Ensamkommande barn och unga

Regeringen och Vänsterpartiet är överens …

Igen och igen ser vi samma inledning till ett besked som publiceras på regeringens hemsida. Någon gång berörs vi extra av beskedet, så var det idag:

ENSAMKOMMANDE UNGA I ASYLPROCESSEN SKA KUNNA BO KVAR I KOMMUNEN EFTER ATT DE FYLLER 18 ÅR.

Vad var det vi försökte få socialnämnden att förstå tidigare? Endast företrädaren för Miljöpartiet visade modet och röstade för vårt yrkande, samtliga socialdemokratiska ledamöter förmådde sig inte att ta steget. Nu går det väl bättre? Läs om överenskommelsen här.

Nej, vi har inte riktig förstått varför

Protokollet från socialnämnden ljuger inte, det var nio ledamöter utöver företrädaren från SD som förkastade vårt förslag. Vi hade med stort tålamod under perioden november till mars försökt att få nämnden med oss i en fråga som kommer närmare och närmare. Restad Gård, det stora anläggningsboendet finns i Vänersborg, för asylsökande, för gruppen som har fått permanent uppehållstillstånd tidigare eller som får tillfälligt uppehållstillstånd nu men inte lyckas att hitta eget boende, en anläggning där nu också fler och fler åldersuppskrivna barn inkvarteras. Är man döv, är man blind? Vad behöver hända innan det kommer en reaktion, något mer än att man lägger ”informationen till handlingarna”?

I lokaltidningen TTELA finns ett upprop ”Vi vill ha politiker som värnar om mänskliga rättigheter”, i Göteborgs Posten GP finns en debattartikel ”I Sverige har olika människor olika värde”. Läser man inte? Dessa texter vänder sig till oss, till oss alla, till politiker, till politiker i Vänersborgs socialnämnd också.

Vad gör vi med ensamkommande?

I SvT debatterade Morgan Johansson och Christina Höj Larsen. Har någon missat inslaget i Aktuellt, så går det att se i efterhand.

I texten kan man bl a läsa följande: ”Sedan flyktingkrisen 2015 har Sverige tagit emot över 37.000 ensamkommande barn. Fortfarande väntar ungefär 18.000 på besked från Migrationsverket, eller har fått avslag på sin ansökan men ännu inte utvisats.”

I Vänersborg är frågan också aktuell. Vi har i vår kommun ett stort antal ensamkommande barn, som i enstaka fall (yngre barn) finns i familjehem, flertalet är dock i kommunens HVB-hem eller i ett stödboende. Av Migrationsverket åldersuppskrivna har nästan alla förts över till anläggningsboenden, för det mesta till Restad Gård. Dit kommer också ungdomar från andra kommuner, som efter åldersuppskrivningen flyttas över till Migrationsverkets ansvar och bort från sina ”hemkommuner”.

Den som läser inlägg på Vänsterpartiets hemsida behöver inte vidare upplysningar, då vet man vilken skillnad det är för ungdomar som efter en lång flykt har hittat hit, att bo under socialtjänstens villkor och med stöd av socialtjänstens personal, eller att få plats i delat rum på ett anläggningsboende.

Vänsterpartiets ledamöter i socialnämnden har sedan i november försökt att få nämnden att rösta för ett beslut som ska ge förvaltningen utrymme att med generositet bemöta och hantera situationen för ”våra” ensamkommande barn. Men den erbarmliga striden mellan staten och kommunen, kostnadsansvar och kostnadsersättning, har varit i vägen för att få majoritet i nämnden. Vi visste ju om att åtminstone ett parti aldrig skulle finnas på vår sida. Men besvikelsen blev stor när det igår visade sig att endast Abdullahia Hassan Moalin från MP gav oss stöd vid omröstning, i övrigt blev det kalla handen från de andra partierna.

Här gårdagens handlingar, här ett tidigare inlägg på hemsidan i denna fråga och här texten från vår reservation som vi lämnade in idag:

Reservation socialnämnden 2017-03-30, ärende 5:

Återremiss gällande konsekvensbeskrivning fortsatt ansvar för ensamkommande barn i samband med asylavslag/åldersuppskrivning (Dnr 2017/15)

Vid socialnämndens sammaträde 2016-11-24 väckte ledamöterna från Vänsterpartiet ett ärende med anledning av alarmerande rapporter om konsekvenserna av Migrationsverkets åldersuppskrivningar av ensamkommande barn. Vi ville veta hur vår egen förvaltning hade valt att förhålla sig och vi ville säkerställa att bemötandet av alla asylsökande barn präglades av insikten att maximal omsorg hade högsta prioritet.

Vid nämndens januarimöte återremitterades ärendet till förvaltningen.

Vid mötet i mars beskrev förvaltningen i sitt tjänsteutlåtande ”Svar på återremiss i ärendet angående konsekvensbeskrivning av fortsatt kommunalt ansvar för ensamkommande barn i samband med Migrationsverkets asylavslag/åldersuppskrivningar” den aktuella situationen i Vänersborg och tillfogade ett förslag till beslut: ”Socialnämnden lägger informationen till handlingarna.

Ingen kan ha undgått återkommande rapporter om att globalt fler än 50 miljoner människor är på flykt. Vi alla vet att en bråkdel av flyktingströmmen har hittat en möjlighet att ta sig till Sverige för att söka asyl här. Den radikala förändringen av Sveriges välkomnande inställning till att abrupt präglas av ett ytterst restriktivt förhållningssätt gentemot skyddsbehövande människor gör ont. På flera punkter har regeringen och riksdagen insett att man har gått för långt, kompletterande lagstiftning är på väg för att underlätta något för asylsökande och för alla som på ett eller annat sätt är engagerade i mottagningen.

Vår utgångspunkt har varit och är att vi är skyldiga att inom ramen för våra möjligheter visa största tänkbara generositet. Även om vi inte kan förstå enskilda öden och enskildas sorg och ångest, så måste vi göra vårt yttersta för att underlätta för alla skyddssökande och framförallt för alla ensamkommande barn.

Sannolikheten att kunna återvända inom överskådlig tid är begränsad, de flesta flyktingar ser Sverige som landet där det finns en andra chans att starta om och hitta strukturer för ett liv bortom förödelsen i hemlandet. Lika viktigt att det blir rätt för den enskilde är det för vårt samhälle att vi erbjuder fundamentala förutsättningar för en lyckad integration.

För ensamkommande barn, för ungdomar som går i våra grundskolor och gymnasieskolor, är skillnaden mellan att ha en plats på ett HVB-hem eller stödboende i jämförelse med en sängplats på ett anläggningsboende avgörande. Personalen på ett hem vet att lyssna, ser behoven och förstår att erbjuda rätt stöd, men vem vänder man sig till på ett anläggningsboende, som en av många vuxna som alla söker att orientera sig på egen hand.

I nämnden har vi framfört dessa tankar, det var knappt någon som yttrade sig, det kändes obehagligt när det blev klart att många sökte gömma sig bakom förslaget ” … att lägga informationen till handlingarna”.

För att ge våra kollegor i socialnämnden en möjlighet att ta steget och visa viljan att lämna ett bidrag lade vi vårt yrkande:

Flera initiativ till kompletterande lagstiftning kommer att förändra situationen för ensamkommande barn. Vi noterar möjligheten att framledes kunna överklaga åldersuppskrivningar, vi tänker på propositionen ”Kompletteringar av den tillfälliga lagen för uppehållstillstånd rörande studier på gymnasienivå”.

I avvaktan på dessa förändringar beslutar socialnämnden att de av Migrationsverket åldersuppskrivna barn får vara fortsatt placerade på våra boenden.”

Tyvärr var det endast ledamoten från Miljöpartiet som ställde sig bakom Vänsterpartiets yrkande.

Jag reserverar mig i ärendet, eftersom jag upplever att socialnämnden har missat sin möjlighet att ge ett tydligt besked om vår beredskap att vilja vara en av alla de krafter som hjälper när hjälpen behövs som mest.

Lutz Rininsland

Vänsterpartiet                                                                                       2017-03-31

Hemskt att behöva se på

I november 2016 riktade Vänsterpartiets representanter i socialnämnden en fråga till förvaltningen: Hur förhåller sig våra handläggare och socialsekreterare när det kommer ett besked från Migrationsverket om åldersuppskrivning av någon ensamkommande ungdom? I december fick nämnden en föredragning från sektionen som föranledde invändningar från oss.  En utredning beställdes och lämnades till nämnden i januari. Vi berättade tidigare om detta sammanträde: ”Det är tufft emellanåt.” Vi avslutade då med ett konstaterande: ”Därmed kommer vi först i februari till ett beslut i nämnden.”

Idag kom utskicket inför socialnämnden 2017-02-23. Nej, frågan fanns inte med i kungörelsen. Vi frågade socialnämndens ordförande och fick omgående besked: ”Förvaltningen är inte klar med utredningen.”

Vi trodde verkligen att ingen kunde tveka det minsta – högsta prioritet är på sin plats.

Vad vill vi? Och ”vi” är vid det här laget även ledamoten från L och två ersättare från ett annat parti. Vi vill att nämnden ställer sig bakom ett uttalande i stil med följande:

Socialnämnden försäkrar förvaltningens socialsekreterare och handläggare på våra boenden för ensamkommande ungdomar att vi har full förståelse om man vill ta tid på sig att ”verkställa” det som  sker efter en åldersuppskrivning, att det får lov att ta den tid det behöver för att undvika panik, desperation och frustration – hos våra ungdomar, hos vår personal som arbetar med våra ungdomar.

Vad vi mycket gärna också vill är att nämnden inte behöver rösta om detta, att det blir ett enhälligt beslut, Nåja, enhälligt, alltså att alla som i grunden delar en humanitär grundsyn, som inträder för asylrätten, något som tills för ett år sedan förenade åtta av våra nio partier i Vänersborg.

Att nämndens ordförande inte förmår att trycka på, att det fortsätter att förhalas, att det möjligen håller på att bli en fråga som belastas av prestigeaspekten, det är mycket oroande.

I all enkelhet här några texter som borde tas in i utredningen, som egentligen borde betyda att ett beslut kan fattas nästa vecka, om bara viljan finns hos (nästan) alla:

Dagens pressmeddelande från Socialstyrelsen:”Självmordsplaner bland ensamkommande

SKL: ”Ändrade åldersbedömningar av ensamkommande barn

I övrigt vill vi berömma vår lokaltidning TTELA som har gett utrymme för frågan: Här om ”ensamkommande”, men även ”Barnen som kommer hit är helt rättslösa” och ”Ska utvisas till land han inte minns”.

Det är tufft emellanåt

Ja det är sant, att två Vänsterpartister grät igår på socialnämndens sammanträde! Detta har hänt:

På Socialnämndens möte i november bad jag och Lutz om en redovisning om hur Vänersborgs kommun gör vid åldersuppskrivningar av barn. Vi hade fått signaler på att man redan samma dag som beskedet kom så fick personen flytta till migrationsverkets vuxenboende där plats finns. Detta lät INTE bra. Det är ett inhumant sätt att behandla barn på.
Socialchefen lovade att redovisa ”handhavandet” på nästa Socialnämndsmöte.
I december fick vi besked om att det var som vi befarat. Då lade jag och Lutz förslaget om att, vid åldersuppskrivningar av barn, låta dom vara kvar inom socialtjänsten åtminstone de tre veckor som gäller för överklagandetiden. Detta för att de ska ges möjlighet att bearbeta beslutet tillsammans med personer de känner, få tid att säga adjö och förbereda flytt.
Konsekvenserna ska utredas till nästa sammanträde.

IGÅR VAR DET DAGS IGEN:

Konsekvensutredningen var gjord. Här pratades det om två konsekvenser, pengar och att det inte var bra med mixade grupper: Jag citerar,

”Sammanfattningsvis innebär ett fortsatt kvarboende av ensamkommande barn, efter åldersuppskrivning av Migrationsverket, utökade kostnader för socialförvaltningen. Kostnadsökningen per ensamkommande barn är drygt 36 000 kr – drygt 86 000 kr, beroende på placeringsform. Kvarboendet innebär också påtagliga konsekvenser för verksamheten och deras arbete med integration i mixade grupper.”

Mixade grupper betyder de som fått sin ålder uppskrivna och de som inte fått bor på samma boende. Jaha, vad menas? De här barnen har bott på samma ställe en längre tid, vad skulle ett par veckor mer ha för betydelse? Dessa barns trygghet är i stor utsträckning personalen.

Det är olyckligt, när de direkt vid beslutet om åldersuppskrivning, får lämna boendet. I vissa fall har de inte ens fått säga hejdå till den personal som varit ledig. Det är en alltför stor omställning att från en dag till en annan bedömas som vuxen och flytta till ett av migrationsverkets asylboende. Där bor du bland andra vuxna på ett helt annat sätt. Vi kan alla tänka oss hur dessa barn mår efter ett sådant här besked.

En del av dessa barn hamnar som vi vet på gatan och/eller gömmer sig av rädsla för att skickas tillbaka till det land där de inte känt sig trygga. En del säljer sina kroppar för att få pengar, en del hamnar i missbruk.

Vi fick höra: ”De har ju bott på boendet ibland i flera år! Det är klart att de vet att detta kan hända. Personalen förbereder dem hela tiden. Vad gör dessa veckor för skillnad? De är förberedda.”

GÅR DET ATT FÖRBEREDA SIG FÖR NÅGOT SÅDANT? NEJ!

Jag gav ett exempel, en väns barn blev sjuk i en dödlig sjukdom. Han levde i många år, men var mot slutet inlagd en lång tid innan han dog. Mamman fick höra att, du hade ju tid på dig att förbereda dig. Det var ju ingen olycka.

Jag minns min väns ögon när hon sa: kan man förbereda sig på sitt barns död?

SVARET ÄR NEJ!

Kan ett barn förbereda sig på en åldersuppskrivning och dess konsekvenser?

SVARET ÄR NEJ!

Det är precis NU som dessa barn behöver stöd!

Vi fick också veta att det fanns något som heter Särskilda omständigheter, då barnet kan få stanna kvar. Det är ETT barn som har bedömts så enligt den föredragning vi fick vid förra Socialnämndssammanträdet. ETT BARN! Jag hävdar att varenda unge har särskilda skäl. Om inte dom har det VEM HAR DET DÅ?

Ekonomi, är enligt mitt sätt att se det, anledningen för att vi ska avslå förslaget om att låta dem bo kvar!

Hur ska vi tänka då? Vad är ett barns mående värt? Hur humana är vi då? Är det i denna stund vi prövar vår medmänsklighet.

Nästa sammanträde får alla vi ledamöter visa var vi står, för vi märkte att vi inte skulle få nämndens majoritet med på vårt yrkande. Så för att ge våra tvekande kollegor än bättre fakta för att ta ställning, bad vi tillsammans med några andra om att ytterligare underlag tas fram. Därmed kommer vi först i februari till ett beslut i nämnden.

Ja vi grät och det hedrar oss!

Ord för ord, det är nog bäst så

Dagen efter …

Det som ändå känns bra är att flera medier väljer det rätta svaret: Washington Post, Der Spiegel och Dagens Nyheter, många fler, återger ord för ord talet som alla hade väntat på. Det behövs inga tolkningar, beskrivningar, omskrivningar, några utvalda citat – nej, helheten, från första till sista raden, exakt som han läste av sitt manuskript från telepromptern.

Jonas Sjöstedt twittrade: ”Det krävs motstånd. Motstånd kräver organisering.”

Tillbaka till den kommunala scenen, det här är ju Vänsterpartiet Vänersborgs lokala hemsida. De kommande veckorna är alla nämnder fullt i gång. Barn- och utbildningsnämnden är först ute, här kan vi alltid innan och efter mötet hänvisa till en av våra tre representanter i nämnden. Stefan Kärvlings blogg tar upp alla viktiga frågor som finns på dagordningen. För det mesta kan vi redan på kvällen efter mötet läsa om alla beslut och om det förekom något överraskande.

På tisdag står byggnadsnämnden i tur. Nämnden ska komma vidare med en rad detaljplaner, antagande av detaljplan, samråd, utökning av planområdet, bygglov m.m. Det tycks lossna ordentligt, dock saknas fortfarande helhetsbilden, senast kommunen Vänersborg beslöt om Riktlinjer för bostadsförsörjning var för tio år sedan, 2007. Regeln är att dessa riktlinjer skall förnyas en gång varje mandatperiod.

På onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Det borde bli majoritet för förslaget till kommunfullmäktige att Vänersborg ämnar fortsätta vara en Fairtrade City. Däremot tycks det så att majoriteten vill avfärda Vänsterpartiets motion om kommunstyrelsens uppsiktsansvar för Kunskapsförbundet Väst med ett ljummet bifallsyrkande. Våra företrädare kommer nog också i ett annat ärende visa att vi har större ambitioner för vuxenutbildningen.

Dagen efter, torsdag, har turen kommit till samhällsbyggnadsnämnden och socialnämnden, samma tid, dock på olika platser i stan. Socialchefen, som brukar vara på plats under hela sammanträdet i den egna nämnden måste dock skynda sig fram och tillbaka. Samhällsbyggnadsnämnden skall nämligen få en föredragning om boendeplanen – det är socialnämndens dokument med en rad anmälda behov om nya bostäder för socialtjänstens olika målgrupper. Och det är samhällsbyggnadsnämndens uppgift att hantera önskemål och lämna en sammanställning vidare för beslut i kommunfullmäktige. Hand i hand med detta hanterar samhällsbyggnadsnämnden också ett annat mycket betydelsefullt dokument: Förslag till reviderad investeringsbudget. Viktiga ärenden, men nyfikenheten  är nog större om hur samhällsbyggnadsnämnden beslutar i två andra ärenden. Ska kommunen sälja delar av Ursand till Bert Karlsson? Ska sessionssalen vid kommunhuset rivas och ersättas av en ny sal på samma plats – eller vinner andra tankar mark som ser mera långsiktigt på att förena behovet av en stor sammanträdeslokal med drömmen om ett konserthus i Vänersborg?

Socialnämnden har flera rutinärenden på sin lista, ett ärende avviker dock och är brinnande aktuellt. Redan i november förde Vänsterpartiets företrädare upp frågan som äntligen ska behandlas: ”Konsekvensbeskrivning av fortsatt ansvar för ensamkommande barn i samband med asylavslag/åldersuppskrivning”. Nej, vi är inte överens med beslutsförslaget som utredningen har kommit fram till. Det får vi återkomma till här på hemsidan.

Tre tungviktare spurtade

I rasande fart hanteras en fråga som har haft arbetsnamnet ”Ett nytt ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga”. Förslaget lämnades från Arbetsmarknadsdepartementet den 21 juni, remisstiden avslutades 24 augusti.

Här hemma i Vänersborg hade socialnämnden sina möten 16 juni och 25 augusti, remissyttrandet skrevs av förvaltningen, undertecknades på delegation av ordföranden och anmäldes för nämnden 25 augusti. Samtliga inkomna yttranden sammanställdes över ett veckoslut och fanns tillgängliga måndag eftermiddag. Dagen efter, idag tisdag, kallades till en en pressträff – Magdalena Andersson, Per Bolund och Ylva Johansson sprintade till sina platser i Bella Venezia på Rosenbad.

I SKL:s remissvar fanns en anmärkning om själva processen som nog delas av många: ”SKL anser förfarandet vara orimligt, då de förändringar som har övervägts innebär avsevärt förändrade förutsättningar för kommunerna. Utskicket görs tätt inpå semestertiden och svar avkrävs direkt efter densamma. Utrymmet för lokalpolitisk process är mycket begränsat.”

Överhuvudtaget delas synpunkterna och reaktionen från SKL på regeringens promemoria av det stora flertalet remissinstanser. Vänersborgs remiss var av samma uppfattning, ja till grundtanken att förenkla och framöver använda schabloner för ersättniung från staten till kommunerna, men nej till tidpunkten för införandet 1 januari 2017 och nej till de låga beloppen för flertalet schabloner.

Idag presenterades vad regeringen hade kommit fram till, presskonferensen kan ses i efterhand. Här bilderna som visades vid presentationen av förslaget som nu kommer att landa i alla kommuner på socialtjänstens skrivbord. Gissa om socialcheferna och kommunens ekonomiansvariga behöver sammanträda!

Per Bolund försäkrade att regeringen såklart kommer att följa utvecklingen och om … så …

Nåja.

Men visst, inledningsvis betonades det flera gånger att det nya förslaget är ett resultat av överläggningarna mellan regeringen och Vänsterpartiet.

Vår slutsats är att vi lokalt också kommer att följa utvecklingen. Det finns anledning att göra så. Det lär inte dröja många dagar innan kommunens nionde parti pekar med hela handen och berättar vilka verksamheter som måste skäras ner för att bekosta mottagadet av ensamkommande barn och unga.

Kategorier
Senaste kommentarer
    Arkiv