Interpellation

Vad gjorde ni ikväll?

Man kan undra hur fullmäktiges ledamöter svarade på frågan vid hemkomsten efter en lång kväll. Sammanträdet i Festsalen i Folkets Hus avslutades framåt 22:30. En knapphändig sammanfattning av ”det mesta” som beslutades finns som alltid att läsa på kommunens hemsida.

Redovisningen av sammanträdet börjar på punkt 5 på dagordningen, på kommunens hemsida sägs inget om punkt 1-4. Förklaringen är att interpellationerna hade ”på prov” lagts först på kvällen  Frågor och interpellationer leder inte till några beslut.

Sammanfattningen på kommunens hemsida innehåller inga fel i den skrivna texten. En och annan kommer dock att anmärka att det saknas den fylliga och korrekta beskrivningen av det som sades från talarstolen. Från Vänsterpartiets sida ansluter vi oss till dessa kritiska invändningar.

Punkt 1 till 4 då?

Den första frågan gällde ”avgiftsfri kollektivtrafik för skolungdomar under sommarlovet”. Vänsterpartiet ville på nytt ta upp frågan, ett medborgarförslag med samma syfte blev avslaget i maj. Nu gick det bättre, kommunstyrelsens ordförande lovade att frågan skulle tas upp. Avgörande var texten i budgetpropositionen som blev offentlig igår:  ”Regeringen föreslår att ett statligt bidrag på 350 miljoner kronor per år införs 2018-2020 för att finansiera avgiftsfri kollektivtrafik för skolungdomar under sommarlovet. Målgruppen är de skolungdomar som respektive vårtermin lämnar årskurserna 6-9 i grundskolan och år 1 och 2 i gymnasieskolan.” [Prop.. 2017/18:1, Utgiftsområde 22, punkt 3.6.1]  Det skadade nog inte att Vänsterpartiets ledamot läste upp ett antal punkter som borde behandlas ganska omgående. Vill man ta hem statsbidraget och förvalta tillkommande medel på ett klokt sätt gäller det att göra ett bra utredningsarbete omgående.

Nästa punkt kom från gruppledaren för (M), Lena Eckerbom Wendel. Hon lyckades nog inget vidare med att från talarstolen göra sin fråga mera begriplig. Kommunens möjligheter att bevaka våra elevers framgångar och misslyckanden i gymnasiala friskolor är mycket begränsade. Att en moderat ledamot sent om sider upptäcker detta, efter åtta år av borgerlig utbildningspolitik, kan tyckas anmärkningsvärd.

Vänsterpartiet ville på punkt 3 ”Rimliga villkor för förtroendevalda i alla partier” rikta uppmärksamheten på att en rad förändringar hade smugits in som gjort insyn och deltagande svårt för ledamöter i några av kommunens partier. Det skriftliga svaret från kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, (S), var tämligen passivt och intetsägande, det blev avsevärt bättre när hon från talarstolen visade viss insikt i att villkoren för fritidspolitikerna från olika partier hade förändrats stegvis. Var frågan landar återstår dock att se, någon snabb förbättring utlovades inte.

Den fjärde punkten på dagordningen blev helt misslyckad. Här gällde det en fråga från Vänsterpartiet till socialnämndens ordförande, Peter Trollgärde, (S). Regeringen hade föreslagit ett tillfälligt kommunbidrag som skulle göra det möjligt för åldersuppskrivna asylsökande att bo kvar i kommunernas boende istället för att flyttas till Migrationsverkets anläggningar. Vänsterpartiet avslutade sin interpellation: ”Vi anser att Vänersborgs kommun ska använda det tillfälliga kommunbidraget på sätt som varit regeringens mening. Frågan till socialnämndens ordförande är:  Har vi samma uppfattning?” Det skriftliga svaret var kort: ”Nej, vi har inte samma uppfattning.”

Vänsterpartiets ledamot läste upp texten från Regeringens proposition 2017/18:2, Höständringsbudget för 2017: Utgiftsområde 8: Migration, 1:9 ”Tillfälligt stöd till kommuner för ensamkommande unga asylsökande m.fl.”

Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på statens budget för innevarande år.
Regeringens förslag: Ett nytt ramanslag 1:9 Tillfälligt stöd till kommuner för ensamkommande unga asylsökande m.fl. förs upp på statens budget med 390 000 000 kronor. Anslaget får användas för statsbidrag till kommuner för ensamkommande unga asylsökande m.fl.
Skälen för regeringens förslag: Handläggningstiderna för asylärenden som gäller ensamkommande barn är för närvarande långa. För att stärka kommunernas möjlighet att låta ensamkommande unga i asylprocessen, som fyller 18 år och fortfarande väntar på ett slutgiltigt beslut i sitt ärende, bo kvar i den kommun där de vistas bör ett tillfälligt kommunbidrag införas. Regeringen anser därför att ett nytt ramanslag 1:9 Tillfälligt stöd till kommuner för ensamkommande unga asylsökande m.fl. bör föras upp på statens budget med 390 000 000 kronor. Anslaget får användas för statsbidrag till kommuner för ensamkommande unga asylsökande m.fl.”
Därutöver finns i budgetpropositionen för 2018 motsvarande anvisning för ett halvt år framåt, 195 mkr.
Det belopp som Vänersborg skulle kunna tillgodoräkna sig för att låta ungdomarna vara kvar i våra boenden istället för att flyttas ut till Restad Gård är i runda tal 3 miljoner kronor för perioden fram till slutet på juni 2018.
Visst kändes det som att luften gick ur när socialnämndens socialdemokratiska ordförande deklarerade att det inte finns intresse att medverka till lösningar som den socialdemokratiska regeringen erbjuder.

Vi vill alltid vara väl förberedda

Första kommunfullmäktige efter sommarpausen är den 20 september. Från kommunstyrelsens sammanträde den 16 augusti kommer ett större ärende, beslutsförslaget om planprogrammet för Sanden. Här har Vänsterpartiet yrkat avslag och lämnat en reservation i kommunstyrelsen.

Vi vet att ärendet ”Integrationssamverkan inom Vänersborgs kommun” finns med i kommunstyrelsen 6 september, här borde sedan förslaget om en integrationsstrategi gå till kommunfullmäktige. Vilka andra ärenden som finns med i kommunstyrelsen i september och efter ytterligare två veckor i kommunfullmäktige får vi veta senare. Kommunledningen har ju beslutat att inte offentliggöra kallelsen till arbetsutskottet, vilket betyder att tre av kommunens nio partier sätts på undantag.

För en tid sedan lyckades vi med att få en ändring inskriven i kommunfullmäktiges arbetsordning. Interpellationer som lämnas in i tid innan utskicket av handlingar sker, skall i regel besvaras vid kommande sammanträde. Innan ändringen kom till, så lämnades interpellationssvaret alltid en månad senare.

Det gäller alltså att hålla sig framme. Från Vänsterpartiets sida tillkommer nu ytterligare en interpellation, denna gång riktas frågan till socialnämndens ordförande. Vi vill se en mjukare inställning mot ensamkommande ungdomar. Idag är uppnådd ”vuxenålder” 18 år i regel anledning till att kommunen omedelbart medverkar till en överflyttning till Migrationsverkets anläggningsboende. Här interpellationen i sin helhet. Här också länken till regeringens information om det tillfälliga kommunbidrag samt länken om dokumentet ”Frågor och svar – ensamkommande som fyller 18 år”.

P.S. Om någon undrar – vi beslutade att avstå från vår Röda Lördag 2 september – när Missionskyrkan fick sin planering äntligen klar, ville vi visa vår goda vilja, varsågod, fritt fram för Equmeniakyrkanvi lämnar scenen åt er (dock bara denna gång).

Integrationen med all rätt en prioriterad fråga

För en vecka sedan fanns en interpellation från Vänsterpartiet på fullmäktiges dagordning. Vi informerade redan tidigare om socialförvaltningens och utvecklingskontorets försök att åstadkomma en förbättring av kommunens integrationsarbete. I interpellationen ställde vi frågan om Vänersborg med egna medel kunde rekrytera en bostadssamordnare. Länsstyrelsen hade avslagit kommunens ansökan. Samtidigt uttalade man: ”Länsstyrelsen bedömer att verksamheten bör kunna ingå i kommunens ordinarie verksamhet  …”

Kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin var avvisande. Inget om detta hade funnits med när budgeten diskuterades under våren, inget stod i fullmäktiges beslut i juni. Och då kan man inte komma med en begäran om en tjänst senare. Ordföranden angav att hon har en budget att förhålla sig till.

Visst känns det märkligt att behöva uppleva hur illa kommunledningen förmår att förstå sig på sådant som kan vara nödvändigt, även om det inte till punkt och pricka löper enligt plan och almanacka.

Vänersborgs budget för 2016 och 2017 är inte Marie Dahlins budget – oppositionen röstade ner det socialdemokratiska förslaget och gav socialtjänsten och skolan åtskilliga miljoner utöver ramen. Det var insikten i behovet, insikten att hösten 2015 hade medfört stora påfrestningar på båda förvaltningar nu och något år framöver.

Sedan var det beklämmande att höra kommunstyrelsens ordförande bekräfta vad som fanns att läsa redan i hennes skriftliga svar”Jag har aldrig hört talas om att vi har sökt pengar för denna typ av tjänster.”

Vänersborg är en av fjorton kommuner i Fyrbodal. Här sker samordning av insatser som stöd till varandra, i olika projekt och alltid med avsikt att lära från varandra.

När Fyrbodal beskriver sin verksamhet så intar ”Integration” en framskjuten plats. Här finns även länkar till hittills åtta nyhetsbrev, Fyrbodals Integrationsstrateg är ansvarig.

I senaste nyhetsbrevet skriver ordföranden för styrgruppen Integration, Monica Hansson, S, Trollhättan: ”I år består utmaning i att få våra nyanlända delaktiga i samhället.” Vi tror inte att någon nekar till att ”delaktighet i samhället” förutsätter att man har en bostad. Och bristen på bostäder är ett skriande problem för många, inte bara för nyanlända.

Styrgruppen för Integration i Fyrbodal? Ja, där samordnas från politiskt håll vad våra fjorton kommuner gör på var sitt håll och tillsammans. En av styrgruppens fem ledamöter med tillgång till förstahandsinformation är Marie Dahlin, S, Vänersborg. Som i interpellationsdebatten vidhöll vad hon hade skrivit i förväg, ”aldrig hört talas om.”

En blick på andra länkar på Fyrbodals hemsida för integration leder till ”Goda exempel”. Där finns en länk till Uddevalla, där man någon dag efter att vi hade lämnat in vår interpellationsfråga kunde utropa ”Bingo”: ”Uddevalla vill samverka kring bostadslösningar.

Vi hoppas att Vänersborgs utvecklingskontor gör ett nytt försök. Det finns anledning. I cirkuläret 2016:50 från SKL står följande:

Ökade § 37-medel 

Inom ramen för länsstyrelsernas uppdrag att verka för ökad beredskap och mottagingskapacit i kommunerna tillförs de medel som kommuner kan ansöka om enligt 37 § förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar. De s.k. § 37-medlen uppgår till totalt 80 miljoner under 2017 inkluderat en förstärkning med på 20 miljoner som tillförs för att skapa förutsättningar för en god bostadsförsörjning i kommunerna genom att förmedla eller på annat sätt underlätta uthyrning av privatpersoners bostäder. 

Där hänvisar man till Regeringens budgetproposition 2016/17:1, utgiftsområde 13 ”Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering”, sida 40:

Ökade medel för beredskap, mottagningskapacitet och samverkan.

Länsstyrelserna har i uppdrag att verka för ökad beredskap och mottagningskapacitet i kommunerna samt förbättrad samverkan. I propositionen Vårändringsbudget för 2016 tillförde regeringen 10 miljoner kronor för att skapa förutsättningar för en god bostadsförsörjning i kommunerna genom att förmedla eller på annat sätt underlätta uthyrning av privatpersoners bostäder. Regeringen anser att satsningen bör fortsätta och förstärkas till 20 miljoner kronor per år under 2017 och 2018. 

Hur var det nu? Lära av varandra? Det är väl ingen skillnad mellan de nyanländas behov i Uddevalla och de i Vänersborg. Det går inte att förneka att Vänersborg upplevs som en stad och en kommun där man vill stanna. Det har många asylsökande på Restad sagt. Och det är många som är kvar på asylboendet fast ett positivt besked till ansökan om uppehållstillstånd har kommit och som frågar samma sak: Kan inte Vänersborg göra mer för att hjälpa till? Nu? Eller måste vi verkligen vänta på nästa budgetbeslut i juni 2017 inför 2018?

Fullmäktige idag

I torsdags informerades samhällsbyggnadsnämnden om rapporten om ”inomhusklimatet i kommunhuset”. Av protokollet framgår att man öppet talar om alternativet ”eventuell rivning av sessionssalen”.

Där är vi inte än, när fullmäktige samlas ikväll. Men det finns även andra problem – ledningen av våra sammanträden motsvarar inte längre många ledamöters förväntningar. Kommunledningen hankar sig fram från sammanträde till sammanträde.

Som oppositionsparti har vi flera möjligheter att driva på och att rikta strålkastarljuset på viktiga frågor. Vi skriver våra motioner, vi ställer frågor och lämnar in interpellationer som utgångspunkt för debatter i aktuella frågor.

Här ett exempel: Idag tar lokaltidningen TTELA upp en fråga kring vuxenutbildningen: ”Kommunerna måste satsa på yrkesvux”. Igår på eftermiddagen informerades ledamöterna i direktionen för Kunskapsförbundet Väst av verksamhetschefen för Komvux. Innan dess, tidigt i går morse lämnade Vänsterpartiet in en interpellation i Vänersborg: ”Beställning av platser i Kunskapsförbundets vuxenutbildning.”

Den som läser och jämför tidningsnotisen och vår interpellation kan se att det föreligger två olika tolkningar om det som måste ske. Är det så att regeringens förslag säger att för statligt finansierade utbildningsplatser inom yrkesvux måste kommunen komma med egenfinansiering av samma antalet platser inom yrkesvux (tidningens slutsats) eller är det så att kommunen skall finansiera motsvarande antalet utbildningsplatser (utan öronmärkning yrkesvux – vår interpellation).

Hur kan det bli så? Det är en mening i regeringens budgetproposition som vållar tolkningsbesvär: ”Regeringen avser att som villkor för att ta del av det utbyggda yrkesvux ställa krav på att ansökande kommuner själva finansierar minst motsvarande antal utbildningsplatser.” (Prop. 2016/17:1, utgiftsområde 16, sida 203).

Nu är det som det är. En proposition vandrar från riksdagens kammare till diverse utskott, den här frågan till utbildningsutskottet. Där samlas också olika partiers motioner in. När utskottet sedan skriver sitt betänkande, framgår det vilket förslag som skall gå tillbaka till riksdagens kammare och en omröstning där. Mycket kan hända på vägen.

Men det avgörande står kvar: I vår kommun väntar hundratals på att få en chans till utbildning inom komvux. För de flesta skulle det bli en enorm besvikelse om politiken på lokalplanet inte begriper att något måste göras, omgående och med beslutsamhet. För samhället vore det ett enormt slöseri att inte ordna utbildning när den som mest behövs.

Vi behöver inte beskriva situationen, den texten har redan fått stort utrymme i regeringens proposition. Läs avsnittet om vuxenutbildningen och avsnittet om kunskapslyftet

Regeringens två partier S och MP behöver mycket stöd, på nationell nivå men även på lokalplanet. Här i Vänersborg leds kommunledningens minoritetsstyre av S tillsammans med MP och C.

Från Vänsterpartiets sida i riksdagen lär det inte komma invändningar mot regeringens syn att satsningar på vuxenutbildning är rätt väg att gå. Här på lokalplanet är det annorlunda: S tvekar, avvaktar, förhalar, visar bristande förståelse för det som borde göras här och nu. Därför vår interpellation. Håll tummarna …

Lite läsning till helgen

Inte uppmärksammades Internationella Romadagen, romernas nationaldag, särskilt mycket i vår kommun Vänersborg. Men allt kan bli bättre, nästa år 8 april finns en ny möjlighet. En liten hemläxa för kommunpolitiker kan ju vara en ny skrift från SKL: ”Medskapande dialog för romsk inkludering”.

Våra ledamöter i fullmäktige ägnar just nu mer tid åt nya handlingar som droppar in till ekonomikontoret. Alla nämnder (och förvaltningar) skall senast 21 april ha reagerat på kommunstyrelsens anbefallning att inför 2017 presentera ett budgetförslag ”inom ramen” och att beskriva konsekvenserna som ett sådant förslag för med sig för verksamheten. Beslutet gynnade ju minoritetsstyrets idéer att inte höja budgetramarna jämfört med innevarande år utan tvärtom att hitta på ytterligare besparingar. S+C+MP har bara 7 av kommunstyrelsens 15 röster men vann ändå eftersom SD:s två ledamöter avstod vid omröstningen, man ville inte ”avslöja sina egna tankar kring budgeten”.

Vänsterpartiet observerar att S-politiker i Vänersborg och i regeringen befinner sig på parallella spår – fast åt helt motsatta håll. Därför ställer vi en interpellationsfråga till kommunstyrelsens ordförande på nästa fullmäktigesammanträde.

Handlingar som ”droppar in” sammanställs ju av våra ekonomer, men vill man våra påläst kan man ”hämta hem” underlaget från de flesta nämnderna – via fliken ”På gång” klickar man sig fram till ärendelistor och texter, allt redovisas där under rubriken ”MRP 2017”.

Det kommer att bli några hektiska veckor framöver, förhoppningsvis mest för kommunledningen som borde komma till insikt och ändra sin inställning i grunden.

SD fick en möjlighet men missade tillfället

Gruppledaren för SD i Vänersborg, Kurt Karlsson, ställde en interpellationsfråga till kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S.

Här är frågan och här det skriftliga svaret.

När Kurt Karlsson hade läst upp hela texten från början till slutet, läste Marie Dahlin upp delar av sin text och sammanfattade svaret.

Ordföranden fördelade därefter ordet till ledamöter som hade begärt ordet. Kurt Karlsson protesterade och ansåg att han skulle få lov att som frågeställare fortsätta med att debattera med kommunstyrelsens ordförande.

Tre ledamöter från Vänsterpartiet och tre ledamöter från Socialdemokraterna tog upp tråden. De flesta inlägg sökte en diskussion kring sakfrågan – vad kan göras för att integrationen ska komma igång, vem kan bidra med vad för att väntetiden på asylboendet inte ska leda till frustration och desperation. Det gavs åtskilliga exempel på vad som redan görs, av socialtjänsten, i våra skolor, av våra frivilligorganisationer, av föreningar. Från Vänsterpartiet efterlyste vi också att kommunen skulle inse behovet av samordning av alla insatser.

Sedan var det Kurt Karlssons tur igen. ”Jag kommer inte att svara på de inläggen som har varit.” Och så vände han sig till kommunstyrelsens ordförande och fortsatte: ”Sverigedemokraterna är enda partiet som kan definiera och förklara problemet med invandring och asylsökande. Vi har därför en exklusiv förutsättning att formulera och komma med förslag och åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Ser man inga problem kan man inte heller komma med några förslag på förändring. Det är ganska enkel logik. Min interpellation har som huvudsaklig andemening att komma med åtgärd för att förekomma kommande större problem i vår tids ödesfråga. Det måste man inse. Man måste vara döv och blind när man inte ser de problem som finns och som är på väg.”

Sedan gjorde en fjärde ledamot från Vänsterpartiet ett inlägg (finns på ledamotens egen blogg). Kurt Karlsson anmälde replik och sade följande: ”Jag är glad över den här engagerade och bra debatten som finns här nu. Det bådar gott inför framtiden. Jag tycker det har varit allt för mycket tystnad om den här frågan. Ju mer man diskuterar desto bättre insikt får man om vad som egentligen försiggår och hur det ser ut i vårt samhälle. Jag tycker det finns en naivitet som är förskräcklig alltså. Jag skriver ju i min interpellation att de här grupperna blir en riskgrupp beroende på den fruktansvärda situationen de lever i i dagens samhälle. Min interpellation går ut på att jag vill förbättra situationen för de som finns här nu. Det är min andemening med den här interpellationen. Jag hoppas att det blir en fortsatt bra debatt.”

Kurt Karlsson fick omgående frågan från Vänsterpartiet: ”Om du verkligen menar som du säger, nämligen att din andemening är att göra något åt situationen så att mäniskor inte förfaller åt kriminalitet – vi har pekat på de risker, är det det du verkligen menar? Är det det du verkligen har för avsikt att medverka till? Kan du komma till talarstolen och säga, att du, Kurt Karlsson, och ditt parti, Sverigedemokraterna vill hjälpa till att nyanlända i Vänersborg, får din hjälp att integreras på ett positivt sätt i samhället. Är det det du vill ha sagt?”

När turen var kommen till Kurt Karlsson igen, sade han ”Nu kommer jag inte ihåg frågan.”

Kurt Karlsson fick frågan från Vänsterpartiets ledamot på nytt: ”Jag har uppfattat debatten på följande sätt: Du har ställt en fråga till kommunledningen, Marie Dahlin – vad är det som kommunen avser att göra? Från talarstolen har det kommit ett antal inlägg som måste ha visat dig och andra att vi faktiskt är bekymrade, vi vill vara med om att hitta lösningar. Vi har förstått att kommunen har en roll för samordning men i övrigt har det sagts att det är ”vi”. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och då har min fråga varit till dig, Kurt Karlsson, när du varit uppe och sagt att ni är intresserade att det inte ska bli som du beskriver i din interpellation, då är min fråga till dig: Kan du komma till talarstolen och säga att du som vi andra vill göra din insats, att ditt parti vill göra en insats för att integration ska ske, att inkludering ska komma igång?”

Kurt Karlsson svarade direkt: ”Då vill jag säga så här att först man ju inse att det är ett problem. Sedan får man formulera problemet. Först då kan man göra någonting. Om man inte tycker det är ett problem då är det omöjligt att lösa det. Jag pekar på ett problem och ingen [??, vår anmärkning] säger: Det här är inte något farligt. Det kommer inte hända någonting.  Är det bra? Här är det rena paradiset på alla sätt! Så kan man inte resonera alltså. Man måste inse vi har ett problem i framtiden, garanterat. Tyvärr är det så. Tack.”

Längre kom vi inte. Ingen annan ledamot från SD försökte hjälpa partiets gruppledare.

Ovanstående är självfallet endast delar av debatten, ord för ord nedskrivna från radioinspelningen. Det var en lång interpellationsdebatt, där även en ledamot vardera från MP, L och M deltog. Ledamoten från Välfärdspartiet passade på att prata om den lokala polisstationens begränsade öppningstider.

Läs tidningen …

Översiktsplanen är på gång, senast om ett år eller så ersätter en ny plan den nu gällande från 2006. Riktlinjer till bostadsförsörjning är från 2007, fast regelverket säger att varje mandatperiod skall ett nytt beslut fattas. 2006 och 2007 utgjorde S och C tillsammans kommunledningen, bostadsfrågor var inte med i tio-i-topp, istället byggdes för 300 Mkr en bandyarena – under missaktning av ett majoritetsbeslut i fullmäktige som endast beviljade 140 Mkr. I valet 2010 spolades S och C bort – en borgerlig ledning (utan C) tog över. På bostadsfronten hände knappt någonting. Valutgången 2014 var tydlig – i Vänersborg fanns inga vinnare. S och C återkom, men behövde MP för att nå till respektabla 22 av 51 mandat och bilda ett minoritetsstyre. MP förhandlade bra. För det första kom man överens att hålla överenskommelsen hemlig, eller som det sades, ”intern”. Då behövde ingen avslöja vem som gjorde vilka eftergifter och varför man övergav sina utfästelser från valrörelsen. För det andra fick MP det man sökte, ”poster”, mängder av poster i diverse presidier. För det tredje lades en färdig detaljplan på is, MP begärde det och socialdemokraternas ordförande i kommunstyrelsen medgav utan omsvep att eftergiften var ”mot bättre vetande”.

På bostadsfronten händer nu lite mer, men inte på något sätt i den takt som bostadsbristen kräver. Vänersborg har genom utbyggnaden av dubbelspåret till Göteborg (från Öxnered) blivit mycket attraktivt för arbetspendlare. Från asylboendet på Restad Gård är det säkert många familjer som skulle vilja stanna i Vänersborg. Från en stagnerande befolkningsutveckling under en period av tio år fram till 2009 pekar SCB:s siffror nu på en brant uppgång.

Vänsterpartiet har som oppositionsparti påtalat behovet av nya bostäder under den olyckliga perioden fram till 2010, då pengarna lades på is med resultatet att Arena-investeringen för tiden fram till minst 2030 tar cirka 25 Mkr från våra tillgånger, år för år. Vi blev nästan tjatiga under den borgerliga mandatperioden, men istället för att bostäder byggdes så planerade man, och skissade, och marknadsförde nya stora och fina projekt – det var ju val 2014 och det gällde att profilera sig.

För lite mer än ett år sedan biföll kommunfullmäktige en motion från Vänsterpartiet, där vi efterlyste en sorts ”kraftsamling”, alla poltiker skulle vara med och begrunda under en temadag vad som kunde göras.

Någon temadag har det inte blivit, däremot har kommunledningen vid två tillfällen samlat fastighetsägare och byggentreprenörer till en ”Bodialog”. Därifrån kommer inte mycket information, utöver några optimistiska rop ”nu ska det hända något”.

I december skulle kommunstyrelsens ordförande svara på en ”fråga” från Vänsterpartiet, men hon fick förhinder och det blev inget. Nu har Vänsterpartiet ”i god tid” inför fullmäktige lämnat in en interpellationsfråga, i god tid betyder enligt arbetsordningen att svaret skall lämnas vid samma sammanträde. Vad svaret i fullmäktigesalen blir vet vi inte än – men en djärv gissning kan vara: ”Läs tidningen, så får ni svar på era frågor.” Lokaltidningen TTELA publicerade igår en sammanställning: ”Här planeras 1700 bostäder.

Ingen tvekan, planeringen är i full gång, det visste vi och det bekräftas av tidningen. Men vi ville något annat. Bostadsbyygandet skall inte vara en fråga där enstaka tjänstemän och några få politiker ur byggnasnämnden och samhällsbyggnadsnämnden tillsammans med kommunalråden sitter och planerar. Vi hade tänkt oss en dag, där alla ledamöter i fullmäktige och därmed mängder av politiker från alla tänkbara nämnder skulle få en förstahandsinformation om vad som behöver göras, om vad som bromsar, om vad som ska prioriteras. I vår motion, men även nu i interpellationsfrågan, pekar vi på det vi föreslår – och det som kommunfullmäktige redan har bifallit i slutet på 2014.

Men visst, vi får väl läsa tidningen ….

En ordningsfråga, fru ordförande …

Vi har ägnat ett större antal inlägg åt Kunskapsförbundet Väst. Inget att förvåna sig över, utbildningsfrågor för gymnasieungdomar och för vuxna är viktiga, för den enskilde och lika mycket för samhället. Funkar det bra, ordar man inte mycket. Blir det många inlägg, så tyder det på ett antal olösta och komplexa frågor.

Vid direktionens möte i veckan informerade förbundsdirektören i ärende 6: ”PwC genomför granskning av Kunskapsförbundet Väst avseende styrning och ledning”. Utöver ärendets rubrik fick ledamöterna i förväg också denna förklaring: ”Bakgrunden till granskningen är att revisorerna bl a uppmärksammat brister i upprättade styrdokument, som i vissa delar är otydliga och i vissa fall motstridiga, problematik med underfinansiering av förbundet och svårigheter att ställa om resurser till ett lägre elevantal. Avrapportering beräknas ske under senare delen av hösten 2015.”

Det finns ett förslag från PwC hur arbetet med granskningen skall ske. Där nämns bl a vilka tretton politiker och tjänstemän som revisorerna vill intervjua. Där nämns såklart inte Vänsterpartiets företrädare. Vänsterpartiet har redan riktat strålkastarna på centrala frågor, inte för att vara kritiska för kritikens skull, utan för att identifiera vad som går snett och vad som står i vägen för att Kunskapsförbundet skall lyckas med sitt uppdrag. Vänsterpartiet håller fast vid tanken att Trollhättans och Vänersborgs gemensamma arbete kommer att leda fram till att vi kan garantera värdefull utbildning av hög kvalitet för ungdomar och vuxna. Vi önskar verkligen att revisorerna lyckas bryta sig genom alla dimridåer, vi hoppas avrapporteringen är utgångspunkten för en avgörande vändning.

Hur illa det egentligen är framgår av en interpellation som en ledamot från Vänsterpartiet ställer till Marie Dahlin, S, kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg.

Det är dags att ställa frågan

Vänersborgs ledning utgjordes 2010-2014 av en borgerlig minoritet M, FP och KD. Det blev så där, S och C i förening markerade viss opposition och välsignade i stort det mesta av det lilla som kommunledningen valde att föreslå.

I november 2014 stod det klart att det blev en annan minoritet som denna mandatperiod ger sig i kast med att ”styra”. S och C fick med sig MP. En av alla dessa s.k. blocköverskridande sammanslutningar. Skillnaden mellan agerandet på nationell nivå och lokalt är ju enormt för vissa partier. Annie Lööf anar inte hur kärleksfulla C och S har varit och är i Vänersborg. Att MP skilde sig från S under fyra år i de flesta viktiga frågor tycks vara överspelat idag.

Visst, man kan sätta sig ner, förhandla och komma överens. Men på den lokala scenen finns nio partier, det är tre av dessa som säger sig vara sams. Det borde vara klokt att ”alla” får veta vad man är överens om. Då behöver det inte ställas onödiga frågor och ett antal motioner behöver aldrig skrivas. Vet vi vad som gäller så vet vi vilka dörrar som öppnas åt vilket håll. Våra förvaltningar arbetar så mycket bättre om osäkerheten om färdriktningen begränsas.

Men nu syns det direkt att det inte verkar stå till på rätt sätt. I såväl byggnadsnämnden som barn- och utbildningsnämnden kör skiftande majoriteter över beslutsförslagen från förvaltningar och handfallna ordföranden från minoritetsledningen. Inte bara att S, C och MP överallt från början är i minoritet, utan nu händer det också att enstaka ledamöter från C och MP hamnar på ”fel sida” vid omröstningar.

Nästa vecka vid kommunfullmäktige riktar Vänsterpartiet därför en interpellation till kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S. I slutet på mars får vi veta hur frågan besvarats. Då får vi höra om ”vi andra” får kunskap om innehållet i överenskommelsen. Bättre sent än aldrig, men egentligen är det kutym att avge regeringsförklaringen i början. Inte senare och inte först efter en direkt uppmaning.

Här interpellationen:

Interpellation till kommunstyrelsens ordförande

Borde ”överenskommelsen” inte offentliggöras?

Andra veckan i februari hade huvudartikeln i tidningen Dagens Samhälle rubriken ”FOLKVALDA TAPPAR MAKT”. Underrubrikerna beskriver budskapet än bättre: ”Rekordmånga nya politiker …. Men makten flyttar uppåt” och ”Fullmäktige håller på att utarmas – politisk elit tar över.”

När jag läste och begrundade artikeln kan jag inte komma förbi tanken att jag upplever samma sak här i Vänersborg. Visserligen är jag inte ny i kommunpolitiken, men också jag berörs av den situationen som nu gäller hos oss.

Några få vet, många andra förblir aningslösa. Några få kan agera mot bakgrund av att de vet vad som ska gälla under mandatperioden, de flesta av oss förmår dock inte lösa gåtan.

Kommunfullmäktige har valt nämnder och presidier vid sammanträdet i december. Kommunledningen är i fullmäktige och i samtliga nämnder i minoritet. Ändå uppstår intrycket att man är ganska nöjd med läget och inväntar med tillförsikt kommande omröstningar. Vad finns i bakgrunden, vad kan vara förklaringen?

I oktober förklarades det i ett pressmeddelande att tre partier hade nått en överenskommelse. Där måste nyckeln finnas varför kommunledningen tycks vara lugn och säker i sin uppfattning att allt kommer att ordna sig.

Vad är känt om överenskommelsen? Jag letade efter information hos de tre partier som utgör ledningen.

På socialdemokraternas hemsida fick jag gräva långt ner i arkivet för att hitta följande: ”Nu har vi nått en överenskommelse med Centerpartiet och Miljöpartiet om att styra Vänersborgs kommun tillsammans under fyra år. Vi kommer att jobba i tre steg: 1. En överenskommelse om att styra tillsammans   2. Politisk överenskommelse 3. Fördelning av politiska poster   Nu är stegen klara ….” Det var allt, mer sägs inte.

Centerpartiet tillhandahåller följande information på sin hemsida: ”Centerpartiet kommer att fortsätta kämpa för att människorna i vår kommun, Vänersborg, ska få det de har rätt till inom barnomsorg, skola och äldrevård.”

Miljöpartiet erbjuder mer insikt: ”Grunden för samarbetet vilar på en politisk överenskommelse med de övergripande målen att verka för en hållbar utveckling, såväl socialt som ekologiskt och ekonomiskt. Ordning och reda i kommunens ekonomi är centralt för samarbetet.”

Även om de andra sex partierna utanför kretsen av kommunledningens tre partier på olika sätt gör anspråk på att vara oppositionspartier, så kan väl ingen neka till att intresset även i dessa partier är att verka för invånarnas bästa.

Jag vill anknyta till inledningen av interpellationstexten – det är i fullmäktige och i nämnderna som många av oss finns. Det går dock inte att komma förbi den centrala rollen som kommunstyrelsens presidium, kommunstyrelsens arbetsutskott och budgetberedningen spelar. Där sker de avgörande inriktningsbesluten, förmodligen i enlighet med den träffade överenskommelsen. Nu leder okunskap, gissningar och osäkerhet till dubbelarbete och kanske onödiga initiativ och motioner. Min fråga lyder därför:

Borde det inte vara bäst för oss alla som har politiska uppdrag, borde det inte ligga i hela kommunens intresse att den träffade överenskommelsen görs offentligt så att vi vet vad som gäller?

Lutz Rininsland                                                                             2015-02-19

Vänsterpartiet

 

Kategorier
Arkiv