fiberstrategi

Kan fiber vålla feber?

Det vill vi låta vara en öppen fråga, men visst kan det bringa fram heta känslor. Framförallt när det inte är ställt utom all tvivel att allt har gått rätt till.

Vi har tidigare varit engagerade i frågan om fiberdragningen i tätorten men vi fick ge oss. En slumrande fullmäktigeförsamling slog till dövörat och våra frågor förblev obesvarade. Läs mer om hur det gick till.

Nu seglade det upp ett ärende i samhällsbyggnadsnämnden som på nytt ger tillfälle att ställa frågor och att visa att man visst kan ha olika uppfattningar om vad som är rätt och fel. Det är nog många som hade önskat sig att ärendet hade avgjorts av förvaltningen, men det var inte möjligt. Delegationsordningen täckte inte denna ansökan varför ärendet kom till hela nämnden: ”Beslut om godkänd öppningsanmälan för grävning för fiber i gatumark”.

Beslutet efter votering med siffrorna 8:3 blev enligt förslaget. Vänsterpartiets två ledamöter yrkade förgäves. Här först yrkandet: ”Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att de generella villkorsföreskrifterna för grävning i kommunal mark skall fortfarande gälla och beviljar Svensk Infrastruktur tillstånd för grävning i kommunal mark.”

Här reservationen som kommer att bifogas protokollet (vilket vi kommer att länka till när det blir offentligt):

”Konkurrensverket, PTS och SKL gav 2010 ut en gemensam skrift som hette ”Principer för kommunala insatser på bredbandsområdet”. Däri finns följande citat

Sverige behöver investeringar i bredband från många operatörer, för att en hållbar konkurrens utan nya infrastrukturmonopol ska uppstå. För att vi ska uppnå detta är operatörernas möjlighet att få tillträde till kommunal mark och till stadsnätens fiber mycket viktig.

Göran Marby, generaldirektör kommunikationsmyndigheten PTS

och följande texter finns att beskåda;

Kommuner bör undvika monopolisering av infrastrukturen, till exempel

genom exklusivitetsavtal oavsett om det är en privat eller offentlig aktör.

Parallelletablering av fiber bör främjas där så är möjligt och lämpligt.

Privata och offentliga aktörer ska inte utan sakliga skäl ges olika villkor

i överenskommelser eller vid tecknade av avtal.

När det är lämpligt att upplåta kommunens mark för

bredbandsutbyggnad bör markavtal tecknas på skäliga och icke diskriminerade

villkor.

I kommunens egen fiberstrategi antagen 2015-06-17 hittar man följande avsnitt

6 Underlätta för marknadsaktörer

Vänersborgs kommun ska av tjänsteleverantörer och nätbyggare uppfattas

som en möjliggörare, inte som ett hinder för utbyggnad.

Mot bakgrunden av dessa rader ville jag bevilja tillstånd för Svensk Infrastruktur att få gräva i kommunal mark.

Jag förberedde mig inför nämndens sammanträde genom att begära ut samverkansavtalet mellan kommunen och TeliaSonera. Jag ville helt enkelt se vad som stod i avtalet och på vilket sätt kommunen hade bundit upp sig som det står i tjänsteutlåtandet (2016-02-08) till nämnden ”Ett avtal ger Telia ensamrätten att lägga fiber till en och tvåfamiljshus inom tätorterna fram till 2017-12-31”.

Ingenstans i avtalet kunde jag läsa om ensamrätt utan istället läste jag att parterna hade ingått ett långsiktigt icke exklusivt samarbete. Därför ställde jag en fråga till förvaltningschefen som föredrog ärendet.

Är det samverkansavtalet som tjänsteutlåtandet syftade till? När detta brekräftades ställde jag en följdfråga.

Var i samverkansavtalet står det om ensamrätt? Denna fråga besvarades med att hänvisa mig till Kommunstyrelsen.

Jag finner det direkt osmakligt och skandalöst att inför ett beslut bli serverad ett falsarium, och ett falsarium är det tills någon plockar fram och diarieför ett avtal som givit Telia ensamrätten att lägga fiber.

Jag läste från samverkansavtalet om dess icke exklusivitet för att understryka att nämnden kunde visst bevilja Svensk Infrastruktur tillstånd att gräva.

Tyvärr lyckades jag sämre med mitt uppsåt än vad andra uppenbarligen har gjort med sina. Nämndens majoritet valde att tillåta monopoliseringen av fiberinfrastrukturen i kommunens mark fram till 2018-01-01.

Detta beklagar jag.”

James Bucci, Vänsterpartiet

Dela den här sidan:

Kopiera länk