Bekänna färg?
Kommunstyrelsen bereder alla förslag som kommunfullmäktige någon vecka senare skall besluta om. Därutöver finns ett flertal ärenden som avgörs direkt av kommunstyrelsen. Gott om möjligheter att föra ideologiska och politiska samtal en gång varje månad när kommunstyrelsen samlas under en onsdagsförmiddag. Skulle man kunna tro.
Verkligheten är annorlunda. Mängder med presentationer, långa informationspass, korta frågor i marginalen. Vill man inte, vågar man inte? Så var det även igår, ta en titt på föredragningslistan och ta del av all information som ledamöterna fick under tre timmar (länkar till presentationer en bit längre ner på sidan).
Sedan blev det en bensträckare på en kvart. Några passade på att samråda partivis eller inom partigruppen, andra missade tillfället som skulle visa sig efteråt i beslutsomgången. I ärendet om ”Svar på motion om kommunala bidrag” insåg kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, att hon hade galopperat ordentligt fel, men hon glömde uttrycka sig så tydligt att även hennes trogna fyra socialdemokratiska kollegor fattade vändningen under galgen. Protokollet berättar om ett putslustigt resultat vid omröstningen.
Ekonomistabens insats gällde i huvudsak en presentation av delårsrapporten per augusti. Oppositionen hade i april gått förbi kommunledningen och tillskjutit resurser till båda socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden, därav en rätt så ljus bild över läget ”nu” och en förhoppning att hela året avslutas med siffrorna på rätt sida. Blev det någon diskussion? Nej, inte alls, alla tycktes nöjda.
Kommunstyrelsens ledamöter vet ju att det finns åtminstone tre frågor som när som helst kan ändra förutsättningarna. En genomgripande renovering av ett ”sjukt” kommunhus och en eventuell rivning av sessionssalen belastar ekonomin på ett sätt som vi idag inte har ett begrepp om.
Prislappar för två andra investeringar däremot är inte obekanta.
Det gäller en industrilokal som ”måste till” för projektet Wargön Innovation, annars blir det tvärstopp. Tanken är att kommunen bygger och projektet är hyresgäst under inkörningen. Man talar om ett belopp som håller sig strax under 40 miljoner. Ett avgörande borde komma innan årsskiftet.
Det gäller naturbruksskolan på Nuntorp. När regionen beslutade att inte fortsätta att bedriva utbildning i lokalerna strax söder om Brålanda, var det Hushållningssällskapet som samlade många goda krafter i hela Dalsland och utarbetade en plan hur verksamheten kunde fortsätta, förnyas och utvecklas. Grundbultarna i planen var dels att Skolinspektionen godkände ansökan att bedriva gymnasieskolan och gymnasiesärskolan, dels att Vänersborgs kommun skulle förvärva anläggningen och hyra ut den. Skolinspektionen kom nyss med ett besked om avslag, ett besked som är så tveksamt i en mängd formuleringar att en överklagan borde kunna bli framgångsrik. Men kommunens del i det hela? I denna fråga har minoritetsstyret i Vänersborg misslyckats totalt, mycket prat och ingen verkstad.
Det handlar om en prislapp i samma storlek som Wargön. För Nuntorp gäller det att köpa något som ”är” och som borde vara värt att utvecklas, för Wargön är det en satsning i helt nya områden. För Wargön kan beslutet komma i december, för Nuntorp måste beslutet komma nu, som ett ärende på fullmäktiges möte 26 oktober. Alltså någon dag innan fristen går ut för Hushållningssällskapet att skicka in en överklagan av Skolinspektionens beslut. För detta krävs två saker: ett extrainsatt kommunstyrelsemöte bereder ett beslutsförslag och politiken i Vänersborg lägger fokus på att komma fram till ett enhälligt beslut att säga ja till att förvärva skolan från regionen. Om två veckor alltså. Visst borde förvaltningen kunna granska alla underlag en gång till och bedöma vad ett förvärv för med sig, vilka reparationer och underhållsarbeten som tillkommer, vilka anpassningar till lagstiftningen om tillgänglighet som måste ske, etc. Hela Nuntorp-frågan har omgärdats med alldeles för många falska utfästelser, brutna löften och ömsesidiga anklagelser. Ta fram underlaget, belys frågan om likställighetsprincipen, berätta på vilket sätt vi ska tolka begränsningar av vår kommunala handlingsfrihet som kommer från EU-lagstiftningen. Allt det här borde ha varit på bordet för länge sedan, regionfullmäktiges nedläggningsbeslut kom i september 2015. Vill vi så kan vi. Det är nu det gäller att bekänna färg. Kommer underlaget att berätta för oss att hela affären landar på en nivå som vida överstiger det som hittills varit känt, då finns också ett svar: Vi ville, men vi kunde inte.
Kan en annan bild i presentationen för delårsbokslutet underlätta att komma vidare? I budget för 2016 låg en investeringsvolym på 309 miljoner, fram till augusti investerades för 110 miljoner, prognosen för hela 2016 är 191 miljoner. Med andra ord: Kommunen slipper ”just nu” att söka ytterligare lån, 118 miljoner av den tänkta investeringsnivån finns ”kvar”. Är det något som borde tas med i diskussionen?