärtansvärda insatser, men det känns som att frågorna borde ha en plats som ”stående punkt” på kommunledningens dagordning.

Det behövs omgående skärpning

Trollhättan och Vänersborg bildade 2013 Kunskapsförbundet Väst med avsikt att tillsammans kunna erbjuda utbildning med hög kvalitet för såväl ungdomar som vuxna. Sjunkande elevkullar, fortsatt stort intresse att söka sig till privata gymnasieskolor och ett arv som präglades av underskott och kostsamma överytor i skollokalerna, allt detta tillsammans var man nu, tre år senare, på väg att hitta lösningar för.

Kullarna framöver blir nu inte längre mindre utan växer sakteligen. Tillkommer en stor skara ungdomar som saknar den sammanhållna nioåriga svenska grundskolan. Man kan också se en lätt trend att ungdomarnas intresse att söka till frigymnasier minskar och att det kommunala alternativet attraherar. Flera förändringar har gett mindre hyreskostnader, överytorna har förbundet börjat göra sig av med. Förbundet har också ”rensat” i sitt utbildningsutbud och skapat stabila underlag för program där ett mindre antal elever tidigare delades upp på två skolor. Det tycktes finnas förutsättningar att komma närmare ”en budget i balans”, att åren med ständiga underskott skulle ta slut.

Än var förbundet dock inte framme, inför 2016 saknades fortfarande så mycket som 30 miljoner kronor. Då kom beskedet från kommunledningen i Trollhättan och Vänersborg: ”Ber oss inte om ett öre i tillägg, det är slut nu.”

Enda möjligheten att då påbörja nästa års verksamhet med utgifter som inte överstiger summan av kommunernas beviljade tillskott var att säga upp personal, i första hand lärare men även andra som spelar en viktig roll i våra skolor. Självfallet växte oron när konsekvensbeskrivningarna blev kända. Idag vet vi att kvaliteten i utbildningen riskeras, att personalen kommer att reagera när kraven blir oöverstigliga, eleverna kommer att känna av begränsningar, säkerligen påverkas val av utbildning flera år framöver, Kunskapsförbundets attraktivitet blir ifrågasatt.

Direktionen i förbundet, alltså utsedda politiker från Trollhättan och Vänersborg, arbetade tillsammans med förbundets ledning fram en plan hur ytterligare förändringar i programutbudet och en fortsatt strävan att komma ”ner” till endast tre skolbyggnader istället för fem inom en snar framtid skulle ge ”pengar” för att återanställa lärare och annan personal.

Det blev ett blankt nej från Paul Åkerlund och Marie Dahlin, de två socialdemokratiska ordföranden i Trollhättans och Vänersborgs kommunstyrelser. Besvikelsen och upprördheten gick inte att ta miste på, ett flertal nyhetsartiklar och flera debattinlägg vittnar om detta och mer är att vänta.

Nu är det sommarpaus i politiken men inte hos alla som förbereder ett upprop i augusti. Nu vet vi vad som gäller, nu är det bara att finna sig.

Men varför är det så här? Vänsterpartiet i Vänersborg krävde i september förra året i en motion en preliminär utvärdering av verksamheten med det gemensamma Kunskapsförbundet Väst. Utgångspunkten då var bekymmer med drastiska nedskärningar i utbudet för vuxenutbildningen. Motionen ställde frågan om vem som egentligen ”beslutar” och vem som borde besluta. Den motionen ligger i någons skrivbordslåda.

Nu ställs frågan på sin spets. I grunden gäller det i första hand fortfarande frågan hur vi bäst kan erbjuda utbildning av högsta kvalitet. Ekonomin kommer i andra hand – vad behövs för att finansiera verksamheten och hur gör vi för att använda pengarna optimalt. Men nu är den tredje frågan den brännande: Hur står det till med demokratin, vem bestämmer och vem borde bestämma?

På pappret är det direktionen, 14 politiker som ledamöter och 14 ersättare, hälften från vardera Trollhättan och Vänersborg. Alla med uppdraget att sätta sig in i frågeställningar som gäller ungdomsgymnasiet och vuxenutbildningen. Alla med avsatt tid för detta uppdrag. Tillsammans finns det mycket kunskap i gruppen. Och hittills har alla förklarat sig villiga att medverka till att Kunskapsförbundet skall lyckas. Direktionen står bakom förbundets vision ”En drömfabrik där alla växer och känner framtidslust.”

För direktionen känns det som en örfil att få veta att allt arbete tycks förgäves. Beslutsförslag som balanserar på gränsen till det möjliga men som ändå sätts på pränt med tanke på att ytterligare förändringar behövs innan arbetsro och stabilitet kan nås, sådana beslut förkastas på ett ögonblick av andra som anser sig äga rätten att kunna bestämma.

Vänsterpartiet vill veta vad som egentligen gäller. För oss är det orimligt att kommunstyrelsens ordförande utan någon som helst förankring i varken kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen på hemmaplan gör anspråk på att kunna sätta sig över direktionen.

Det finns ett flertal frågor som behöver få ett svar. Här är en som ger en bild av hur galet det kan bli när man uppenbarligen väljer att tolka innehållet och formuleringar i texter på ett sätt som passar bäst för stunden.

Här gäller det Förbundsordningens § 12 som lyder i sin helhet:

  • 12 Förbundsmedlemmarnas insyn och kontroll samt ägarsamråd  

Förbundsmedlemmarnas kommunstyrelser utövar förbundsmedlemmarnas uppsiktsansvar. Kommunstyrelsernas presidier utgör forum för ägarsamråd.

Förbundsmedlemmarnas kommunstyrelser har rätt att begära in uppgifter, upplysningar och yttranden från förbundet.

Direktionen är skyldig att iaktta sådana direktiv och riktlinjer som förbundsmedlemmarna gemensamt beslutar att anta för förbundets verksamhet.

Av § 6 följer att direktionen under vissa förutsättningar är skyldig att hänskjuta ett ärende till ägarsamråd. Direktionen får endast om synnerlig brådska föreligger verkställa beslut som är föremål för behandling i ägarsamrådet.

Förbundsmedlemmarnas representanter i forumet för ägarsamråd avgör om visst ärende ska föras upp till behandling i förbundsmedlemmarnas kommunstyrelse eller kommunfullmäktige.                     Ägarsamråd ska genomföras minst två gånger per år.

Observera skillnaden mellan skrivningen ”förbundsmedlemmarna” och ”förbundsmedlemmarnas representanter i forumet för ägarsamråd”. Idag är det Paul Åkerlund och Marie Dahlin som agerar som ”förbundsmedlem”, frågorna tas överhuvudtaget inte upp i kommunstyrelsen. Vår uppfattning är att det är fel. Kommunfullmäktige i såväl Trollhättan som Vänersborg beslutade om Förbundsordningen, Konsortialavtalet och Reglementet för Kunskapsförbundet i maj 2012. När man skriver avtal så är varje ord viktigt. Här ovan görs det en klar skillnad mellan det ena och det andra. Skulle det ha varit avsikt att mena ”samma sak” så skulle man i avtalstexten ha använd ”samma formulering”.

Vi kommer att skriva en eller flera nya motioner för att få ordning på det som idag inte hanteras korrekt. Allt med syfte att ge Kunskapsförbundet en verklig chans till. I grunden var det en mycket bra tanke att våra två kommuner samarbetar kring utbildningsfrågor.

P.S. En utförlig betraktelse kring samma tema erbjuder en av Vänsterpartiets ledamöter på sin egen blogg.

Varför hindras Kunskapsförbundet i sin utveckling?

Nu blev det mycket på en gång, kanske tillräckligt mycket för att Kunskapsförbundetäntligen äntligen kan styras åt rätt håll. Lokaltidningen fylls med artiklar om uteblivna beslut, det berättas om nedskärning och personalminskning, protesterna kommer nu dagligen.

Det är inget fel på målsättningen. Visionen är tydlig: ”En drömfabrik där alla växer och känner framtidslust.” Och med ”alla” menas absolut inte bara skolans elever. Fast just nu börjar våra lärare och all annan personal tveka. Vad händer egentligen?

Vid starten i januari 2013 var det väl känt att förbundet startade med lokaler långt utöver det som behövdes för antalet studerande som fanns bland vuxenstuderande och gymnasieungdomarna i Trollhättan och Vänersborg. Dessutom överlämnade båda kommuner inte bara ”skolorna” till förbundet, det fanns även rejäla underskott som förbundet ärvde. Elevkullarna fortsatte att bli mindre och andelen elever som hellre valde friskolor var fortsatt stor.

Politikerna i direktionen kom från båda kommunerna, nästan samtliga partier fanns representerade. Det är inget fel på viljan att komma rätt och insikten om vad som behöver göras har nog ingen kunnat undgå.

Så vad är det som är fel? För att spetsa till svaret: De som vet och har satt sig in alla frågor har inget att säga till om, i alla fall inte på den avgörande punkten. Andra vet mycket mindre, har mycket annat att sköta, har inget uppdrag i direktionen – men gör anspråk på att bestämma. Förbundets direktion reagerar på kommunernas krav och vill reducera kostnaden. Samtidigt vill man skapa förutsättningar för en bra skola med hög kvalitet, vill skapa en effektiv verksamhet med många olika utbildningar som upplevs som tillräckligt attraktiva för att samla en växande skara ungdomar. På vägen dit krävs förändringar som är nödvändiga och som inte applåderas av alla. Nu fanns ett koncept och en färdplan, hotande inskränkningar på personalsidan skulle inom kort begränsas till rimliga proportioner. Men det saknades omkring 15 miljoner kronor för att det mesta blir rätt, 9 miljoner från Trollhättan och 6 miljoner från Vänersborg.

Maktspråket talade – två kommunalråd talade. Socialdemokraternas Paul Åkerlund i Trollhättan och Marie Dahlin i Vänersborg hade budskapet klart: Förbundet ska göra rätt – men några pengar i tillskott blir det absolut inte.

Det finns ju fler kommunalråd som borde ha något att säga till om? Peter Eriksson och Gunnar Lidell är med från Moderaterna, båda i opposition. Det gjorde det lättare för båda att antyda större generositet. Även Centern spelar roll i denna fråga – ledamöterna från Trollhättan har en viktig roll i förbundet, men är företrädare för oppositionen. Centern från Vänersborg har ingen politiker på plats i direktionen, däremot går Bo Carlsson som kommunalråd hand i hand med Marie Dahlin.

Nu har dramat snart nått sin kulmen. Nu behövs inte så mycket mer och situationen blir ohållbar, först för lärarna, sedan för eleverna och till slut för hela Kunskapsförbundet.

Men insikten i vem som håller i trådarna börjar komma, Paul Åkerlund och Marie Dahlin kan inte längre skylla ifrån sig, direktionens olika förslag till godtagbara kompromisser kan inte ignoreras längre. Det brukar kallas ”chicken-race” när någon låter utvecklingen gå fram till kanten där avgrunden börjar synas. Är tanken så här enkel: När kunskapsförbundet inte själv klarar av att göra rätt, så inträder ”vi” och löser upp knuten? Vill våra två ledande politiker göra anspråk på att på egen hand rädda våra gymnasieskolor och kommunernas vuxenutbildning? Det är i alla fall så det verkar.

Vänsterpartiet har medverkat på ett mycket aktivt sätt i direktionens arbete. Vi har tidigt pekat på att samspelet mellan ansvariga politiker ”utan ansvar” i förbundets direktion och politikerna på hemmaplan måste fungera. Vi har pekat på det orimliga att några enstaka politiker samlar allt avgörande i sin hand utan någon som helst förankring i kommunernas fullmäktigeförsamlingar. Ta t ex en titt på en motion i Vänersborg som har legat till sig nu under snart ett helt år: ”Motion om preliminär utvärdering – två år med Kunskapsförbundet Väst”. Fullmäktige överlämnade motionen till kommunstyrelsen. Där är Marie Dahlin ordförande. Motionen vilar tills vidare.

Ett försök att ge eleverna en ”genväg”

Motion

till direktionen i Kunskapsförbundet Väst angående

”En kvart” för våra studerande att få företräde i direktionen

Elevernas tid i gymnasieskolan är i regel inte längre än tre läsår. Våra vuxenstuderande är inskrivna på olika kurser eller hela utbildningar, i regel dock kortare tid än tre läsår. Direktionens ledamöter är valda för en mandatperiod, hela fyra år.

Aktiva elever, studerande som ”bryr sig” och kommer med idéer och förslag, summerar allt som oftast sina erfarenheter på likartat sätt: ”Vi möttes med förståelse, men vi hann lämna skolan innan någonting hände.”

Elevernas och studerandes kontakter med ansvariga politiker i utbildningsnämnderna blev inte lättare genom bildandet av Kunskapsförbundet Väst.

Jag vill i denna motion framföra en tanke som i någon form borde kunna bidra till att skynda på processen för ungdomarnas och vuxenstuderandens inflytande på sin egen utbildningssituation och på direktionens beslut kring organisationen av utbildningen.

Låt oss inrätta en ”kvart” vid varje sammanträde som en fast punkt på ärendelistan.

Lämna information till våra elever vid våra tre gymnasieskolor och vid vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg: ”Direktionen erbjuder en kvart vid varje sammanträde till alla grupper av studerande som önskar få företräde för att presentera en tanke som gäller en förändring och förbättring av studiesituationen.”

Skulle det bli ett flertal anmälningar ankommer det på presidiet att ordna en kölista. Skulle det inte finnas något önskemål att få direktionens gehör vid enstaka möten, så stryks punkten från dagordningen.

Förmodligen behöver det skrivas en ”anvisning” för att undanröja missförstånd och risk för missbruk av denna inbjudan till våra studerande, men sådan anvisning kan skrivas om motionen får bifall av direktionen.

Självfallet är det också av fördel om direktionen beslutar om att införa ”kvarten” under en försöksperiod på ett eller två år för att sedan besluta om en eventuell fortsättning efter gjord utvärdering.

Jag yrkar

att direktionen beslutar bifalla min motion och ger presidiet i uppdrag att utforma närmare anvisningar för att intentionerna förverkligas.

Lutz Rininsland

Vänsterpartiet                                                                                 2015-02-08

Utbildning och grå vardag hand i hand

Socialnämnden träffas redan tredje gången denna månad. Det blir inte så frekventa möten framöver, men i början av mandatperioden tar utbildningen mycket plats. För förvaltningen är det av stor betydelse att kunna ”utbilda” och informera nämndens ledamöter och ersättare. Den sociala verksamheten sker i nämndens namn men delegationsordningen visar tydligt att det mesta som nämnden formellt ansvarar för i själva verket beslutas och verkställs av förvaltningen. Kunskap ”om varandra” är därför viktig.

Vid det kommande sammanträdet är det ”Individ- och familjeomsorgen” samt ”Arbetsmarknadsavdelningen” som berättar om sin verksamhet. Sist var det ”Omsorgen om funktionshindrade” och ”Äldreomsorgen” som hade företräde. Tydliga bilder, mängder av fakta, klara målbeskrivningar. Men också raka rör när det gällde att visa på brister som behöver hanteras de kommande åren. Sådant kallas med dagens språkbruk ”våra utmaningar”. Då vaknade gruppledaren för Sverigedemokraterna, nu när man äntligen hade fått plats i nämnden, nu när det egentligen inte fanns något på dagordningen där man kunde haka på. ”Det är ju vi som ser problemen – och det är därför vi som kan erbjuda lösningar!” Föredragande sektionschef var något oförstående. Man hade just redovisat att individuell hänsyn till den enskilde är ett övergripande ansvar för alla anställda inom äldreomsorgen, inom hemvården och på särskilda boenden. Så ”problemen” skulle man tackla när dessa blir synliga. ”Det förstår ju alla, med den mängden invandrare får vi ju snart stora problem i vår äldreomsorg.” Uppmaningen från Vänsterpartiet till SD-gruppledaren blev: ”Beskriv problemen för oss!” Svaret kom direkt: ”Det där kan vi ta en annan gång”.

Finns något för SD-gruppledaren att anknyta till vid mötet i morgon? På delen ”utbildning”? Eller kanske på punkt 4 eller på punkt 5 på dagordningen? Stannar det vid enkla avslagsyrkanden?

Vi får se, hur som helst är det bråda tider för SD-gruppledaren i Vänersborg. I måndags var det en heldag i den nya kultur- och fritidsnämnden, med en gedigen genomgång av bakgrundsmaterial och det ekonomiska underlaget för verksamheten – SD-gruppledaren har en plats som ledamot men anmälde i ett mail till ”alla” att han behövde prioritera uppdrag i regionen. Igår var det första sammanträdet i direktionen med Kunskapsförbundet (gymnasie- och vuxenutbildning i kommunalförbundet Trollhättan-Vänersborg). Ledamoten och gruppledaren för SD lyste med sin frånvaro. Så även på eftermiddagens kvalitetsstämma när alla politiker fick en gedigen genomgång av hela verksamhetsfältet från ett tjugotal rektorer, lärare och annan personal.

I kommunfullmäktige i Vänersborg tyckte SD-gruppledaren den gångna mandatperioden att man inte kunde yttra sig, ta ställning till eller vara delaktig i en mängd beslut eftersom ”man inte fick vara med i nämnderna”. Det fick man gehör för hos väljarna och ökade från två till sex mandat vilket i sin tur gav plats i alla nämnder. Men man måste ju vara där! Vad får väljarna höra nästa gång?

Det där kan vi ta en annan gång!

Kategorier
Arkiv