Kan detta vara en viktig fråga?

Självfallet är det, dock inte för alla just nu, kanske den viktigaste frågan som var och en av oss kan mötas av: Jag kan inte bo kvar hemma, vart tar jag vägen?

Häromdagen kom ett pressmeddelande på regeringens hemsida: ​Lagförslag ska göra det lättare att få hemtjänst. Texten i meddelandet var: ​”I ett lagförslag som regeringen nu lämnar till lagrådet föreslås att kommunerna ska få erbjuda hemtjänst till äldre utan föregående behovsprövning. Den nya lagen ska stärka äldre personers självbestämmande, delaktighet och medinflytande över hur deras insatser utförs.

– Ofta är det äldre med anhöriga som själva bäst vet vilka insatser de är i behov av. Med den nya bestämmelsen kan kommuner i högre grad fokusera på kvalitet och nöjdhet, i stället för på inledande utredningsarbete, vilket skapar en tryggare och bättre äldreomsorg, säger äldreminister Åsa Regnér.

Den nya lagen ska också bidra till att förebyggande insatser genom hemtjänst blir tillgängliga tidigare än i dag, vilket kan minska eller skjuta upp behovet av mer omfattande äldreomsorg. De nya bestämmelserna ska bli frivilliga för kommunerna att tillämpa.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.

När den äldre börjar upptäcka att det inte längre vill sig riktigt att sköta sig själv och hemmet, då är det socialtjänstens biståndsbeslut som avgör vilken hjälp som erbjuds i hemmet. Det är här där ovanstående lagförslag är tänkt att leda till en förändring. Vem ska ha rätt att göra bedömningen, den enskilda eller ska det ligga helt hos handläggaren som prövar en ansökan om bistånd?

Med stigande omsorgsbehov beviljas längre fram större insatser, det sker regelbundna behovsprövningar. Någon gång inträder ett balansläge – för den enskilde och för socialtjänsten. När har antalet dagliga insatser och antalet hemtjänstpersonal som kommer ”hem” överskridit gränsen? När är det bättre, för den enskilde eller med tanke på samhällets kostnader, att biståndet genom hemtjänst avslutas och inflyttning till ett särskilt boende är en bättre lösning?

Socialnämndens politiker har ställt sig bakom boendeplanen. Där beskrivs hur den ”lättare formen” av särskilda boenden, servicehusen, avvecklas. Många platser skall istället genom samarbete med AB Vänersborgsbostäder erbjudas som trygghetsboenden, någon biståndsbedömning förekommer inte och socialtjänstens personal träder in ”lite vid sidan om”. Det finns anledning att stanna upp och ställa frågan om vi har skjutit över målet?

Vänsterpartiets ledamöter i socialnämnden får som alla andra politiker i nämnden varje månad en redovisning över ”läget”. Det är betydelsefullt att få veta hur lång tid det tar mellan att en enskild fått sin ansökan om ett särskilt boende beviljat till dagen när inflyttning kan ske.  Förvaltningen presenterar en tabell, månad för månad, med följande:

  • Antal dagar från beslut till möjlig inflytt per plats. (fys)
  • Antal dagar från beslut till möjlig inflytt per plats. (demens)
  • Antal dagar från beslut till möjlig inflytt per plats. (servicehus)

Det vi har lärt oss är att väntetiden för rad 1 och rad 2 snabbt har blivit längre i takt med avvecklingen av servicehusen.

2015 begärde Vänsterpartiets ledamöter en annan redovisning: Antal dagar mellan att en ansökan om särskilt boende inkommer till när ett beslut fattas? Vi hade nämligen uppfattat att ”proppen” låg där, den enskilde behövde ”kämpa” länge för att ansökan skulle ge resultat. Under 2016 redovisades i samma tabell följande tre rader:

  • Antal dagar från ansökan till möjlig inflytt per plats. (fys)
  • Antal dagar från ansökan till möjlig inflytt per plats. (demens)
  • Antal dagar från ansökan till möjlig inflytt per plats. (servicehus)

Samtliga rader hade texten: ”Nyckeltal i denna grupp kommer att redovisas när den tekniska lösningen är installerad.” Nu har ytterligare ett år gått, den tekniska lösningen finns inte på plats, och denna senare del av tabellen utgår.

Ska vi nöja oss med detta? Svaret är: Nej, självfallet inte. När vi summerar de första tre åren av denna mandatperiod och påbörjar det sista och fjärde året är ett självklart konstaterande på sin plats: Inte avvakta till valrörelsen, inte avvakta tills nya löften om allt skall bli så mycket bättre de kommande fyra åren. Nej, sätt igång, ställ frågor till förvaltningen, begär att få klartext, begär att få raka svar på raka frågor.

För alla förtroendevalda från Vänsterpartiet i alla nämnder gäller samma sak: Acceptera inte svepande förklaringar, följ upp med frågor, var kritisk och ge dig inte innan du verkligen har levt upp till det ansvar du har fått som förtroendevald.

Det duger en bit, eller?

Senaste inläggen
Kategorier
Senaste kommentarer
Arkiv