… men nej till kommunledningens förslag.

Men vi förlorade omröstningen, därför vår reservation:

 

Reservation vid kommunstyrelsen 2018-02-28 i ärende 3:

”Budgetberedningens förslag till Anvisningar och ramar Budget 2019, Ekonomisk plan 2020-2021” (Dnr KS 2018/11)

Ärendet har rubriken ”Budgetberedningens förslag”. Jag uppfattar rubriken som missvisande. Det handlar om ett förslag från kommunstyrelsens ordförande, inte från hela beredningen. Vid beredningens sammanträden framkom tydligt skilda åsikter i flera frågor.

Utöver beredningens fem ledamöter erbjöds även samtliga andra partier, som inte har plats i beredningen, att närvara vid möten med var sin företrädare.  Nu visar det sig tyvärr att frånvaron av ett parti fick avgörande konsekvenser för kommunstyrelsens beslut.

Vänsterpartiet hade ett eget förslag som framgår av handlingarna och av protokollet.

Jag bedömde att informationen som framkom vid det centrala mötet mellan beredningen och de tre tunga nämndernas presidier den 1 februari gav oss rätt att bli tydliga med vårt yrkande. Barn- och utbildningsnämndens läge är pressat och prekärt – att få veta att 30 miljoner tillkommer i nästa års budget som ramhöjning borde gett förvaltningen arbetsro och förutsättning att med tillförsikt hantera årets utmaningar.

Jag hörde också att socialnämndens presidium vid sin presentation underströk att man anser sig leva upp till kravet på ”god ekonomisk hushållning”, med andra ord, att det eviga bokslutsunderskottet möjligtvis kan betraktas som strukturell underbudgetering.

Att vi inte fick gehör i kommunstyrelsen för våra tankar oroar oss mindre. Inte någon gång under denna mandatperiod har det funnits överensstämmelse mellan det vinnande förslaget kring ”Anvisningar” och kommunfullmäktiges MRP-beslut fyra månader senare. Inte någon gång under denna mandatperiod – och även längre tillbaka – har prognosens pessimistiska underton i månadsskiftet februari/mars träffat rätt. Bokslutets resultat ett knappt år senare har alltid legat avsevärt över den klena prognosen. Men visst, oftast har prognosen satts ur spel av tillkommande förändringar som inte har gått att förutse.

Men nu finns ett beslut som sju av femton ledamöter i kommunstyrelsen står bakom. Ett beslut som kommer att påverka förvaltningarnas ledande personal under några hektiska månander framöver.

Anvisningar talar i klartext om för barn- och utbildningsförvaltningen att det skall tas fram en verksamhetsplanering för 2019 som ska visa att förskolan, fritidshemmet, grundskolan och särskolan kan klara sig 2019 med 6,5 miljoner kronor mindre än man fick för 2018. Senast den 23 april förväntas barn- och utbildningsnämnden välsigna detta utkast.

Anvisningarna talar i klartext om för socialförvaltningen att det skall tas fram en verksamhetsplanering för 2019 som ska visa att äldreomsorgen, individ- och familjeomsorgen, omsorgen om funktionshindrade och arbetsmarknadsavdelningen kan klara sig 2019 med 9 miljoner kronor mindre än man fick för 2018. Senast den 23 april förväntas socialnämnden välsigna detta utkast.

Vänsterpartiet ställde i kommunstyrelsen en rad frågor till kommunledningens partier kring förslagets avgörande punkt: Den sociala inkluderingspotten. Svaren kom i huvudsak från kommunstyrelsens andre vice ordförande och i viss mån från kommunstyrelsens ordförande.

Förslaget innebär en väsentlig förändring av nämndernas traditionella sätt att ta sig an arbetet med budgeten under två hektiska månader, mars och april – borde inte en sådan tung förändring komma som ett förslag i början av en mandatperiod, och definitivt inte under ett valår?  Är inte i själva verket hela tanken att fokusera på kommunens centrala uppgift att lyckas med den så viktiga inkluderingen värd ett bättre öde? Varför inte ta med tanken att angripa detta arbete så snart valresultatet är klart och vi vet vem som kan förväntas bilda underlag för en stabil kommunledning? Svaret vi fick var: Nu har det inte blivit tidigare, men man ska inte gråta över spilld mjölk. Det är väl bättre att förslaget kommer nu än inte alls.

Hur mycket arbete skall utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen ta på sig när man först skall presentera ett budgetförslag i balans tillsammans med konsekvensbeskrivningar för de minskade anslagen som är 6,5 mkr resp 9 mkr? Svaret vi fick var: Det är samma anvisningar som varje år, arbetet skall göras som det alltid har varit sagt i dessa beslut.

Är det inte korrekt att den nya kommunallagen föreskriver med bindande skrivningar att nämnder och förvaltningar skall förnya sina ansträngningar att samarbeta i helhetens intresse? Svaret vi fick var: Visst, men problemet är ju att det inte händer någonting, att allting går för långsamt.

Är det inte korrekt att våra nämnder redan idag samarbetar, inte minst i grupperingar som speciellt har skapats med målsättningar som i högsta grad berör sådant som nu fått beteckningen ”inkludering” och ”inkluderingspott”: t ex Samverkan Vänersborg, t ex omorganisationen till ASI (Arbete, Sysselsättning, Integration) inom socialförvaltningen som trädde i kraft 2018-01-01? Svaret vi fick var: Detta arbete kan nu förstärkas när man i samverkan kan söka projektpengar ur en ganska omfattande pott.

Är det inte en felaktig anvisning att tala om projekt som involverar ”två” eller fler av våra förvaltningar? Detta utesluter det civila samhället vars hängivna insatser för sådant som kan rubriceras ”inkludering” måste berömmas? Var är Kunskapsförbundet, som inte är en våra förvaltningar, men där såväl den gymnasiala utbildningen som allt arbete med vuxenutbildningen är centrala för inkluderingen?

Svaret vi fick var: Det ska inte behöva vara uteslutet att man kan vända sig till Kunskapsförbundet – men kommunens pengar kan vi inte ge till föreningar.

Har kommunledningen inte uppfattat att ”Anvisningar” å ena sidan ger våra centrala förvaltningsledningar ett sisyfosarbete under två hektiska månader, samtidigt som ”Anvisningar” tre år i rad upphävdes av skiftande majoriteter vid kommunfullmäktiges budgetbeslut i juni? Frågan besvarades inte.

Är inte kommunledningen medveten om att valutgången 9 september kan föra med sig att inte ens juni-månadens budgetbeslut överlever? Frågan besvarades inte.

Inkludering är en uppgift för hela samhället, politiken borde bistå med kloka beslut. I våra nämnder sitter mängder av förtroendevalda som ser det som sin uppgift att vara del av processen, att lyssna in behoven och att ge besked i viken riktning insatserna skall gå. Förslaget om den ”sociala inkluderingspotten” talar om förvaltningar, inte om nämnder. Beslutanderätten kring förvaltningarnas förslag skall ligga hos kommunens högste tjänsteman, tf kommundirektören. Var är politiken? Svaret vi fick var: Det finns ett gott förhållande mellan ”våra” ordföranden och ledningen i deras förvaltningar.

Tre frågor kvarstår – som vi dock inte ställde i kommunstyrelsen.

I april tillträder en nyvald ordförande i socialnämnden som varken nu eller under den gångna mandatperioden har följt förvaltningens och nämndens arbete och ständiga utveckling på nära håll? Är det inte då en olycklig tidpunkt att lansera den sociala inkluderingspotten nu?

Den nyss tillträdde utvecklingschefen är tf kommundirektör, hur länge vet väl ingen just nu. Den vakanta, men centrala posten som utvecklingschef är just nu ett vikariat på sex månader på 60% tjänstgöring. Är detta en stabil grund för att föreslå att lägga 19,3 mkr på kommunstyrelsen, när kommunstyrelsen egentligen inte får någon beslutsrätt utan i bästa fall skall bli varse om vilka beslut vår tf kommundirektör fattar?

Det kan väl absolut inte vara tanken att framföra förslaget nu som en del av valrörelsen? För att använda som argument mot alla som inte förbehållslöst accepterade det framkastade förslaget?

Jag reserverar mig till förmån för Vänsterpartiets förslag och mot det förslag som vann omröstningen.

Lutz Rininsland  (V)                                         2018-03-01

Uppdaterades: 07 jul 2018